En era är slut. Över 500 blogginlägg med åsikter, funderingar och taffliga försök till humor är till ända. Jag lägger ner bloggen på arsenal.se.

Ni har givetvis märkt att frekvensen av inlägg minskat vilket har många orsaker varav den viktigaste är att jag inte tycker det är lika roligt att skriva längre. Jag ska återfinna den motivationen, i en annan form och på en annan plats, var så säkra.

Det händer oerhört mycket kring Arsenal FC i perioder och under andra perioder händer väldigt lite. Begränsningen med att vara situerad på den här sajten är naturligtvis att texterna ska handla om just fotbollsklubben. Jag kan inte riktigt göra vad jag vill, vilket blev allra mest påtagligt när jag skrev att en av våra egentillverkade souvenirer var mindre vacker. Man blir ett ansikte utåt för supporterklubben som inte alltid känns bekvämt och riktigt. Ibland vill man skriva om annat och när de känslorna överväger så ska man sluta.

Det är ett oerhört privilegium att få sitta i den sitsen jag har suttit, jag har varit aktiv på olika sätt i den här klubben i snart tio år och varit med om många härliga stunder. Det kommer också att komma massor av fina ögonblick i framtiden, men det får bli utan mig som pådrivare, drivkraft, reklampelare eller chaufför. Från och med nu ska jag bara vara vanlig medlem som klagar och berömmer Arsenal, Arsenal Sweden och livet i stort. En och annan biljett ska jag väl också be att få köpa.

Jag vill tacka er som har läst, er som har låtit mig skriva och så ses vi på Toby´s!

Så spräckte vi nollor idag, inte alla men de vi ville. Arsenal har ett finfint facit mot Liverpool de senaste åren och inte heller nu lyckades de slå oss. Trots alla löften om Brendan Rogers magiska fingrar.

Jag skulle kunna börja från början, men det är roligare att göra sina egna och jag väljer att börja med att ströcka upp mina händer och låta er alla skjuta suddgummi på mig hela måndagen. Diaby var den svaga länken i vårt mittfält, han var knappt före Ramsey som också helst skulle skeppas iväg under sommaren. En enkel bloggare vet ibland så väldigt lite. Diaby var en riddare av Gigantorden idag. En titel väldigt få är förunnade. Vieira kunde få den ibland, Bergkamp prenumererade på den och Cygan vet inte ens om att den finns. Det är på den nivån.

Han var defensivt som en bläckfisk, hans passningsspel var precist och kreativt och hans offensiv skapade oro i bästa Vieirastil. Han har ju ända sedan vi köpte in honom jämförts just med vår gamle kapten följt av ett snett leende. Idag klev han fram och visade varför Wenger tror på honom.Bara att buga och bocka för lektionen!

Jag satt hemma och vårdade en förkylning jag dragit på mig vilket gav mig en möjlighet att göra något jag aldrig annars gör, kolla forumet under matchen. Eller i halvtid, jag är nämligen fortfarande så gammaldags att jag vill se matchen först och pratat sen. Jag upptäckte i paus att det finns massor av (unga) människor som har simultankapacitet nog att både titta och skrivandes vråla ut sitt missnöje eller sin glädje.

Mest intressant idag var forumets nästan unisona påhopp på Carl Jenkinson. Samme Jenkinson som har den otacksamma uppgiften att vara backup för Bacary Sagna som är en av Premier Leagues tre bästa högerbackar. Långe, ranglige, långsamme, unge Jenkinson ska då antas vara hans jämlike och det klagas hela tiden på honom när han egentligen gjorde en alldeles utmärkt match. Låt vara att Liverpools wonderkid Sterling kom förbi ett par gånger, men sanningen att säga så stoppade Jenkinson honom också ett ännu större antal gånger. Carl var bra på huvudet, otroligt brytningssäker och spelade enkelt. Det han gör bäst. Visst saknar vi Sagnas löpningar på kanten, men det kan knappast Carl lastas för, minns hur få kantlöpningar vi har på kanten när Kos får spela högerback.

Jag vill slå ett slag för Jenkinson som gjorde precis som han ska, och han gjorde det bra.

Väldigt roligt att både Podolski och Cazorla fick göra mål idag. Nya killar behöver få tidiga framgångar för att växa in i laget, nu ska det bara lossna för Giroud mot Southampton också.

Matchen spelades i ett sjujävla tempo. Kul att se att vi håller för det spelet i nittio minuter. Liverpool drog upp tempot och vi verkade gilla det, det small på bra, men Howard Webb hade en utmärkt toleransnivå på grejerna. Han missade förvisso en straff till Liverpool, men det får sättas upp på kontot tills vi möter Man U, de kan behöva all hjälp de kan få för att göra mål på oss. Hrm.

Vid Podolskis mål fick jag vibbar av tiden med Ljungberg och Pires när vi kunde kontra sönder vilket lag som helst. Kan vi få lite av den rädslan tillbaka hos motståndarna så är mycket vunnet.

Efter en seger så ska vi knappast börja tro på ligaguld, men samtidigt är det precis sånt här vi behöver. Tunga segrar som visar att vi är ett bra lag som vill något. Ingen tror väl att vi ska räcka hela vägen, inte jag heller, men det hade väl varit kul om vi kunde ställa till besvär så länge som möjligt. Så länge vi håller nollan ligger vi väldigt bra på det.

Robin van Persie gjorde hattrick idag. På ett vis är det bra. Vi fick så mycket skit ifjol över att vi var ett one-man-team. Nu har han redan gjort två tredjedelar av deras mål. Undrar om pressen kommer att likna United vid detsamma?

Transferfönstret stängde bakom oss vid midnatt och de upprörda känslorna hos fansen har inte låtit vänta på sig. Man hade förväntat sig någon eller några spelarköp och istället landar vi på noll inköp.

Jag får känslan av att den enda som inte var intresserad av Transfer D-Day var Arsene Wenger. Jag kan riktigt se honom sitta i sin läderfåtölj med en finare konjak (avundsjuk? Jag?) och läsa franska Buster med en road min i ansiktet. Med tanke på att det var så få rykten i omlopp så tror jag på fullaste allvar att vi inte var ute efter någon.

Vi kan alla spekulera kring vad det beror på. Wenger har flera gånger uttalat sig och sagt att han är nöjd med truppen och att han bara ville investera ifall han hittade en top, top player. Essien faller inte i den kategorin även om han är bättre än Diaby.

Jag har tidigare sagt att jag tyckte vi skulle skaffa in en riktigt etablerad vänsterback, en defensiv mittfältare och en anfallare och det tycker jag fortfarande. Däremot kan jag förstå varför det blir så här. Ska man köpa bara för köpandets skull så kommer man att köpa Clint Dempsey eller Ju-Young Park.

De riktigt stora värvningarna gör man inte sista dagen, de har man scoutat ett tag och sedan förhandlat med i lugn och ro för att till sist håva in dem en bit innan transferfönstret stänger. Vi har skaffat oss tre riktigt etablerade spelare av hög klass, vi har en trupp som kan slå vem som helst, när som helst, men som så klart saknar glamour, sex appeal och stjärnglans. Det kan bli vår styrka.

Ända sedan vi vann vår senaste titel 2005 har vi tappat våra största spelare sommar efter sommar utan att riktigt ersätta dem. Det är ett konstigt sätt att se på fotbollslag. Man ersätter inte spelare av en typ, med en annan spelare av samma typ och tror att det ska fortsätta som vanligt. Istället ersätter man en spelare med vissa kvaliteter med en annan spelare med andra kvaliteter men som ändå spelar på samma position. Förhoppningen är att man ska kunna skaffa sig nya verktyg för att låsa upp de andra lagens motstånd.

Spelare som ena året är truppspelare blir efter hand nyckelspelare så som Song, Van Persie, Walcott, Fabregas. Problemet vi har är att spelare utvecklas till toppspelare hos oss på ett sätt som många andra klubbar bara kan drömma om. Därför blir de också attraktiva på marknaden och söker sig naturligtvis utanför Arsenal där man kan vinna pokaler och tjäna massor av pengar. Jag skulle så klart önska att det var annorlunda, men tills vi börjar vinna något regelbundet så kommer det att se ut så här.

Vad menar jag då med det här? Jo, att Wenger har förtroende för den här truppen kan också betyda att när vi återigen tar en topp fyra placering som jag förväntar oss att vi gör så har några av de spelare vi sågat hittills tagit stora kliv och blivit väldigt mycket bättre spelare. Det kan vara Diaby, Coquelin eller Gibbs vi snackar om. Helt plötsligt har vi ersatt Song med Diaby eller Coquelin och Clichy med Gibbs. Inte samma typer av spelare, men klart dugliga och säljbara. För efter en säsong som hyllade spelare i Arsenal får de hybris och tror att de kan göra vad de vill och vill bort. Tragiskt, men sant.

Tyvärr är enda botemedlet att vinna pokaler och det blir oerhört svårt när laget ofrivilligt byts ut varje säsong. Vi vill ha kvar våra bästa, men om de börjar ställa till med trubbel på Colney så kan vi inte ha kvar dem. Jag önskar att vi hade råd att skicka ner dem i reservlaget så de kunde lära sig att veta hut, men Wenger anser uppenbarligen inte att vi har råd med det.

Wenger sade också att om vi inte tar in någon toppspelare nu i sommar så gör vi det defintivt i december. Det tyder på att han har något på gång. En liten tröst kanske.