Shit-Chat: Ett asynkront och laggande Arsenal

Ligakuppen är nästan någon form av tidsmaskin. Du får ofta möjligheten att se in i framtiden i form av den ofta tämligen rikliga mängd unga spelare som egentligen inte skall leverera nu, utan om ett par år. Samtidigt sänds matcherna sällan i de vanliga och betalbara kanalerna, utan man får hålla tillgodo med en laggande och grynig piratstream, vilket blir en lätt historisk fläkt från en svunnen tid. Själv satt jag och såg en bild med den franska kommentatorn tystad, samtidigt som jag körde en engelsk streams ljud (eftersom bilden var för dålig). Detta gjorde att bilden förvisso var något laggande, men ändå okej, men också att ljudet låg sådär en fem, sex sekunder före bilden, vilket gav mig en något asynkron upplevelse.

Och precis som med mitt matchtittande var det med gårdagens Arsenal. Asynkront och laggande. Långsamt spel runt en samlad Southamptonbox, små försök till innovationer men bristande timing och resultatlösa enmansprojekt. Rutinerade spelare som Wilshere, Podolski och Rosicky skulle få speltid och ta ansvar, men av detta blev det föga då endast den förstnämnde kommer undan med godkänt i betyg och där Podolski var närmast skrämmande stillastående och där Rosickys rostighet blev oss synnerligen drabbande. Sanchez frisparksmål var rena poesin, men bortsett från den och några vackra lyrbollar från Diaby, var vi långsamma, uddlösa och tämligen tråkiga att se. Nu mötte vi ett näst intill ordinarie Southampton men jag tycker ändå vi hade kunnat förvänta oss mer av Arsenal, framför allt av de spelare som stått utanför startelvan och stampat för inträde.

Shit: Tempot, rutinerade spelare som inte höll och resultatet. Om jag skall vara ärlig så är jag inte jätteledsen över att vi inte längre är med i ligakuppen, men en förlust är alltid motsatsen till vinst och således inget positivt att ta med sig in i en ligasäsong som ännu inte satt sig. Dessutom minskar resultatet möjligheten för att spelare utanför startelva och bänk får den matchtid de så mycket behöver.

Jag tycker Diaby kommer undan sin comeback med äran i behåll, men jag hade väntat mig oerhört mycket mer av spelare som Podolski och Rosicky. Den sistnämnde försökte äga boll och driva upp tempot, men strandade ständigt på utsträckta ben eller den egna obetänksamheten. Rosicky skall vara temposättande och kreativ, vi behöver honom just för detta, men när vi behövde honom igår fick vi inget av det. Samma underskott går att applicera på Podolski som inte bara skall vara hotfull avslutare och målgörare, han skall också använda sina löpningar för att öppna upp för andra i laget. Av detta såg vi precis ingenting. Han joggade mest omkring och såg frånvarande ut och Southampton kunde lätt stänga sin högerkant och använda den till anfallsspel.

Så över till det sh-t jag tycker stinker mest, tempot. Vi hade några spelare, bland andra Bellerin, som fick bollen och genast satte fart. Men när vi kom till straffområdet, ja då drog samtliga arsenallister i bromsen, började passa i sidled och därmed förlora överläget. Jag kan inte förstå meningen med detta stillastående sidledspassande. Vad vill Wenger med detta? Du kan förvisso göra ett drömmål, som Wilsheres mot Norwich förra säsongen, var sjunde-åttonde match, men om du inte får in bollen i mål de övriga så spelare det liksom ingen roll. Gårdagens match var ännu ett exempel på hur lätt Arsenal är att förvara sig mot när allt bromsar in och övergår till stillastående duttande. Denna ståstill-fotboll gör mig lika vansinnig som nedslagen.

Chat: Sanchez, Hayden och Bellerin. Utan något som helst stöd från Campbell var Bellerin precis så lovande som utlåningen av Jenkinson skröt vilt och brett om. Ett antal fina brytningar, enorm snabbhet de först tio-tolv löpmetrarna och ett passningsspel som redan passerat fjolårets Sagnas. Lite valpigt otimad ibland, men hela tiden med en ansvarstagande strävan efter återerövring.

Den nittonårige Isaac Hayden gjorde sin första match från start i Arsenals a-lag(?) och jag måste erkänna att hur mycket jag än önskade en rutinerad försvarsbjässe som tredje- eller fjärdeval i klubben, har jag faktiskt viss förståelse för att Wenger lät bli att handla in en sådan. För om Hayden håller vad gårdagsmatchen lovar, så kommer han snart banka riktigt hårt på dörren till trupprotation. Mycket bra med bollen, följsam och vältimad i sitt brytningsspel. Lugn, trygg och säker i sitt positionsspel.

Gårdagens match var väl inte direkt det slutgiltiga beskedet om att Sanchez skall spela centralt, jag tror fortfarande att han i och med att Welbeck kom till klubben, gör sig bäst som ytter, men gårdagens match var ännu ett exempel på hur viktig han redan är för oss. Ständigt i rörelse både med och utan boll, närmast flaminisk i sitt pådrivande och med en bollrelation som stundtals är nästan smärtsamt underskön. Från det uppoffrande defensiva slitgörat till det magiska frisparksmålet ger en spelardynamik vi skall vara oerhört tacksamma för.

Konklusion: En del chat, men överhängande del shit. Vi förlorade en match som vi hade i vår hand och vi åkte ur en kupp som jag i och för sig inte är så intresserad av men som skulle kunna ge många av de unga, matchbehövande, spelarna en nyttig boost. Några små guldkorn att ta med sig in i framtiden, men samtidigt en tämligen oskön sörja av långsamhet, obeslutsamhet och sidledsdannande. Ingenting för mig, ingenting som gör mig glad och ingenting som får mig att känna att truppens soliditet ökat. Nu bryter vi ihop och kommer igen. Vi kan börja mot de otvättade kusinerna från landet, redan på lördag.