The Headmasters Ritual: Det andra livet

Just nu, när hösten kommer kravlandes över våra arma själar, lägger mörkret som en tung brun filt med uppfransade kanter över oss och sederar oss till knapp halvfart, är det för somliga inte lätt att vare sig hålla energinivå uppe eller sitta uppe sent om kvällarna. Vi låter frugan tända några doftljus, tar något värmande i muggen och kryper upp i TV-soffan för en stunds samvaro med högst passiva förtecken. Vi härdar ut, går i semiide och försöker göra så bra som möjligt av situationen.

Eller så följer man fotbollslaget Arsenal och får då en massa tisdagar och onsdagar där finfotbollens strålkastarljus lyser upp mörkret med en stunds glimrande och glittrande idrottslig mingling till tonerna av den numera famösa mästartutiluren-låten. Ni vet den där trudelutten som folk lämnar Middlesex och flyttar till nepotismens Madrid för att få höra. Den lyssnar vi till, tar oss en busgrogg och kör ned handen i bunken med ostbågar. På en onsdag. Som igår. Och håller oss, det konstanta höstmörkret till trots, vakna och underhållna.

Om man så gör kan man ju ibland råka hamna framför en fotbollsmatch med det utseende som Arsenals bortamöte med marseilles första halvlek hade. Och det var inget uppiggande, det var inget bot mot ofrivilligt nedsövande och det var definitivt inte underhållande, på något sätt. Första halvlek igår var mest en långsam färd mot påfyllning i grogglaset. Trots all kreativitet lyckades vi knappt skapa någonting, vår kollektiva defensiv var lyckosam och ströp också därmed merparten av fransmännens anfallsförsök. Och vi drogs allt längre ned i halvslumrandet.

Sedan kom halvtidsvilan, de logistiska förberedelserna för att inte väcka Fru D&M när denna sen har somnat, när hela matchen väl är avspelad, ett besök på toaletten och ett i köket för proviantering. Sedan tillbaka i soffan, tillbaka till Arsenal och tillbaka till en match som tog sig ett helt annat liv i den andra halvleken.

Plötsligt började båda lagen anfalla, spelare som Wilshere, Ramsey och till viss del även Özil fick fart under fötterna, slog passningar som landade vid rätt destination, var slagna i rätt hastighet och plötsligt var det som om spelarna, som i första halvlek såg tämligen slaknande ut, kommit till liv igen. Gibbs hade ett fint skott på mål, Özil och Ramsey linkande ihop alldeles lysande och lille Wilshere kom in från sidlinjens skuggrike och tog plats i ljuset.

Arsenal lyckades blåsa liv i en föreställning där även marseille agerade matchande. Chanserna avlöste varandra, Szczesny fick göra ett antal fina räddningar och helgens store målsumpare, Theo Walcott, fick sätta sitt första mål sedan urminnes tider, genom en synnerligen välavvägd halvvolley. Tempot blev allt högre, Ramsey bjöd oss på ett lysande instick som han följde upp med ett lika lysande målskott och plötsligt var vi klarvakna där i soffan.

Att marseille sedan fick en, diplomatiskt uttryckt, högst tveksam straffspark på stopptid, ändrade ingenting. Matchen hade kommit att bli Arsenals, vi var bättre än dem och vi lyckades ta de tre poäng som var så otroligt viktiga att få med sig från denna gruppspelsstart. En första halvlek som var till bristningsgränsen lit en dödsmässa följdes upp en livfull andra halvlek med spritt i benen, mod i tanken och ett genomförande av högst habil dag på jobbet. Mina betyg är som följer:

Szczesny: 3,5/5. Var vaken med ut i boxen, tappade en del av dessa bollar, men stod också för ett antal fina räddningar när även marseille lade in en högre växel. Måste bli bättre på att hålla bollarna, inte bara göra sig stor och stå i vägen och kommer då också framstå som en tryggare, inte bara energisk och aktiv, målvakt. Bra skottstoppning matchen igenom.

Sagna: 2,5/5. Hade ett par fina brytningar, främst i andra halvlek, och ett par fina räder utmed sidlinjen, där han också inkluderade några småfräcka finter. Han hade, främst i första halvlek, ett positionsspel som lämnade enormt mycket kvar att önska och kvar stod Mertesacker och undrade om han skulle tvingas bli högerback också. För Sagna var det, under första halvlek, inte. Blev bättre, lugnare och tryggare i andra halvlek och bjöd där på ett spel som räddade betyget .

Mertesacker: 3/5. Som redan nämnts så lämnades han nästan helt ensam på sin försvarssida under första halvlek och gav då ett tämligen hafsigt, osäkert och lite lätt chansande intryck. Han löste detta dubbelarbetande utmärkt och fick ut många och långa tåspetsar, han var i vägen och lyckades freda målet tämligen väl. Var mycket nära självmål i 60:e minuten.

Koscielny: 3/5. Svag 3:a, men just över betygsstrecket. För han tog duktigt med stryk i luftduellerna men slutade ändå inte att ge sig in i dem. Hade ett par felpass som inte var kul att se och tappade en del i markeringen, främst i andra halvlek, men stod upp och höll relativt rent samtidigt som han höll sig på rätt sida av lagen.

Gibbs: 4/5. En av planens absolut bästa spelare, i båda riktningarna. Låg ständigt rätt i ryggen på sin spelare och tog bort motståndare efter motståndare. Bra skott i 53:e, räddning på mållinjen i 60:e och assist-light till Walcotts 1-0-mål. Riktig assist till Ramseys 2-0-dito och ett, överlag, väldigt stort arbete för laget. Hade en lite märklig femminutersperiod där han lyckades ge bort bollen tre eller fyra gånger på raken, men kom sedan åter in i matchen.

Flamini: 3,5/5. Mycket bra match på gränsen till 4:a i betyg. Började matchen med en grym brytning i 3:e minuten och var sedan uppe i ansiktet på varenda marseillespelare med omställnings- eller skapandekraft. Rev, slet och räddade. Täckte ytor, täckte upp och tog tillbaka. Var även i går oerhört nyttig och, troligtvis, en bidragande orsak till att mer kreativa spelare till sist kunde vakna till liv och blomma ut. Underbart kroppsspråk och underbart ledarskap.

Ramsey: 4/4. Hade ett par slagna felpass i första halvlek, men var bortsett från dessa, väldigt bra igår. Arbetade hårt, gjorde ett par fina brytningar och var periodvis precis över allt på planen. Tog, allt eftersom matchen vaknade, ett allt större ansvar även offensivt, länkade ihop bra med både Özil och Wilshere, slog några fina långpassningar till Walcott och satte, återigen, det där oerhört viktiga målet. Denna kväll 2-0-målet som bekräftade segern. marseilles straff tänker jag inte ens kommentera, men den är absolut ingenting jag lastar Ramsey för.

Özil: 2,5/5. Var, bortsett från ett par felpass, nästan osynlig under första halvlek, verkade tung och lite ofokuserad. Kom igång i andra halvlek och började där haka i övriga spelares kuggar. Bra väggspel med Ramsey i 50:e, fin klacksparksframspelning till Gibbs i 53:e och en fin svepande passning till Walcott i 57:e, som några exempel. I övrigt inte speciellt övertygande.

Walcott: 3/5. ”Snabb och …” (här fyller du i själv: ”korkad, ineffektiv, fumlig, full eller dum. Lethal, målfarlig, skarprättande och träffsäker”, välj själv). Var bra i det defensiva understödet när Sagna, främst i första halvlek, hade glömt bort hur man spelar ytterback, höll tempot i löpningarna uppe men klantade till det i avsluten vilka blev löjligt trubbiga. Skönt för honom (och oss fantaster) att han äntligen fick göra mål och att det dessutom var både oerhört snyggt och högst betydelsefullt. Hoppas detta mål vänder hans negativa spiral till en positiv, det kommer vi att behöva.

Giroud: 1,5/5. Var helt osynlig under hela första halvlek. Fick inga bollar att jobba med och lyckades inte heller, av egen kraft, ta sig in i matchen. Nyttig på defensiva fasta situationer, hade en nick över i 72:e men såg annars mest trött och trög ut.

Wilshere: 3,5/5. Helt i sidlinjens skuggrike, första halvleken igenom, och hade då bortsett från några fina vänsteryttersidor nästan ingenting att tala om. Kom sedan, i andra halvlek, igång ordentligt och började då få ut mycket mer av sitt ständiga löpande in i banan och åt högerkanten. Bra chans i 58:e, var med i förarbetet till Walcotts 1-0-mål och tog allt fler initiativ ju matchen led. Mycket bra andra halvlek.

Wenger: 3/5. Satte det han hade tillgängligt i spelarväg på banan och fick med sig det resultat han både önskade och som var så otroligt viktigt. Frågan är hur länge spelare som Wilshere, Ramsey, Gibbs, Giroud och Mertesacker, äh va f-n, hela vi kan säga hela startelvan, kommer att hålla sig friska. För nu matchas de oerhört hårt och med endast Jenkinson, Vermaelen och Monreal som relativt etablerade seniorspelare på bänken, hade han tämligen ringa alternativ. Som man sår får man skörda…

Stade Velodrom: 3,5/5. Ett stort plus för ett j-kla liv från läktarna matchen igenom. Ett stort minus till, vad det verkar, den något märkliga ombyggnationen där de sätter ett tak över läktarna både på tok för högt, men framför allt i fel vinkel. Håller de på att göra denna klassiker till en blandning av Reebook Stadium, Cardiff City Stadium och Nya Ullevi? Mycket märkligt.

Ett än mer stort tack till arenans underhållningsansvariga som hade lyckats få in mina drömmars fylledansk på 95 minuters konstant distortionsång, vilket inte bara torde värma fylledansken själv, utan också gjorde mig på gränsen till gråtmild. Ett människokengagemang och solidaritetsarbete i föredömlig form och i sann marseilleanda. Och så glad han måste ha fått bli av att inte blivit utbytt, stoppad eller avstängd på hela matchen. Fint.

Nu fick vi våra tre poäng, vi fick den start vi verkligen behövde och om jag förstått det hela rätt så fick vi det utan att få än fler namn till vår redan digra skadelista. Vi tog tre poäng, chelsea förlorade hemma mot Basel och spurs spelar sin europaspelsmatch i kväll. Det är jag nöjd med. Vad säger du?