Davidsson & Mannen

Jag har under pseudonym skrivit blogg här på Arsenal.se sedan 9:e augusti 2011. Jag startade efter att dels haft en egen blogg med Arsenal som huvudsakligt ämne i drygt ett år, men framför allt efter att under några säsonger ha skrivit krönikor i föreningens tidning, Kanonmagasinet. Det har i efterhand framkommit att det fanns en viss skepsis, inom delar av föreningen, att släppa fram mig som bloggare.

Idag är det måndag efter en helg som avslutades med att tre Arsenalspelare, Mesut Özil, Per Mertesacker och Lukas Podolski, kröntes till världsmästare i fotboll. Även denna blogg vill passa på att gratulera dem, men helgen började, enligt mig, redan i torsdags då vi arsenalister först fick oss tilldelade en spelare av absolut världsklass, chilenaren Alexis Sanchez, för att sedan få tre, eller i varje fall just nu två, sprillans nya tröjor att spendera våra arsenalrelaterade slantar på.

Idag skriver jag min första text på ungefär tusen år. Känns det som. Jag får först be om ursäkt för den låga bloggfrekvensen och sedan förklara mig genom att skylla på såväl oförtjänt hög arbetsbelastning som ganska digra parallellslalombanor på den civila ytterflanken. Vi får väl hoppas att vi slipper både glaciärlossning och laviner och istället kan sitta ned för att insupa en ganska avsevärd dos positivism i Arsenallägret.

Skall jag vara ärlig vet jag inte var jag skall börja, förutom att jag måste säga att med tanke på hur vår värld ser ut - och med den även fotbollsvärlden - att jag är oerhört tacksam att det just var Arsenal jag för ungefär tio år sedan fick upp ögonen för. Det är jag även om jag vet att vår klubb är en del utav problemet.