Axel Asplund

Uppladdning har börjat som aldrig förr. Nu åker vi till norra London.

2-0 till Arsenal. Cesc och Ade. Cheers!

Det fina när man är på semster är ju att man får ta sovmorgon varje dag. Särskilt efter första dagen, då man är i obalans efter för lite sömn natten före. Så när jag väl somnade i går såg jag fram emot att få sova så länge jag ville.

Travelodge tyckte det var en dålig idé. De drog i gång brandlarmet klockan åtta, så det var bara upp och hoppa, ta med sig pengar, pass, biljetter och datorn och ge sig ut i den råa Londonmorgonen. Jag var inte bitter. Not.

Å andra sidan var det bara att gå och lägga sig igen när de släppte in oss, så jag ska kanske inte klaga.

Nu ska vi till Emriaten och hämta plåtar.  Matchpulsen stiger allt mer.

Alla 0-0-matcher behöver inte vara dåliga. Barnet-Darlington var dock inte en sådan, den var precis så ovälspelad som man förväntar sig att en League 2-match ska vara. Bäst på planen var dock Adam Birchall, som har varit ungdomsproffs i AFC, och även Nicky Nicolau fanns med på planen. Så nu vet ni i intresseklubben vad de gör nu för tiden, om ni inte visste det tidigare.

Men Stellan på Old Red Lion var alldeles utmärkt så jag, Lander och min polare Björn, som är i London i studiesyfte, hade en good day out ändå.

Underhill, där Arsenals reservlag spelar sina hemmamatcher, är en mycket intressant arena. Läktarna består av sektioner som ser ut att ha byggts om lott sedan 1910-talet och kioskförsäljningen sker i klassiska hål i väggen. Men det skönaste med det här stället är att det skiljer över en meter i höjdskillnad mellan målen - planen ligger i en backe.

Bissen Larsson uttryckte det bäst efter i reservlagsmatch för några år sedan.
- Ibland kan det ju mentalt kännas som att man spelar i uppförsbacke i vissa matcher, men här är det ju bokstavligen på det sättet.

I morgon fortsätter uppladdningen med en shoppingrunda i city, innan vi börjar tokfokusera på matchen framåt 17-tiden. Holloway Road, det är visst nån som är tillbaka.