Trots regn och besvikelser - det var grymt

Rakt i ansiktet - i dubbel bemärkelse. Där fick jag mina uttalanden från de senaste månaderna om att det är "en myt att det regnar mycket i London". Det har nämligen regnat i princip hela tiden under den här medlemsresan. Till och med på natten. Det kändes som att jag var med Forrest Gump i 'Nam.

Annars har det varit en mycket trevlig resa med trevligt sällskap och mycket pubhäng med fotbollssnack och andra livsandehöjande ämnen. Precis som det ska vara.

I tisdags hände inte så mycket att tala om. Jag och Larra tog oss problemfritt upp till Angel, via den föredömligt smidiga London City Airport. Vi mötte Bettan och hennes mor Gunnel på Twelve Pins innan vi tog oss tillbaka till Upper Street där Lander, Hedemora och Andreas anslöt. Nu började resan ta form över några pints och klassisk råmenhjärtlig jargong.

På onsdagen blev det enklare aktiviteter som att hämta tågbiljetter, och förbereda smått och gott inför det att resan officiellt inleddes på eftermiddagen.

Det visade sig plötsligt att Arsenal bodde på vårt hotell inför matchen samma kväll mot Montpellier. Jag och Larra traskade ut från rummet och gick nästan rakt in i Arsenals fysioterapeut Colin Lewin. Några meter bakom kom Aaron Ramsey, Kieran Gibbs och Carl Jenkinson, och de följdes i sin tur av Steve Bould och Boro Primorac. Jag och Larra gav dem några taktiska råd inför matchen (om det nu är det man gör när man säger "Good luck tonight boys"). Ingen av oss hade tyvärr sinnesnärvaro nog att slita upp telefonen för ett foto.

Lite senare delade jag och Lander hiss med Lewin. Lander frågade om han trodde på vinst i matchen och han svarade sammanbitet att kvalifikation var det viktiga. Det är tydligt att även ledarstaben är nervösa och taggade inför matcherna, vilket man kanske inte tänker på så ofta. Men så ska det såklart vara när matcherna ständigt är så betydelsefulla.

Vi hade därefter samling på The Castle och där rådde den vanliga blandningen av förväntan samt osäkerhet över platsen i den nya gruppen. Stämningen var dock god och folk uppskattade den specialgjorda halsduken som Arsenal Sweden har tagit fram speciellt för resan. En variant av dem kommer för övrigt snart upp till försäljning här i vår webbshop.

Innan matchen fortsatte uppladdningen på Tollington där jag stötte på ett antal bekanta som alltid hänger där. Alltid kul att lyssna när deras cockney växlas upp till femman. Jag kom någon minut sent till matchen för det var rejäl kö vid insläppet. Dåligt av folk att komma så sent, det är ju bara jag som får det...

Matchen var en ganska lättbortglömd historia, bortsett från de två snygga målen. Kul med seger och avancemang i Champions League som en bonus. Självklart firade vi segern på Tollington med en hel massa härliga Arsenalfans.

Torsdagen var tung inledningsvis på många håll, men det fanns inga alternativ till att kvista ned till puben för samling inför rundturen på Emirates med Perry Groves. De hade gjort om turen sedan sist vi gick den och äntligen fick vi komma in bortalagets omklädningsrum. Nu vill jag bara se Wengers kontor samt gå ut på gräset också, sen är jag nöjd.

På kvällen hade vi traditionsenligt medlemskväll med frågesport. Jag brukar alltid vinna den där, så den här gången var det jag som blev quizmakare. Den var ganska svår, men Landers lag avgjorde den på sista frågan och slutade strax före Larras lag. Hannes Boberg, vars lag ironiskt nog kom sist, fick ett hederspris som tack för hans intensiva arbete på forumet och sociala medier med att hjälpa till att dra folk till resan när det gick trögt att fylla platserna. Det förtjänar att uppmärksammas även här.

Kvällen fortlöpte som den brukar, med många skratt, en hel del pints och nya idéer för supporterklubben att jobba med. En kanonkväll.

I fredags blev det en inte helt oväntad mellandag efter föregående kvälls övningar. Jag tog det lugnt på förmiddagen, särskilt som Hedemora sov över hos oss och försökte sno mitt täcke hela tiden. Efter lunch hängde vi på köpcentret Westfields, men det blev ganska magert shoppingresultat för min del. Det var en sådan dag.

På kvällen var det relativt lugnt. Några pints på The York och sedan tapas på Sangria för 27:e gången. Kanske ska testa något annat ställe nästa gång?

Igår var det samling på Euston Station, och redan där började uppladdningen inför Aston Villa-Arsenal i Birmingham. Det var mycket Arsenalfans på puben, även om många av dem var av den mer tveksamma kategorin om man säger så. Större delen av Stone Islands höstkollektion fanns nog representerad.

Tågresan gick snabbt och efter ett misslyckat försök att få in gruppen på en pub inne i centrala Birmingham åkte vi ut till Witton där Villa Park ligger och gick på en bortapub. Till en början var den ganska glest besatt men ju närmare matchstart desto bättre tryck blev det. I ett partytält modell gigantiskt kunde vi ta skydd mot det barnsligt envisa regnet och därinne blev det bra fart på ramsorna. Det är ett under att jag har någon röst kvar idag.

Matchen var bedrövlig och det regnade så att jag knappt kunde se ut genom mina glasögon. Kul läge - jag såg dåligt på håll utan glasögonen och ännu sämre med dem. Vi sjöng bra till en början, men i takt med att alltfler insåg att det skulle sluta mållöst dämpades också entusiasmen. När Wenger bytte ut Giroud och tog in Coquelin var det många som reagerade starkt på bortasektionen och började skandera "You don't know what you're doing!" mot Arsenalmanagern. Det var som att han inte ens ville vinna matchen.

Efter matchen var jag akuthungrig och dök in på första bästa hamburgerställe och beställde in alla menyer de hade samt extra pommes. Vi gick in på en pub någon halvtimme, men snart gick tåget till London.

När alla väl hade fått sittplatser började vi diskutera om Lander ska få reseförbud på Aston Villa-Arsenal. Det var tredje gången han såg just den matchen, men på 270 minuter har det aldrig blivit mål. 0-0 var rätt väntat med andra ord. Annars kan tågresan sammanfattas med att den var väldigt lång, men att stämningen var mycket god med skratt och ramsor. Vad det var som var så roligt var oerhört kontextuellt så jag kommer inte ens försöka att återge det. Ni skulle ha varit med helt enkelt.

Tågresan fick bli slutpunkten på en mycket bra resa. Hemresan till Sverige har jag gjort alldeles för många gånger nu för att orka återge. Den var exakt lika tråkig som vanligt. I morgon väntar måndag med snöblandat regn. Det är nästan så att jag längtar tillbaka till regnet på Villa Park när jag tänker på det.

Tack till alla som var med på resan. Arsenal Sweden har bevisat att vi har grymma medlemmar ännu en gång.