Back to Life, Back to Reality

Nu är jag tillbaka. Tillbaka till bloggen, tillbaka från semestern och tillbaka i EPL-sällskapet. Hur spännande jag än må anse mig själv, min tillvaro och min just avrundade semester vara, så är detta en Arsenalblogg och det är om Arsenal det skall handla, idag såväl som alla andra dagar. Så jag väljer att avrunda denna ingress med att endast informera om att jag har haft tre fantastiska veckor med fru och barn i den andalusiska värmen, vi har badad, läst böcker och letat efter Arsenalnyheter i påtaglig wifi-skugga. Vi har valt bort det vardagliga för semesterns guldkant, har hunnit med att både dricka och äta gott och önskar man mer information om min framfart längs den sydspanska kusten är det bara att kolla upp min twitter.

I lördags fick jag, precis som du, se Arsenal premiärspela mot Crystal Palace och ta en lika självklar som långt in sittande seger. Det såg sådär ringrostigt ut, Wenger hade redan börjat träna på trupprotation och de stapplande steg vi tog togs endast för att inhämta de tre poängen. Så oavsett hur ineffektiva våra arsenalister än må ha framstått, så är jag nöjd med vad jag såg. Nöjd över att vi vann, nöjd över att tre nya spelare, Sanchez, Chambers och Debuchy, gjorde väl ifrån sig men framför allt för att fotboll nu, efter tre månader, var tillbaka. Tillbaka till livet, tillbaka till verkligheten. 

Tyvärr gick Gibbs sönder och tyvärr fortsätter Koscielny att vandra längs med randen till skadefrånvaron. Vi möter Besiktas i det livsviktiga kvalet till Champions League redan i morgon kväll (tisdag) och vi gör det, trots sommarens fina nyförvärv, med en trupp som är långt ifrån färdig för att konkurera på, minst, två fronter. Jag vet om att Wenger har utsett Arteta till lagkapten och jag tycker Arteta var bra mot Palace i lördags, men det är också någonstans där hans kvalitativa ribba ligger. Och vi är fortfarande i skriande behov av en central mittfältare med defensiv spetskompetens. Vi har en bra back up till Gibbs i form av Monreal, men vi är fortfarande en mittback kort, varför den positionen måste ha förstaprioritet, tillsammans med nämnda CM/DM, inför transferfönstrets avslutande del.

Utifrån att det idag är måndag och morgondagen är matchdag vill jag ge dig min bild över hur vi skall använda befintligt manskap på bästa sätt. Jag vet att Wenger och jag ser tämligen olika på vissa saker, men tror ändå att vi kommer att mötas i en nyckelfråga, om inte i morgon så i varje fall längre fram. Jag önskar att vi möter Besiktas med följande, kanske något ovana, startelva:

Szczesny
Debuchy – (Koscielny) Arteta – Chambers – Monreal
Flamini – Ramsey – Wilshere
AOC – Sanchez – Cazorla

Back Five: Här lyser frågetecknen med sin frånvaro, mycket tack vare att utbudet av tillgängliga spelare är tämligen ringa. Däremot är Koscielnys deltagande just ett frågetecken och saknar han möjlighet att delta i spel vill jag, hellre än att tvinga en otränad Mertesacker spela, introducera Arteta till den roll som jag tror är han framtida. Du som läst bloggen känner nog till att jag inte är helt förtjust över hur Arteta agerade föregående säsong och jag har vid ett flertal tillfällen ondgjort mig över hur Arteta inte längre kan hantera spelet med bollen när han sätts under press.

Arteta är fortfarande en oerhört smart fotbollsspelare men har inte längre farten att skapa sig den framförhållning som i slutänden ger den yta och tid han behöver. Däremot är han positionssäker och läser spelet bra, varför han, sin forna offensiva spetskompetens till trots, skulle göra sig utmärkt som mittback i ett rörligt och bollskickligt Arsenal (här vindlägger jag mig för att inte dra paralleller till en Tacoälskande göteborgare spelandes för ett Boråslag) och han skulle utifrån en position som mittback inte bara kunna styra spelet tidigare, utan också förskansa sig om den tid han behöver men inte längre kan ge sig utifrån en mittfältsposition.

Mittfält: Här skall, den i lördags till läktaren förvisade, Flamini dammas av för att komma in och damma till det som tilldammas behöver. Självklart är jag varse om att Flamini inte har det bredaste av register, men eftersom han har mycket av det övriga truppmedlemmar saknar och eftersom statistiken berättar att Arsenal vinner långt många fler matcher när han spelar än när han inte gör det, så skall han vara ankaret backlinjen behöver ha framför sig. Ramsey är självskriven och i väntan på att Özil är tillbaka får Wilshere, alternativt Cazorla, agera vikarie.

Anfall: Här tror jag att vi närmar oss en intressant diskussion. För för mig är Oxlade-Chamberlain självskriven i startelvan och för mig fungerar Cazorla, eventuella tempotapp till trots, oerhört bra ute till vänster, varför vi kommer in på en fråga som är lika central i startelvan som i den allmänna diskussionen rörande både transfers som rolltagning. Alexis Sanchez skall spela som central anfallare mellan två yttrar.

Självklart begriper jag att Sanchez aldrig kommer att fungera som någon target eller fastlåsare av långbollar och självklart har jag sett honom fungera bra med högerkanten som utgångsposition. Men det är från en central plats som hans, inte bara ihärdiga utan främst, väldigt smarta löpningar kommer till sin fulla rätt. Där både Sanogo och Giroud visade slaknande form, där är Sanchez det självklara valet och det är just här som jag tror att min och Wengers syn kommer att mötas. För jag är övertygad om att inte bara Campbell är tänkt som centralt strikeralternativ, jag tror att Wenger, när han köpte Sanchez, såg den så kallade Falska 9:a som vi saknat sedan den osnutne holländaren lämnade oss för textilierna i Manchester. Om inte nu, så i varje fall när Walcott kommit tillbaka och vi står med ett förmodat överskott på ytterpositionerna. Wenger tänker då, jag säger nu. Jag säger redan i morgon, redan då skall vi spela Sanchez som central anfallare.

Så, nu har vi avhandlat det. Nu vet du att jag är tillbaka som bloggare här på Arsenal.se, du vet att jag såg matchen i lördag och du vet att jag inte slutat lägga näsan i blöt eller spela besserwisser. Självklart anser jag att Wenger borde tänka som jag, ta ut just min uttagna startelva och självklart utgår jag ifrån att han borde tänka som jag kring killar som Arteta och Sanchez. Bland annat.

Hoppas allt är väl med er, att ni hälsat fotbollssäsongen lika välkommen som jag har gjort och att även ni ser fram emot det här underbart täta matchandet som förvisso sliter både på spelartrupp, på en själv och på ens närliggande relationer, men som är så fantastiskt generöst i all sin ymnighet. Vi har det livsviktiga kvalet just framför oss, vi har däremellan en synnerligen svår match på Goodison Park och vi har två veckor kvar av säsongsavgörande möjligheter till spelarinköp. Samtliga dessa tre ting kommer jag att återkomma till. Välkommen tillbaka till D&M-bloggen och på återseende.