Från chock till glädje

Det var en mycket omtumlande Londonresa. Den gick från en personlig förlust till en fantastisk Arsenalvinst på tre dagar.

Detta har hänt.

När jag och pappa kom upp till vårat hotellrum efter frukosten i torsdags morse upptäckte vi direkt att något var galet. Allt av värde saknades: Två mobiler, kamera, ipod och - värst av allt för mig - datorn. Någon hade tagit sig in på rummet och iskallt plockat åt sig våra prylar. Det var en chockartad upplevelse, särskilt som jag i vanliga fall i princip aldrig går någonstans utan att ta med mig mobilen.

Det blev polisanmälan, krångel med spärrning av mobiler och en massa formella skrivelser för försäkringar och sådant. Vi insåg snabbt att vi aldrig lär återse våra saker och försökte under de följande timmarna helt enkelt skaka av oss den värsta känslan av overklighet för att börja acceptera det som hade hänt. Torsdagen förstördes av detta, även om en spelning med Noah and the whale i Camden på kvällen lyfte oss något.

På grund av min otroligt störande datorlöshet kommer jag antagligen inte kunna vara lika aktiv som jag brukar vara här på sajten den närmaste tiden. Får se hur mycket lägenhetskamraten Han med Mustaschen kan förbarma sig över mig och låna ut sin dator. Men halkar jag ner på Peppes inläggstakt får ni säga till mig på skarpen!

***

Arsenal-Man United i lördags gjorde i alla fall sitt för att humöret skulle lyfta igen. Det var en fantastisk match - den bästa jag sett sedan Milan-Arsenal i våras - med två lag som ville spela offensiv fotboll. Stämningen på Emirates blir inte mycket bättre än så här på en tidig match i ligan.

De flesta spelarna spelade upp sig jämfört med Fenerbahce. Framför allt - natürlich - Samir Nasri. Han visade upp det bästa av sitt kunnande så till den milda grad att han fick Gary "Storasyster" Neville att byta. Även Cesc var bättre liksom kapten Gallas, som i mina ögon gjorde sin bästa match i Arsenaltröjan. Både spelsmässigt och kaptensmässigt. Tänk om bara om han visade upp dessa egenskaper fullt ut även i vardagsmatcher mot Fulham och Hull.

Jag imponerades också av båda målvakterna. Almunia kom tillbaka starkt efter två svaga matcher, och när han tvingades kliva av visade Fabianski inga nerver och var säkerheten själv under avslutningen.

Hoppas att den här matchen blir den boost vi har hoppats på. Vi vet att Arsenal kan slå alla lag, som i lördags, men också att vi kan förlora mot på pappret sämre motstånd. Behåll känslan och inställning från Unitedmatchen. Då kan det räcka långt. 

Till sist. En skön ramsa som ett firande Arsenalgäng drog av på tuben efter några timmars firande runt Emiraten:

He plays on the left
He plays on the right
That boy Gael Clichy
Makes Ronaldo look shite

Alla som under det senaste året har sett en United har garanterat hört orginalet.