Unleash Hell: Redux

Nu har ni, i de två transferdoftande inläggen, fått en massa positioner och namn droppade från blogghimlen och jag skall i dag summera, samla mina tankar i kompakt och läsvärd text, men även krydda anrättningen med lite andra spelarnamn, beryktade eller inte. Några idéer är uppkomna efter att de tidigare inläggen publicerades medan andra är summering eller logiska konsekvenser av de tidigare. En summering av mina inköpsförslag är som följer:

Målvakt: David Marshall, Cardiff City. Bubblare: Costel Pantilimon. Arsenal ryktas nu vara intresserade av Marshall, Cardiff vill ha rejält betalt (det ryktas om £15 miljoner) varför affären spricker på sin egen orimlighet. Därför presenterar jag bubblare Pantilimon från ett annat City, som i dagarna, trots sina två år kvar på kontraktet, har blivit uppsatt på free transferlistan. Pantilimon är kanske inte i klass med Marshall, men gjorde inte alls bort sig när han, i höstas, vikarierade för den då sviktande Joe Hart och kan han underkasta sig samma roll i Arsenal som han gjorde i city, är han inte bara gratis i att inhämta utan också skulle kunna bli oerhört nyttig för ett lag som Arsenal.

En kompromiss mellan den kostsamme Marshall och den billigare Pantilimon kanske vore ännu en degraderad målvakt, nämligen Norwich Citys John Ruddy. Den 27-årige Ruddy har diger ligaerfarenhet, soliditet och ett gott rykte som ordningsman på kontoret och tordes väl, med tanke på Norwich behov av nystart i The Championship, inte kosta mer än £4-5 miljoner, kanske det vore något för Arsenal? Till detta kvarstår frågan om den osedde mannen, Emiliano Viviano, är beredd att ge Arsenal ännu en chans, men framför allt om Arsenal är beredda att ge honom detsamma.

Mittback: Steve Caulker, Cardiff City. Även här traskar jag längs med Severnflodens kant och hoppas verkligen att Wenger skall förstärka truppen med ännu en frånfallen Middlesexman, precis som han gjorde sommaren -01. Bubblare: Det pratas om Ashley Willams som vägrat förlänga med Swansea, men jag är, trots att jag talat för honom tidigare och trots hans bevisade träffsäkerhet i rensningarna, inte längre helt säker. Han känns i nuläget mer Vermaelen än Mertesacker, om man säger så. Därför väljer jag att titta åt ett annat håll. Jag vet att detta verkligen är ett långskott, men kanske borde Wenger ta sig en titt på Sporting Lissabons engelske 20-åring Eric Dier? Dier har imponerat stort både i Englands U21-landslag och under sin debutsäsong i Sportings a-lag. Han sägs vara en reslig mittback med god följsamhet som också kan spela som defensiv mittfältare. Någonting att lägga till vår brittiska kärna?

Höberback: Här säger jag fortfarande smått ”pass”, lutar mig mot ryktena om Toulouses 21-årige Serge Aurier och dennes omtalade potential, men staplar vidare mot en morgondag där Wenger köper in rutinerad herre för Jenkinson att vila mot, men som succesivt fasas ut till back upp för just nämnde Englandsfinne. Bubblare: Jag nämnde tidigare Atleticos Juanfran men funderar även kring om Newcastles Mathieu Debuchy kan få en defensiv acceptabel nog att bli aktuell för Arsenal. Den 28-årige franske landslagsmannen köptes från Lille för £5.46 miljoner och skall, enligt transfermarkt, ha ett marknadsvärde på ungefär £8.8 miljoner. Kanske något för Wenger och kanske en lämplig spelare att rotera med Jenkinson?

Defensiv mittfältare: Javi Martinez, Lars Bender eller Morgan Schneiderlin. Jag skulle bli själaglad om vi värvade någon av dessa även om de lär ligga i lite olika prisnivåer och medföra olika grad av prestige. Bubblare: Lars mer uttalat defensive tvillingbror Sven blev lämnad utanför Tysklands VM-trupp och vips skall Wenger, enligt helgens ryktesflora, ha rusat fram med ett tröstande kontraktsförslag. I min värld skulle den två centimeter längre Sven, som också kan vikariera som mittback, vara ett ypperligt tillskott till Arsenals nästan parodiskt homogena trupp, men jag tror ändå inte att Wenger är ute efter, eller har modet att handla in, denna gilbertoeske spelartyp, för så mycket pengar (ca £15 miljoner) som det ryktas handla om.

Mycket skräpfotboll nu för tiden, men ibland dyker det faktiskt upp lite av värde. Bild från Flickr.com: ”Rckr88”

Så utifrån dessa dubbla negationer i mittfältsled kastar jag mig över veckans svarta häst och jag gör det i form av en bekant till en bekant. Mesut Özils kompis Sami Khedira har just återvänt från en lång tids knäskadefrånvaro, han var väl inte jättelyckad i Champions Leaguefinalen, men står med ett kontrakt som går ut sommaren -15. Skulle förlängningen av detta kontrakt stöta på patrull, så skulle han kanske få ett försäljningspris som är möjligt att matcha för en klubb med Arsenals plånbok kontra övriga inköpsbehov och då skulle det väl vara svårt att stå emot, eller?

Central anfallare: Alexis Sánchez, Julian Draxler och Edinson Cavani. Den sistnämnde skulle bli på tok för dyr, den mitt emellan verkar ha tappat något i form samtidigt som priset fortsätter vara högt, medan den förstnämnde kanske skulle ge kunna ge oss vad vi gick miste om när foolsen vägrade acceptera Suarez utköpsklausul förra sommaren. Bubblare: I mångas ögon, inklusive mina egna, är detta ännu ett varv som dolken vrids i våra hjärtan, men tänk om den katalanska drömfabriken skulle få för sig att släppa Cesc Fabregas. Då lär Wenger stå först i kön och då lär vi ha vår gamle kapten tillbaka. Men inte som central mittfältare a la Ramsey och inte heller som offensiv dito a al Özil eller Cazorla, utan som den så kallade falska 9:an han mestadels fungerat som i barcelona och ibland också i det spanska landslaget. Inte snabb, ingen vidare targetfunktion och inga tekniska cirkuskonster, men ren och skär fotbollsintelligens där vi behöver det som mest.

Bonusmaterial: Dramat I Baskien. Som många redan känner till har Arsenal en återköpsklausul inskriven i övergångskontraktet för Carlos Velas, en klausul som sägs landa någonstans mellan €4 miljoner och £4 miljoner. Vissa rykten hävdar att Wenger, inte minst efter att under gårdagen ha dragit paralleller till Bobby Pires, inte alls är sugen på att återhandla Vela till Arsenal, utan istället vill använda återköpsklausulen för att få ned priset på Velas lagkamrat Antoine Griezmann, vilken var fransmannen som fransmannen under gårdagskvällen jämförde med en annan fransman. Typ.

Så om vi tänker oss dramat genom en någotsånär ickematematisk formel så skulle det kunna se ut ungefär så här: 26-(20-4)=sant. Griezmanns utköpsklausul minus mellanskillnaden mellan Velas marknadsvärde och Arsenals återköpsklausul. Wenger ger upp Velas klausul, varefter denne antingen kan behållas eller generera mer pengar till Sociedad genom att säljas till ett högre och mer marknadsmässigt pris. I Griezmann skulle vi få en målfarlig och snabb ytter som också, i akutfall, kan vikariera som striker. Vi skulle också få ett namn som, det eventuellt ringa priset till trots, skulle ge oss ett tämligen omfattande mått av prestige.

Bonusmaterial 2: Puma vs. Nike-intrigen. Ingen har väl missat att Cesc Fabregas är kontrakterad till skoföretagaren Puma och ingen har väl missat att Arsenal kommer att bära Pumatillverkade tröjor nästa säsong. Ingen har väl heller missat att även Mario Balotelli bär Pumaskor och där är snacket igång. Nu är det många som älskar Balotelli och som hävdar att ett uttalat pris på ca £20 miljoner är rena reapriset för honom, men jag är lite skeptiskt. För visst är han en fantastiskt bra fotbollsspelare, men som någon skrev på twitter igår; Wenger ville förvisso köpa Suarez, som är känd för att vara omöjlig på planen, men Balotelli har en tendens att göra sig omöjlig på träningsanläggningen och således även i klubben. Och då ser jag hellre att exempelvis Loic Remy, sin felaktiga skospons och sin något stökiga livsstil utanför planen till trots, men som fungerat bra med både Giroud och Koscielny under helgen, tas till klubben för djupledslöpande versatilitet. Bara ett förslag.

Det var allt för idag, denna första måndag i sommarmånaden juni. Som jag varit inne på tidigare har galenskapen bara börjat, den kommer bli värre för var dag som går och den kommer att eskalera i någon form av västgötaklimax någon gång i slutet av augusti. Eller så blir sommaren en enda befriande lättnadens suck, inte olik den som många drog när vi bröt titeltorkan här för leden. Där en värmande lättnad sprider sig i takt med att klubben matchar fansens önskemål och återför klubben till den kvalitétsnivå där den hör hemma. Om detta vet jag såklart ännu intet. Jag bara hoppas och önskar. För nu har Wenger skrivit på för ytterligare tre år vid rodret, om vilket jag kan säga eller tycka vad jag vill, och då sätter jag mitt hopp till att han åter gör det han faktiskt en gång gjorde så fantastiskt. När han skapade en samling bolltrollare som, eventuella brister i matchcoachningen till trots, blev omöjliga att besegra. COYG, just do it, Wenger!