Shit-Chat: 99 Problems but the Striker ain’t one

Ja, då var återigen höst, återigen säsongsstart och återigen kval till The UEFA Champions League. Och återigen, precis som förra hösten, fick Arsenal fara till Turkiet för att möta Süper Leagues tredjeplacerade lag. Förra säsongen handlade det om ett nedbrutet och demoraliserat Fenerbahçe, som då stor inför en högst trolig, och sedan realiserad, avstängning från europaspel medan årets motstånd var, och fortfarande är, ett Besiktas som är allt annat än nedbrutet och demoraliserat.

Som jag berättade om för drygt fyra veckor sedan så kommer jag denna säsong inte att producera några The Headmasters Ritual, utan kommer till största delen att ymnigt frifältsblogga men även, i största möjliga mån, plocka upp den gamla Shit-Chatten, om än i något komprimerad version. För er som minns så skrev jag några inlägg under temat Shit-Chat, för två eller tre år sedan, där jag under rubriken Shit, listade tre kassa Arsenal- eller allmänt fotbollsrelaterade ting och under rubriken Chat, listade tre positiva dito, vilka jag gott och väl ansåg var värda att snackas upp. Så kommer jag, med gårdagens match i fokus, även göra idag.

Shit:
3: Deep depping Cazorla. Jag måste först och främst klargöra att jag gillar Santi Cazorla något oerhört. Jag tycker han var lysande som 10:a bakom anfallet för två år sedan och jag tycker att han har gjort några fina insatser även som vänsterytter. Han var väldigt bra under årets försäsongsmatcher, inklusive Community Shield, och vem har glömt det lysande och så oändligt viktiga frisparksmålet i FA-cupfinalen mot Hull i våras?

Och vem har glömt hans leende? Hans sprudlande fotbollsglädje och hans ständiga önskan att vara proaktiv, kreativ och involverad? Inte jag, men jag undrar om han själv har gjort det. För igår såg han mest tung, hängig och nedslagen ut. Skall vi lyckas med vårt isärdragande av motståndarlaget och vår generella spelidé om bollinnehav har vi inte råd att förlora en hel kant och vi har absolut inte råd att förlora en så stor dos kreativitet som Cazorla bär inom sig. Så man undrar ju; hur är läget med Cazorla? Vad är det som tynger honom? Varför deppar han?

2: Skadorna. Jag vet att Rom inte byggdes på en dag och jag vet att vår nya fitnesscoach, Shad Forsythe, måste ges tid att ställa det krökta till rätta, men då Arteta linkade ut igår hade vi, till de tre uppbyggnadstränande tyska världsmästarna, ytterligare sex spelare ur A-truppen på skadelistan. 6+1+tre tyskar är nästan en hel startelva. Det kan inte vara okej och en klubb som Arsenal kan inte tänkas ha råd med så många spelare indisponibla för spel. Varken ekonomiskt eller kvalitetsmässigt.

1: Den offensiva ineffektiviteten. Wow, här är det lätt att skjuta in sig på en smått parodisk Giroud, men trots att jag anser honom vara smått usel igår, väljer jag att inte skjuta in mig endast på honom, utan på hela lagets offensiva spel. Visst förstår väl även jag att vi inte åkte till Istanbul för att rulla ut våra motståndare eller för att bjuda på någon glädjande propagandafotboll. Men när vi har bollen då måste vi försöka skapa chanser och när vi skapat chanser, då måste de omsättas i mål. Maken till generell trubbighet, ineffektivitet och oskärpa var länge sedan vi såg. Giroud skall bära hundhuvudet som främste sumpare, men han var tyvärr långt ifrån ensam. 

Jag vet att många anser att 0-0 är ett bra resultat, men tänk dig vad ett bortamål hade gjort för oss. Gör Besiktas ett mål på Emirates så sitter vi rejält på pottkanten och hade vi gjort ett mål i går hade de, till skillnad från nu, redan varit nere för räkning. Igår togs så många felaktiga beslut, det slarvades så mycket och så många skottlägen brändes när ytterligare en läcker finpass skulle slås. Vi slarvade bort ett gyllene läge att skaffa oss ett rejält övertag och det kan visa sig bli oerhört kostsamt, på så många sätt. Bedrövligt.

Chat:
3: Oxlade-Chamberlain. Nu tycker ju jag inte att det var Sanchez, utan snarare Giroud, som skulle ha bytts ut, men när Oxlade-Chamberlain fick komma in i matchens 72:e spelminut så bringade han både fart, kreativitet och ett utmanande kantspel till oss. Smarta löpningar, lovande vändningar och god bollrelation var saker vi verkligen inte hade haft överskott av igår, men AOC visade oerhörd potential och torde, genom sin gårdagsinsats, ha spelat sig in i lördagens startelva. Hoppfullt och positivt.

2: Timingen. Nu är jag medveten om att jag sticker ut hakan för potentiella käftsmällar och jag är också medveten om vad Shittens punkt två handlade om, men skall man ta fram något positivt ur gårdagens skadesituation så är det skadornas timing. Transferfönstret är öppet nästan två veckor till och om Wenger inte förstod behovet av ytterligare en mittback och ytterligare en central mittfältare med defensiv spetskompetens, tidigare, så lär han göra det nu. 

För med Koscielny linkande omkring nästan hela andra halvlek och med Arteta i rejält bandagerad i skidpjäxliknande installation på väg till spelarbussen, så kan ingen påstå att stortag på transfermarknaden inte är nödvändig. Och bättre att ha denna situation nu än om två och en halv vecka. Sedan skulle många säkert lägga till vår strikersituation till inköpslistan, men eftersom jag är övertygad om att Sanchez är inhandlad för att spela centralt och eftersom Wenger behållit Campbell i truppen, så har vi förvisso 99 problem, men Sanogos fragilitet och Girouds ineffektivitet är inte två av dessa. Och skadornas tidsmässiga inträffande är paradoxalt nog en förklädd välsignelse.

1: Chambers. Jag vet att man skall vara försiktig med för tidig kärleksbombning och jag vet att Colum Chambers bidrog med två rejäla misstag igår, vilket i varje fall det ena kunde ha kostat oss ett baklängesmål, men enligt mig var den unge försvararen matchens spelare igår. Han spelade vad som ofta kallas ett moget mittbacksspel, vilket jag väljer att tolka som placeringssäker, vältimad i sitt brytningsspel och oerhört bra i spelet med bollen.

Endast 19 år gammal och med endast några veckor i laget har han redan vuxit ut till en trygghetsmarkör i vårt försvarsspel. Hux-flux är frågan nu vad som händer när Mertesacker blir i speldugligt skick. Får tysken vänta på bänken, bänkas den igår förvisso småskadade men ändock inte helt solide Koscielny eller flyttas Chambers upp för att täcka det uppstådda hållet på det centrala mittfältet? Oavsett så har han redan visat att han, med största sannolikhet, går en synnerligen ljus framtid till mötes, men också att Wengers så kallade chansning kan visa gå hem ordentligt.

Så, nu är jag färdig med denna säsongs första Shit-Chat. Jag hoppas ni har gillat formatet och förhoppningsvis även innehållet. Jag är inte nöjd med gårdagens match, varken spel- eller resultatmässigt, men jag är övertygad om att vi nästa vecka, trots avsaknaden av Ramsey, kommer att vinna returen och ta oss till guld och gröna skogar, aka Champions League. På återseende.