Åtta tankar efter matchen

1. Grundtryggheten
Nu var andra halvlek ikväll säsongens mest svajiga insats, men fram till dess, och stundtals även under avslutningen av matchen, tycker jag att Arsenal har utstrålat stor trygghet. Mycket har att göra med det stabila försvarsspel The Gunners har visat upp, men det ska inte underskattas att det har trillat in en sisådär 150 tyska och spanska landskamper på planen som ett skönt litet tillskott mot tidigare. Tänk att rutin är så viktigt för tryggheten på en fotbollsplan – att inte någon berättade det för Arsene Wenger för fem år sedan…

2. Carl Jenkinsons utveckling
Calle har gått från klarhet till klarhet den här säsongen. Misstagen, som man förut ibland behövde en medelstor svensk familjs alla fingrar för att hålla reda på för bara en match har under säsongsinledningen gått att räkna på ena handen. Assisten till Gervinho ikväll var en vacker kombination av teknik och vilja. Plötsligt känns saknaden efter Bacary Sagna inte lika tung längre – och ett bättre betyg kan en ung högerback inte få.

3. Hörnvarianten
Steve Bould var känd för att störta fram på första stolpen och skarva bollen vidare när George Grahams Arsenal fick hörna. Sedan hade Tony Adams ett enkelt jobb att sätta dit skallen och göra mål i förvirringen som uppstod. Det är därför kul att se att Arsenal numera testar den varianten då och då. Den ledde till Vermaelens 1-0-mål i Köln på försäsongen – och det är bara en tidsfråga innan den kommer att ge utdelning igen. Jag ger det max tio matcher.

4. Podolskis start
Tidningarna vill säkert dra på att Olivier Giroud ännu inte har nätat för Arsenal, men för min del får de hellre peka på Lukas Podolskis succéstart i världens vackraste fotbollströja. Det betyder oerhört mycket för klubben att tysken har inlett så starkt, och lättar dessutom pressen på övriga spelare.

5. Straffområdesdomaren
Nu är jag säkert oerhört färgad här, men jag kan bara minnas att domaren med den fåniga pinnen bakom kortlinjen har klivit in och tagit beslut två gånger. Första gången var när Arsenal mötte Udinese på bortaplan i CL-kvalet i fjol och andra gången ikväll. Bägge gångerna har straffarna varit tveksamma i mina ögon, så det får mig att undra vad de egentligen är bra för. Är de bara ännu fler personer som jag ska döma ut som komplett inkompetenta? Det känns rätt onödigt för det fanns redan tillräckligt sådana människor - de flesta är mest kända som domare i Premier League.

6. Abou Diaby
Mot Liverpool var Diaby bäst på planen, men idag gjorde han nog inte många glada. Han inledde med en varning efter 20 sekunder och det är klart att det påverkade hans spel negativt. Det ursäktar dock inte slarvigt spel och missade passningar. Men vi ska inte glömma att han har varit borta från spel under större delen av ett år, så det är givet att han inte kommer kunna spela som mot Liverpool i varje match. Det är nog läge att ha tålamod med fransmannen.

7. Målvaktsfrågan
Vito Mannone kanske inte alltid står helt rätt placerad eller ser ut som den mest stabile sista utpost världen har sett. Den här säsongen har han dock fortfarande inte släppt in något spelmål på tre matcher och om inte det är vad målvaktsyrket går ut på så har jag nog fattat fel. Nog har han nu på allvar börjat utmana Szczesny om den ordinarie platsen mellan stolparna? Det kan bara vara positivt för polacken för han har nog känt sig lite för säker på sin plats och slappnat av lite för mycket, och det kan man inte göra på den här nivån. Det räcker med att vända blicken mot matchen mot Southampton för en färskt exempel på det.

8. Drömstarten
Att inleda med en vinst på bortaplan i Champions League brukar i slutändan innebära avancemang till åttondelsfinalen, så därför känns segern ikväll extra skön. Nu väntar två hemmamatcher i rad, och med full pott i de matcherna kan vi börja lufta bänken om det blir ett bra resultat i Gelsenkirchen i början av november. Det återstår dock att se om det var rätt att börja få hybris redan nu...