Arsenal möter Southampton och Fantasy Manager möter Grand Theft Auto

Idag tänkte jag skriva om kommande tisdagskväll då Arsenal åker söderut för att möta Southampton i Premier Leagues 23:e omgång, men jag kan inte göra det utan att beröra det transferfönster som just nu går in i sina fem sista, skälvande, dagar. Så först lite uppsnack inför matchen och sedan lite resonerande kring innevarande transferfönster, ur en lite annorlunda synvinkel. Eller kanske inte, vi vår se.

Nåväl. Ingen har väl kunnat undgå hur stormarna går längs med Englands sydkust. Den så hyllade verkställande direktören och tillika ordföranden, forne bankmannen Nicola Cortese, som både var hjärnan bakom Southamptons vandring från League One till etablerat Premier Leaguelag och bakom sättet, med en akademi i absoluta toppskiktet, på vilket klubben utformades, har blivit skiljd från sina arbetsuppgifter i klubben.

Orsaken sägs vara en konflikt med inneboende maktkamp mellan Cortese och ägarfamiljen Liebherr eller snarare dödsboet efter Markus Liebherr, som sedan Markus Lebherrs död i augusti 2010, låtit Cortese har fria tyglar. Dessa tyglar skall nu enligt uppgifter successivt ha stramats åt vilket sedan lär ha utmynnat i en öppen konflikt mellan Cortese, som ansåg han vara orsaken till klubbens framgångar och Katharina Liebherr, som sägs vilja återta makten över klubben inför en kommande försäljning till ett kinesiskt konsortium.

Stökigt värre var det och inte blev det bättre när Corteses rekordstora sommarköp Pablo Osvaldo förra veckan klappade till, alternativt skallade, lagkamrat José Fonte så illa att den sistnämnde ymnigt blödande, fick föras från parkeringsplatsen utanför klubbens träningsanläggning Staplewood. Efter den så kallade incidenten är Osvaldo nu avstängd och enligt rykten också uppsatt på försäljningslistan, vilket gissningsvis kommer att landa på en rejäl ekonomisk förlust i relation till inköpspriset på £15 miljoner. Till detta skall läggas att både Louvren och Ramirez är fotskadade och missar matchen samtidigt som det lyckade nyförvärvet från Celtic, Wanayama, med största sannolikhet gör comeback från sin lårskada.

I någon av dessa bekväma fotbollsfåtöljer skall Wenger med vänner sitt i morgon kväll. Bild: D&M

I Arsenallägret råder å andra sidan sedvanligt lugn där de enda molnen på den serieledande himlen är Sagnas ännu inte påskrivna kontraktsförlängning, den påtagliga bristen på back upp till Olivier Giroud och den, i mina ögon, lika brisfälliga mittbacksstaben där vi bara är en vrickning, en förslitningsskada eller motläggsåkomma på Per Mertesacker ifrån att behöva spela med det dokumenterade högriskparet Koscielny-Vermaelen som mittbackspar. Och det om något kan ju skapa emotionella förstyrrelser. Utifrån rådande skadesituationer, spelarinsatser och i stunden rådande preferenser, föreslår jag att följande startelva dyker upp i TV-rutan lagom till avspark:

Szczesny Sagna – Mertesacker – Koscielny – Gibbs Flamini – Wilshere – Özil Podolski – Giroud – Cazorla

De fem där bak är väl inte mycket att resonera kring, de tre på det centrala mittfältet inte heller och tja… de tre där framme är enligt mitt sätt att se saken lika logiska som självklara. Jag vet att Wenger, om nu Podolski mot all förmodan får starta, aldrig skulle sätta honom på högerkanten, men jag kvarstår vid åsikten att laget dels behöver Podolskis fart, hans direkta och ickekluddande spelstil, men också skulle gynnas av att ha hans vänsterfot in i banan från högerkanten. Men där är jag och Wenger, uppenbarligen, inte i någon vidare koncensus.

Vermaelen, Arteta och Ramsey kommer troligtvis att vara redo för spel, men jag ser ingen anledning till att någon av dem i nuläget går rakt in i startelvan, utan torde göra Fabianski, Gnabry, Oxlade-Chamberlain och Monreal/Jenkinson sällskap på bänken. Southampton ligger på 9:e plats i tabellen, har vunnit två, spelat en oavgjort och förlorat tre av sina sex senaste matcher. De verkar vara ganska beroende av om Wanayama spelar och är han tillbaka mot oss, har de en oerhört bra defensiv mittfältare att luta sig mot. Jag ser Southampton som en svår motståndare, speciellt på St Mary’s, men ändå som ett motstånd som vi bara måste besegra om vi tänker oss vara fortsatta titelutmanare.

Nu över till det transferfönster som till slut ändå verkar ha öppnat sig. Efter en trög start satte Matas övergång till Manu lite mer fart på Premier Leagues klubb-bytare. Om vi släpper Cirkus Cardiff och den norska invasionen där, för en stund så framstår chelskys José Mourinho ännu en gång som den store spelledaren, med så många strängar knutna till övergångar och med så många lika cyniska som geniala speldrag i sig. För ingen kan väl ha undgått det överläge han skapat sig när chelskys samtliga konkurrenter, Arsenal, shitty och Liverpool (nåja) får möta ett avsevärt starkare Manu, med nyinköpte Mata som vind i seglen, än det något resignerade Manu de annars skulle ha stått inför.

Mourinho har stärkt den egna truppen genom att handla Matic åter från Benfica, men jag vill också lyfta fram Mohamed Salahs övergång från Basel till den blå klubben vid Fulham Road. För dessa tre affärer gör, tillsammans med försäljningen av De Bruyne till storsatsande Wolfsburg, inte bara att klubben kan hävda att de nu underkastar sig FFP, den visar också hur Mourinho tagit Fantasy Managerspelandet som oljelagen kan ägna sig åt, till nya höjder. Nya och smått GTA (fast utan motorfordon) -liknande höjder där söndra och härska är de huvudsakliga spelstrategierna. De/han säljer en oerhört bra spelare till sina konkurrenters kommande motståndare, stärker den egna truppen och går in och stjäl konkurrenterna (ja, eller eh…) Liverpools huvudsakliga transfermål, Salah, precis som de i somras manövrerade ut spurs i och med Willian hit-and-run-insticket.

Och jag kan inte annat än att buga mig i vördnad för spelledare Mourinho. Att kunna kombinera två så etablerad spel som FM och GTA (minus motorljuden) och göra dessa till ett spel, är verkligen värt både hyllningar och respekt. Jag håller inte alls med de som anser att Wenger rasat över Matadealen, jag har sett klippen och inte alls skymtat någon känslomässig affekt, men jag vill gå ett steg längre och hylla spelgeniet José Mourinho för dennes vidsynthet, cynism och förmåga att optimera klubbens förutsättningar. Arsenal möter Southampton nere vid Englands blåsiga sydkust. Och Fantasy Manager möter Grand Theft Auto på Fulham Road. Spännande.