Davidsson & Mannen

En gång i tiden kunde den svenske Arsenalfantasten få sig, i varje fall tre, fyra acceptabelt läsbara blogginlägg per vecka från Redaktör D&M:s sida av bloggkontoret. Sedan kryddades den högst delikata anrättningen ”Att leva med Arsenal adderat till familjeliv” med ett nytt jobb, varefter bloggfrekvensen sjönk som ett Sterling Pund efter en folkomröstning där ”Folket” hade fått säga sitt. Visst kämpade andra Arsenalister med skrivandet här på sidan och visst gjorde många av dem det högst förtjänstfullt men så mycket D&M fick den svenske Arsenalisten inte.

Ute faller regnet tungt mot gatan. Det är mörkt, lite småkyligt och alla paraplyer verkar vara borttappade. Jag låser försiktigt dörren bakom mig, lämnar sovande fru och två sommarlovande barn bakom mig och beger mig till ännu en dag av arbete. Det är tyst, stilla och alla grannar verkar antingen vara bortresta eller kvar i sänghalmen. Jag fäller upp regnkappans kapuschong och kröker nacken för att hålla värmen i hällregnet. Det är fuktigt, rått och lukten av disktrasa. Det är högsommar på den svenska västkusten.

Panic on the streets of London. Panic on the streets of Birmingham, I wonder to myself. Could life ever be sane again? Runt omkring oss skaffar sig våra konkurrenter nya vitalt innovativa tränare. Runt omkring oss köper konkurrenter kompetenta spelare att bygga sina trupper än starkare. Och runt omkring oss spankulerar högresta spenderarbyxor gatorna fram. Pep, Gündugan och Nolito till city. Tokfursten men tillika den borne vinnaren Mourinho har tagit över United.