I See You Out There
fre 2 okt 2015 kl 08:09
På många sätt känns det svårt att börja och komma igång. Som att man är fast i ett västgötaklimax, inte riktigt vet var man skall vända sig och som att man har stått här, hela sensommaren och hösten, med sin tvättade hals och nu inte har någonstans att gå. – Som de säger. För till United hemma skall man ju bara vara pepp, man skall vara tokladdad och i fullt pådrag, ha bredställ och flingflong-brallorna pådragna. Typ. Mötena med United var ju en gång i tiden de absolut mest laddade, de som kunde locka fram ens absolut sämsta sidor och en av de matcher som kunde få mig att bli så där riktigt ofint primitiv.
Jag minns en match, kommer inte riktigt ihåg när, då jag plötsligt insåg att jag stod framför TV:n med hånfullt höjt långfinger riktat mot David Beckham (tror jag) när denne försökt, men misslyckats med, att filma sig till en straff mot oss. Där stod jag, en vuxna och tämligen välfungerande man, och gång på gång hytte mitt fulfinger mot en välfriserad och hyllad multimiljonär långt borta på det engelska öriket. I en TV. I en fotbollsmatch. Inte speciellt snyggt, inte speciellt smart och inte speciellt subtilt. Varken särskilt konstruktivt, speciellt kreativt eller särskilt begåvat. Kanske inte någon vidare klass på det ingripandet från min sida, eller? Men det är ju så det brukade vara, man brukade alltid vara på tårnas yttersta spets och mötena med United brukade vara en av säsongens absoluta höjdpunkter.
För man vill ju ha det som det var på den gamla goda tiden. Då Vieira mötte Scholes och Keane, då Keown hängde upp Hästansiktet å det grövsta och då vi hade Bergkamp och Rooney fortfarande hade eget hur på huvudet. Man vill ha tunnelincidenter, pizzagates och ständiga konflikter mellan två demontränare som uppträder som treåringar i en sandlåda, med spadar slagna i varandras huvuden och den andra handen om en gemensam hink, pendlandes fram och tillbaka mellan dem. Det vill man ha. Primitiva kamper parallellt med geniknölarnas tungviktsmöte. Så vill man ha det.
Och på söndag, när klockan börjar närma sig fem, så kommer jag säkert börja känna laddningen krypa sig på, hand i hand med nervositeten. Jag kommer säkert att vanka av och an och jag kommer med största sannolikhet att vara så där svåråtkomlig och stingslig som min fru avskyr när jag är. Fast just nu måste jag erkänna att jag inte alls känner så, inte alls känner mig särskilt uppåt och inte alls ser fram emot matchen med någon vidare tillförsikt. Att jag egentligen inte känner någonting. För matcher som den i onsdags åter liksom upp mig inifrån. De trampar på min spirande lust, de trycker liksom till och sparkar undan.
Som det en gång brukade vara. Som det borde vara. Bild: Bildbyrån
Matcher som den i onsdags ger mig grus i mina fotbollsögon, söndertrasande Deja-vu i min rödvita själ och ett ständigt skakande på huvudet. En känsla av att jag inte längre vill vara med, inte vill behöva utsätta mig för det här, gång efter annan, och en nästan instinktiv reflex att söka skydd inför nästa kaskad av katastrofala insatser. En bultande bakfylla, en domnande lem och sorgen ur en själslig sensation du tror att du aldrig mer kommer att få uppleva. Jag backar, jag drar mig ur och jag låter bli. Jag håller mig på behörigt avstånd för att slippa utsätta mig för risken att bli så besviken, så nedslagen och så ledsen ännu en gång. Jag låter bli att hoppas, låter bli att se fram emot och tvingar mig att hålla tillbaka alla känslorna som en match som den på söndag brukade frambringa. Som den skall frambringa eller som den rent av borde frambringa. Istället drar jag tillbaka mitt nylle från hetluften för att kanske slippa åka på samma käftsmäll som man fick i onsdags, som man fick för två veckor sedan mot chelsea och som man fick för två och en halv veckor sedan mot Dinamo.
Jag borde vara pepp, jag borde trissa upp mig själv till den euforiska längtan jag alltid brukade få inför Unitedmatcherna och jag borde visa min respekt för en spelare jag verkliggen avskydde men så här i efterhand väljer att recitera och så smått börjar respektera, nämligen Roy Keane. För jag vet ju att vi, om andra resultat går vår väg och om –mot all förmodan- vi tar de där tre poängen, går upp i serieledning på söndag kväll. Om Newcastle kan stjälpa city som de höll på att stjälpa chelsea och om Toivonens och Larssons Sunderland kan göra det omöjliga och stjäla en poäng från ett form- och bortastarkt West Ham. Att vi då är på precis den plats som jag allra mest av allt önskar oss vara. I ligatoppen. Och det i så fall samma vecka som vi spelat oss ur Champions League.
Vågar du hoppas, vågar du slå undan alla ömmande sår av tvivel och vågar du öppna upp alla de där känslomässiga flerfilsmotorvägarna som går mellan dig och Arsenal? Vågar du höja den inre volymen, skruva upp tempot på hjärtats beatbox och vågar du accelerera ut i hoppets grusgropsrallybana? Eller håller du dig försiktigt intill landsvägens vägren, småputtrandes i låga varv på treans växel och med ena handens stadigt på handbromsen? För man vet ju aldrig. Eller man vet ju det alltid. Hur det går. Eller vad vet man egentligen om Arsenal på söndag, om Arsenal hösten 2015 och om Arsenal som fotbollsklubb i relation till fotbollens stormakter där stygga United är en? Vad vet man? Egentligen?
Kommentarer
- Logga in för att kommentera
- Logga in för att kommentera
Åh vad jag behövde detta för att få tillbaka lite känsla kring mitt arsenal. Har känt mig oerhört tom efter senaste matchen. Och började småflina lite när din fru reagerar på samma sak som min. Man är tydligen ganska tyst och stingslig. Och man har ju så svårt att höra vad damen säger när matchen är igång.:) och sen är man så mycket trevligare att umgås med när vi spelar bra och vinner. Tur man har en förstående fru som vet om att man är lite arsenal beroende. Ganska sjukt. Nej nu jävlar kör vi över dom på söndag.
- Logga in för att kommentera
daddy dj// Och är inte detta märklig? När vi skall möta motståndare som jag inte direkt älskar, brukar jag vara småstudsig redan fredag morgon. Nu vågar man knappt tagga upp. Så, med tanke på hur det varit den senaste tiden i CL och mot chelsea, är det kanske inte alls är konstigt. Men likt förb-nnat kommer väl hoppet växas när man tömt första ölen och genomlidit bojans floskelstaplande och manudyrkande. Om inte annat kommer man vara tvärilsken bara av studiosnacket!
jonas eriksson// Härligt att du känner så. Eller snarare, inte alls härligt att även din fru får behöva stå ut med samma sorts spillra till karl som min fru tvingas hantera när det vankas stormatch. Ibland har hon helt sonika schasat i väg mig till pubben eller till fotbollsintresserad lekkamrat, så att hon slipper ha mig hemma. Så kan det va. Och ja, hoppas det, äntligen, blir vi som kör över dem.
- Logga in för att kommentera
United känns som en av de mer sympatiska klubbarna klubbarna idag i England. En klubb som jag fullkomligt hatade har fått ett helt annat sken på sig efter Citys och Chelseas intåg i toppen. När matchen väl är igång så kastas man tillbaka till den dära känslan man hade för 10-15 år sen. Då vill man bara bara vinna till vilket pris som helst. Nu med den här veckan i ryggen så känns det lite speciellt, vi är bra i ligaspelet. Vi hade haft ytterligare 3 poäng om Mike Dean inte varit köpt och korrupt. I ligan har vi spelat bra, men i CL har det varit katastrof (katastrof är en underdrift). Och det är med en hemmaförlust mot Olympiacos vi kommer till den här matchen. Är det så enkelt att Cech styr upp försvaret bakifrån på egen hand? Eller orkar spelarna inte med att spela matcher mitt i veckan?
Om Olympiacos matchen inte sitter kvar i huvudet på spelarna så har staben gjort ett bra jobb. På hemmaplan mot United är det 3 poäng som gäller, punkt.
Lite oroväckande att Wengér känner sig så pressad angående frågor om laguttagningar och Mourinho-uttalanden. Han brukar på ett ganska lungt och retoriskt sätt kunna glida ur såna fällor från journalisterna. Han brukar kunna hänvisa till truppen, men faktiskt om någon frågar om varför Flamini och Arteta är kvar istället för någon annan DM så tror jag inte det finns ett bra svar på den.
You win some, you draw some
- Logga in för att kommentera
Varför Arteta och Flamini är kvar? För några år sedan klagade vi på att vi inte hade några rutinerade spelare kvar i Arsenal, jag hade t ex gärna sett Gilberto Silva kvar lite längre. Vi sneglade avundsjukt på att United hade kvar gamla spelare, även om de ofta hade en begränsad roll, sen när vi behåller några passar det inte heller?
Jag är peppad inför matchen. En chans att läka några av såren från Olympiakos, *tänk* vad gött det skulle vara att slå United!!!
- Logga in för att kommentera
Om man jämnför rutin (spelat många matcher på hög nivå & ålder) kontra RUTIN (vunnit många stora matcher & pokaler) så kan vi dra skillnaden Arteta vs Cech eller Flamini vs Cazorla. Det är för mig som att jämföra Nils-Eric Johanssons (AIK) rutin med Wernbloms (CSKA) rutin. Nisse har spelat fler matcher och vunnit allsvenskan. Wernblom prenemuerar på ryska titeln med sitt CSKA och är ständigt med i CL. Nisse är äldre och kanske lite klokare i en del spelsituationer, men Wernblom har en faktisk rutin från större matcher. Matcher som Nisse aldrig varit i närheten av. Vem är bäst lämpad av dom 2 att faktiskt visa vad som krävs av lagkamraterna?
Det är samma sak här, Arteta har varit med länge i PL, Cazorla har varit med länge i CL-spel (vi slog ut han i Villareal när Jens förstörde Requilme bl.a) och i det landslaget som på barcelonas sätt fullständigt krossade allt motstånd.
Gilberto Silva hade han rutin från den riktigt stora scenen och en untouchable som fått se (och tagit jobbet) vad som krävs för att uppnå det. Det fanns ingen sån som förmedlade det under en väldigt lång tid i klubben. Och jag har svårt att se Arteta eller Flamini göra det idag för det saknar i mina ögon trovärdighet i jämnförelse med Cech, Mertesacker eller Cazorla.
You win some, you draw some
- Logga in för att kommentera
Ja sral. Det är skillnad på att vara gammal och rutinerad och fortfarande bra. Än gammal och rutnerad och inte tillräckligt bra. Där får vi sätta in arteta och flamini. Även fast jag gillar flamini. Och bevisligen så behöll väll United många spelare lite för länge?
- Logga in för att kommentera
United är fortfarande mitt hatlag nummer 1. Börjar iof få rätt många hatlag.
Känner precis som du inför matchen. Känns rätt mkt mellanmjölk över den. Känner att gubben måste bort och att vi får börja om lite så vi fans kan få tillbaka glädjen o glöden
COYG
- Logga in för att kommentera
Detta har vi väl lärt oss genom alla dessa år, att vara Arsenal trogen är att leva mellan hopp och förtvivlan. Match efter match, denna ständiga ovisshet. År efter år av hårslitande över att Wenger inte lyckas köpa någonting, ojämnheter från match till match. Det har liksom blivit vardag, och lite av tjusningen med att vara Arsenal supporter.
Vad som irriterar mig i år är att Wenger har förändrats, den lugna fransmannen som var orubblig och oavsett om man gillar honom eller inte så trodde man på honom, han är borta.. Han har alltid gått lite sin väg och kört med sin stil. Men att motivera att använda sig av den klara andra målvakten med motivering att han lovat Osprina att han skulle få stå några matcher i år.. Det är inte ungdomsidrott vi pratar om här!!
Mot Olympiakos spelade vi ju tillslut bra fotboll, framåt men det finns varken stabilitet eller förtroende för varandra i backlinjen, särskilt inte när Mertesacker fick kliva in. Arsenal som alltid haft ett så säkert försvar.
Vad matchen på söndag beträffar så vet nog ingen hur den slutar, kan gå precis hur som helst. En sak är säker att efter de tre senaste matcherna så kommer läkarna inte godkänna att jag kollar på denna.
Från Avd. 39 Infektion, Kalmar Länssjukhus.
"Why fly if you could walk on water?"
- Logga in för att kommentera
Oddsen ökade för att Arsenal kommer vinna i morgon eftersom City vann stort. Om dom förlorat mot Newcastle och Arsenal haft chans att gå upp i topp hade vårt kära lag legat under morgondagens match med 0-1 efter första halvlek och i början av andra fått en spelare utvisad, spela resten av matchen med 10 man och till slut förlora med 0-2. Allting upprepar sig ju med Arsenal. Alla situationer sedan många år tillbaka.
Men nu när vi inte har chansen att gå upp serieledning kanske vi rent av vinner i morgon. :)
Adam
- Logga in för att kommentera
Hola!
Nu är det söndag morgon, idag är det matchdag. Gårdagen spenderade jag med fru och barn i nöjeskonsumtionens mecka, Liseberg. Alla hade vi åkpass, alla var vi väl smått vimmelkantiga när parken stängde och alla var vi nöjda, glada och höga på neonljus och sockervadd. En härlig lördag leder nu till en ...söndag. Hur f-nken skall man nu förhålla sig till den? Jag börjar med att göra någon som jag inte hann i går, svara på era kommentarer, sedan får jag ladda upp med att se min hemstads huvudlag växlat med Merseyside-derby innan helgens höjdpunkts klockor klämtar. Men okej, kaffet är påslaget, frugan ligger och sover och ungarna plockar på sina respektive rum. Nu kör vi.
Freddee// 1: På många sätt är de absolut mer sympatiska än ekodopade shitty och chelsea (för att inte tala om de två svågerpolitiskt upp-polerade spanska klubbarna och eko- och nepotismdopade psg), men precis som du är inne på och som jag tog upp i texten, så medför matchen så många grader och nivåer av laddningar. Man slungas och vill slungas tillbaka i tiden då det var de och vi och då de här matcherna var så oerhört viktiga.
Sedan det här med CL-katastrof vs okej ligaform (Deans chelseamisär till trots). Nu vann förvisso shitty igår, men vinner vi idag, har jag för mig, att vi tar andraplatsen. Och det är ju inte kassp-iss precis. Att Wenger känner sig pressad känns både, som du är inne på, lite oroväckande, det känns tämligen jobbigt att se men samtidigt även ganska logiskt. Han är en man med oerhört hög svansföring och låg förmåga till självkritik, han tunnade ut truppen utan att fylla på och har satt oss i den sämsta CL-sittsen på år och dag. Så det är ju inte så märkligt att han blir pressad av journalister och press av journalister har han ju alltid avskytt.
2: Oerhört bra skrivet om nyanserna i begreppet ”rutin”. En förenklingarnas fälla som många av oss tenderar att ramla ned i, gång på gång. Stort tack för distinktionerna och förtydligandet!
Sral// Högst adekvat fråga. Men kanske tror sig Wenger ha lärt sig av sina misstag, såsom ivägskeppandet av exempelvis Gilberto, och nu tror att Arteta och Flamini bidrar? De hade gärna fått vara kvar som tredje-/fjärdeval eller som maskotar, men som spelare att avlasta truppens ende fungerande DM, nope.
jonas eriksson//Ja, det är det också. Även jag gillar (nej, jag älskar) Flamini. Men tillräckligt bra för att vara andraval i Arsenal, bara för att han har hög ålder och rutin. Nej. Så jag håller helt med dig.
Mickys// Jag vet och det är så härligt att läsa detta i forumet. Då lägger inga som helst fingrar emellan och jag njuter hela tiden. Sedan är det sorgligt att vi, och många med oss, känner mellanmjölk inför något så stort som en Arsenalmatch mot manu. Men det är där vi hamnat. Som klubben sköts idag.
Segerhammar// Visst är det så, att vara Arsenal har aldrig varit enkelt. Men som du är inne på, så har förändringen/utvecklingen på plan varit mycket mindre än Wengers egna förändring gentemot omvärlden och, framför allt, kritik ifrån den. Det viktigaste är inte längre att vinna, utan att vinna på sitt, Wenger-mot-världen, sätt. Och sånt innebär aldrig något bra för tredje part, såsom klubben och dess följare.
Sedan hoppas jag att läkare, sköterskor och andra i din närhet (jobb eller privat) ger dig möjlighet att se matchen. Kämpa!
Platini// Mycket bra tänkt där. Så logiskt, så paradoxalt. Och så Arsenal.
- Logga in för att kommentera
Ja, har svårt att se något tillfälle den här säsongen när Arteta eller Flamini har gjort bort sig? Mertesacker, Arteta och säkert Cech lär ha en viktig roll i att hitta en trygghet i det här laget. Det här kan man ju aldrig veta, men jag tror att det faktum att vi inte hade någon av våra främsta ledare på planen mot Chelsea och Olympiakos var en stor nackdel för oss. Jag tror inte på att enskilda spelare alltid gör så stor skillnad, men samtidigt är Cazorla inte riktigt kaptenen vi behöver.
- Logga in för att kommentera
Jag tror att just i vårat fall har det större betydelse än för många andra lag vad den enskilde spelaren presterar, då vi spelar mer det "fria spelet" och inte är så stationerade på "våra platser" som många andra lag. Nu låter det ju kanske lite löjligt att säga att vi spelar helt fritt och kan springa hur som helst. Vi har ju naturligtvis också uppgifter som måste göras. Men jag hoppas du förstår vad jag menar? Sen är kanske just den DM som är mest viktig av alla spelare på planen då han ska stå för den ack så viktiga balansen i lagen. Är inte lika förödande om wallcott tex underpresterar. och det handlar inte så mycket om arteta har gjort bort sig eller inte. Det handlar mer om att han inte är tillräckligt bra.
Men sen saknar jag din tanke Davidsson o Mannen om vilka som ska starta idag.? Men man kan ju inte få allt. Nej nu läggs 4 st Bernards på kylning och sen väntar vi på en bra match med ett starkt försvar och en 2-0 seger.
- Logga in för att kommentera
Sral// Nu har de ju inte spelat så mycket men Artetas insats vid Leicesters reduceringsmål var själva arketypen på hur passivt och dåligt försvarsspel ser ut. Han rantade runt bollen, utan att ta den och lät helt sonika Leicesterspelaren (minns ej vem) bara ta den och skjuta den i mål. Inget bra alls. Och insatsen mot Zagreb var, precis som många andras, rakt igenom superrutten. Men framför allt är det hans generellt låga nivå i spelet med bollen som bryr mig. Att han, så fort han sätts under press, passar bakåt eller i sidled och därmed inte bara innebär defensiva problem (med nämnda passivitet och långsamhet) utan även pajar vårt potentiella anfallsspel rejält. Att han verkar vara gjord av balsamträ är väl heller inte att anse som något plus.
Flamini tycker jag var lysande som B2B mot spurs och helt okej den lilla stund han spelade mot Leicester, men är även han på tok för skadebenägen och har, även han, för låg lägstanivå.
jonas erikssson// Det låter inte alls löjligt, jag tror jag begriper precis vad du menar och håller också helt med dig. Wenger har ju gjort en konstart av individuella spelares "rätt" att uttrycka sin inre fotbollssjäl (yeah) och så länge han hade byggt (för det måste man ge honom) ett smått självspelande piano i de framgångsrika lagmodellarna inför och till och med 03/04-laget, så var ju allt bra. Men när omgivningen kan spela efter andra regler och Wengers verktygslåda blir allt mer sliten, ja då håller inte denna frihet. Nuläget kräver mer systemiskt tänk, mer resursoptimering och mer cynism. Och den cynismen vette sjutton om Wenger över huvud taget vill pyssla med. Han är för visionär, för ideologisk och för uppfyld av sin egen metod för att backa och slå in på en annan väg.
Och just hans behandlande av DM-rollen, med en Coquelin som bjöds in med armbågen, talar ju precis detta språk. Så jag är helt med dig.
Sedan önskar jag dig och alla andra Gooners en synnerligen välsmakande söndagskväll!
- Logga in för att kommentera
Zagreb kan jag ge dig, men på något sätt var det lite förståeligt att spelarna, trots att det såg illa ut, släppte in det där reduceringsmålet. Missförstå mig rätt, Arteta och Flamini ska ha begränsade roller och Coquelin ska spela så mycket han bara kan. Han är given där. Annars skulle faktiskt Ramsey vara intressant i den rollen om Coq inte kan spela.
- Logga in för att kommentera
ursäkta sral. Men jag förstår inte vilken roll det skulle vara som Coq inte kan spela men som ramsey eventuellt behärskar? Utveckla den gärna.
- Logga in för att kommentera
Jag skrev OM Coq inte kan spela. Om han t ex är skadad eller avstängd. Om, inte som. ;-P
- Logga in för att kommentera
Sral och jonas eriksson// Ah, då förstår jag vad du menar, Sral. Jag trodde du menade den mer kreativa varianten som många saknar, den där Arteta för fem år sedan. -Den som jag faktiskt tror att Le Coq har i sig...
Känslan innför söndagen är precis som du beskriver det. Ännu en jävla skit match, sms från såna som i vanliga fall aldrig hör av sig. Eller så som du skriver i sista stycket vi går upp i serieledning.