Vilda timmar, jobbiga minuter och nervösa sekunder. Den här transfer D-day har varit en plåga om man som jag valde att följa de sista timmarna slaviskt. Vi har snackat om att det hade varit bättre att göra sin business som Man U och nu kunna sitta lugnt och betrakta rivalernas desperation, men frågan är om det här är det optimala sättet att försäkra sig om spänning.

Vi har på de senaste 48 timmarna säkrat fem spelare och blivit av med ytterligare några av de belastningar vi har i truppen. Well done säger jag även om vi naturligtvis inte har full koll ännu på hur bra dessa spelare kommer att vara för Arsenal.

Hela sommaren har vi trott på Cahill, Jagielka, Samba eller Scott Dann och så värvar vi Per Mertesacker. Vi har trott på Eden Hazard, M´Vila och Scott Parker och så värvar vi Benayoun och Arteta. Det är så här Arsene Wenger fungerar och det tycker i alla fall jag är rätt kul.

Tidigare under kvällen var jag med i en livesändning från Sportbladet tillsammans med bland annat Simon Bank för att diskutera Arsenal och transferfönstrets sista timmar och förväntningar inför säsongen. Där hävdade jag att både Arteta och Benayoun kommer att vara nyttiga värvningar för Arsenal om än inga direkta ersättare för Nasri och Fabregas. Å andra sidan hade väl ändå ingen på riktigt trott på att vi skulle göra någon £30m+ värvning från vår sida?

Arsenal har därmed värvat fem spelare varav en på lån för cirka £30m tillsammans. Det återstår att se om vi får full valuta för de pengarna, men om scoutningen har fungerat som den ska så behöver vi inte vara särskilt oroliga. Vi har även denna sommar inte spenderat alla pengar vi fått in vilket man kan ha åsikter om. Oavsett så har vi nu blivit av med väldigt mycket dött kött och fått in spelare som aspirerar på en startplats i A-laget, vilket var exakt vad vi behöver.

Vi har något att se fram emot efter den bedrövliga insatsen mot Man U, vi har en startelva som kan se ut så här:

Szczesny

Sagna          Mertesacker                                      Vermaelen           Santos

Song

Arteta                             Wilshere

Walcott                                                                                                    Gervinho

Van Persie

Bänk: Fabianski, Koscielny, Gibbs, Ramsey, Benayoun, Chu-Young Park, Arsjavin

Det tycker jag ser riktigt bra ut oavsett om vi hellre hade velat ha Messi, jultomten eller Ribery. Detta laget kan slå vem som helst i ligan och dessutom ha spelare som antagligen kan förändra matchbilden ifall det hela låser sig. Arsenal bygger om och blir om än inte bättre, annorlunda. Fabregas är en lysande spelare om än inte den riktiga ledaren vi behövde när det gick dåligt. Dessutom var han skadad stora delar av förra säsongen. Nasri var inte den som ledde med exempel när vi gick ner oss i våras och om de spelarna vi fått in kan rätta upp en del på det mentala planet så står vi kanske till och med starkare.

Jag tror att vi har mycket att se fram emot. Vi blir av med en hel del kassa spelare och får in konkurrens om de platser vi har undrat över. Wilshere är överlycklig över Arteta-värvningen. Jag kan bara hålla med, han är en klassvärvning med Premier-League erfarenhet. Vi har fått det vi har blivit lovade. Nu ska vi stå upp och stötta de som kommit in och starta vår säsong nu. Come on you Gunners!

Bara timmar kvar av vad som ser ut att bli ett hektiskt sista dygn av transferfönstret. Arsenal har hittills idag värvat en korean från Monaco, alla rapporter tyder på att Andre Santos från Fenerbahce och Per Mertesacker ligger i pipelinen att bli presenterade imorgon. Det återstår att se huruvida dessa värvningar får upp Arsenal i stående ställning, men åtminstone har medicin satts in.

Behandlingen har börjat och när de förlamade lagdelarna tillfrisknar så har vi ett lag som kommer att kunna konkurrera med de andra. Det är min absoluta övertygelse. Än så länge ingen mittfältare, men det förvånar inte mig om det kommer minst en under morgondagen. En är säkert också allt vi behöver för när Wilshere kommer tillbaka så har vi återigen ett överflöd antalsmässigt där med Jack, Ramsey, Diaby, Rosicky, Frimpong, Song och Oxlade. Det är klart att vi vill få ine en riktigt talangfull spelfördelare a la Fabregas, men det är ingen katastrof om så inte sker.

Wenger har än så länge lagt krutet där vi har varit som svagast, i anfall och försvar. Mertesacker kan komma att jämte Vermaelen utgöra vårt pansarförsvar i stil med Ferdinand och Vidic. Det vore mumma i en värld där vi vant oss vid att det ska se lite darrigt ut.

Santos kommer att ge Gibbs konkurrens om vänsterbacksplatsen och när Gibbs är skadad så slipper vi se Traoré som satte sin sista potatis i helgen och nu ska spela i randig dräkt.

Park Chu-young vet jag som vanligt ingenting om, men som med alla nyförvärv så inbillar jag mig att de är precis vad vi behöver och jag ser fram emot att han bevisar exakt varför Wenger vill ha honom. Visar han samma som Chamakh gjorde i början av sin Emirates-karriär så är jag mycket nöjd.

Tre värvningar av spelare som inte ska stå på tillväxt utan är till för att användas direkt ser jag som ett tecken på att vi försöker göra något åt situationen. Värvningarna skulle kommit mycket tidigare och man kan fråga sig varför det dröjt så. En av förklaringarna är naturligtvis att ingen av dessa tre har varit förstahandsvalen för Wenger. Vi har nu fått gå ganska långt ner på vår vill-ha-lista och det är bara att hoppas att dessa Kia-köp till slut ändå är bättre än de BMW vi tittade på från början.

Ingen av dessa nyinköpta förmågor har dessutom kostat några fantasisummor och kan därmed inte heller ses som storvärvningar vilket är både bra och dåligt. Vi kanske till och med kan förvänta oss ytterligare någon lite dyrare värvning? Med pris kommer förväntningar och krav (jämför Torres). Vi har haft sådana spelare i truppen förr och det är inte roligt att konstatera att vi slängt pengar i sjön. Reyes, som är den jag talar om, presterade inte i närheten av vad han förväntades att göra och var ganska ogillad av fansen när han till slut lämnade. Det är roligare att göra tvärtom även om det betyder att spelaren blivit bättre under sin tid hos oss.

Vi kan konstatera att klubben agerar efter vår dåliga start vilket är precis vad fansen önskat. Arsenal hade antagligen värvat oavsett vad fansen hade sagt, men det känns tillfredsställande att Wenger, Gazidis och de andra delar vår verklighetsbild när det gäller vad som behöver göras. Nu gäller det att få styr på spelet, att trumma in spelsättet i de nya och att försvarsspelet får en rejäl översyn. Vi har knappt två veckor på oss tills vi möter Swansea och även om det är kort tid så tror jag att alla förväntar sig en förbättring.

Wenger är fortfarande rätt man att reda ut det här och nu återstår att se om de senaste händelserna blidkar fansen en smula. Det kan bara bli bättre nu och jag applåderar utvecklingen. Det här är säkert tre fina fynd för samma pris som en Jordan Henderson. Fortsätt så!

Idag var det Arsenaltröjan på på jobbet. Bättre att stå upp för sitt lag än att kräva huvuden på fat och skriva könsord på forum tänker jag. En del sympati får man och även om jag också virrar på huvudet åt det som händer så måste jag medge att det kanske var en bra lektion vi fick.

Inte så mycket för att Wenger eller styrelsen kommer att ta sitt förnuft till fånga och agera, inte heller för att spelarna kommer att fatta allvaret och bli så mycket bättre de närmaste veckorna utan snarare för att Arsenal nu slår ur ett underläge som inte liknar något annat. Vi har slagit i marken och väntar på studsen och en och annan eftersmäll, men sen är det bara att ta sig upp på fötter och bli bättre, sakta, sakta och sen komma tillbaka i grandios stil och flärd.

En säsong tar inte slut efter tre omgångar, varken för oss eller för någon annan. De som hoppas att vi ska ta ligatiteln har lika mycket hopp kvar som de som hoppas att Swansea ska undvika nedflyttning. Allt eftersom matcherna spelas så flyttas förhoppningarna och realiteterna och det visar sig troligen att vi inte har med ligatiteln att göra.

Någon kallar detta accepterande av verkligheten oacceptabelt och att vi istället alltid borde sikta mot ligatiteln, men Arsenals historia har ju inte varit sådan. Den var det absolut inte inför förra säsongen då vi fanns med i diskussionerna under mer än halva serien och ändå föll. Många supportrar hade redan avfärdat oss som wannabees och dömda att sluta utanför topp fyra.

Laget har sedan dess kanske inte blivit bättre, men vi har heller inte gått i konkurs, blivit fråntagna poäng eller tvångsnedflyttade vilket gör att vi fortfarande har allt att spela om. Det spel vi har är i grunden bra nog att återigen ta oss till topp fyra. De värvningar vi gör fram tills att fönstret stänger kommer att hjälpa oss att upprätthålla den jämnhet vi hittills saknat. När första segern kommer så har vi något att bygga på. Vi har gjort en riktigt dålig ligastart, men vi har slagit ut Udinese i två urtuffa matcher så några kvalitéer har vi uppenbarligen

8-2 mot United säger en del om Arsenal anno 2011, men det säger absolut inte allt och det kommer laget att visa flera gånger om den här säsongen. Vi har haft ett otroligt tufft schema och även om 8-2 svider så är det bara tre förlorade poäng mot ett lag vi inte förväntas vinna mot på bortaplan. Mot Newcastle är det okej med ett oavgjort resultat på St James´s. Plumpen är Liverpool hemma även om jag tycker vi har en del oflyt där.

Laget har gått ut all guns blazing och det har kostat oss poäng när spelare blivit avstängda efter utvisningar. Två av dessa utvisningar drabbade två tonåringar och kan kanske förklaras med orutin. Gervinho överreagerade i ett läge han borde hållit sig lugn i och Song drar på sig utvisningar då och då eftersom han blandar vin med vatten.

Wenger får ta på sig en hel del kritik efter våra insatser och är absolut inte felfri i allt detta. Han är också den förste att ta på sig skulden och han känner sig garanterat lika sviken och ilsk som vi andra gör. Ilska har dock den otrevliga bieffekten att den förblindar förnuftet och får en att handla irrationellt och impulsivt. Så medan en hel del fans vrålar könsord och mordhot över vår manager så kan jag bara konstatera att det inte hjälper ett dugg. Alla kan ta till sig kritik, men när den förs fram på det sättet så tas den inte seriöst.

Wenger ser precis det du och jag ser, men har alla fakta framför sig, det har inte du och jag. Allt snack om att vi har £100m att handla för och att det bara är att gå ut och köpa är att lura sig själv. Det finns säkert pengar, men om man ska tro något om de rykten som förekommit så känns det som att det är ganska många spelare som tackat nej till Arsenal FC. Det kan handla om pengar, det kan handla om ambition och det kan handla om omgivningen i Arsenal. Vi har garanterat tappat i attraktionskraft, men det enda sättet att reparera detta är att göra saker rätt från grunden. Skaffa spelare som delar värdegrunden, som delar projektet och visionen.

Vår startelva är bra nog att slå alla lag, inklusive Man U. Startelvan ska kunna spela så många matcher som möjligt för att vi ska kunna hoppa spå någon titel i år, Startelvan ska dessutom kompletteras med några spelare till som kan ersätta när någon av nyckelspelarna är borta. Det betyder inte att ha 30 världsklasspelare för att täcka alla positioner. Tänk dig vilken skön stämning de kommer att ha i Man C om de inte vinner något. Det händer även hos oss, man måste alltså ha tillräckligt bra spelare för att ersätta startspelarna och som är villiga att sitta på bänken utan att klaga när de inte får spela. Det funkar att ha riktigt bra spelare på bänken så länge man vinner, men när det inte går så bra så kommer problemen.

Just nu måste vi tyvärr ha ambitionen att klara topp fyra. Man kan då välja att hänga på den visionen och förhoppningen och till och med glädjas om det går lite bättre. Man kan också välja att ägna hela säsongen åt att klaga över att vi inte vinner ligan eller ens har det som ambition. Jag väljer att hoppas och tro på laget, det blir roligare att se matcherna då.

Sen kan vi vara överens om att Arsenal och Arsene Wenger offentligt borde gå ut och tala om att vi har lagt ambitionsnivån på Champions Leagueplats. Det vore ärligast mot alla.

Det kokta fläsket är stekt, måttet är rågat, bägaren har runnit över och Wengers floskler har slutligen urholkat stenen så pass att allt som återstår är ett enda stort hål där drömmar, visioner och hopp flyter ut i en enda vild ström. Arsenal kommer att missa topp fyra eller missa Europa League eller ta Spurs tiondeplats eller slåss strax ovanför strecket eller ska vi helt enkelt bara säga att vi åker ur?

Det finns såklart lösningar på detta: byt ut Pat Rice mot vad som helst som har en annan röst än just Pat Rices, köp spelare för alla pengar vi fått in för Fabregas och Nasri, köp världsstjärnor - kosta vad det vill, byt ut Wenger, sälj av alla inkompetenta tonåringar, byt spelsystem eller helt enkelt kolla runt om det inte finns någon oljeshejk som vill köpa en fotbollsklubb i misär.

8-2. Smaka på det, United gjorde 4 gånger fler mål än oss. Rooney har bara i den här matchen gjort fler mål än Arsenal gjort på tre matcher. De nöjde sig inte med att vinna med tennissiffror utan ville köra dubbla tiebreak också.  De tyckte inte att de kunde lägga sig på att vila efter 5 mål när förnedringen redan var ett faktum utan kände sig så pass hotade av ett kompetenslöst Arsenal att de var tvungna att fortsätta att göra mål.

Hur mycket än Ferguson försöker ge empati åt Wenger så finns det ingenting som får mig att tro annat än att älskade att vrida om kniven på vår manager. Hade de mötts i en mörk gränd så hade skotten hoppat på Wengers huvud tills det sprack och sedan pissat på honom och skrattat. Man ger sig inte på män med stridsvagnar när man själv är beväpnad med vattenpistoler.

Manchester United hade vunnit den här matchen oavsett vilka ursäkter vi kan hitta på. De är just nu i en sådan form att jag inte ser någonting hos oss som kunnat stoppa dem. Med eller utan Fabregas, Nasri eller Wilshere. Däremot hade vi inte förlorat med de siffrorna som är pinsamma.

Jag tror på Wengers projekt, jag tror att han är rätt man att leda oss ur den här situationen, jag litar på att han skaffar fram de värvningar som gör att vi slutar topp fyra i år. Det sagt så ska Wenger ha kritik för att han och styrelsen inte har agerat tidigare och införskaffat de spelare som kunde varit nyttiga att ha till den här matchen. Det kommer att hända saker de närmsta dagarna, det är min absoluta övertygelse och vi kommer att kunna se fram emot resten av säsongen med tillförsikt.

Vi hade idag 8 avslut på mål, en missad straff och fram till den 60:e minuten ett jävla go i laget som gjorde att vi aldrig kunde räkna bort oss helt i matchen. När United gör tre mål på sju minuter så fick vi se allt det där igen som gjorde att vi vek ner oss som ett papper i orkan i våras. Det var ingen vacker syn och jag trodde att vi var förbi det där.

Det laget vi hade på banan idag kommer aldrig mer att spela tillsammans i den här konstellationen. Det är nog både jag och Wenger tacksam för. Vi var inte bra nog på någon front. Van Persie och Walcott gör varsitt mål vilket så klart är godkänt eftersom det inte är många lag som gör två mål på OT. Vi skapar en hel del chanser och visar att United inte helt kan lita på sin defensiv när Ferdinand och Vidic är borta.

Å andra sidan slet Manchester United oss i stycken. De har massor av målchanser, massor av mål och en hänsynslöshet i sitt spel som kommer att göra dem gott i fortsättningen. De var på en annan planet och vi ska se och lära. Det reella avståndet mellan klubbarna sett till hur trupperna ser ut är inte 8-2, men det kvittar en dag som denna. Vi knäböjer inför mästarna och sväljer förtreten och säger "nästa gång då jävlar...."

För det är så det fungerar i fotboll, matcher kommer, matcher går. Hur lågt ner vi nu än ligger så finns det hopp. Vi saknade massor av spelare idag, spelare som vi vet gör skillnad och när vi nu kommer tillbaka efter landskamperna för att spela mot Swansea så kan i alla fall jag sätta pengar på att vi vinner den matchen med bred marginal oavsett om vi spelar med vårt damlag eller ej. Vi är sårade, svikna och borträknade. Men vi kommer igen precis som stora klubbar ska göra.

17 timmar kvar till avsprak och knappt nitton innan förlusten - i värsta fall förnedringen är ett faktum. Jag har fått mycket skäll i kommentarsfältet för att jag är positiv till Arsenals och Arsene Wengers sätt att sköta klubben, men imorgon finns det verkligen inte mycket att sätta sitt hopp till. Vi är otroligt skadeskjutna av skador och avstängningar och det kan mycket väl bli så att några av de spelare som sitter på bänken imorgon inte kommer att vara i närheten av A-laget fler gånger denna säsong.

Vi får hoppas att Koscielny är klar för spel så att Djorou kan användas i Song-rollen och vi får hoppas att Arsjavin är på spelhumör. Vi får hoppas att Walcott kan åstadkomma ett trick eller två och att van Persie håller uppe sitt fina målfacit. Hoppet står till att Rosicky och Ramsey inte drar på sig några skador och att de orkar spela nittio minuter. Jag vill inte se Miyachi, Oxlade-Chamberlain eller någon annan yngling göra debut på OT mot Man U,

Manchester United kommer inte heller till spel med sina allra bästa spelare, men rider åtminstone på en framgångsvåg. Deras ungdomar hyllas överallt eftersom de vinner medan våra ungdomar kallas talangfulla men oslipade. Man U har en tränare som kan kosta på sig att berömma vår tränare, vi har en tränare som är angripen från alla håll och som har fullt upp på transfermarknaden.

Vi slår ur ett större underläge än på väldigt många år och även om jag vet att vi kan prestera fin fotboll och med våra bästa gubbar åstadkomma ett resultat även på OT så kan jag inte se det framför mig nu. Vi saknar en defensiv mittfältare, vår bäste offensive mittfältare är skadad, vi har ingen vänsterback, en väldigt formsvag ryss på vänsteryttern och ingen som kommer att skrämma hemmalaget eller ens jaga efter dem.

Vi kommer att behöva flyt, både sånt flyt som vi själva skapar och sådant som Man U ger oss. Vi behöver tuga taggtråd innan match och vi behöver få veta att de som inte gör sitt bästa får gå hem. Vi ska inte göra Man U några tjänster och spela på halvfart eller spela svårt och naivt. Spela enkelt, primitivt och hänsynslöst. Stoka dem.

Det är i sådana här lägen som man skapar hjältedåd, som legender kliver fram, som giganter faller. Kan vi resa oss på nio och ge the northern bastards en uppercut precis där det sårar dem mest? Ett självmål av Rio, två oljade handskar på De Gea, ett dunerskott av Rosicky eller en slumpartad straffspark? Drömmar, fantasier och utopier. Bollen är rund och det tar vi med oss till morgondagen. Låt lidandet börja!

Det är dagen efter och det kändes som att vi hade vunnit en större final. Jag gick runt och mös på jobb och kände att vi återigen bevisat vilken bra fotbollsklubb vi är och att vi blir att räkna med. Det vet vi naturligtvis inte ännu och även om jag är tämligen bombsäker på att det blir förlust på söndag så kan vi därefter blicka framåt och uppåt.

Ett veritabelt helvete ska då kunna nå sin ände och vi ska kunna stänga transferfönstret med ytterligare ett par ansikten som förstärker truppen och spelet. Förhoppningar så klart, men nog måste det bli så? Wenger och hans scouter dammsuger marknaden efter de där speciella talangerna och specialisterna och sen handlar det bara om vi är villiga att betala och om de är villiga till att spela för världens vackraste klubb.

Lottningen till gruppspelet skedde idag och vi hamnade med Marseille, Dortmund och Olympiakos. Ingen drömlottning precis, men ändå sådant motstånd vi ska kunna klara av över sex matcher för att ta oss vidare. På ett naivt sätt känns det som att Udinese är bättre än alla de tre lagen, men skenet bedrar och vi vet ingenting om hur det kommer att se ut. Det kommer att krävas hårt arbete av alla spelare hela säsongen och det gäller i högsta grad i Champions League. Det kanske är bättre att ha tre ganska bra lag utan möjlighet att slappna av istället för de underskattningarna vi vanligtvis åker på i Östeuropa.

Adebayor har gått på lån till Spurs. Ännu en gammal Arsenalspelare som fallit så mycket att han får spela sin fotboll med Dawson, Corluka och Pavlyuchenko. Pilutta.

Manchester United får möta Benfica, Basel och Oletul Galatí. Spelar de i Intertoto cupen?

Nu återstår endast ett svenskt lag i Europaspelet. Det är åtminstone ett mer än den skotska ligan har. Är SPL Spurs farmarliga?

Det ryktas om Sneijder och Kaka och en del fans måste undra varför inte Messi också är på gång, för i fantasin kan ju allt hända.

Kvällar som dessa är det ett stort förtroende att få skriva för er, ett stort nöje och en jävla förmån om jag nu ska ta till överord. För någon timme tystnar ropen på Wengers avgång, allt snack om att vi blir sjua och allt snack om att vi saknar vinnarskallar.

Jag kan nämna hela elvan som en enda stor vinnarskalle eller så kan jag peka ut Van Persie, Song, Frimpong och Szesny som såg till att detta var vår kväll. Men det här avancemanget är en lagbedrift och inget annat och även om jag redan när lottningen kom påpekade att vi över två matcher skulle slå ut Udinese så såg till och med jag hela rasket glida oss ur händerna när domaren blåste en straff ingen annan såg.

Vi såg aningen nervösa ut vid intågandet, men det kan lika gärna ha varit inre laddning, sånt begriper jag mig inte riktigt på. Däremot har jag tillräckligt bra koll på att veta att flest mål vinner, oavsett hur matchen ser ut, oavsett hur många chanser man skapar och hur rättvist eller ej det hela är. En krass realitet, speciellt för oss som ofta spelar ut motståndet efter noter och/eller skapar flest chanser men förlorar på en kontring, en fast situation, en domartabbe eller en studs på någon av våra spelare.

Idag gjorde vi allt det som vi ska fortsätta med hela säsongen oavsett vilka spelare som tillkommer: vi sprang, krigade, jobbade hemåt och gick på avslut. Vi såg giftiga ut och det var endast för en kort stund efter Udineses 1-0 mål som vi såg störda ut. I övrigt höll vi oss till en plan som när matchen blåstes av kändes som att segern aldrig var i fara. Den säkerheten var det länge sedan en Arsenalsupporter kunde känna efter en match.

Vi är återigen i Champions Leaguegruppspelet och det kan inte nog understrykas hur viktigt det är. Inte för att vi är favoriter till att vinna titeln eller för att jag tror att vi gör det, utan för de sidoeffekter avancemanget har. Arsenal är inne i turneringen vi inte missat sedan 1998, vi är fortfarande kvar i Europas elitskikt, vi kan locka till oss spelare med CL-argumentet och vi tjänar pengar.

Nästa mål är förstås att säkra platsen även till nästa säsong och tilld et krävs några nya namn och som ni vet bryr jag mig inte nämnvärt om vilka dessa nya namn är. Däremot har vi återigen sett kvalitéerna hos Jenkinson och Gervinho, två av sommarens nya killar. Det bådar gott och vi ska fortsätta satsa på den kalibern av spelare. Det stora hålet just nu är en kreativ mittfältare för att ersätta Nasri/Fabregas.

Jag måste ge en eloge till Rosicky återigen. Han är som en Duracellkanin på lyckopiller just nu och jag njuter av varenda sekund. Han är överallt, jobbar och sliter som om det inte fanns någon morgondag och det är kanske så vi ska ta våra poäng i år, med hjärta, smärta och klokt spel.

Till sist ett par ord om Nasris övergång. £20m+ för en spelare med mindre än 12 månader kvar av kontraktet är bra pengar för vilken spelare som helst. Nasri föäljde sitt kontrakt och var antagligen redo att spela ut det hos oss. Klubben har inga krav på honom då och när han spelade mot Liverpool gjorde han en bra insats vilket åtminstone inte för mig tydde på att han inte kunde tänka sig att stanna. Han inbillar sig dock att han kommer att vinna mer i City, förvisso inte otroligt, men det blir nog desto fler bänkframträdanden för fransosen. Var och en skapar sin framtid och jag har inga som helst agg mot honom. Vi köpte hono för £12m och får nästan det dubbla efter 4 år. Han har gjort sitt bästa och vi har tjänat både arbete och pengar på honom. Jag tackar honom för sina år och önskar att han längtar tillbaka till oss.

Är det bara jag som känner att man som Arsenalsupporter befinner sig i ett kompakt mörker just nu? Det finns inte en positiv rubrik att uppbringa, det finns inte ett tröstande ord och det finns inga värvningar att peka på som ska lyfta oss till de stora höjderna igen.

Jag brukar vara försiktig med att döma ut Arsenal och det kommer att dröja ett tag till innan jag gör det. Däremot ser jag orosmoln framöver som kan göra detta till den jobbigaste säsongen sedan 1995. Under Wenger-eran har vi fått uppleva både höjder och dalar, men vi har hittills fått kvalité som hållit oss över mittenskiktet med råge. Några hävdar att den tiden nu är slut.

Jag må vara blå-ögd, men även med de två senaste matcherna i färskt minne så har jag väldigt svårt att se att vi missar topp fyra. Med en dåres envishet påstår jag att vi hade otur mot Liverpool och inte förtjänade att förlora och mot Newcastle borta så är det inte skamligt att ta en poäng. Vi kommer att slå tillräckligt många lag för att ta de poäng som krävs för att nå en fjärdeplats och det oavsett om vi värvar någon eller ej. De spelare vi har (då räknar jag bort Nasri) är tillräckligt bra och när vi får spela in de nyförvärv vi har gjort så kommer de att visa att de är bra nog att spela i Premier League.

Många vill ha färdiga spelare som kan vinna ligan åt oss, eller färdiga spelare som ska ta oss till Champions League, men egentligen är det väl det det handlar om. Antingen köper man ett lag som vinner ligan eller så köper an ett lag som landar på en annan position. Eftersom Arsenal uppenbarligen har släppt alla tankar på att vinna ligan, åtminstone inte på det sätt som andra klubbar menar är framgångsrika, så måste det betyde att vi värvar för att hamna på en annan position. Statistiken säger att Arsenal inte hamnat utanför topp fyra sedan 1996 och detta trots att vi inte värvat färdiga spelare för jättedyra pengar.

Vi kommer inte att ändra vår metod nu, det är fullt möjligt och troligt att vi köper in ytterligare två spelare, men något etablerat världsnamn skulle förvåna mig väldeliga. Vi har blivit fyra, trea och tvåa med vårt tillvägagångssätt förr, medan klubbar som värvat färdiga, dyrare spelare än oss också har vunnit ingenting. Vi slåss mot alla de andra klubbarna som vill samma som vi. En klubb kan vinna ligan, en kan vinna FA-cupen och en kan vinna ligacupen. Tre engelska titlar till högst tre engelska klubbar. Det är klart att vi vill vinna någon av dem, men hur mycket ska det få lov att kosta?

Arsenal just nu har troligen en alltför tunn trupp för att klara de utmaningar som ligger framför oss. Samtidigt ligger utmaningen i att ge våra superlöften, som vi lagt en hel del pengar på, speltid. Ska Ramsey, Wilshere, Jenkinson, Miyachi, Oxlade, Campbell, Gibbs, Frimpong och Szczesny bli bäst så måste de få spela. Individuellt duger de, som ett lag har de ett och annat att bevisa. Lyckas vi är Wenger en hjälte enligt mig, misslyckas han så kommer han att bli uthängd att ruttna som om han aldrig gjort något gott för klubben. Man är aldrig bättre än sin senaste match är det sämsta ordspråk som finns, men minnet hos supportrar är kort.

Jag sätter min tilltro till Wenger tills det är kört. Jag litar på att han har bättre koll än jag. När det gäller vissa vrvningar från förr undrar jag om så är fallet, men på det stora hela har han överbevisat oss flera gånger om. Nu ska han bara lotsa oss igenom kvalet mot Udinese på onsdag, en match som kommer att bli nog så svår utan Wenger på avbytarbänken.

Vi måste tro, för vi hjälper faktiskt inte till ett dugg genom att gnälla. Stöd laget i motgång och du förtjänar att vara med vid medgång.

0-2 mot Liverpool är inte roligt. Vi blev hånade av Dalglish´s mannar på ett förnedrande sätt. Inte i spelet, inte i viljan, ambitionen eller kunnandet utan i ett offsidemål. En billig ursäkt för att vi inte själv lyckades göra mål kan tyckas, men jag är heligt förbannad på att de marginaler som finns återigen inte är på vår sida.

Arsenal har ett tunt lag i år, det är vi nog överens om allihop, men jag kan inte påstå att de viker ner sig, att de inte har kunnandet eller ambitionen att göra bra ifrån sig. Det är ju egentligen det vi supportrar kräver, att våra spelare visar det hjärta vi har för klubben. Lösningen heter inte snabba, dyra värvningar utan snarare hårt arbete och genomtänkta värvningar.

Vi behöver en eller två gubbar till, ett lugn i vårt spel och lite tur så ska vi nog kamma hem den topp fyra placering som säkerligen är klubbens mål. Allt snack om att vi ska vinna ligan är utopier och ingenting vi kommer att höra från officiellt håll eller från särskilt många supportrar.

Skillnaden mellan oss och Liverpool blev deras första mål som uppstår ur ingenting och som inte borde blivit godkänt av den assisterande domaren för offside. Redan i den andra ligamatchen för säsongen kom alltså denna följetong upp till ytan igen. Att det får fortgå år efter år är en gåta. Ingen vill väl vinna på felaktigt dömda mål och absolut ingen vill förlora på det.

Där tycker jag ärligt att oturen grinar oss i ansiktet eftersom vi fram till dess stått upp bra trots att vi blev försvagade av Koscielnys skada och Frimpongs utvisning. Vi hade en Arsjavin som var uslare än uslast, en Ramsey som var osynligare än rosa elefanter och en van Persie som inte kom nogon vart.

Vermaelen var überbra, Nasri jobbade som förr och Frimpong visade härlig inställning, om än aningen övertaggad när han onödigt snackar sig till det första gula kortet. Arsenal gör ingenting lätt för sig. Till matchen mot United har vi nu Song, Gervinho och Frimpong avstängda, Koscielny, Diaby, Wilshere, Gibbs och Traoré skadade. Innan den matchen ska vi spela ett stenhårt Champions Leaguekval borta mot Udinese och riskerar ytterligare skador och avstängningar.

De närmaste två veckorna är avgörande för hur det kommer att bli, men oavsett hur det blir så hjälper det inte om vi svär och hojtar könsord efter Wenger. Jag är lika besviken som någon annan efter en svordom och skulle mer än gärna se att vi kunde utmana om titlarna. I år verkar klubben ha valt en annan linje, varför kommer vi inte att få reda på förrän om några år. Antagligen har det varit en hel del intern turbulens, spelarna vi siktat in oss på har inte velat signa för oss och spelarna vi har är inte tillräckligt bra. En trist kombination, men inget vi kan göra något åt. Kalla mig naiv och bli sur, men vårt uppdrag är detsamma som tidigare, stå bakom killarna i vått och torrt.

Det här är en jobbig brytpunkt, det ser ut som att klubben befinner sig i fritt fall, men det kanske vore bra om flertalet supportrar nyktrade till och insåg att vi inte är titelkandidater. Sorglig insikt, men ingen klubb har rätt att vara vinnare alltid, inget varar för evigt, men klubben har överlevt värre svackor än denna och kommit tillbaka starkare. Liverpool har nyss 20-årsjubilerat utan att vinna ligan och de är inte hälften så vansinniga över det som vi är.

Vi tar nya tag, ser till att göra vårt yttersta mot Udinese, kämpar tills fotsulorna blöder mot United och sen ser vi var vi står. Jag älskar denna resan även om den är en enda lång plåga.

Vi har äntligen gjort klart med Joel Campbell och därmed är ligatiteln säkrad. Givetvis inte, men innan vi sätter foten i Wengers arsle kanske vi ska avvakta våra nyförvärvs framfart och se om det var vi som hade fel eller om Wenger misslyckats totalt.

Än så länge har vi haft en medioker försäsong, spelat oavgjort mot Newcastle, men hållit nollan, vunnit en kvalmatch mot Udinese och hållit nollan. Vi har alltså statistiskt rättat till vår defensiv när nu Vermaelen är med och styr upp försvaret, en sak vi kunde se redan under försäsongen då första havlek oftast såg betydligt bättre ut än andra när halva laget byttes ut.

Jag drar inga större växlar kring detta, men än så länge är vi inte borta ur något titelrace, vi har inte förlorat en enda match och vi har inte behövt spela Squillaci, Almunia eller Vic Akers. Det är lätt att vara negativ för att alla andra är det och jag kännner naturligtvis en hel del oro över att vi tappat Fabregas och eventuellt Nasri, och jag skulle gärna se en etablerad spelare komma till oss. Däremot är jag samtidigt övertygad om att de spelare vi köpt kommer att vara nyttiga värvningar även om vi kommer att uppleva samma problematik som med alla andra framtidsvärvningar - det går upp och ner.

Å andra sidan går det upp och ner med dyra värvningar också, det finns liksom inga garantier. Wenger har lyckats förr och såvida han inte bytt optiker på sistone så har han öga för det här med oslipade diamanter. Vi kan ifrågasätta många saker han gör, men i min värld kan man knappast ifrågasätta hans varande i klubben. Han är så oerhört viktig för att vi ska vara en klubb att räkna med och ingen kan få mig att tro att någon annan hade fått ur mer ur de spelare vi har till förfogande. Möjligtvis att vi köpt fler färdiga spelare som lika gärna kunde varit floppar.

Man ska betänka att Liverpool, Tottenham, Chelsea och Manchester City alla köpt en hel del färdiga spelare de senaste åren UTAN att vinna ligan. De har varit och nosat och fajtats i toppen några av, precis som vi, men med betydligt större budget. Vi kan vara dem eller oss, vi kan vara en blandning men det finns inga garantier.

Hittills har vi sett Gervinho, Jenkinson och Myiachi in action och jag är inte besviken eller oroad över någon av dem. Tvärtom tycker jag att de visar potential och förmåga att slåss med nuvarande trupp om en plats. Just nu kan det nästan kvitta hur bra Campbell är, han har ett guldläge att ta Chamakhs plats. Oxlade-Chamberlain rankades som den bästa spelare i League One och är såklart en kille som kan spela fotboll och ska växa i Arsenal. En kille som om några år kanske hade kostat £30m och spelat i Liverpool. Då föredrar jag att vi tar honom tidigare och betalar mindre.

Allt är inte sockersött och rosaskimrande i Arsenal, det vet jag och oron finns där, men en vinst imorgon är inte omöjligt även utan Gervinho, Song och Gibbs. Vi kan ju inte bara lägga oss ner och dö bara för att Fabregas lämnat. De spelare som står där imorgon ska hejas fram, lyftas fram och stöttas ända in i kaklet. Det är vår uppgift som supportrar. En uppgift vi älskar att göra. Birgit Friggebo var clueless när hon uppmanade publiken att sjunga "We shall overcome", men vi borde kanske ställa oss upp och gapa för full hals. Arsenal har många hinder framför sig, men precis som Wenger säger så har klubben funnits i 125 år och den kommer att finnas i många år till. Arsenal är viktigare än pokaler, pengar eller stjärnstatus. Stå upp och håll ut, det blir nog bra det här.