Samma sak men olika namn

Nu har jag kommit upp i den åldern då människor i min bekantskapskrets inte bara har gift sig, utan i vissa fall även gjort det en andra gång. Då folk är glada och njuter över att de har mött sitt livs kärlek och att det är lika härligt varje gång det sker. När jag, för ett tag sedan, var medpassagerare på en av stadens stolta kollektivtrafikmedel, stötte jag ihop med en gammal kompis-kompis som jag inte träffat på ungefär två hundra år. Efter att vi som sig bör snackat jobb så trampade jag rejält i klaveret genom att fråga hur det var med hans fru, som jag stött på ett antal gånger i mitt yrkesliv, och hur det gick för frun på hennes jobb.

Självklart visade det sig att den fru vars jobbsituation jag frågade efter, inte alls var någon fru längre, utan snarare en exfru. Och troligtvis gjorde det faktum att jag, fullt omedvetet, fört in samtalet på emotionsgrundade företeelser såsom civilstånd, oss båda en aning obekväma, varför den gamle kompis-kompisen raskt började prata om sin nya fru, eller snarare om en sambo som enligt den gamle kompis-kompisen beräkningar snart skulle bli hans nya fru, i ett rasande tempo och inte helt utan grabbiga undertoner. Av hans utsaga att döma gick det inte att ta miste på att han ansåg den blivande frun vara en sjusärdeles kvinna, men situationen och kanske även relationen till mig gjorde att han hade svårt att släppa killguarden. Detta antar jag var orsaken till att han valde att sammanfatta det där med kvinnor och relationer till dem genom att, helt utan ens ett uns ironi, berätta för mig att ”det är samma sak men olika namn, vettu”.

Och så kan man ju såklart se på livet och dess medföljande möten. Att alla relationer endast är en upprepning av tidigare, fast med den skillnaden att den senaste relationen inbegriper andra epitet och etiketter än de tidigare. Många Arsenalister skulle ju också hävda att detta i högsta grad gäller oss och våra säsonger vilka verkar vara predestinerade att ständigt hamna i en jakt på fjärdeplatsen och de med den följande Champions Leaguecashen i en samma-säsong-men-olika-namn/år. Somliga personer, troligtvis då personer som inte följer fotboll på det sätt du och jag gör, skulle kanske till och med säga att varenda fotbollsrelaterad vecka och varenda ligaomgång gör precis detsamma. Eftersom jag är en vän och inte dömande person väljer jag att inte förhålla mig till dessa personers åsikter utan väljer i stället att se på hur jag upplever det inför kommande ligaomgång, den 26:e i ordningen.

För visst skulle man säga att det är samma sak fast med annat namn. Att ligaomgång 27 inte på något sätt skiljer sig från ligaomgång 26, lika lite som den skiljer sig från ligaomgång 25, 24, 23 etc. Men som du vet så är jag inte en sådan person, för mig är varje ligaomgång en ny morgondag, en ny värld att explorera eller, om du så vill, en ny relation att närma sig och förlusta sig i. För samtidigt som vi möter Örnarna nere på Selhurst Park spelar Manchester United borta mot Lukasz Fabianskis Swansea. Och på söndag tar sp-rs emot West Ham innan Southampton gör detsamma med liverpool fc. Och här har vi, på dessa fyra matcher, ringat in tabellens själva epicenter, slaget om tredje- och fjärdeplatserna och slaget om platserna i fotbollens solsken satta i relation till den högst genanta skuggsida som femte- och sjätteplatserna för med sig.

En av den engelska fotbollens absolut vackraste läktare: The Holmesdale Road Stand. Bild: Manu(td)-Mats

Manchester United har inte bara Englands hyllade landslagskapten Wayne Rooney som dykarsjuk fallfrukt, de har också 47 poäng och tabellens tredjeplats. Southampton har en återhämtad form, ett centralt mittfält som på lördag åter kommer att vara skadefritt och komplett, och de håller också med sina 46 poäng ligans fjärdeplats. Vi är femma på 45 poäng medan sp-urs kämpar på med sina 43 poäng på sjätteplatsen följt av liverpool fc som har 42 poäng och sjundeplatsen. Så om vi för stunden släpper de båda oljedopade lagen så har vi fyra lag på platserna tre till sju inom fem poäng. Vem sade att ligaomgång 27 är likadan som ligaomgång 26, 25, 24? Mot Palace önskar jag att vi ställer upp med följande lag:

Ospina
Bellerin – Mertesacker – Koscielny – Monreal
Coquelin – Cazorla – Özil
Rosicky – Giroud – Sanchez

Egentligen känner jag inte att det där med startelva inte är så mycket att orda om. Jag vill, precis som jag varit inne på tidigare, ha detta underbart kompletta mittfält framför en fungerande och väloljad back five och bakom en forwardlinje i konstant rörelse, varför jag väljer att utforma startelvan som jag gjort. Du kanske höjer ett ögonbryn eller två för Rosickys namn som står utplacerad på högerkanten och du kanske känner att den där D&M verkligen har velat knö in så många centrala mittfältare som bara är möjligt. Så kan det ju självklart vara men jag ser i Rosicky inte bara en passningsgenialisk fotbollsskalle, jag ser ben som både tycker om platsbyten och snabba ruscher varför han, i nuläget och mot detta motstånd, är att föredra framför exempelvis Walcott eller, den av Wenger utsedda yttern, Welbeck.

Här kan vi självklart tycka olika och det kan vi ju även göra kring om Monreal skall behålla eller förlora sin vänsterbacksplats till den mot Middlesborough så välspelande Gibbs och detsamma skulle även kunna gälla Bellerin vs Chambers (särskilt om den förstnämnde inte klarar sitt fitness-test), men jag väljer att helt låta bli. Någon kanske vill få in Pretty Boy Gabriel, kanske på Mertesackers bekostnad, men jag tycker att den bakre femman, trots positiv konkurens, skall få fortsatt förtroende till dem bevisat sig förtjäna motsatsen och jag kan ibland känna att vi, i nuläget, faktiskt har möjlighet att ställa en riktigt slag- och kompetenskraftig startelva på banan.

Och till denna slagkraftiga och faktiskt väl balanserade startelva har vi två, tre engelska landslagsmän sittande på bänken (obs: inte sådana som slänger sig handlöst ned i straffområdet framför division tremålvakter från Tyskland, utan helt andra engelska landslagsmän) och dessa har troligtvis en polsk landslagsmålvakt, en engelsk U20-anfallare och en synnerligen attraktiv brasiliansk mittback som sällskap. Och eftersom jag är jag, du är du och Arsenal inte är chelsea, så kan jag parafrasera Arne Hegerfors och påstå att det verkligen ser ljust ut på Arsenals avbytarbänk, såväl som på startplats. Och det känns både skönt och hoppfult. För vi är inte de, de är inte vi och det är inte samma sak fast olika namn. Kom igen fotbollsvärldens goda. COYG!