The Headmasters Ritual: Styrkan i suspekt ansiktsbehåring

Så här två dagar efter transferfönstrets igenslagning och mitt i den mest tragikomiska, eller skall vi säga parodiska, soppan som numera lyder under namnet Kallstromgate, där skulle vi möta den pånyttfödda Crystal Pulis, nej förlåt, Crystal Palace. När man tvingats relatera till Arsenal som till en sängkammarfars utan ekivoka inslag, med jobbiga SMS från människor man inte brukar ha kontakt med och med ett närmast tragikomiskt anslag.

Efter att jag de senaste dygnen mest ägnat mig åt att hantera detta närmast totala transferfiasko genom att ständigt sjunga ”Viva El Kongo”, var det plötsligt dags att låta sig kasta sig in i rådande verklighet och då i form av hemmamatch mot detta Palace från Selhurst. Ett Palace med en säker defensiv och med en soliditet de saknade under citatproducent Ian Halloway. Det blåser nya vindar nere vid Whitehorse Lane, karga och isande Tony Pulisvindar. Dessa vindar fördes idag norrut till Londons finaste och i sitt sällskap tog han en väl parkerad buss.

Arsenal rullade runt nämnda buss, hade enormt med boll men fick i princip inte någonting gjort under första halvlek. När andra halvlek tog vid började Arsenals spelare också röra sig utan boll, vilket visade sig vara nyckeln till uppluckring. Två oerhört fina mål av Oxlade-Chamberlain med en avgörande räddning av Szczesny däremellan och så var våra tre poäng tagna. Lite lättnad, lite feelgood och oerhört skönt med en seger i relation till allt trams med märkliga gjorda och inte gjorda transferaktioner. Rätt fokus och rätt känsla. 2-0 och tre poäng. På tiden. Mina betyg är som följer:

Szczesny: 3,5/5. Lite nedplockningar, en vältimad utrusning mot Chamakh i 13:e och en hockeyräddning i 38:e i en annars tämligen lugn första halvlek. När laget sedan behövde honom steg han fram och gjorde, bland annat, en smått matchavgörande räddning i 51:e där hans följsamhet och spelförståelse lyste klart över hela Clock End. Viktig.

Sagna: 2,5/5. Fina brytningar i 25:e, 76:e, 80:e och 80:e igen i en match där han varken var spektakulär eller modern i sitt ytterbacksspel. Men klart godkänd utifrån att han gjorde vad som behövdes i försvarsväg och dessutom kryddade med en fin rush in i boxen (och in i Speroni) i 36:e.

Mertesacker: 3,5/5. Stabil och väl läsande av Stokes lyrbollar. Bra även på marken, brytsäker och med ett dj-lar anamma som talar till våra Arsenalhjärta.

Koscielny: 4/5. Missade Chamakh i 13:e och 17:e men var bortsett från dessa tillfällen mycket bra idag. Många fina brytningar och rensningar och skapade, häpp, lugn och reda i försvarslinjen. Följsam, löpvillig och uppoffrande.

Monreal: 2/5. Väldigt bra offensiv i första halvlek, men hade det väldigt tufft när Stoke försökte vända på matchen och faktiskt spelade anfallsfotboll. Kom på mellanhand vid ett antal gånger och stärkte inte sina aktier i och med denna match. Kan oerhört mycket bättre både i försvarsspelet och i passningsspelet. Plus dock för ett par fina räder in i Stokes straffområde.

Arteta: 3/5. Hade en jobbig period, mellan våra mål, när Stoke pressade på och visade än en gång att hans stora akilleshäl är just den tidsbrist som följer på höga presspel. Däremot var han ofta bra som bollstoppare och kom väldigt mycket mer till sin rätt i uppspelsfasen med en AOC framför sig än han gjorde senaste med en Flamini bredvid sig. Bra hemjobb och några riktigt fina passningar, både instick och crossar.

Oxlade-Chamberlain: 4/5. I veckan skrev jag om hur Arsenal skulle formera det centrala mittfältet nu när Ramsey är skadad och Wilshere halvdito. Jag föreslog Cazorla, följt av Rosicky (tror jag), medan jag lämnade AOC kvar ute på kanten. Tji fick jag när Oxlade-Chamberlain visade att styrkan kanske sitter i en något spännande ansiktsbehåring. Ur en lite tveksam första halvlek växte han enormt i andra med ett box-to-box-spel som till och med Ramsey skulle vara nöjd med. Ett tjusigt 1-0-mål a la nämnde walesare förlöste Arsenal och ett nästan lika tjusigt 2-0-mål med rush i högt tempo och ett oerhört fint avslut. Fina passningar, ett antal bollerövringar och välkommen åter, säger jag och lyfter på veckans dumstrut.  

Özil: 3,5/5. Mattades rejält mot slutet men var fram tills dess den store regissören, i första halvlek och fram till och med 2-0-målets matchstängning. Gjorde oerhört fina saker med bollen och skapade enorma ytor till sina medspelare med sin bollbehandling. Det såg ut som han stoppade upp, men dessa pauseringar gav så mycket för laget. Borde byts ut tidigare.

Cazorla: 3,5/5. Kass friskpark i 11:e, fin klacknedtagning i 21:e och bra cross till Podolski i 24:e Bra hemjobb i 32:e, grym passning till Monreal i 44:e och så den smått geniala lyran till Oxlade-Chamberlain vid dennes 1-0-mål. Fina dribblingar, smarta passningar och ett par stärkande hemjobb. Delikat glidtackling a la Rosicky i 62:e. Bra match, med viss guldkant.

Giroud: 2/5. Nickade bort inte mindre än fyra Stokehörnor och var uppenbarligen viktig på dessa defensiva fasta situationer. Mycket bra fastlåsning och därpå följande passning till AOC vid 2-0-målet, men annars inte alls vän med bollen idag. Pressade bra men måste få ut mer av sitt spel med bollen.

Podolski: 3/5. Startade sin första match på ungefär 1000 år sedan och drev på hårt för stackars Ward matchen igenom. Ett par fina link-ups, några vitala instick och högst närvarande i matchen. Borde fått straff i 65:e och hans slit, både framåt och bakåt, är värd sin belöning.  Fin löpning, isärdragning och luring vid AOC:s 1-0-mål.

Wenger: 3,5/5. Puh, efter att det av Wenger så avskydda januarifönstret stängt har han, rätt eller fel, fått bära hundhuvudet för både Kongogate och de uteblivna värvningarna. Därför måste den här segern kommit oerhört skönt för honom. Bra startelva, bra rotation och helt okej byten. Rosicky bytte av Prinz Poldi i 71:e och var bidrog med både tempo och initiativ, medan Gibbs, som bytte av Özil i 84:e knappt syntes vilket nog även får sägas om Bendtner som bytte av Giroud vid samma tidpunkt.

D&M: 2,5/5. Började, lätt bakfull, dagen med att återge gårdagens planeringskväll, dess resultat och prata om kommande Englandsresan utan att lägga in det där, uppenbarligen obligatoriska, momentet av fråga, av ”är det okej om jag åker till England över påskhelgen?”. Detta fick konsekvensen att den gemensamma löprundan genomfördes under smått kompakt tystnad. Detta hanterade jag genom bjuss jag på en halv pudel, lite känslorelaterat mumbo-jumbo och initiera att en utflykt nere på stan inklusive potentiell feelgood-fika. Jag tog mig, trots att ungarna blev lite högljudda när Fru D&M skulle tagit sin middagsvila, över godkäntstrecket och höll mig sedan där resterande del av dagen. Om än med nöd och näppe. Puh.

Och puh är väl att anse som dagens tema tillsammans med spännande eller smått suspekt ansiktsbehåring på en lika oväntad som välförtjänt matchhjälte. Tre härliga poäng, åter upp i ligaledning och rätt fokus, både i matchen och i stort. Nu hoppas vi på en måndag kväll med kryss, många röda kort och långa avstängningar som följd. Och på att vi, således, får hänga kvar i ligaledning även efter att omgången blir färdigspelad. Nu skall jag nog bara sweettalka Fru D&M under resterande del av helgen, så får vi hoppas att stämningen i Casa de D&M lättar. Precis som stämningen kring Arsenal gjorde i kväll. Tack för idag!