Vad ska man tro? Cesc Fabregas stannar även nästa säsong eller Cesc Fabregas flyr till Barcelona efter att ännu en säsong passerat utan att han fått hålla i en pokal? Det är klart att Arsenal mår bra av att ha Cesc Fabregas i laget, det vill säga så länge spanjoren har sinnet inställt på Arsenal. Vi hade samma historia i somras och Wenger valde att neka katenen en flytt. Med all rätt. Situationen är ungefär densamma i år. Barcelona kommer att rycka i Fabregas och kanske till och med lägga ett skambud igen. Wenger måste då välja om han vill fortsätta att bygga laget kring Fabregas eller om han tror att han kan få in ersättare, en eller flera, för de pengarna som gör att vi får ett slagkraftigt lag.

Det är inget lätt beslut och jag är inte avundsjuk över att jag inte ska ta det. Jag tror dock att om vi ska få lov att bli av med någon så väljer vi allihop några andra ur laget som svikit oss. Inga namn behöver nämnas, men flera åsiktsmaskiner har påtalat att om det ska tas in någon så måste det också vara några som lämnar på grund av 25-manna-regeln.

Rykten är i full gång om vem som ska in och det kommer att vara så ända tills transferfönstret stänger. Wenger själv har adresserat försvaret som vår svaga länk och det är väl ingenting att protestera emot. Målvaktsfrågan kan faktiskt vara löst i och med Szczesny och Fabianski och jag ser ingen anledning att skaffa folk där.

Paul Merson skriver i sin kolumn på Sky Sports att han vill se en engelsk mittback i stil med Gary Cahill nästa säsong och även om ursprunget är egalt så har han en poäng. Vi behöver en mittback a la Sol Campbell, John Terry eller Rio Ferdinand. Vi har Thomas Vermaelen som är den ena halvan i ett sådant par, men vi behöver en till som kan spela uppemot 35-40 matcher under säsongen och bilda ett killerpar i backlinjen. Har vi det när nästa säsong börjar så blir vi farliga.

Vi möter Manchester United imorgon och intresset från vår sida borde vara på topp. Istället är det stiltje i anmälningstrådarna till träffarna runt om i landet. Är vi medgångssupportrar allihop? Det är lätt att raljera över Man U och Barcelonafans under säsongen när det går hyfsat för oss, men nu när det är tufft så sitter vi hemma i stugorna och gömmer oss. Det är nu vi ska krypa fram ur skuggorna, visa vilket lag som är störst, vilket lag som borde vara bäst den här säsongen och visa vilka supportrar som aldrig sviker sitt lag.

Det är ju heller inte en match som saknar betydelse, varken för oss eller för Man U. Det är oerhört viktiga poäng som står på spel, vi ska hålla undan för Man City och undvika att behöva kvala till CL nästa säsong och Manchester United spelar för att hålla Chelsea undan i titelkampen.

Det blir tufft och antagligen samma matchbild som vi sett de senaste gångerna där vi dominerar i allt utom i målprotokollet. Evra var ju kaxig nog att säga att det var män mot pojkar i matchserien i Champions League häromåret. Det var kanske lite väl hånfullt, men likväl har vi inte lyckats slå dem med vår taktik och jag hoppas innerligt att Wenger har tänkt till. Vad vi behöver är samma attityd som Invinciblelaget kunde plocka fram, en anda av att moståndarna måste bryta genom berg för att besegra oss. Det innefattar inte bara fysik utan att spelarna offrar sig för varandra, att försvarsspelet börjar med Van Persie, att mittfältet jagar och är beredda när bollarna kommer för vidare befordring upp till anfallet. Det inbegriper att vi är tajta vid defensiva fasta situationer och att vi tar vara på våra offensiva lägen.

Basala saker kan tyckas, men ibland kan man undra vad tränare som Tony Pulis och Sam Allardyce fått ut av vårt lag. Vi hade kanske inte varit lika skönspelande ineffektiva, men grymma på hörnor, frisparkar och taktiskt rävspel. Det finns ingenting som heter riktig fotboll och därför borde ett lag som vill vinna ligan som i Arsenals fall lära sig att behärska alla delar i spelet. Just nu fattas det en del.

Jag har inga större förhoppningar för jag tror att det kommer att se ut som tidigare möten de senaste åren och vi kommer att åka på stryk. Men jag vill åtminstone att vi efteråt kan säga att vi gjorde allt vårt bästa, att det inte såg pinsamt ut och att Arsenal visade att vi kunde ha vunnit ligan. Det är inte mycket begärt i detta läget.

Säsongen är inte ens färdigspelad och alla - inklusive jag - har redan börjat analysera vad som gått fel. På något vis känns det ändå fel. Vi borde stå på läktarna och applådera de våra för sina ansträngningar, men alla känner en bitterhet över att vi förlorat en ligatitel som vi borde kunna vinna.

Antagligen är det mest en frustration över att det lag vi hoppats på, trott på och älskat inte räckt till. Det fanns många supportrar i leden som tvivlade på en topp-fyra placering och framförallt fanns det många tvivlare utanför våra egna led. De har fått fel allihop och allteftersom säsongen led och vi tog oss upp till bättre och bättre positioner så steg förväntningarna eller kanske framförallt förhoppningarna. Ju högre du klättrar för att se regnbågens slut, ju hårdare blir fallet när du ställt stegen på dåligt underlag. Vi har fantastiska fotbollspelare, men saknar det där allra sista.

Det som Wenger kanske inte har fattat ännu är att det här laget inte kommer att kunna få det där allra sista av sig själva. De behöver injektioner utifrån, av spelare som vet hur det är att vinna stora saker, av spelare som riskerar liv och lem för att rädda en boll från att gå ut till hörna, av spelare som manar på de sina när det går dem emot och vi behöver också spelare som kan ge de spelare som inte ger allt en riktig åthutning.

Vi blir troligen tvåa eller trea i årets liga. Det är ingen skam i det sett till klubbens status ekonomiskt eller fotbollsmässigt, men det är trist att se att våra spelare gör samma misstag år efter år. Det sitter snart i väggarna på Emirates att vi inte kan vinna något och det är illavarslande. En klubb som ständigt misslyckas på mållinjen riskerar att bli en klubb som för alltid står utanför prispallen. Liverpoool har gått 20 år utan att vinna ligan och de är tillsammans med Man U England smesta ligavinnare. Tottenham har nu spelat 50 år utan att vinna ligan och de tror att de är ett storlag fortfarande. Chelsea gick 49 år utan att vinna ligan och räddades enbart av en miljardärs våta fotbollsdröm.

Det kan snabbt gå utför, jag har inget krav på att vi ska vinna ligan varje år eller ens vart femte år, men man ska akta sig för att inte vinna någorlunda regelbundet. Det leder ofelbart till Valencia-syndromet. Man seglar upp och vinner ligan en gång och tror att man kan rubba de stora, men hamnar ändå i skuggan av Real Madrid.

Arsene Wenger har alltså ett hästjobb framför sig. Ska han göra sin sista push med det här laget och ska han i så fall köra på som tidigare eller ska han förstärka rejält med rutinerat folk? Vi har inga svar och får heller inga på ett tag. Han påstår sig tänka på transfers varje dag och det är väl bra. Han har rätt i att man inte ska köpa för köpandets skull, men det måste finnas en och annan pusselbit som verkligen skulle göra Arsenal bättre. Det behöver ju faktiskt inte vara en spelare, det kan lika gärna vara en assisterande tränare, en coah i idrottspsykologi eller en gammal spelare som kan lyfta laget.

På söndag vankas det match mot Manchester United. De ser just nu att ganska komfortabelt ta en en seger nere i Tyskland mot Schalke och de flyger så satans högt just nu att vårt sargade Arsenal kommer att få det väldigt, väldigt svårt. De har de senaste matcherna utmanövrerat oss fullständigt, kontrat in de mål de behöver och sedan retfullt försvarat ledningen medan vi pustat och frustat.

Det enda som talar för oss är att vi inte har något kvar att spela för. Visst kan vi tappa till en fjärdeplats och till och med missa Champions League, men jag tror att det spelarna framförallt tänker på är att de missat ligan. Vi kan spela avslappnat och gå ut och visa att vi kunde blivit mästare. Jag är skeptisk dock, Man U har peakat på våren - igen, medan vi är sämst när det gäller. Jag vill egentligen inte titta, men måste. Har man gett sig in i leken får man leken tåla.

Vi förlorade idag mot Bolton efter att de vita gjort mål på två hörnor. Det summerar egentligen hela säsongen. Hur snygga vi än är, hur mycket attityd vi än visar upp och hur mycket bollinnehav vi än har så återstår Wengers stora akilleshäl genom åren - försvarsspelet.

Jag har inte räknat på hur många ledningar vi har tappat den här säsongen, men jag är säker på att vi med två ordentliga mittbackar a la Vidic och Ferdinand hade vunnit ligan. Idag går Djourou bort sig flera gånger och ser ut som en skolpojke i sitt spel. Då har han tillsammans med Koscielny ändå gjort ett strålande jobb under säsongen, för om vi ska vara ärliga så skulle ingen av dem spela så mycket som de gjort om Vermaelen varit hel.

Det finns massor av problem att adressera i dagens Arsenal och jag tror att jag rört vid dem alla under säsongens lopp. Avsaknaden av en ordentlig världsklassbacklinje kostar dock oss poäng hela tiden. Man undrar flera saker när det gäller den: Vem styr? Hur tränar vi på defensiva fasta situationer? Varför är våra backar tunnare rent fysiskt än de flesta andra mittbackar i PL?

Djourou och Koscielny ska vara utmärkta backupbackar i ett Arsenallag nästa säsong. Vermaelen ska spela ihop med en mittback av kvalité. Han behöver inte vara jättedyr även om det naturligtvis kostar att ha bra folk på planen. Arsenal har tidigare varit kända för sina 1-0 vinster och för sin fruktade back four. Numera är vi snarare kända för att vi inte kan hålla tätt. Det måste Arsene Wenger göra något åt.

Han måste så klart titta på andra saker också. Vi behöver en anfallare som är hel och kan göra 25 mål på en säsong. Man U köpte megafyndet Hernandez för £7m och han petar just nu skytteligaledaren Berbatov. De har alltså två killar som gör runt 20 mål. Vi har van Persie och han har bara spelat andra halvan av säsongen.

Wenger ser frustrerad och desperat ut. Hade han varit i någon annan klubb än i Arsenal så hade han antingen avgått själv eller blivit sparkad nu. Han ser ut att ha tappat kontrollen. Jag förväntade mig en vansinnestirad i media efter matchen, men istället lät han hyfsat balanserad och berömde sina spelare för attityden och viljan. Vi var okej sett under hela matchen och ska vi vara ärliga så har vi ju aldrig kunnat räkna hem tre poäng på Reebok med någon självklarhet. Det som är mest frustrerande för Wenger är ju att han vet att våra spelare tekniskt och spelmässigt borde vara bäst i landet. Den mentala biten kommer tyvärr inte av sig självt och det är ju därför som det behövs en bra blandning av ungt och gammalt i laget.

De äldre vet hur man handskas med tryck utifrån och inifrån och kan lugna ner och stödja unga spelare. Arsene Wenger har provat sitt unga lag nu, troligen för att vi har varit tvungna, men nu tycker jag och många med mig att vi behöver blanda upp laget med etablerat folk som vet hur det ska göras. Vi förtjänar ligatiteln för allt jobb vi har gjort under de här hundåren när Emirates byggdes och avbetalningen var som mest sårbar. Nu måste vi använda en del av rörelseinkomsterna för att förstärka laget. Se ut de spelare du vill ha, lägg inga skambud utan betala vad som krävs för att du ska vara så säker man kan bli på att det blir bra Wenger. Det finns inga garantier, men å andra sidan måste ju något göras eller hur?

Jag var uppgiven innan och den enda tröst jag har nu är att Man U inte kan vinna ligan på Emirates och vi behöver inte ställa upp med någon guard of honour. Förresten vi har ju St Totteringham´s Day att se fram emot också. Dags att börja köpa hem till en smaskig lasagne.

Först och främst vill jag be om ursäkt för det uteblivna bloggandet de sista dagarna. Jag hade planer på ett inlägg när jag upptäckte att sidan låg nere och sen har det varit fullt upp. Jag vet att ni törstar efter amatöranalyser av den värsta sorten och därför är jag då tillbaka med dumstruten på som vanligt.

Vi lyckades få till ett oavgjort resultat mot Tottenham i en match som jag tycker vi är bäst i. Vi spelade i den första halvleken ett sådant spel som vi vill se mer av. Dedikerat, tufft och snyggt, det var idéer och energi över hela planen och det resulterade också. Hade det inte varit för Spurs turliga reducering strax innan halvtid så hade vi tagit alla tre poängen. Istället försökte vi avgöra matchen i andra halvlek, men lyckades inte få dit den och då började vi bli rädda om våra poäng. Szczesnys ingripande som föregick straffen var förstås inte bra, men ändå sådant man kan förvänta sig av en 21-årig keeper.

Polacken lär komma igen, starkare än förr. Det är skillnad på om Almunia och Szczesny gör sådana misstag, den yngre måste ha lov att göra sina fel för att sedan lära sig av dem och bli bättre. Den äldre ska vara klar med sina misstag och endast bjuda på några få under en säsong. Almunia gjorde några få misstag i stort sett varenda match.

Szczesny är vår nye nummer 1. Jag tror att Fabianski får se sig omsprungen till hösten och att vi äntligen kan se en målvaktsstjärna i Arsenal, en vi inte har haft sedan Seaman och Lehmann.

Tottenhamresultatet visade återigen vad vi redan visste, att laget inte är kapabelt eller redo att vinna ligan i år heller. Det finns en enorm potential och jag menar att vår högstanivå är bättre än någon i ligan, men tyvärr är vår lägstanivå fullt i klass med Fulham. Det gör att vi svajar för mycket och inte kan sätta dit de viktigaste resultaten när spelet klickar.

Man U kommer att bli mästare just för att de lyckats parera sina skadebekymmer med ett primitivt spel som ger poäng bara för att de heter Man U. En del lag får nämligen skrämselhicka bara Ferguson går in och sätter sig på bänken och Rooney börjar värma upp. Det ligger i deras status och är svårt att göra något åt. Arsenal å andra sidan har fått ett rykte om sig att vara lättretliga och lättstörda och det kan vi bara råda bot på genom att överbevisa dem en hel säsong.

Arsenal och Arsene Wenger har mycket att tänka på under sommaren. Rubrikerna nu skiftar väldigt när det gäller Wengers inställning till att köpa etablerade lite dyrare spelare, ena sekunden kommer han att värva och den andra sekunden blir det inget med det. Jag tror att det blir någon etablerad spelare och ett par fina talanger som kan skolas in redan under säsongen. Wenger vet var förstärkningarna behövs och det ska bli väldigt intressant att följa.

Visst finns det en risk att vi blir besvikna, men jag tycker mig se fradgan i Wengers mungipor. Han är sårad, skadeskjuten och bedragen. En del av hans idéer har slagit fel, en del spelare har gjort bort sig och andra har inte levt upp till ens låga förväntningar. Vi är bättre än de andra lagen, det gäller bara att få ner kraften på gräsmattan. Ibland hjälper det inte att ha den starkaste motorn om du inte kan överföra kraften till hjulen.

Jag sitter bergsäkert fast i mitt varannandagsbloggande och delvis beror det på att jag håller på att tappa intresset för den här säsongen. Jag vet att det inte är över, jag sitter och glor på varje match i hopp om att vi ska se en attitydförändring hos spelarna, lite jävlaranamma från bänken och lite "jobba eller ut"-ultimatum i pressen.

Ändå känns det som om att all luften gått ur en. Arsenal har blandat och gett så mycket denna säsongen och förstört allting på sin egen hemmaplan, det stadium som ska vara vår borg och som dessutom Arsenaliserats just för att vi ska känna oss hemma. Spelarna hinner kanske aldrig märka det där när de kör ner i garaget och möts av en grön luddig dinosauriejävel på väg intill omklädningsrummen. Ett omklädningsrum som är kliniskt fritt från Arsenals historia. Det borde egentligen vara pyntat med kloka citat från gamla mästare och bilder på Arsenallag som vunnit något, det kanske gör något litet.

Liverpool har en psykskylt i spelargången in till planen där det står "This is Anfield", en mening som ska ge motståndarna en liten tankeställare om att de är på bortaplan och möter det mäktiga Liverpool. Vi borde ha något liknande, kanske i stil med "Bend over - you know we do!"

En annan sak som irriterar med den här säsongen är att titelracet vägrar dö, vi har just blivit given ännu en fribiljett in i det av Newcastle som lyckades hålla 0-0 mot Man U. Det resultatet får blodtrycket att rusa lite, vi har en chans igen.

Tottenham imorgon brukar vara en match där vi tar kryss på WHL och vinner hemma, tillräckligt bra för att kunna hålla dem på armlängds avstånd på bästa storebrorsmanér, men nu är det krig. Redknapps lag vann på Emirates, deras första vinst på vår hemmaplan på 17? år. Nu ska ordningen återställas och jag vill att varenda spelare med förståelse för rivalitetens allvar för fansen ska stå på plan. Tar spelarna detta som vilken annan match som helst så kan de gå ner i garaget igen och köra hem. Jag vill bara ha krigare, elva Jack Wilsheres om det behövs.

Vinner vi inte ligan så ska vi åtminstone inte ha förlorat mer än de där tre försmädliga poängen mot Spurs. Vi ska ha en St Totteringham´s Day ett par omgångar före slutet och vi ska vinna mot Bolton också för att se till att Man U inte säkrar ligatiteln i matchen på Emirates. Höga krav, men låga förväntningar.

Fabregas har snackat i media igen och klargjort att han inte lämnar Arsenal för någon annan klubb i England och att han inte har bråttom med flytten till Barcelona. Bra, då kan han ju kanske gå den där kursen i lagkapteneri som Vieira säkert håller i.

Det är inte slut ännu, men nog fasen längtar i alla fall jag till sommaren. Jag orkar nog inte se skiten om det inte sker ett mirakel, jag fruktar dock det värsta, Arsenal har nämligen en tendens till att duka bordet med elände nuförtiden.

Jag och alla andra som håller på Arsenal och följer deras lidande just nu är oerhört besvikna. Den frustration vi känner är äkta, genuin och djupt förankrad i våra hjärtan. Vi tar ut det på nära och kära, vi låter humöret falla och vi har svårt att se klart.

Wenger skyller allt på domaren medan den som får lite distans till allt skyller den tappade ligatiteln på våra egna misslyckanden. Wenger har ett stort ansvar för allt detta, men det som klarast av allt är att truppen innehåller spelare som helt enkelt inte har virket för att vinna titlar.

Manchester United kommer att stå som vinnare i Premier League 2010/2011, detta till trots av att de har så oerhört osexiga spelare som John O´Shea, Johnny Evans, Darren Fletcher, Gibson och Anderson. Skillnaden är att även om dessa är duktiga vattenbärare och nyttiga spelare så är deras vinnarmentalitet oerhört stark. Dels deras egna och dels deras orubbliga tro på att Manchester United är världens bästa klubb och att alla pokaler är deras även om de är utlånade ibland. En tro som liknar arrogans, men som våra spelare - Diaby, Eboue, Denilson, Rosicky, Squillaci och Arsjavin exempelvis - saknar.

Därför tappar vi två poäng idag precis som många andra gånger. Vi har oss själva att skylla, ingen annan. Det är inte domarens fel att vi inte kan avgöra matchen på våra lägen. Vi har haft en del otur, men vi ska inte behöva förlita oss på tur när vi spelar som vi gör. Det är upp till spelarna att ge allt, varje match.

När vi vinner boll så ska varenda spelare veta deras roll, gå framåt och visa på spelalternativ. En man i boxen är inte tillräckligt om man vill skapa ordentliga farligheter. Försvarsmässigt gör vi en klart godkänd insats idag, men anfallsmässigt är vi fanimig för dåliga. Vi tycks inte tro på det själv.

Jag har talat om utrensningar i truppen i sommar och efter dagens match så ska nog Wenger sätta sig ner och skriva ner vilka han ska ta ett snack med inför nästa säsong. Vi kan bli tvåa denna säsong, den som jag hävdar är den lättaste på länge att vinna och det är inte bra nog. Det blir inte lättare nästa säsong så frågan är vad som händer. Nu har vi fyra månader på oss att hitta rätt spelare, knyta till oss dem tidigt och börja bygga ett vinnarlag. Några ska ut och några ska in.

Nu kör vi bästa laget mot Tottenham för att visa var skåpet ska stå i norra London, men sen vill jag nästan se någon form av Idoltävling där fansen får rösta ut vem som ska lämna efter varje match. Häng ut dem som inte håller måttet och låt de mindre klubbarna buda på dem på Ebay.

Ja, jag är sur, besviken och arg över att Man U kan gå hem titeln så här utan att vi försöker. Klart underkänt Arsenal.

Det är så mycket smått som händer just nu att det är omöjligt att välja vad man ska skriva om. Vad jag än väljer ut finns det ändå inte så värst mycket att säga om dem, men jag gör ett försök för att ni ska ha något att läsa så här i fredagsnatten.

Wenger har gått ut och sagt att ingenting kommer att förändras i och med Kroenkes övertagande av klubben. Det låter i och för sig betryggande även om en del gärna hade sett att Arsenal fick en pengainjektion för att kunna konkurrera med andra toppklubbar i Europa och England. Jag är nöjd dock och tycker att Wenger ska få hålla på ett tag till. Hur förbannade vi än är på hans laguttagningar, hans dåliga matchcoachning och hans uteblivna stjärnvärvningar så är vi återigen i topp fyra, har en ung trupp där de flesta är utvecklingsbara och har åtminstone teoretiskt med sex matcher kvar chansen att vinna ligatiteln. Om man bara visste att £100m från Kroenke skulle garantera en ligatitel så skulle jag fundera på det, men sanningen är ju att inga pengar i världen kan garantera det, i en del fall skulle kanske pengarna till och med minska chanserna till titlar.

Låt Arsenal få fortsätta göra sina affärer på sitt sätt, jag tror att Wenger inte ger upp förrän denna generation som han lyft fram har lyckats. Först då kan han tryggt lämna över till nästa tränare som väl förberedd axlar manteln under Wengers beskydd. Jag tror nämligen inte att Wenger blir vare sig sparkad eller sätts utanför inflytande den dagen han lägger ner själva managerrollen. Hans anda formar klubben nu och kommer så göra under de närmsta tio-femton åren.

Wilshere kommer att bli slutkörd om han spelar U-21 i sommar enligt Wenger som uppmanar till vila. Bara att hålla med, alla lag kan väl inte stå och falla på om Wilshere är med? Det borde finnas någon klausul att om man har blivit uttagen till fem A-trupper så är man immun mot att trilla ner i U-21 igen.

Patrick Vieira säger att Arsenal saknar vinnarmentalitet och därför delar vi nu ut Årets Huvudet På Spiken-pris till fransmannen. Han får det om han samtidigt plockar hem Dööööhhhhh?-priset.

Det snackas om att Szczesny är redo för comeback mot Liverpool. Det är välkommet och all heder åt Lehmann som stod i mål med den äran mot Blackpool. För sjuttiofjärde gången hoppas vi nu att vi sett det sista av Manuel Almunia. Ibland gör en "spann jor'" mer nytta än en spanjor i målet. Kanske bättre då att ha "a pole between the poles".

Liverpoolmatchen på söndag kommer att bli en batalj att minnas, men ändå känns inte riktigt den där nerven än. Det är precis som att allting är slut utom fajten för att hålla sig kvar i Premier League. Kanske vore bättre för Liverpool om de fortsatt med Hodgson som tränare eftersom fokus då hamnat på att undvika nedflyttning istället för som nu, komma efter Tottenham. Å andra sidan vann de ju ligan senast när årtalen slutade på 1. Och började med 1 dessutom. Det borde vara anledning för nedflyttning.

Under de senaste dagarna har det blivit klart att både Chelsea och Tottenham åkt ur Champions League, två stora händelser av två helt olika skäl. Abramovich har tjatat om "den jävla Champions" sedan han tog över och har ännu en gång misslyckats vilket sätter perspektiv på att Arsenal ännu inte har vunnit tävlingen - det är få förunnat och inte ens tonvis av cash är en garanti för framgång. Tottenham å andra sidan har åkt på samma uppvisningsläxa som Arsenal och ser nu ut att missa CL-fotboll nästa år vilket känns bra. Jag blev nämligen lite lätt hånad över att Tottenham är lika bra som Arsenal förra året av en Man U-fan, men just häromdagen uttryckte han själv oro för att Man C ska ta sig dit till nästa säsong. Mitt hånleende gick inte att ta fel på.

Kroenke har nu tagit över 60+ procent av klubben och är nu ensam majoritetsägare och i mitt förra inlägg gav jag uttryck för min oro över vad detta kan innebära. I princip bryr jag mig inte om vem som är ägare av klubben utan hur ägaren agerar. Allt är som bäst om Kroenke bedriver sitt ägande i bakgrunden och inte lägger sig i - varken ekonomiskt, internt eller externt - hur laget ska skötas.

Idag har det meddelats att Danny Fiszman, en av de tidigare aktieägarna och medlem av styrelsen, har avlidit. Konstigt nog för en konspirationsmakare som jag endast två dagar efter Kroenkes köp av dessa aktier. Det ligger förhopppningsvis ingen kennel begraven här, men kanske var affären ett hastverk eftersom Danny inte trodde att hans arvingar skulle sälja aktierna.

Sådana affärer är kanske sällan hastverk, men nog är det ett mräkligt sammanträffande och om det nu är planerat, vad betyder det för klubben? Är det på något vis överenskommet med Kroenke vad hans roll ska vara? Har han avgivit några andra löften än det som sagts om att han skulle vårda Arsenals traditioner och behålla Wenger? Vad gör Kroenke när Wenger slutar?

Allt blir spekulationer eftersom vi inte lär få någon som helst information från bakom kulisserna. Sommaren blir nu så oerhört mycket intressantare när det gäller transfers. Kommer vi att få se en annan policy än tidigare, finns det mer pengar tillgängliga, kommer Wenger bli "beordrad" att handla mer etablerat? Har Wenger precis lika fria händer som innan?

Arsenal möter Liverpool och Tottenham de nästa två matcherna. Alla vet vad som gäller, vi har inte råd att tappa en enda poäng till. Att ta tre poäng mot Liverpool hemma är klart görbart, men borta mot Spurs? Jag har ända sedan förlusten just mot Spurs hävdat att det inte finns en chans att vi förlorar matchen på WHL också. Jag börjar tvivla, för Tottenham och Harry Redknapp är som skadeskjutna djur just nu, deras ligaposition och förlusten i CL borgar för att de kommer att göra allt för den där fjärdeplatsen. Det lär bli tufft och det kommer att bli minst ett rött kort i matchen.

Nu vankas det några dagar av uppladdning, vi kommer i helgen upp på lika antal spelade matcher som Man U, tabellen slutar halta och vi ska vara med, inget annat finns på kartan. redan nu är jag laddad, det är inte slut även om allt tyder på det. Men jag tänker vråla till den tjocka tanten sjunger. Bäst att inte sätta på Yazoo på några dagar.

Våren i Prag var sådär ofantligt vacker som man föreställer sig. Gyllene droppar, tjeckisk fotboll och ett gäng goa grabbar gjorde långhelgen minnesvärd. Dessutom hann jag med att kolla matchen igår på en sportbar innan flyget gick.

Efter 2-1-målet ångrade jag nästan att jag inte satt te i solen och struntade i allt vad fotboll hette. Jag "visste" att det skulle gå åt skogen, men Arsenal överraskar som vanligt och vi lyckades ta en 3-1 seger efter ett fint skolexempel på kontringsfotboll.

Kvaliteten lämnade en del övrigt att önska men i sanningens namn så var det bara de tre poängen vi ville ha. Jag kan dessutom ärligt säga att jag struntar i hur det ser ut på planbara vi tar hem tre poäng. Den inställningen har ju tagit Man U till toppen denna säsong och där tror jag vi har en del att lära.

Dagen efter match är dock matchen inte den stora snackisen när det gäller Arsenal. Nyheten att Kroenke fått en all-go til att köpa majoriteten av aktierna i klubben skapar tusen frågor och spekulationer kring framtiden.

Som jag ser det är det egentligen ointressant om Kroenke är ensam ägare, det är sättet han använder sitt ägarskap på som är intressant. Kommer han att pumpa in egna pengar utöver aktieköpen för att förstärka laget, kommer amerikanen att vilja vara delaktig i spelaraffärer och detaljer kring laget eller väljer han enbart att försöka stärka Arsenals varumärke i syfte att tjäna pengar på företaget?

Det är lätt att säga att vi vill ha in pengar från Kroenkes ficka för att kunna tävla med City, Chelsea och de andra storfräsarna, men jag måste säga att jag föredrar när pengarna kommer in på omvägar via resultat, både ekonomiskt och sportsligt.

Jag ger inte mycket för att ha en sugardaddy i klubben som vill ha spelare till höger och vänster och som sparkar tränare för att vi inte vinner serien varje år. Det är inte Arsenals historia och det ska inte vara vår framtid. Den lilla information som finns talar för att Kroenke ska ha lovat att hedra Arsenals traditioner och att vi ska behålla Wenger som manager även efter säsongen och att Arsenal ska vara förnuftiga i sitt ekonomiska handlande.

Allt låter klokt, men på något vis passar ändå devisen "vet vad man har, men inte vad man får" in här. Tydligen ska Kroenke inte vara typen som ger sig in på det sportsliga i de andra klubbarna han är involverad, men har han helt samma engagemang i alla de klubbarna och vad säger reglerna där? Jag vet inte, men potentiellt skulle Kroenke kunna vilja leka Abramovich när han tar över.

Då har Arsenal ingenting. Ingen identitet, ingen idé, ingen egen väg och absolut inget mer än sin historia. Då går Arsenal Football Club till sist i graven och uppstår igen som Arsenal AB som producerar fotbollsunderhållning.

Det kanske inte är någon skillnad rent faktiskt i mångas ögon, men för mig som har den här klubben i någon sorts eget fack av moral, historia och tradition där Wenger har förändrat allt, men ändå lyckats hålla en annan profil än kortsiktighet, överprisade värvningar och minus i budgeten. Vi har försökt hålla huvudet högt och tro på vår väg, även nu i motgång, vi faller inte till föga och satsar blint på dyra spelare och skyhöga löner. Det är värt något att få oss supportrar att tro att vi håller på ett fotbollslag snarare än ett företag.

Sanningen är, det är jag fullt medveten om, en helt annan. Arsenal bedrivs som vilket annat bolag som helst, men känslan är ändå innerst inne i mig att det här kunde varit Åshöjden som tagit sig hela vägen dit upp till toppen för egen maskin. Får man utomstående pengar till värvningar och avbetalning av skulder så räknas det inte. Då tar man bort bolagets långsiktiga tänkande att klara ruljangsen ensamt genom hårt slit, planerande och kontroll av både inkomster och utgifter.

Kroenke är välkommen om han håller sig till att utveckla Arsenals finansiella del och gör Arsenals varumärke starkare på flera plan. Börjar han pumpa in egna pengar för att förstärka spelarbasen så kan han hålla sig borta. Då är det inte roligt längre. Nu kan vi bara avvakta och se vad som kommer att ske, men jag kommer i alla fall inte stå och jubla när han lägger £60m på Iniesta.

I skuggan av Champions League slickar vi Gooners våra sår och ser med skräckblandad förtjusning emot vår nästa drabbning i ligan. Viasat slår på stort med sina sändningar från en tävling som jag inte ens orkar se på.

Jag hamnar ofta i en diskussion kring andra matcher, må det vara landslag, Champions League eller Allsvenskan, men måste alltsom oftast tillstå att jag inte ser matcherna för att jag inte bryr mig. Jag är intresserad av att se Arsenal och ingenting annat. Det har blivit så efterhand och egentligen är det inte så konstigt om man som familjefar måste begränsa sig till Arsenals sextio matcher på ett år.

Så medan andra europeiska storheter som Schalke, Sjaktar och Tottenham får fara Europa runt i jakt på den pokal som enligt en del är den ädlaste så sitter Arsene Wenger och undrar hur det kunde bli så här. Allt var ju på rätt väg, media började haussa upp allt titelsnack och Wenger spelade med och snackade om en kvadrupel. Hybris var ordet och det fanns ju ingen som helst historisk vink om att vi skulle mäkta med att slåss på alla fronter.

Däremot finns det gott om statistik som visar att Arsenal lider av kollektiva mentala kollapser när det väl börjar brännas. Det gör Gooners till ett speciellt släkte, vi vet nämligen att ingen glädje blir långvarig, nästa nesa ligger bara en Almuniatabbe bort.

Det är lätt att bli negativ, men det är trots allt en bra bit till att kräva Wengers avgång som en del supportrar börjat göra på sistone. För mig är det en tröst att veta att Wenger har styrelsens orubbliga förtroende. Wenger kan inte sparkas, han sitter nämligen lika säker som Ferguson. Även om jag likt många andra gärna ser en förändring så ska man vara väldigt försiktig med att kräva tränarbyten efter en andraplats i ligan. Det kan mycket väl gå åt skogen med en tränare som ska sätta ny prägel på laget och som börjar byta ut spelare hit och dit och som dessutom kanske är sugen på att byta spelsystem.

Wengers förändringar sker stegivs åtminstone och jag hoppas och inbillar mig att han nu ser vägs ände med en del av sina spelare. Han kommer att vara beredd att öppna checkhäftet och betala uppemot  £20m för en spelare och kanske ytterligare £10m för en annan. Gissningar från min sida såklart, men inte ens Wenger kan vara blind för våra svaga fläckar och supportrarnas vrede över vad vi tycker är lättfixade åtgärdsområden.

Även om vi nu får en Wenger som spenderar så ger det absolut inga garantier till succé. Både Abramovich och Abu Dhabi-gruppen kommer att kräva ligatitlar av sina lag nästa säsong och Arsenal kommer att få ännu tuffare konkurrens. Det blir alltmer en sanslös bedrift att ta en toppfyra-placering och det ska bli väldigt intressant att se hur Tottenham, Liverpool och Man U agerar. En gissning är att alla de lagen spenderar mer än oss i sommar och då får vi ännu en fingervisning om hur mycket pengar betyder. Det har betydelse, men Wenger är den tränare som allra, allra mest har bevisat att pengar inte är allt. Han betalar sin lön flera gånger om med sitt agerande.

Denna blogg pausar fram till söndag/måndag eftersom det blir en långhelg i Prag för min del. Pilsner Urquell, tjeckisk fotboll och sauna är inget dåligt sätt att trösta sig med.