Axel Asplund

Tre poäng idag skulle innebära att greppet om CL-platsen i det närmaste blir så hårt att Villa kan glömma fjärdeplatsen. Samtidigt innebär tre poäng mot Wigan att vårens traditionella lasagnedag är här. Vinst - då kan vi fira St Totteringham's Day. Det vore ju något alldeles extra så här på påskafton.

Det är dock en ganska tuff uppgift vi har framför oss. Wigan är inget lag man bara kör över och Steve Bruce vet hur man ska spela för att störa Arsenal så mycket som möjligt. Dessutom får vi se en nykomponerad backlinje i Gallas och Clichys frånvaro, och en målvakt som man inte riktigt vet var man har.

Än så länge har Fabianski varit stabil i de matcher han har stått, och jag tycker att han gjorde det bra när han kom in mot Villarreal. Under Almunias skadefrånvaro är det nu upp till bevis för polacken. Har han vad som krävs?

Nu ska jag fortsätta irritera mig på att Canal+ inte visar matchen direkt, och försöka lära mig hur fan streamning fungerar. Jag får det aldrig att funka trots pedagogiska instruktioner på forumet - någon som vet ett idiotsäkert sätt att få se matchen i eftermiddag? 

Ordet världsklass är ungefär lika slitet som Kolo Toure brukar vara efter Afrikanska Mästerskapen, men det är det enda ordet som passar för att beskriva Cescs passning och Adebayors avslut igår. Den senfärdige bildproducenten hängde tyvärr inte med i svängarna, så det var först när reprisen började rulla som vi fick så hur överjävligt snyggt målet var. Säga vad man vill om Ade, men om man gör ett sådant mål på den här nivån - då är man en storspelare.

Och detta efter en frustrerande första halvlek där togolesen var sitt lata och misstajmade jag igen. Hur svårt är det för honom att inse att han måste arbeta hårt för att hålla sig på topp? Detta i kombination med de ytor Arsenalspelarna gav de gulklädda och skadorna på Almunia och Gallas gjorde att jag kände mig missmodig i halvtid. Villarreal var ju det bättre laget i första.

I andra började dock Adebayor att springa samtidigt som Song och Denilson kom närmare sina motståndare, och kantspringarna Nasri och Walcott kom in matchen bättre. Plötsligt var Arsenal det bättre laget, och det var inget snack om att krysset var välförtjänt. Som den enögde betraktaren jag är hävdar jag också att Arsenal förtjänade ett ledningsmål, men det kanske inte den objektive åskådaren håller med om.

CL-domare och Arsenal brukar inte gå särskilt bra ihop, och då i synnerhet norska CL-domare. Jag vet inte vad som hände när Cesc varnades efter att på Henryvis skjutit in en frispark före paus, men om ingen begärde avstånd så "ska domaren dö" som Tränar-Nisse skrev i ett frustrerat SMS. 

Det är alltså fördel Arsenal inför returen, men jag ser inte den fördelen som särskilt stor. Matchen är fortfarande öppen och det kommer att bli enormt spännande om en vecka. Det vore alldeles strålande om The Gunners vann för att sedan få en semifinal mot Manchester United Porto. Jag är övertygad om att det kommer att krävas något extra för att nå dit, men med Cesc och Adebayor i laget är det fullt rimligt.

Man vet att det är en viktig match på gång när matchpulsen börjar infinna sig redan före lunch. När detta skrivs är det fortfarande nio timmar kvar till kick-off, men jag har redan börjat få svårt att fokusera på saker jag borde göra, som att läsa kurslitteratur och skriva mötesprotokoll. Hade gärna sett att det fanns ett sätt att skruva fram klockan till 20.45 så att matchen kunde börja.

Jag hade också gärna sett att det fanns ett sätt att X antal tusen kronor plötsligt infann sig på mitt konto så att jag kunde åka, antingen till England eller till exempelvis Spanien ikväll och se lite livefotboll igen. Jag vet att jag är ganska bortskämd med att ha möjligheten att åka över till London relativt ofta - men mycket vill som bekant ha mer. Särskilt CL-matcher brukar vara verkligt speciella på Emiraten, och lyckliga är de som har tilldelats biljetter till returen mot Villarreal. Tyvärr slår finanskrisen åt alla håll, även mot oskyldiga timanställda som plötsligt inte får några arbetstimmar.

Om matchen finns det inte så mycket mer att tillägga nu. Manegen är krattad så det är bara att skicka in clownerna (Eboue och Cygan), eller ska vi kanske säga artisterna (Cesc och Pires)? CL-cirkus är fotbollsunderhållning när den är som mest levande och spännande.

Fjolårets förlust mot Liverpool i CL var för mig den tyngsta sedan Paris 2006. Dels för att vi var så nära att vinna efter Theos fantastiska löpning och förarbete till Adebayors 2-2-mål, och dels för att Pieter Vink valde att inte blåsa straff på Emirates medan Peter Fröjdfeldt pekade på punkten på Anfield. Domslut är sällan så avgörande för en match som dessa var, och de avgjorde till Arsenals nackdel.

Nej, jag har nog inte smält den förlusten helt och hållet ännu.

Arsenal har nu chansen att rensa ut kvartsfinalsdemonerna ur vårat kollektiva medvetande. En seger mot Villarreal - då glömmer jag Anfield. Och nog är chanserna goda.

Med Cesc tillbaka i laget är Arsenal favoriter att vinna den här matchen. Dessutom finns Adebayor, Nasri och Walcott tillgängliga för spel, vilket borgar för en riktigt vass offensiv. Nu är jag dock inte säker på hur Wenger väljer att spela på El Madrigal - men jag utgår från att han spelar standarduppställningen i CL med Adebayor ensam på topp. 

Backlinjen är heller ingenting att diskutera, den är given och har dessutom varit stabil under den senaste månaden. Det är på mittfältet frågetecknen finns. Frågan är hur offensiv Wenger väljer att vara.

Jag skulle inte bli förvånad om han spelar Nasri och Eboue på kanterna och ett centralt mittfält med trion Denilson, Cesc och Song. Alternativ som yttrar är Walcott och Bendtner och Nasri kan också gå in centralt. Jag är fortfarande inte övertygad om Songs storhet som fotbollsspelare, men jag medger att han har utvecklats den här säsongen och mot City var han riktigt bra. Därför tror jag att han startar i morgon.

Förhoppningsvis kan Arsenal få in en eller två bollar i morgon, för att verkligen sätta press på spanjorerna inför returen. Samtidigt vet vi hur svårt det kan vara att näta på bortaplan i CL, och detta särskilt när det drar ihop sig på våren. Jag skulle nog vara ganska nöjd om The Gunners överhuvudtaget gör mål. 

Den här kvartsfinalen kommer inte att avgöras i morgon, och jag tycker att det känns riktigt skönt att andra matchen spelas i London. Chansen för kvartsfinalsglädje ökar avsevärt i och med detta.

Bortsett från sista kvarten i första halvlek var Arsenal totalt överlägset Manchester City igår. Jag påstår inte att det enbart är Cesc Fabregas förtjänst att The Gunners har börjat hittat liret igen, men med honom i laget blir det mer tyngd framåt och han kan dessutom blixtra till med fotbollsmagi då och då. Framspelningen till Ades andra mål var just ett sådant ögonblick.

Jag tycker också att Adebayor verkar ha insett att det inte håller att vara så oengagerad som han var i många matcher under hösten-vintern. Igår var det mer av den energiska togolesen som vi lärde känna under förra säsongen, än vad det har varit på mycket länge. Och då blev det också resultat i form av mål.

Det fanns många ljusglimtar igår. Cesc och Ade var två, Denilson och Song två andra. De ägde mittfältet under hela matchen och gjorde "Flamini-jobbet" bakom Cesc på ett utmärkt sätt. Tycker också Theo gjorde en bra insats, trots all den tuffa behandling han utsattes för av City-spelarna. Hoppas att ispåsen på knäet bara var en försiktighetsåtgärd, då han behövs mot Villarreal om Nasri inte kan spela då.

Arsjavin gjorde däremot en blekare insats den här gången, men han är fortfarande inte helt samspelt med övriga spelare i laget så då får man räkna med matcher där han är mer anonym. Och det var ju inte som att han var osynlig. Jag är övertygad om att han kommer att hitta rätt framför mål mer frekvent inom kort. Han skapar chanser, så allt som behövs är mer självförtroende så att han blir lugnare när chanserna kommer.

Nu hoppas vi till sist att United gör sitt jobb mot Villa, så att kampen om fjärdeplatsen inte blir fullt lika spännande.

Att Cesc Fabregas är redo för spel igen är ju den bästa nyheten sedan Arsjavin blev klar för Arsenal. Jag är mycket förväntansfull inför de stordåd - låt oss ta i tills vi spricker - den duon förhoppningsvis kan uträtta. Cesc betydelse för laget var extra tydlig i januari och februari då anfallsspelet var för stereotypt och blev sönderläst av alla lag som kom till Emirates.

Sedan dess har Arsenal visserligen förbättrat spelet en hel del, men när Cesc kommer igång får vi en extra dimension i laget. Han är dessutom en viktigt ledare på planen, inte bara i den ceremoniella rollen som lagkapten, vilket också till viss del har saknats under senvintern.

I VP:s frånvaro är det positivt att Adebayor är tillbaka. Förhoppningsvis är det då Ade från vintern 2007-08 vi får se, och inte Ade anno hösten 2008. Han har en enorm arbetskapacitet och det är när han använder den fullt ut som han också är som bäst. Han har inte råd att lajja omkring på planen och vara bekväm.

Dessutom är Walcott med i truppen igen, och han är nog den spelare i truppen som har utvecklats mest under säsongen. Detta har främst märkts på hans "end product" i form av förarbeten till mål och chanser, samt egna mål. Med honom på planen tillsammans med Cesc, Arsjavin och Adebayor är det plötsligt bra många spetsiga spelare att hålla reda på för motståndarförsvaren.

Så klart finns det lite smolk i Arsenalbägaren också. VP, som sagt, är borta. Och det är även Diaby, Eduardo, Nasri och Vela. Trion som gör comeback fyller dock upp det tomrum som de skadade lämnar. Men tänk om vi någon gång, under någon enda säsong, fick uppleva en totalt skadefri trupp. Antar att det är dream on-principen som gäller för ovanstående önskan...