Transferfönstret är nästintill stängt nu och det har hänt rätt mycket mer än jag förväntade mig för Arsenals del. En in och en ut, det är som om en dörrvakt skrivit manuset.

Alla undrar förstås vem Tomas Eisfeld är och jag vet inte heller. Det kan vara allt från en ny Wilshere till ännu en Bischoff. Wenger själv säger att han ska få våren på sig att anpassa sig vilket i klartext betyder att han ska få ett par månader på sig att ådra sig en långtidsskada. Det verkar för övrigt vara en av Eisfelds paradgrenar redan vilket förklarar det höga priset på £400 000.

Mr. Miyagi gick däremot samma väg som Wilshere för några år sedan. Bolton är vår nya plantskola och det ska bli spännande att se hur japanen klarar den uppgiften. Han får dock inte visa upp sig imorgon eftersom han är på lån och därmed inte får möta sin moderklubb.

Arsenal är i nuläget sex poäng efter Chelsea som idag lyckades ta en pinne borta mot Swansea. Ingen enkel match för dem heller alltså. Premier League har skiktat sig ordentligt nu i toppen med tre lag som kan spela fotboll, tre lag som låtsas att de kan spela fotboll och 14 lag som agerar infanterister. Visst kan de ta några poäng här och där men är mest till för att vi ska ha något att skjuta på.

Det trista är förstås att vi har trillat ner i Tottenhamland, medan de är där uppe och överpresterar. Kan det i själva verket vara huvudförklaringen till att vi suger fett just nu, att vi är förvirrade, desillusionerade och villa? Det kan ju inte vara så enkelt att vi inte är bra nog för det säger Wenger att vi är.

Vi har 16 matcher på oss att ta in sex poäng på Chelsea. Förvisso har vi en match mindre spelad än de blå vilket borde vara en fördel. Problemet är att varje match vi spelar känns som en blottning. Är vi bra nog, har vi rätt skor på oss, vad gör vi om vi misslyckas, tänk om domaren är dum?

Matchen mot Aston Villa må ha givit oss hopp om en pokal, men i ärlighetens namn måste vi kanske snart ställa oss frågan om vad som är viktigast, att komma fyra i ligan eller att gå för fullt för en av cuperna? Jag tar i nuläget fjärdeplatsen även om det allra skönaste förstås hade varit att bli sjua och vinna Champions League. Lite som strypsex tror jag.

Att slå Aston Villa i FA-cupen är väl inte mycket att jubla över? Det är sådant vi borde göra vecka in och vecka ut, men eftersom vi är Arsenal post-Invincibles så gör vi ingenting enkelt för oss. Vi har tre förluster på raken, inga ytterbackar friska nog att bära bollpåsen och ett par spelare som gjort fler grodor i offentligheten än Håkan Juholt.

Ändå tar Arsenal oss tillbaka till framtiden idag. Vi gör en match fylld av energi (åtmisntone efter de första tjugo minuterna), idéer och målmedvetenhet. Vi spelar ut Aston Villa efter noter, producerar chanser på löpande band. AOC är briljant, Kos är stjärnan i en backlinje som gör vad den ska och van Persie hjälper till att fördela bollarna dit de ska. Rosicky visar att han fortfarande har fart, skott och klass och Walcott tystade en och annan kritiker genom att inte bara springa i en rak linje längs kanten.

Trots all vår briljans så gör Aston Villa två mål på oss i första halvlek och vi sitter förbluffade och vet inte vad vi ska tro. Två mål, två halvchanser. Naturligtvis sitter det första målet på en fast situation där Coquelin och Vermaelen - som lämnat stolparna - springer ihop sig och backar bort från faran. Det andra målet är en kontring där Fabianski räddar det första skottet, men inte bättre än att Bent får tillbaka bollen och elegant smeker in den i bortre hörnet. Vi kan klaga över att vi ger bort de målen, men med normal effektivitet hade vi lett den halvleken med två bollar istället för tvärtom.

Wenger snackade upp laget och bad de höja tempot ytterligare och när väl de första chanserna kom för oss måste Alex McLeish ha skitit på sig. Vi var fantastiskt bra. Arsenals sista sjuttio minuter i matchen var anfallsmässigt en fröjd att titta på och ett bevis på att det här laget har alla ingredienser att spela finfin fotboll. När vi sätter igång benen på det här sättet så behöver vi inga nyförvärv, inga pengar eller en ny manager.

Spelarna gav klara besked om att kvalitén finns i laget och i spelet. Då återstår frågan om varför det inte alltid ser ut så här? Jag vet inte, det övergår mitt förstånd att vi inte bara trycker på mot de "sämre" lagen och kör över dem. Det ser ofta ut så här också sista kvarten i matcherna då vi försöker rädda en poäng, men varför, varför inte spela så från start. Aston Villa blev väldigt skakade när vi höjde trycket, de backade och kom ur positioner och började göra huvudlösa grejer vilket var anledningen till att vi fick två straffar med oss.

Den här matchen höjer förhoppningarna om en vår med fina resultat. Alla matcher kan vara början på en ny Invincibles även om man inte tror det. Vi vill bara ha några vinster i rad här nu för att bygga upp självförtroendet till matcherna mot Milan. Nu tar vi den här karamellen och suger på den ett tag.

Det har varit mycket den här veckan med skola och grejer för mig och det är en av anledningarna till att det inte kommit upp ett inlägg på ett tag. Jag passar därför på att tacka mina kollegor som har skrivit tänkvärda inlägg i mastodontformat i min frånvaro.

Dessa kollegor har ett gemensamt - de är ute efter huvuden på samma sätt som många supportrar ute i världen. Arsenal går dåligt, visar ingen tendens till att det ska vända och managern verkar ha slut på idéer.

Det finns all anledning att klaga över en hel del saker, men det finns också en hel massa saker att beklaga och det är inte nödvändigtvis bara ursäkter. Så därför kommer här saker att klaga över och beklaga sig över:

Jag klagar över

1. Wengers envishet att låta Grönlandskalla killar spela. Arsjavin, Djourou, Ramsey....Inte bra nog.

2. Oförmågan hos Wenger att ändra spelsätt efter motstånd och sitt eget material. Om man inte har några riktiga ytterbackar till förfogande så kanske man ska pröva en annan taktik hellre än att bara låta yttermittfältarna jobba på utan understöd.

3. Att de är de mindre bra killarna som ska sköta peptalket i media. Djourou eller Arsjavin är väl knappast stöttepelarna i matcherna eller för den delen i omklädningsrummet.

4. Att Arsenal med flera kaptener i truppen inte har en ordentlig ledare på plan. Van Persie är inte Tony Adams eller Vieira, bara bäst.

5. Strukturfelet som gör att vi sitter fast med ganska dåliga fotbolsspelare som Djourou, Squillaci, Chamakh osv. Ingen annan vill ha dem heller och ibland gör man felköp, men då är de inte på tal att få spela. Låna ut hellre än att ha spelare för att fylla upp truppen. Grundproblemet nu är att vi har för många som inte är bra nog men som är friska medan de som är bra är skadade.

Jag beklagar

1. Att spelare som kan spela fotboll helt plötsligt tappar allt kunnande - Chamakh, Arsjavin osv. Saknar vi en mental coach i nätverket så är det väl bara att fixa in en.

2. Att vi återigen har världens längsta skadebänk.Detta beror naturligtvis på något och vi vet att Wenger försöker göra något åt det med diverse metoder, men än så länge inget som funkar. Skador hör till fotbollen, men slumpen ger oss en dålig giv varje år, vi måste kunna förändra något.

3. Att supportrarna som har ett stort ansvar för att stötta sitt lag ger upp och blir så fruktansvärt vansinniga när det inte går som vi vill. Vi är bortskämda och har vant oss vid att allt bara ska gå som på räls. Än så länge är det bara Manchester United som lyckats med det konststycket en längre tid än oss. Både Chelsea, Liverpool och Tottenham har missat Champions League efter att de varit med. Det är inte världens ände om vi missar. Det är inte bra förstås, men kanske en grund för nystart.

4. Att vi inte använder de pengar vi har till förfogande. Jag har som jag tidigare sagt mina misstankar om att Wenger blivit oerhört bränd på transfermarknaden med spelare som lovar att komma och sen sviker eller fula överbud i sista sekunden av rivalklubbar och andra skumma grejer vid sidan om. Fabregas och Nasri är de två största skälen till att vi har den här situationen i år. Wenger måste ha trott långt in på sommaren att de skulle stanna, men missbedömt hela de båda. Vi sålde dem för sent för att hitta rätt ersättare.

Det finns hur mycket som helst att säga om Arsenal säsongen 2011/2012. Än är inget avgjort, vi får spelare tillbaka som tränger ut de ondare elementen och vi kan förhoppningsvis se fram emot Milanmatcherna med tillförsikt. Kanske till och med fortsatt spel i FA-cupen. Wembley är fint i maj har jag hört.

Vi var inte sämre än förra gången. Det är enkelt att summera fotbollsmatcher om man kan göra det med siffror och statistik. En del vill göra det och då kan man säga att vi var hälften så bra som sist och Man U bara en fjärdedel så bra. Ett United på 25% av sin förra kapacitet är bättre än Arsenal på 50%.

Naturligtvis blir det bara blaha blaha att skriva sådant och blaha är inget som jag sysslar med. Istället vill jag påtala Arsenals skriande behov av Wilshere och ytterbackar. Manchester United har under förra säsongen och denna ett lag som är oerhört svagt med deras mått mätt. Individuellt saknar man flärd, glamour och kreativitet. Man kompenserar detta med att ha en väl fungerande idé om vad man vill göra, spelare som drar åt samma håll och en outtröttlighet och tro på att det man gör är rätt. Dessutom har man i Ferguson en matchcoach som med vilje trycker på andra lags svaga punkter. Därför är de tvåa och vi femma.

Arsene Wenger ser samma saker som du och jag. Han slet säkert sitt hår efter Arsjavins idiotgrej och gråter säkerligen i kudden över Djourous inkompetens. Man kan alltid hävda att dessa båda herra aldrig skulle spelat i Arsenal och att vi skulle handlat och handlat så fort vi insåg att det barkade åt skogen. Delvis har man rätt. Vi bör absolut investera de pengar vi får över på transfers i nya spelare, så långt är vi nog överens. Sen är verkligheten långt ifrån Football Manager och då blir allt snack om att vi bara ska köpa den och den superstjärnan bara nonsens.

Sett till första halvlek idag är vi väldigt dåliga och vi ville bara gå till paus med 0-0. Djourou blev olycksfågel till slut efter att Man U nött ner honom minut för minut. 1-0 i nacken och jag tror att det åtminstone blev lite hårtork i omklädningsrummet från Wengers sida eftersom vi kom ut som ett lag som ville något.

Grundregel nummer ett bör väl vara: ha spelare på plan i sin rätta position. Nog fan såg Yennaris bättre ut än Djourou trots sin unga ålder och Premier Leaguedebut. Bara för att han är högerback, inte mittback som vikarierar som högerback.

I andra halvlek skapar vi betydligt fler chanser och borde kvitterat långt tidigare än vi gjorde. AOC är en diamant som måste ha övertygat Wenger om att det vore rätt att skeppa Arsjavin långt härifrån innan lunch imorgon.

Kvitteringen kommer och det är van Persie som gör det. Holländaren hade knappt fått röra bollen tidigare under matchen och den satt som en dröm. Hoppet levde och vi spelade bra, med intentioner och vilja att vinna matchen. I all vår press gör Man U som de brukar mot oss numera, låter oss föra spelet och dödar matchen på ett misstag. Arsjavin som kom in istället för AOC blev syndabock denna gången. Spiken i kistan Andrey, boka flygbiljett hem till Moskva.

Manchester United kan mycket, spelar säkert, disciplinerat och oglamoröst. De letar upp våra svagheter och utnyttjar dem till max. Helt rätt. Man kan ändå inte låta bli att gräma sig över att deras mål kommer till på grova misstag från Arsenal, inte briljans från motståndarnas sida. Det är irriterande att det är vi själva som stjälper oss, vi är inte bättre än så här.

Det är bara att fortsätt jobba, vi kommer att vinna fler matcher, vi får glädja oss åt dem och se hur långt det räcker. Just nu är det bara jobbigt.

Wayne Rooney, spelaren som håller en hel klubb gisslan gjorde som vanligt en rejäl filmning i straffområdet. Denna gång fick han ingenting för det, men nog borde man kunna gå in i efterhand och utdöma ett straff. Nej visst ja, det funkar bara i Uefa och när det är en Arsenalspelare....FA är hyckleriets högborg.

Skadeläget ser inte ut att förbättras särskilt mycket tills på söndag vilket gör att vi faktiskt har ett lag som liknar det som fick stryk med 8-2 på banan. Ni kan jämföra själva här nedan och börja undra hur i helsicke vi ska undgå att få stryk med samma siffror igen...

Då                                                                                Nu

Szczesny                                                                     Szczesny

Traoré Djourou Kos Jenkinson                              Miquel Kos Mertesacker Djourou

Coquelin Ramsey Rosicky                                      Song Ramsey Rosicky

Arsjavin van Persie Walcott                                     Arsjavin van Persie Walcott

Skillnaden denna gången är att vi inte ens har någon naturlig ytterback på plan. Jippi.

Vi kan riva vårt hår i frustration över att vi inte får möjlighet att spela vår bästa elva mot deras bästa elva, men det lär inte hjälpa och eftersom City troligen tvålat till Tottenham tidigare på söndagen så kommer Man U att gå ut blodiga runt munnen efter att ha käkat taggtråd. Jag tror att vi inte har en chans till ett positivt resultat på söndag.

Sådana saker kan man ibland säga för att man vill dämpa allt spott och spe man får efteråt och det kan till och med vara en rekommenderad taktik när man ska möta Barcelona eller liknande. Nu är det bara en realitet att vi inte når upp till topp fyra-nivån när vi har så här mycket skador.

Det är en sak att ha en bred trupp som kan klara av att vi måste ha Miquel på banan som ytterback, det har vi också om de andra lagdelarna är någorlunda intakta. Problemet är att vi inte har någon högerback heller. Dessutom har vi ingen Arteta som kan lugna ner spelet på mittfältet och hålla emot. Ramsey springer just nu omkring utan både hjärna och hjärta. Rosicky kan vara både fågel och fisk, men är knappast en livräddare.

Tyvärr kan jag se alla möjliga clownkonster från vår backlinje på söndag och det är inte ett dugg roligt. Mertesacker kommer att bli rundad ett extra varv av Rooney bara för att engelsmannen känner för det. Djourou och Miquel kommer att bli väldigt avklädda av Nani och gänget.

Vårt anfall består av en hittills glödhet van Persie som effektivt kyls ner av Arsjavin och Walcott.

Vad kan vi göra då? WO ger ju bara 0-3 i nacken och ett fett bötesbelopp. Ska vi börja skramla?

Vi glömmer Swansea även om såren kommer att ta lång tid att läka. Arsenal har förlorat tre av de senaste sex matcherna i Premier League och ser ut som det skakiga lag som började denna säsong med usla resultat och som kulminerade i den där utskåpningen på Old Trafford.

Det här var inte bra. Det var faktiskt så dåligt att jag börjar ifrågasätta varför jag orkar bry mig. Jag slänger mig mellan hopp och förtvivlan, påminner mig om att Ramsey har kvaliteter som räcker till för att lyckas på toppnivå och tröstar mig med att vi är tvungna att spela Miquel och Djourou på grund av skador.

På något vis vet jag innerst inne att allt bara är floskler och dåliga ursäkter. Vi kommer att sluta mer än 20 poäng före Swansea när ligaspelet är över. Idag såg det ut att vara tvärtom och vi har varit där förut. Lag vi borde dominera mot har listat ut hur vi fungerar och tagit fajten på bästa sätt, genom att stressa oss och genom att spela enkelt och effektivt.

Swansea fick oss att göra misstag och när vi inte blev stressade till dem så gjorde vi dem ändå för att vi inte hade ett eget spel. Saknaden av ytterbackar var enorm och vi ville hela tiden ha den enkla lösningen, den snabba passningen eller att någon annan skulle göra jobbet. Det håller inte.

Wenger ville skälla på domaren och återigen är han fel på det. Titta på spelarna Wenger! De viker ner sig, vill inte spela fysiskt och kämpa för att ta över kommandot i matchen. Ramsey gjorde bort sig rejält idag, Arsjavin gjorde inte en gubbe och Benayoun visade att han fungerar bäst som inhoppare. Henry måste ha undrat varför han skrev på för två månader, hade han skitit i det hade han kunnat sätta sig i bilen efter 3-2 och åka hem och kolla slutet på Eastenders.

Jag har fortfarande hopp om det här laget. När Wilshere är frisk, Arteta inte vilas och vi har en ordentlig backlinje så kan vi skaka alla lag i världen. Trots att vår kapten van Persie var på plan idag så saknades det en ledare som manade på spelarna, ingen blir förbannad på någon annan och alla kan fortsätta att göra misstag på misstag utan att något händer. Swansea var bra och gjorde inte särskilt många fel, medan vi inte kunde sluta dumma oss.

För att nå en topp fyra position så behöver vi fler spelare som delar vårt mål i hjärna och hjärta. Vi behöver inte vara bäst hela tiden, men nog fan vill vi se spelarna bli ilskna över en dålig passning, en missad brytning och en förlust. Det är dags att skärpa till sig och inse att vi håller på att blekna bort som storklubb om det fortsätter så här.

Man U i nästa match och jag slår vad om att Ferguson räknar med minst 8-2 igen på söndag efter den här insatsen. Frågan är bara vem som ska skeppa in de där två målen för vår del...

Bara för att alla ska fatta att man är en medelålders fotbollsnörd utan vänner och liv så lägger jag in mitt blogginlägg lördag kväll vid 24-tiden. En fullt normal tid annars för en cool kille som Bendtner att springa runt och flasha sina kalsingar för omvärlden. Själv satsar jag på hemlagad pizza, då behöver jag inget Visa-kort.

Arsene Wenger har gjort ännu ett "grumpy old man"-uttalande och klagat över att tv styr alltför mycket av Premier Leagues upplägg och hintat om att olika lag får olika förutsättningar och att en del blir favoriserade i urvalet. Det är mycket möjligt att han i sak har rätt, men summorna vi snackar här är så absurda att det nog bara är att gilla läget. Det är bättre att koncentrera sig på de saker du kan påverka monsieur.

Som laguttagningen imorgon till exempel, jag vet att du tycker att det är dyrt att ringa utlandsnummer så du får din laguppställning här i bloggen istället. Jag är ändå upptagen imorgon, du vet jag har rör som ska rensas, en spis som ska skuras och en planta som ska talas till rätta. Här har vi då uppställningen:

Szczesny

Yennaris, Kos, Mertesacker, Miquel

Song, Arteta, Ramsey

Walcott, Van P, Arsjavin

Inga överraskningar egentligen eftersom det inte finns så värst mycket att laborera med. Visst kan man slänga in Rosicky/Benayoun istället för Ramsey, Benayoun/AOC istället för Walcott eller Henry istället för Arsjavin, men det är samtidigt bra att ha dessa Duracellkaniner som sparkapital ifall matchplanen inte fungerar.

Hur otroligt det än låter så förtjänar Arsjavin en startplats efter sin insats mot Leeds. AOC såg också bra ut, men mot Swansea vill jag nog ha den lite mer beprövade sydkustaren. Henry är ju en fantastisk resurs att slänga in ifall det hela låst sig så han gömmer vi undan första timmen för att sedan låta honom brisera som en nyårsraket och försätta hela Wales i ett sprakande regn av glitter och glamour.

I övrigt inget nytt om några transfers i januarifönstret. Snart har vi någon av ytterbackarna tillbaka och hela behovet av en sådan har blivit passé. Låt oss bara hoppas att vi inte tappar poäng av den anledningen. Jag vill ogärna se Yennaris eller Miquel mot någon av herrarna Young, Nani eller Valenica om en vecka, men vad kan jag göra. Blunda och hoppas att det inte gör ont?

Det är Henry hit och Henry dit just nu. Han berättar för alla hur han trivs, hur mycket han stöttar klubben och hur mycket han vill att vi ska bli bäst och slå Tottenham. Jag kan dock inte låta bli att hålla mig kvar i det som hände i direkt anslutning till matchen.

Jag tänker på att han efter sitt mål och sitt tjugo minuters inhopp blev utsedd till matchens spelare. Henry själv tyckte att det var ett skämt och det är bara att hålla med. Många gånger är det alldeles för lätt att rikta spotlgihten mot anfallare eftersom det trots allt är målen som ger poäng. Vi alla vet dock att det är flera faktorer som spelar in om det ska bli mål i både den ena och den andra änden.

Henry gjorde ett fantastiskt mål och ett mål som avgjorde matchen, men i övrigt var han knappast matchens lirare. Han är så klart inte den spelare han en gång var och det syntes. Tempot var betydligt långsammare och han deltog inte alls lika mycket i spelet som förr. Det behöver inte vara en nackdel eftersom det tar bort fokus från fransmannen, men nog kan man förvänta sig att en matchens lirare bidrar med rätt mycket mer än ett mål.

Det fanns flera andra kandidater enligt mig. Arteta var felfri, Miquel gjorde en kanoninsats och Koscielny kunde varit vårt enda försvar och rett ut det på egen hand. Istället valde man den enkla vägen.

Ju-Young Park, vår mystiske anfallare som inte ens gör mål i reservlaget, vad göra med honom? I Chamakhs frånvaro så kommer alltså koreanen att vara stöttepelaren till Van Persie och Henry. Både han och japanen Ryo satt på bänken mot Leeds och var aldrig aktuella att få komma in och försöka avgöra matchen. I en cup som Wenger bagatelliserat tidigare i veckan så vill han ändå inte låta två anfallsvapen få en chans.

Jag menar, jag vill vinna och är inte på något sätt otacksam över att Henry stal showen. Det jag tycker är märkligt är att Wenger låter AOC spela, men vägrar ta in asiaterna när spelet inte bär frukt. Det känns som att han vad han än säger inte litar till deras förmåga och talang. Är Ryo och Park bara marknadsföringsvärvningar?

I Ju-Young Parks fall är det hela otroligt märkligt. Alla vet att han ska tillbaka till Sydkorea om ett och ett halvt år för att göra militärtjänst och hittills har han inte fått särskilt mycket speltid. Vi har alltså 18 månader på oss att få någonting ut av pojken och av de 30 miljoner kronor vi lagt ut på honom bara i transfersumma. Ingen jättesumma förvisso, men oavsett så ska man inte bara slänga pengar i sjön. Det är ingen välgörenhet.

Vi kan ju dessutom inte räkna med att få tillbaka något av de satsade pengarna och fotbollsmässigt ser det just nu ut som att han inte är aktuell för spel denna sidan sommaren. Park är 26 och borde alltså vara på höjden av sin karriär och det bådar inte gott att han inte är aktuell i en cupmatch mot et Championshiplag.

Jag älskar att ha fel om spelare som jag hade om en viss Alex Song och hoppet är det sista som lämnar när det gäller Ju-Young Park.

Makalöst. Sagolikt. Episkt.

Så jävla typiskt Henry och så jävla typiskt Arsenal att frustrera och sedan frälsa, att reta oss och sedan bara ge oss allt vi vill ha som om det aldrig funnits något tvivel på att vi skulle vinna.

Vi kanbörja från början eller från mitten eller var som helst egentligen för allt eftersnack kommer att handla om Thierry Henry - mannen, myten, legenden, som i sin comeback gör matchens enda mål inom bara några minuter efter att ha klivit in på plan. Bustermagi på riktigt.

Leeds är ett Championship-lag, kanske inte ens ett särskilt bra sådant. Deras taktik idag var att hålla nollan så länge det bara gick och sedan hoppas på en och annan kontring vilket troligen är den enda taktik man kan använda när man möter The Arsenal på Emirates.

Arsenal var bra. Jag vet att andra inte håller med, men om man producerar 24 avslut, varav nio på mål, har 63% bollinnehav och dessutom såg matchen och vet med vilken teknisk finess många moment spelades av så måste vi vara nöjda med vårt spel.

Som vanligt saknades skärpa i avsluten och om det tycker vi illa, men jag hade verkligen unnat både Arsjavin och Chamakh vars ett hatttrick idag för de gjorde i princip allt rätt utom att vinkla foten och huvudet rätt. Så utskällda och kritiserade som dessa herrar var så visade de idag att de ville ställa åtminstone lite grand tillrätta och det ska de ha heder av.

Faktum är att jag tycker att hela laget gör en i stort felfri match, Squillaci inkluderat. Ska någon höjas så är det banne mig Miquel och Arteta som gjorde ett fantastiskt jobb matchen igenom. Miquel visade att han, även om han inte är någon utpräglad ytterback, kan göra ett bra jobb i vikariepoolen.

Artetas blick för spelet och defensiva arbete var klanderfritt idag, han jobbar många gånger i det tysta men oj så effektiv han är. Ramsey tycker jag jobbar skitbra idag även om vi så klart kan klaga på hans avslut, men till hans försvar ska sägas att han skjuter, något vi annars klagar lika mycket över att vi inte gör.

Vi gjorde som sagt allt rätt och ändå gick bolluslingen inte in. Wenger valde då att ta in Walcott för att fullständigt mala sönder Leeds vänsterkant och Henry för att erbjuda kliniska avslut och erfarenhet i positioneringen. Det lönade sig på det mest fantastiska sätt och den här matchen skulle egentligen aldrig ha någon annan inramning än det här.

Vi har suddat ut orden "snipp snapp snut..." och börjat skriva ett nytt kapitel och den här berättelsen kan bli hur lång som helst. Just nu är allting möjligt och vi känner oss redo att ta allt som kommer i vår väg.

Vi kan rida på detta i flera dagar, läsa tidningarna imorgon, spara urklipp och börja spåna på att köpa en tröja med nummer 12 på ryggen. Den nya Henry teen i Arsenal Swedens shop borde vara slutsåld innan midnatt och vi är världens lyckligaste folk med all rätta.

Tack Thierry Henry för vad du gett oss, tack Thierry för att du älskar oss och tack för att vi får vara med dig på din underbara resa. There can be only one.