Davidsson & Mannen

Årets silly season är inte på något sätt olik de senaste årens olika sillysar. För varje dag är ännu en spelare aktuell för Arsenal, för varje dag som går så blir listan över spelare bara och det förekommer i år, precis som det förekommit andra år, också spelare som blir mer frekventa än andra i denna våg av fotbollsskvaller, som ständigt väller över än så fort man vågar sticka fram nosen ur isoleringens skyddsvallar.

För att ingen bloggläsande arsenalist, om en sisådär 100 tecken, skall falla ned i ett hostframkallande moln av grå besvikelse, måste jag redan nu klargöra att denna text inte kommer att ha någonting alls att göra med Arsenal. Varken direkt eller indirekt. Så om du kan tänka dig att läsa om en annan spelare, i en annan liga och i ett annat lag än Arsenal, läs på. Medan om du, inte helt olikt jag själv, mest bryr dig om Arsenal och sk-iter i det mesta av annan modern toppfotboll av idag, lägg ner.

På en kudde på ett golv, i ett tv-rum en trappa upp. Där sitter en ung, tanig och formbar D&M. Ett tv-rum som egentligen är mer av en genomgångshall och en kudde på golvet som är marginellt mer bekväm än den, av i princip helt tv-ointresserade föräldrar, ditsatta träsoffan. Det är lördagseftermiddag, gottpåsen är i hamn och på en av de två statliga tv-kanalerna visas det fotboll från engelska First Division. I perioder är det fascinerande och trollbindande, i andra känns matcherna oändligt långa i väntan på det där j-a målet som ändå aldrig kommer.

Nu är säsongen 2013/2014 sedan en tid tillbaka över och man har börjat se den med lite nya perspektiv. Som brukligt är slutade vi på ligans fjärdeplats, men detta efter en annorlunda cykel där vi började bra, avslutade acceptabelt men helt föll igenom helt däremellan, under vinter och tidig vår. Vi tog, i och med FA-cupvinsten, vår första trofé på nio år och mycket av den moll som många kände under vintern slutade därmed i dur.

I dessa tider av galenskap är det smått omöjligt att skilja rykten som är baserade på verkliga händelser från de som är rena fantasifoster eller till och med baserade elakhet. Det pratas högt och lågt om spelare som är på väg åt än det ena, än det andra hållet och enligt mitt twitterflöde har vi i princip kommit överens med en ny anfallslinje och förhandlar med ett antal klubbar för ytterligare en. Lika många spelare är, i princip, klara för andra klubbar och våra konkurrenter har redan fyllt på med såväl bredd som spets som överflöd.

Jag har alltid fascinerats över Emmanuel Adebayor. Som ni vet spelade togolesen ett tag hos oss, öste in mål mot våra antagonister, sänkte självaste djävulen och lekte Ronaldinho någon gång mot Villareal. Efter ett tag tror jag dock att både han själv och sin franske tränare kände att det var dags att släppa fram andra spelare som kunde bidra med något bättre än vad han själv kunde åstadkomma. Han drog därmed till Manchester City och lämnade plats för den fritänkande Robin van Persie, och möjliggjorde att densamme kunde bidra med de finaste av sina år just hos oss kanoner.

Nu har ni, i de två transferdoftande inläggen, fått en massa positioner och namn droppade från blogghimlen och jag skall i dag summera, samla mina tankar i kompakt och läsvärd text, men även krydda anrättningen med lite andra spelarnamn, beryktade eller inte. Några idéer är uppkomna efter att de tidigare inläggen publicerades medan andra är summering eller logiska konsekvenser av de tidigare. En summering av mina inköpsförslag är som följer: