Ännu en vecka utan Arsenalmatch och någon högre makt eller Uefa tycker det är läge att köra träningslandskamper. Bah. Helt ointressant.

Vi hade styrelsemöte per telefon i veckan och det viktigaste som sades läggs snart upp här. Men jag fick en gliring om bloggens provokativa art, med anledning av att ledarduon planerar att blogga gemensamt ur ett föreningsperspektiv. Det pikades att jag inte var provokativ nog och det bjuder jag på. Dock har jag sällan fått några uppmuntrande ord, men när jag som i mitt förra inlägg börjar uttrycka tro på att laget kan vinna ligan så kommer helt plötsligt lovord. Illa. Fan ska till att blogga när man bara ska vara så himla positiv hela tiden.

En av tjusningarna med att träffa andra Gooners regelbundet på de lokala träffarna är just munhuggningen om arsenals chanser i diverse tävlingar. Jag är alltid inställd på att det går åt helvete, 4-0 är ingen ledning typ. Andra vet att det går åt skogen eftersom inte Wilshere spelar och åter andra tror alltid på 5-0 seger. Men glädjen när Bendtner (mot alla odds) satte kvitteringen i lördags är densamma för alla. Mina två bloggkollegor är obotliga optimister precis som en tredjedel av forumet varit hela säsongen. Några har till och med tjatat om ligavinst sedan augusti. Bah.

Men jag har spytt galla, kräkts över Silvestres oförmåga, Almunias tafflighet, Clichys dåliga inlägg, Denilsons obefintliga hemjobb, Bendtners våta krut, Eduardos bortblåsta killerinstinkt och Eboues filmningar. Med all rätt. All kritik är också i allt väsentligt fortfarande giltig och ändå befinner vi oss i en helt otrolig situation där vi kan vinna ligan, inte bara i teorin men faktiskt i verkligheten. Just nu känns det inte som att vi skulle vara förtjänta av det, vi har faktiskt inte varit särskilt ligavinnarbra denna säsongen sett som en helhet. Men jag takcar och bugar. Det är bättre att ha chansen än att inte ha den. Fråga Spurs.

Jag kommer fortfarande att vara negativ, jag kommer hävda Bendtners oduglighet som spelare, klaga över Wengers dåliga matchcoachning och hetsa upp mig över Eboues spektakulära skådespel. I fortsättningen lovar jag att tvivla på Viasats förmåga att göra bra fotbollstv, Arsenal Swedens omdöme att låta mig blogga (öhhh), bryta ihop över att Arsenal Ladies inte spelar mot Bröndby i år, undra om Vic Akers någonsin kommer att ha långbyxor på sig under match och för alltid vägra ha på mig vita Arsenaltröjor.

Jag kommer dock att alltid älska Arsenal, det är som med frugan. Felen och bristerna kommer liksom med paketet och internt kommer jag att klaga som fan på dem, men utåt så är det min klubb, min fru och ingen djävel ska mucka med det. Då smäller det....(jag går och hämtar någon som är stark).

Våren har kommit rejält nu, det är inte mycket snö kvar och jag står varje dag på jobb och sparkar sönder isen för att det ska gå fortare i solskenet. Två och en halv månads snötäcke i Skåne, vad fan är det för något? Man bor ju här nere för att slippa eländet....och Stockholmare norrlänningar förstås.  

Det är fan inte klokt hur beroende man blivit av den här klubben. Under alla nio åren har hemsidan legat som startsida i min browser och när man då laddat med en kopp hett kaffe för att kolla av forumet så är "kontoret" nere. Man blir paff, förbluffad, perplex, handlingsförlamad och heligt förbannad. Vems är felet, var bor han och hur ska jag kunna straffa den ansvarige på effektivaste sätt där det känns?

Jag utgår ifrån att den här klubben känner sig stark nog att sätta hårt mot hårt mot den leverantör som inte kan freda sig från intrång. Det är ju inte första gången det händer, dock det längsta avbrottet hittills (väl?).

Man kan inte blogga om Arsenal efter helgen utan att ta upp Ramseys brutna ben. Killen har en enorm talang som nu får ett jätteavbräck i sin uppbyggnad. Rsiekn är överhängande för att Ramsey blir tacklingsrädd och försiktig i sitt spel och jag kan fullt förstå det. Däremot så kan jag inte hänga med i kraven på att Shawcross ska vara avstängd lika länge som Ramsey är skadad. Oavsett hur vårdslös tacklingen var så sker det flera horribla tacklingar i PL varje år som inte resulterar i skada. Dessa leder inte alltid till röda kort och det är ren tur att ingen blir skadad. Men Shawcross blir nu den som ska halshuggas för att hans tackling träffar så olyckligt att benet går av. Intentionen att gå in i tacklingen är där, orderna från lagledningen i Stoke har säkert varit att gå in hårt på Arsenal och Shawcross har varit en duktig lagspelare som har lyssnat och gjort vad han blivit tillsagd.

Stoke och hela Premier League måste nu ta tag i den mentalitet som låter lag gå in med inställningen att det gäller att stoppa spelande lag till varje pris. Vi har tre brutna ben på fyra år att visa upp, men jag är ganska säker på att det egentligen bara är flyt som gjort att andra spelande lag inte fått dessa skador. Till och med jag kan gå med på att en del spelare flög runt C.Ronaldos ben som radiobilar på Gröna Lund. Nu vet Ronaldo att han ska hoppa och rulla runt som om han dör varje gång, därför inga brutna ben.

Nog med Ramsey, resultatet är sanslöst viktigt eftersom vi nu mot alla odds enligt mig fått en trettiofjärde möjlighet att vinna titeln. Jag har frågat mig tidigare och redan svarat att vi ändå inte har en chans. Men Arsenal, detta förbannade älskade Arsenal har emellanåt en jävla förmåga att göra det omöjliga, att göra mig så satans stolt att tårarna nästan börjar rinna till. Men redia karar gräder ente.

Vi har alltså chansen att vinna ligan och Bendtner har, också mot mina spekulationer, gjort två mål på två matcher. Fortfarande ingen frälsare, men en del i ett oerhört kämpande, modigt och viljestarkt Arsenal som börjar kännas som att det kan vara stordåd på gång. Tidigare så pessimistiska Peripetie börjar se ett ljus. Bragdvarning utfärdas!

Annars är det glädjande att se att Arsenals ekonomi ser bra ut och genast börjar kraven på spelarköp igen. Jag ser också att vi kanske behöver en anfallare och gärna en målvakt som kan ersätta säkerhetsrisken Almunia. Men handen på hjärtat så behöver det här laget inte mycket till för att vinna ligan, att då efter en del förlustmatcher ropa på Wengers avgång och riktigt etablerade spelare är kanske att skjuta över målet. Det är ingen katastrof att bli tvåa eller trea med våra resurser. Dryga £200m kvar att betala av, sen är det full ruljangs och vi kan börja ses som en av världens absolut rikaste klubbar. Då är vi redo att dominera, även för den manager efter Wenger som har spenderbyxorna på sig.

Men jag blir hellre tvåa, trea med succévärvningar som Arsjavin, Vermaelen och Sagna än tvåa, trea med megainköp som Veron, Schevchenko eller Berbatov.

Men ni känner mig vid det här laget, ska alltid vara kärringen mot strömmen....