The Headmasters Ritual: En glädje i vardagen

Efter en, rakt ut sagt, h-vetisk vecka på jobbet fick jag mig i går kväll, en vanlig fredagskväll -sittandes på muggen- någon form av uppenbarelse. Jag satt där och analyserade vilka fallgropar jag, under just avlagda vandring längs med arbetsveckans uppförsbacke, ramlat i, vilka fel som var begångna av mig respektive av kollegor och vem/vilka som egentligen bar ansvaret för att det hela hamnat där det hamna. Just när jag grävde mig än djupare i denna exposé av yrkesverksamt elände, slog det mig som en blixt från högst regntung himmel.

Att vi i morgon (läs: idag) möter Palace borta. Ja, det gör vi. Jag blev, trots min införtext med lagets hemmaarena i fokus, lika överraskad som glad. Närmast lättad, upprymd, ja näst intill upplyft. Och jag blev också varse om hur mycket gott som Arsenal och min relation till Arsenal kan göra för mig. Jag gick från tungsint grubblande till lättsamt ledig på ungefär tre och en halv sekund. Allt bara på grund av att jag plötsligt insåg att lördag lunch/tidig eftermiddag skulle föra med sig en match med mitt Arsenal. I Premier League. För veckans match mot Dortmund i all ära och glittrande Champions League i all ära, men det är i England som MITT Arsenal trivs bäst. Och insikten om att det var match för mitt Arsenal, i Premier League, skänkte mig, denna tungsinta fredag, en sådan enorm glädje så att allt kunde läggas till historian. Med en blick fram emot lördagen, mot vårt möte med Crystal Palace på Selhurst Park.

Första halvlek var sömnigare än sömnigast. Vi rullade runt a la Arsenal för 1-2 år sedan utan något som helst resultat eller ens chanser till mål. Efter en knapp halvtimmes runtrullning släppte vi över bollen och lät Palace göra, i princip, vad de önskade. Efter att Flamini hade tvingats gå av redan i 8:e matchminuten, med vad det verkar en ljumskskada, blev den centrala mittfältsdynamon i stället Ramsey och Arteta, där den förstnämnde faktiskt försökte höja tempot medan den sistnämnde verkade önska motsatsen. Eftersom varken Cazorla, inbytte Gnabry eller Özil rörde på sig, så blev det långsamt, sömnigt och tämligen impotent under resterande del av första halvlek.

Andra halvlek började med att Arsenal tog tag i initiativet och detta initiativ gav också utdelning när Ramsey slog in en pass till Gnabry som vände bort sin försvarare varefter vi äntligen fick en straff. 1-0 till Arsenal efter en oerhört välplacerad straff av Arteta i 47:e matchminuten. Nu satt man och tänkte att vågorna av Wengerball skulle ösa över det stackars nästjumbolaget, men så blev det ju inte. Palace fick taktpinnen av Arsenalister och illa blev uselt när Arteta spelade 1-1 med sig själv när han, genom rena juniormisstaget, tog ett rött kort i form av målchansutvisningen i kamp med Chamakh i 65:e minuten.

Som ni såg så tackade Palace för bjudningen och tryckte på rejält och hade det inte varit för Szczesnys kanonspel hade det, inte bara varit kvitterat mellan Arteta och sig själv, utan även mellan Arsenal och Palace. Så när Ramsey drog upp bollen, trixade fast den i Palacetredjedelen för att sedan chippa in den till Giroud, som i sin tur tryckte in 2-0, så drog jag en smått löjlig suck av lättnad. Vi spelade av matchen, tog våra tre poäng och höll kvar den serieledning som innehavs av laget som ständigt, i alla år, har förtjänat den. Arsenal. Mina betyg är som följer:

Szczesny: 4/5. Hade, bortsett från BFG's slöa hemnick i 24:e inget alls att göra fram till Chamakhs skott i 28:e. En rejäl tvätthängning på Palacehörna i 37:e, där han såg mer än lovligt svajig ut. Men det jag tar med mig är de tre-fyra minuter där Szczesny gjorde 5-5 räddningar varav i varje fall två var direkt utsökta. Och avgörande.

Sagna: 1,5/5. Ett par fina inlägg i första halvleks inledande period och en bättre bollrelation än senast, men bedrövlig i sitt försvarsspel, vilket föga var värt namnet. Släppte det klart sämre motståndet, mestadels Thomas, förbi sig gång efter annan och lät dem slå inlägg efter inlägg utan att sätta den press, man kan kräva av honom, på dem.

Mertesacker: 3/5. Slö hemnick i 24:e, men var annars ganska bra och tog, tillsammans med Koscielny, för det mesta bort Chamakh. Läste spelet bra, spelade enkelt med bollen och var bäst i luftrummet. Lysande kampvinst mot Chamakh i 84:e, då matchen fortfarande var vidöppen.

Koscielny: 3/5. Lite fladdrig och stundtals slapphänt i sitt positionsspel. Men vägde upp detta med den sedvanliga kampen och sin förmåga att vara grym i spelet man mot man.

Gibbs: 2/5. Mångt mycket fler missar idag än vad vi är vana att se honom. Är han månne i en nedåtgående trend? Är han kanske i behov av mental vila, en vila som hans skadeproblem annars brukar ge honom? Inte vet jag, men idag var han sig inte riktigt lik.

Flamini: Hans åtta minuter är omöjliga att värdera. Hans nu kommande frånvaro kommer, är jag rädd, dock visa hur enormt värdefull han är. Vi hoppas på snart tillfrisknande!

Arteta: 1/5. Fantastiskt bra slagen straff, men vad höll han på med i övrigt? Sölade ned bolltempot, kom efter i brytningarna och föll in i gamla synder med att, efter lamt närkampsspel, sitta på rumpan och slå ut med armarna i riktning mot en oförstående Foy. Och utvisningen... F-n, Chamakh är ju inte direkt Walknottsnabb och absolut inte Cazorlateknisk. Arteta är erfaren nog att ha koll på läget, veta att det bara är att kuta med och screena bort, men nej, in i närkamp han vet han kommer förlora, på ett eller annat sätt. Bedrövligt.

Özil: 2/5. Just godkänd i en match som han började som rörlig ytfinnare, men sedan mest vankade runt och väntade på boll. Ett par fina passningar centralt in i banan, där tyvärr medspelare inte lyckades se briljansen och sprang fel.

Ramsey: 3,5/5. Började som ytter men fick den centrala platsen bredvid Arteta när Flamini tvingades byta i 8:e. Höll första 25 mest på med sidledspass, men satte i slutet av andra halvlek upp tempot rejält. Bra överlapp+skott i 38:e och grymt trixande in i boxen i 44:e. Ett par fina passningar i andra halvlek och en superassist, inklusive förarbete, till Giroud vid 2-0.

Giroud: 3,5/5. Hade det mestadels trångt och togs hårt av Palaceförsvarare. Nick över i 3:e och underbar screening mot Speroni i 22:a. I 59:e minuten kunde han ha varit regissören bakom en superkontring, men segade istället ned tempot, sökte frispark och lade sig onödigt. Bra nedtagning och fastlåsning i 81:e och tog sedan revansch på sitt kontringsförstörande när han nickade in det matchstängande 2-0 i 87:e minuten.

Cazorla: 2,5/5. Okej chans i 35:e när han sköt eller passade längs med mållinjen. Spelade plottrigt, med på tog för små marginaler och på för små ytor. Inga långpassningar, inga öppnande lösningar och inga skapande ytor till medspelare. Måste bjuda på mer rörelse för att vara användbar och nyttig för laget.

Gnabry: 2,5/5. Kom in i 8:e, byttes ut i 69:e och var däremellan stundtals riktigt spännande att se. Fina passningar och spännande bollhantering, men lite för lågt tempo utan boll. Tvingade fram straffen och hade ett liknande läge, fast då bara någon centimeter utanför Palaces straffområde, i första halvlek. Helt okej inhopp.

D&M: 3/5. Tog med mig glädjen från gårdagen in i dagen och var moraliskt stöd från TV-soffan, när min fru fixade trerättersmiddag till gästerna som kommer vilken minut som helst. F-n va bra jag är på att inte göra någonting alls.

Nu är jag mest nöjd över att vi tog tre poäng och att Manu (förlåt Mats) ligger under. Om nu också West Brom kunde ha visat visst existensberättigande hade ju kvällen kunnat bli perfekt. Plus en snabb rapport om att Flamini är tillbaka redan mot foolsen, då är man grym. Vi hoppas på den. Tack skall ni ha, nu skall jag duka!