Davidsson & Mannen

I dagar som dessa är det nästan svårt att bibehålla fokus, att hålla händerna på ratten och blicken fäst på vägen. Att vara inställd på nästa utmaning och inte sväva iväg i det som ligger längre fram bakom nästa krök och att inse att det, mitt upp i all transfertranspiration i helgen faktiskt skall spelas en tredje ligaomgång, vilken för vår del betyder bortamatch mot Leicester på söndag kväll.

Jag önskar att jag kunde säga att jag aldrig var orolig. Att jag kunde framställa mig som en cool katt, orubblig stod eller som den där überlugna filbunkssnubben. Men det vore att ljuga. Gårdagsmatchens sista 15 minuter var nog den mest arbetssamma, idrottsrelaterade, stunden jag upplevt på många, många år. Värre än vårens FA-cupfinals berg- och dalbana, värre än alla CL-kvasl sammanflätade till ett galgfäst rep och värre än CL-finalen -06:s vidriga avslutning, inklusive Mad Jens röda kort dessförinnan.

Det är ju lite Arsenals grej det här med att spela kvalmatcher för att nå Champions League. Och alla som följer den moderna toppfotbollen känner ju till att spel i Champions League, vid sidan av sjukt hissnande mängder pengar, är det som lockar fotbollsspelare, och sportens parasiter -agenterna, att välja ny klubb när agenten anser byte är nödvändigt för spelarens (och agentens prestige) och lönekuvert.

I Nationalteaterns musikhistoriska asterisk ”Lägg Av” ber den något pressade narkomanen sin socialtjänsthandläggare att just lägga av. Narkomanen hävdar att handläggaren inte förstår någonting och bara är någon som sitter på socialförvaltning, fluktar i någon pärm och håller koll på allting. Vidare hävdar narkomanen att han lever, men också, för h-vette, skiter i hur det går för honom.

Dessa initiala veckor av Arsenalsäsongerna är nu för tiden så underbart matchtäta att endast Football Leagues avgörande vårveckor kan komma i närheten. Samtidigt som vi Arsenalister biter våra naglar i transfernervositet startar Premier League samtidigt som vi, som vanligt, försöker ta oss in i Champions League. Ett kval som kan vara helt avgörande för vilka spelare vi kan handla in, vilket i sin tur kan bli lika avgörande för hur säsongen kommer att utforma sig. Ja, du förstår själv.

Ja, då var återigen höst, återigen säsongsstart och återigen kval till The UEFA Champions League. Och återigen, precis som förra hösten, fick Arsenal fara till Turkiet för att möta Süper Leagues tredjeplacerade lag. Förra säsongen handlade det om ett nedbrutet och demoraliserat Fenerbahçe, som då stor inför en högst trolig, och sedan realiserad, avstängning från europaspel medan årets motstånd var, och fortfarande är, ett Besiktas som är allt annat än nedbrutet och demoraliserat.

Nu är jag tillbaka. Tillbaka till bloggen, tillbaka från semestern och tillbaka i EPL-sällskapet. Hur spännande jag än må anse mig själv, min tillvaro och min just avrundade semester vara, så är detta en Arsenalblogg och det är om Arsenal det skall handla, idag såväl som alla andra dagar. Så jag väljer att avrunda denna ingress med att endast informera om att jag har haft tre fantastiska veckor med fru och barn i den andalusiska värmen, vi har badad, läst böcker och letat efter Arsenalnyheter i påtaglig wifi-skugga.