Super-Robbie Pires - sann legendar

Fastnade framför Arsenal.com och deras topptiolista över Robert Pires bästa Arsenalmål. Nostalgin bara sköljde över mig - vilken otroligt bra spelare han var när han var som bäst. Tänk en Pires i den formen han var före knäskadan mot Newcastle 2002 i laget idag. Vilket lyft det hade varit mot en malplacerad Denilson/Diaby på vänsterkanten.

Pires är en av mina absoluta favoriter i Arsenal. Han bjöd på många underbara måljubel både framför tv:n och på arenor som Highbury och Shite Hart Lane. Att han gillade att sänka Sp*rs gjorde honom extra stor i mina ögon. 

När jag ser målvideon är det särskilt målen från Anfield och Villa Park jag minns. Schmeichels uppgivenhet när en guldtröjad Pires smeker in bollen med kretskorttillverkarens precision är en syn som är lika härlig idag som för sex år sedan. 

Det är lätt att glömma bort Pires bland spelarna som låg bakom dubbeln -02 och Unbeaten-säsongen. Det är gärna TH14 eller Vieira, eller Freddie bland oss svenskar, som stjäl rubrikerna, men utan alla fox-in-the-box-mål av Bobby hade vi knappast nått samma framgångar. Det vora stort om Arsenal lottades mot Villarreal i utslagsrundan av CL, så att Emiraten får ge Pires den hyllning han förtjänar. En upprättelse efter det förnedrande slutet då han offrades i CL-finalen i Paris, framför sin familj och sina landsmän, när Wenger var tvungen att byta in Almunia efter Lehmanns utvisning.

Att utse någon till legendar görs gärna slentrianmässigt. I det här fallet är det dock inte det minsta överdrivet. Pires är en av de största Arsenalspelarna i modern tid.