Eduardo Silva Arsenal's number nine

Såg delar av Eduardos comeback i dimman på Underhill i kväll. Först och främst är det fantastiskt att han har lyckats komma tillbaka till den nivå han är på just nu. När jag såg de första bilderna från St Andrews den där ödesdigra dagen i februari var jag näst intill säker på att kroatbrassen aldrig skulle komma tillbaka. Men han är med på planen igen - nu återstår det att se huruvida han kommer att nå tillbaka till den form han var i innan skadan.

Visst finns det exempel på spelare som har kommit tillbaka från svåra skador och långa uppehåll. Henke Larsson, R**d van Nistelrooy och Robert Pires är några exempel på det. Dessvärre finns det lika många exempel på spelare som aldrig riktigt återhämtade sig från sina skador. I vilken kategori hamnar Eduardo?

Vi vet ju alla vilken vi föredrar. Särskilt som Arsenals anfallsbesättning inte är riktigt så bred som Wenger försökte ge sken av i inledningen av säsongen. Visst finns det en bra startduo i van Persie och Adebayor, men ingen av dem har visat upp den där ligavinnarformen i år. Bakom dessa finns talangerna Bendtner och Vela, men då de bara har gjort ett ligamål tillsammans den här säsongen är det svårt att se paret som seriösa utmanare till VP och Ade för tillfället.

Med en frisk Eduardo i truppen spetsas konkurrensen och den givna startduon måste lyfta sig ytterligare för att behålla platsen i laget. Det är inte bara bra för laget utan också för spelarna själva.

Det dröjer nog ett tag tills nummer nio är redo att utmana på allvar igen. Av dagens insats att döma saknas - naturligt nog - fortfarande en del känsla och tajming. Det är dock saker som han med lätthet tränar upp. Eduardo har heller aldrig varit en spelare som deltar särskilt mycket i speluppbyggnaden - han är en renodlad striker, en avslutare. Och just framför mål visade han idag, även om han inte nätade, att han fortfarande har förmågan att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Underbart att, tio månader efter överfallet, se det igen.