Med lite distans till matchen så är jag fortfarande vansinnig. Hur i hela friden kan ett helt Arsenallag gång på gång underprestera å det grövsta så fort vi spelar mot motstånd som ska vara betydligt sämre?

Precis som mot Leeds och Ipswich så visar Arsenals andrauppställning att de inte vill spela i a-laget. Vi är långsamma, idéfattiga och usla i avgörandena. Den överlägset största syndaren idag är Denilson, men hela laget förtjänar en stor fet känga för dålig inställning och dåligt genomförande. Huddersfield är inte bra, men vi lyckas på något otroligt sätt vara sämre.

Wenger envisas än en gång med att byta ut alldeles för många spelare. Det tyckte jag aldrig förr när vi ställde upp med rena juniorlag kryddat med bänkspelare. Skillnaden var att de spelare som kom från juniorlaget visade hunger och vilja, medan dagens reservspelare i Arsenal hellre sitter på bänken med en varm filt än springer runt framför publiken på Emirates. Wenger måste agera, antingen genom att rensa i leden eller ständigt köra bästa laget tills de bästa skadas och då byta ut de delar som är skadade så att inte hela laget skiftas på en gång.

Squillaci utvisad efter en korkad utvisning. Vi spelar hemma mot Huddersfield och han tycker att det är bättre att vi spelar med tio man än att de får en målchans. I och för sig är jag luttrad, men nog borde han också tänka att oavsett om de gör ett mål på oss så kan vi göra fler på dem?

Det visade sig svårt när Huddersfield fick in en boll bakom Almunia efter en fast situation så klart. Ingen går på och försöker vinna höjdduellerna och resultatet är att de får den livlina de vill ha i en match som närapå ska sluta tvåsiffrigt till oss. Istället låter vi Huddersfield dominera matchen och avsluta matchen med bäst skottstatistik.

Vi får en straff som i och för sig är solklar, man kan bara undra över varför inte deras sista man blir utvisad? Fabregas är hur säker som helst och ger oss 2-1 målet som tar oss vidare. Puh, och åter puh.

Arsenals spel fungerade inte alls förrän Fabregas kom in och satte fart på spelet. Det gick rykten för någon vecka sedan att Denilson sagt att det inte fanns någon ledare i Arsenal. Fabregas bevisade motsatsen idag, för när spanjoren satte fart under fötterna så ville de andra helt plötsligt vara med och leka. Mycket märkligt att det ska vara så sent påkommet bara.

Arsenal var erbarmligt dåliga idag, tyvärr är det glömt om en vecka, av oss och av Wenger som kommer att envisas med att spela detta urusla lag även i nästa omgång mot Leyton Orient. Jag tycker synd om våra supportrar som tar sig till stadion och får se sån bedrövlig fotboll. Å andra sidan kunde vi ju varit Spurssupportrar. Det finns grader i eländet.

För flera av spelarna måste Wenger nu markera att det är sista chansen att ta steget upp till en fullfjädrad Arsenalspelare. Denilson, Rosicky, Arsjavin, Bendtner, Eboue och Gibbs måste ta sig i kragen. Gör om kontrakten så att de får lön om de presterar något. De har tjänat tillräckligt på att glassa omkring i en miljö som vi alla avundas. Jag betalar en liten, liten del av deras lön med allt mitt engagemang och mina pengar. Nu vill jag se lite engagemang tillbaka.

Tretton timmar kvar till avspark och jag måste erkänna att det känns lite kymigt att sticka till puben klockan ett en söndag middag. Skönt att man inte är ute i svängen så man inte behöver sitta där med solbrillor på och be om en Cola med Samarin och Panodil.

Det blev inga större skrällar i dagens FA-cupspel vilket kanske egentligen är bra. Chelsea får ett omspel mot Everton och Man U är kvar i turneringen vilket ger dem ett lika tyngande schema som oss. Skulle man kunna se in i framtiden och veta att vi vann igan så kunde man offra FA-cupen för att kunna ha truppen redo och frisk till den utmaningen. Tidigare har ju Wenger spelat med ett riktigt lingonlag i Carling Cup och en blandning av reserv och a-lag i FA-cupen och på det viset hållt spelarna undan det värsta trycket under vinterperioden. Detta har i en viss utsträckning ändrats, kanske allra främst på grund av det gynnsamma skadeläget, vi har en bättre bredd på truppen i och med att alla är friska. Tidigare har de som idag är reserver fått spela väldigt mycket i a-laget på grund av skadorna och är närmast att betrakta som a-lagsspelare. Vi kan ställa upp med reserver som Eboue som har spelat mellan 30 och 44 matcher per säsong de senaste fem säsongerna och nu knappt har en plats på bänken. En styrka som blir en svaghet när han ska ta en plats från en yngre högerback. Något snurrigt resonemang där, men jag släpper det för denna gången.

Huddersfield ska naturligtvis klaras av med händerna bakbundna och 7 man på plan, men så där värst enkelt blir det antagligen inte. Arsenal är sällan ett bra lag när man ska vinna på beställning. Vi är ofta som bäst under riktigt tryck och det trycket finns helt enkelt inte hemma på Emirates mot ett lag från League one.

Men vi kunde hur Man U fick slita med sitt reservlag mot Sothampton som ligger platsen efter Huddersfield i tredjeligan. Vi kan mycket väl få uppleva samma scenario imorgon. Vilket lag ska vi då ställa upp med? Starkast möjliga lag utan Van Persie, Fabregas, Wilshere, Nasri och Song. De spelarna är just nu våra nyckelspelare och ska helst inte behöva bandas in i leken utan kunna koncentrera sig på att vara klara till matchen mot Everton på tisdag.

Jag utgår ifrån att jag kan gratulera laget till avancemang och imorgon får vi också reda på vilket vårt eventuella motstånd blir i femte omgången. Får vi be om Crawley tack!

Det börjar bli mer och mer uppenbart för alla att Wenger inte tänka värva några fler spelare under det här transferfönstret. Vi visste det egentligen allihop - innerst inne - men i hoppet om att syndarna sent ska vakna höll vi oss med spekulationer värda en klubb med resurser. Vi fick nöja oss med Mr. Miyagi som sedan skeppades till Holland. Carlos Vela har nu också skeppats iväg, om än inte lika långt. Vela kommer då att gå från lovande talang till etablerad talang som säljs av i sommar. Jag har länge hoppats på mexikanen, men jag tror att hans tåg har gått.

Har saknat inspiration de senaste dagarna och inte riktigt kunnat vältra mig i finalplatsen i Carling Cup, det som många hoppas ska bli startskottet på en rad av titlar för The Arsenal. Inte mig emot, men det är en hel del matcher som ska spelas innan dess, bland annat kommer Barcelona att besöka London, ett inte helt oviktigt möte ur många aspekter.

Wenger säger att han vill slåss på alla fyra fronter och det gör han naturligtvis rätt i, och det är naturligtvis beroende på hur frisk trupp vi har. Jag skulle vilja se att vi har en lika frisk trupp då, om två och en halv vecka, som vi har nu så att vi slipper spela med allt för många av det b-lag som inte kunde slå Leeds på Emirates.

Wenger har konstaterat att Szczesny är Arsenals nummer ett just nu. Betyder det att han är nummer ett även när Fabianski är frisk? Jag tror inte det, för när vi börjar närma oss slutskedet av säsongen så behöver vi de fem årens erfarenhet som polacken den äldre bär på.

Arsjavin har gått ut och talat om för oss att han är i en svacka. Statistiskt är det ju inte sant, men statistiken är ju inte hela aspekten av fotboll. Han har i en hel del matcher sett loj ut, i andra långsam och i åter andra sett ut som att han skiftat fötterna på benen. Han påstår själv att han inte känner sig så snabb längre, men han tar sig till lägen där han borde göra mål, sen skjuter han och någon i publiken får söka skydd eller läkarhjälp. Det lossnar snart tror jag, men tyvärr måste han vara på plan för det.

Southampton kommer att krossas grundligt av Man U imorgon, men alla ögon kommer att vara på stjärnskottet Oxlade-Chamberlain som sägs vara den största talangen sedan Theo Walcott. Alla är ute efter honom vilket betyder att Arsenal väntar in i det längsta och sedan drar det kortaste strået. Låt oss bara hoppas att det inte är en ny Van Der Vaart-historia.

Finalplatsen är säkrad, Arsenal är i sin första final sedan 2007 och ska försöka lyfta sin första pokal sedan 2005. En inte helt omöjlig uppgift med tanke på att motståndet kommer att heta Birmingham eller West Ham. De två senaste finalerna spelade vi mot Barcelona och Chelsea. Lite skillnad.

Det har diskuterats fram och tillbaka om hur vi ska värdera denna cupen och jag tror det har framgått av mina tidigare inlägg att jag inte värderar Carling Cup särskilt högt och blir således inte särskilt euforisk om vi vinner den. Det tyder faktiskt på en viss desperation att vi fans helt plötsligt visar så här mycket intresse för den efter att ha hånat Man U och Tottenham för att ha vunnit den. Spring alltså inte runt på stan och vråla ifall vi vinner, det får oss att se riktigt korkade ut. Njut av att se förspelet till de stora pokalerna i så fall.

Nu låter det som att jag tar ut segern i förskott, men matcherna mot Leeds och Ipswich borde väl bevisa att det kan vi absolut inte göra. Om Arsenals spelare tycker det vore viktigt med en ligacupvinst så kan ni bara tänka er hur annars pokalchanslösa West Ham och Birmingham resonerar. Det är deras enda chans att ta en Europaplats i år. Underskattning någon?

Matchen då? Jo, det blev väl precis som vi förväntat oss att Ipswich gjorde allt vad de kunde för att hålla ställningarna och försöka sig på en kontring då och då. Kontringarna var inte många så Szczesny hade en ganska lugn kväll överlag medan Ipswichförsvaret fick jobba för sin lön denna afton. Arsenal kom inte så långt även om man hade flera chanser ändå att ta ledningen. Ipswichspelarna slet som djur och hade väldigt mycket tur på sin sida.

Arsenal fick nöja sig med 0-0 i halvtid och det var nog en och annan Gooner som började misströsta, men det tär på spelare att jaga och hålla positioner hela tiden och till slut kom breaket. Utskällde Bendtner fick göra en riktigt snygg balja och kommer nu att hyllas till skyarna efter att ha genomfört denna match på ett bra sätt. Vi får väl se....

Efter det första målet fanns ingen väg ut för Ipswich som fick böja sig för Arsenals offensiv ytterligare två gånger och sedan genomlida ett långt slut där Arsenal rullade runt bollen retfullt innan domaren avslutade deras lidande.

Det här var planenligt och kliniskt till slut och är väl själve fan att vi ska behöva spela nästintill ordinarie manskap för att slå Ipswich. Motivation slår sällan klass i det långa loppet, men tyvärr så slår motivation alltid icke-motivation. Hade Arsenal kunnat få ut nära max av sina spelare både i första matchen mot Leeds och Ipswich så hade vi varit vidare för länge sedan.

Nu glömmer vi denna cupen fram till finalen i slutet på februari. Vi skulle egentligen ha spelat mot Spurs borta den helgen, istället får de titta på när vi vinner deras cup.

"En svala gör ingen sommar", "ropa inte hej förrän du är över bäcken" och "tala är silver, att tiga är guld" är ordspråk vi måste plocka fram efter en matchdag som denna. Ödmjukhet är en dygd att värna om och att bli överkaxig efter Arsenals fina spel kan visa sig dumt i överkant.

Visst ska vi njuta av att vi fick en stabil seger, över ett hattrick av mästerlige Van Persie och att vi såg två rivaler tappa poäng. Vi måste bara komma ihåg att medan vi själva såg fantastiskt bra ut mot ett uselt Wigan så gjorde Man U 5 mål mot ett fantastiskt uselt Birmingham. Vi blir bara mästare om vi slår ligaledarna och just nu ser i alla fall inte jag några tecken på att de håller på att vika ner sig. Rooney gör ju inte ens mål.

Wigan var sanslöst blekt, de kom inte åt bollen och tilläts inte komma över mittlinjen när de väl hade den. Arsenal var furiösa i sin strävan efter seger och matchen borde slutat med utklassningssiffror. 3-0 var närmast ett hån mot alla som tittade på. Ni minns matchen mot Fulham för några år sedan när Van Der Saar höll nollan i en match som borde slutat 10-0 till de röda? Då löd rubriken Arsenal - Van Der Saar 0-0, idag var det samma visa även om Al Habsi fick släppa 3 bollar bakom sig, han räddade väl fem stensäkra lägen och några mindre säkra också.

Arsenal ställde upp med bästa elvan i mitt tycke framför backlinjen. Det blir fart och kvalitet när Wilshere, Fabregas, Nasri och Walcott ska servera Van Persie. Idag verkade laget tycka det var roligt att spela fotboll, precis som mot Leeds, även om det var ett annat manskap i de röda tröjorna. Vi vill ha mer sånt, man måste tycka det är kul för att våga slappna av och spela ut. Var på tårna av respekt för motståndet, men lita på er egen förmåga så kommer vi långt.

Matt Le Tissier sade på Sky Sports idag att vi inte hade behövt en backlinje idag och jag hade i alla fall inte velat vara utan Gibbs (Clichy så klart: edit) och Sagna. Fenomenala ute på kanten och visade gång på gång att de fanns med som offensiva alternativ, för att sedan vara noga med hemjobbet. Djorou och Koscielny får gå till en jobbcoach om det ska förbli så här, för de hade ingenting att göra. Släpp på fri transfer på grund av arbetsbrist.

Matcherna kommer tätt nu och med en nästintill skadefri trupp så gör det inte så mycket. Många av spelarna får spela mycket, men en del får faktiskt också vila lite mellan varven. Personligen älskar jag när man får se Arsenal var tredje dag, det ger mål och mening i vintermörkret. Ipswich på tisdag är ingen lätt uppgift, men med tanke på hur de senaste matcherna sett ut så är jag försiktigt positiv till att vi kan få det resultat vi vill ha och då kan man börja sjunga på ramsan "We´re on our way...." igen.

En svala gör ingen sommar, men nog börjar det likna flera stycken som är ute och flyger. Det finns hopp om det finns tro, och jag tror att vi kan börja hoppas på åtminstone en pokal.

Här kommer en sen kommentar till matchen mot Leeds igår kväll. Jag har fortfarande förmånen av att känna av en halsåkomma som min kropp tydligen inte vill bli av med och jag slocknade efter matchen av ren utmattning. Män och sjukdomar....

Hursomhelst så var det en ren fröjd att se stora delar av vårt lag spela så briljant fotboll. Frågan infinner sig förstås varför det ska vara så svårt att göra rätt från början istället för att klydda till det och skaffa oss ett ännu tajtare matchschema?

Laguppställningen såg b-betonad ut och jag kände på förhand lite oro inför det, men bänken såg stark ut med flera spelare som kan komma in och dra upp tempot och riktlinjerna ifall det börjar gå åt skogen. Så långt hann vi aldrig. Arsenal startade i ett furiöst tempo och seplade ut Leeds så pass att de längtade tillbaka till Emirates stadium. När Nasri satte första målet kände de flesta av oss nog att det här skulle gå vägen. Vi ville spela fotboll och vi ville visa att Leeds kanske kunde lura oss en gång, men inte två.

Räck upp en hand ni som hade tippat att Sagna skulle sätta en boll? Ni som trodde att Sagna hade ett sånt skott i sig att Schmeichel säkert varit inne och röntgat handen under dagen för att kolla att det inte blivit några inre blödningar? Vilket jävla skott han fick på och även om Schmeichel var på den fanns det inget at göra med den kraften och riktningen. Smack och mums.

Ändå var det inte det tjusigaste målet. För när Johnson strutade var det så man tappade hakan. Närmare krysset går fan inte att sätta den och fast det var mot allt spel och logik så gav det målet Leeds en livlina. De fick dock aldrig upp ett tryck och jag satt i alla fall bara och väntade på ett tredje mål från vår sida.

Vi vet dock alla hur det kan gå med Arsenal och ett-målsledningar. Oron fanns där hela tiden tills Van Persie satte pricken över i med sin panna. Van Persie gjorde den nicken på den enda riktigt bra passningen Bendtner slår i hela matchen.

Det är märkligt att dansken inte bytte ut sig själv igår. Han låg fel i positionerna, han tog inga löpningar i djupet på sin kant och när han fick bollen så hade han mycket svårt att komma runt en gubbe och ge bollen vidare. Han visar prov på rätt tafflig teknik och alla kan se att han egentligen inte vill springa därute. Det värsta av allt är när han hela tiden springer lite lätt baklänges och pekar med båda händerna var han vill ha bollen. Det vore kanske bättre om han tog sig till en position där vi skulle tjäna på att han fick bollen. Jag må vara en av de största tvivlarna på hans talang, men igår höll han inte West Hamklass.

Arsjavin däremot saknar allt vad självförtroende heter i skottögonblicken, men fick också till en assist. Jag tyckte dessutom att han sprang mer än på länge och visade hunger och vilja. Kanske en synvilla.

Vi är vidare i FA-cupen, en inte helt oviktig turnering som kan ge oss en fin final på Wembley. Medans ligacupen är lite kalkonaktig så tycker jag ändå att FA-cupen har det mesta av charmen kvar. Låt oss i alla fall bevara en inhemsk cup som ger status, ära och berömmelse till skillnad från exempelvis den spanska och italienska cupen. Det är fördelen med att ha två, man kan älska den ena lite mer än den andra.

Det sägs att Vermaelen ska genomföra en liten "procedur" gällande hans hälsena i Sverige och efter detta mindre ingreppe ska han vara klar för spel inom 4-6 veckor. Upp med handen ni som fortfarande har hopp om att se belgaren spela i a-laget denna säsongen! Det kan finnas ett problem (detta utan att jag överhuvudtaget aspirerar på att vara läkare eller ens kunnig inom om området) att när man inte ser skadan till en början, låter honom vila, sedan tror sig veta vad det är och låter han vila, sen träna, skadan uppstår igen. Då börjar man leta på riktigt, men det är kanske inte helt självklart att man vet vad man ska leta efter och nu har man då hittat någonting som man ska skära ut. Om inte det heller verkligen är felet så kan vi vara helt säkra på att Vermaelen spenderar resten av säsongen på läktaren. Inte fy skam, bra platser har de också.

Det verkar helt spikat att Szczesny är vår enda friska målvakt inför de kommande matcherna. Visst har han flaxat bort sig här och där, men jag tycker nog att det finns potential. Nu får vi se honom i några raka matcher mot tufft motstånd. Vi får bara hålla tummarna för att det inte är han som stjälper oss.

Det är rykten hit och dit, men alla ni som undrar vem det kan bli ska tänka på att det finns två kriterier för att det överhuvudtaget ska bli en affär av en mittback:

* Han ska kosta två backar läsk och ett Toblerone

* Han ska kunna tala franska

Det snävar ner antalet till ett klart hanterbart nummer. Synd bara att ingen hört talas om dem än. Wenger vägrar att köpa någon du känner till ända sedan Francis Jeffers affären. Hårddraget, men ändå med lite substans.

Det var en intressant söndag ur Premier Leaguesynpunkt. Fyra kryss i de fyra matcherna och allra viktigast var förstås krysset som The Scum fick mot The Scum. Två fina poäng tjänade där. Fem poäng är ingen omöjlighet, men vi ska komma ihåg att om vi slår United hemma på Emirates så ska vi ändå gå resten av matcherna minst två poäng bättre än dem. Tufft. Det blir till att ta på Batmandräkten och Ka-powa dem allihop.

Det var väl inte så illa pinkat igår? Hur usla och icke-PL-värdiga West Ham än såg ut igår så hade Arsenal rest sig ur askan och ville visa världen att det här laget inte är borta, körda eller otillräckliga.

West Ham spelade på helt fel sätt när det kommer till att möta Arsenal, såg ni sådana ytor det fanns för oss att spela bollen på? Jämför det med matcherna mot Ipswich och Leeds där motståndarna var tätt inpå med fysik och kraft för att stänga ytorna för oss. Släppte vi inte bollen på ett tillslag så small det rejält, mot West Ham fick vi istället styra matchen, ta det lugnt och fundera över våra alternativ. Då är Arsenal närapå oslagbara.

Erik Niva lyfte igår fram begreppet gambeta när det gällde Tevez mål mot Wolves och det var väl ett klassiskt exempel på en gambeta. En gambeta är alltså när en spelare startar en anfallsräd som inte slutar förrän bollen sitter i mål eller att spelaren stoppas i denna räd. detta ska gärna ske med huvudet nerborrat av målmedvetenhet och dribblingar som får försvarsspelarna att se ut som statyer. Vi hade en sådan spelare igår som gjorde gambetas hela tiden, även om de räderna inte var mot målet varje gång, men Jack Wilshere personifierade igår Arsenals revanschlusta och jävlaranamma. Vi ville visa resten av Premier League att Arsenal kommer att försöka vara med så länge det bara går. Det uppskattar jag, hellre vilja och fallera på kompetensen, än att ha kompetensen och visa ovilja.

Det var extra roligt för Van Persie att få sätta två mål, det behövde han verkligen och han är enligt mig med råge den bästa anfallaren vi har. Han är otroligt viktig både i uppspelsfasen och avslutsfasen och är en otroligt komplett offensiv kraft att jämför med Chamakh som inte alls kan styra spelet lika bra, men är duktig på att lura offsidefällor och använda sitt huvud. Bendtner kan man inte nämna i samma andetag.

Fabregas var på spelhumör igår vilket måste till om vi ska kunna vinna någonting och det är ju faktiskt så att vi är den enda klubben i England som kan vinna alla fyra turneringarna. Långsökt naturligtvis, men det är klart att det är bättre att vara med än att inte vara det. På pappret ser våra nästa tre matcher lätta ut, men vi har ju fått lära oss att Leeds, Ipswich och wigan har förmåga att ta poäng av oss. Kan vi bara gasa lite till i matcherna så ska det nog gå vägen, för problemet tycker jag delvis har varit att vi har slagit av på takten och spelat i motståndarnas tempo och det är vi inte bra på. Spelar vi så snabbt som vi kan så ska motståndarna åka på så många gula kort att de börjar bli oroliga för röda och det bör ju gynna oss.

Rådet är alltså, spela snabbt och hänsynslöst i bemärkelsen att det inte gör någonting om det står 3-0 till oss efter 20 minuter. Det är ingen välgörenhet.

Ett fredagsinlägg utan särskilt mycket att säga, låter det som en plan? Det är ganska mycket stiltje på ryktesfronten och det är kanske precis som vi vill ha det, jag vet att jag föredrar inga rykten och så helt plötsligt dyker det upp ett blixtköp som ingen gissade sig till. Alla letar efter en mittback och jag är hundra procent säker på att Wenger har alla sina tentakler ute för att finna den perfekta lösningen (kvalitet+okändhet=lägsta pris).

Matthew Upson ryktades för comeback och jag vet att många av er som minns honom som en Arsenalspelare satte i halsen. Han blev i det närmaste utfryst under sina år i Arsenal och fick väl aldrig chansen under någon längre period. Till saken hör förstås att han skulle försöka slå sig in i laget 1999-2003, ingen lätt uppgift med tanke på att Tony Adams och Martin Keown var kvar i laget, men trots att han spelade 16+6 matcher under säsongen 2001/2002 så kändes han aldrig stabil och sedan han såldes till Birmingham 2003 så har han varit en duglig Premier League-back, varken mer eller mindre. Det betyder naturligtvis inte att han inte kunnat komma in och göra ett jobb för Arsenal, det tror jag säkert, men frågan är om vi inte kan få ett bättre kort om vi verkligen letar. Sol Campbell är inte ett sådant kort och Upson skulle vara betydligt bättre, men nog måste det finnas en och annan mittback i Europa som duger på vår nivå och kan tänka sig en bänkplats när/om Vermaelen blir frisk.

Vi vet ju inte heller om Vermaelen är samma spelare efter sitt skadeuppehåll, då skulle det kunna vara guld värt med en mittback som klarar av tempot och det fysiska spelet utan att behöva anpassa sig.

Jag inbillar mig att Matthew Upson var bitter efter försäljningen och tyckte att han aldrig fick chansen och det kan också vara en nackdel om man försöker värva honom igen. Dessutom är han ingen erfaren man när det gäller troféer, något som säkert spelade roll i Silvestrevärvningen, om det nu inte bara var att kunde tala franska. Då faller väl Upson ändå utanför ramen?

West Ham imorgon ska tas på allvar. Det tror jag väl i och för sig att Wenger sade till spelarna inför matchen mot Ipswich också, men snacka om att tala för döva öron. Imorgon får Wenger helt enkelt skrika ut att om man inte uppfyller de förväntningar som man kan ställa på spelare i Arsenal FC så kan man börja se sig om efter en annan klubb eller åtminstone fem raka matcher i reservlaget. Det finns inte mer plats för underskattning och lathet, det finns inga genvägar till en Premier League titel och att slå jumbon på bortaplan är ett minimumvillkor. Jag ställer kraven och de överlönade divorna i London ska nu bara göra som jag säger. Dags att komma igen med stil.

Ikväll gjorde jag något jag aldrig gör annars; eftersom jag är hemma och är sjuk blev det ingen pubrunda för mig denna kväll utan jag hade bänkat mig framför Unibets utmärkta stream. Det medförde att jag satt framför datorn och kunde därmed kolla av matchtråden under tiden. Det är intressant hur så många människor måste häva ur sig i skrift vad de känner i stundens hetta. Vill man läsa nyanserade bedömningar av matchen ska man absolut inte läsa en matchtråd på arsenal.se.

Matchen mot Ipswich blev precis så svår som jag förutspådde, problemet var bara att det var den inre fienden som var svårast. Vi ställde upp med ett lag som skulle kunna kandidera som ett a-lag i Premier League och därmed hade Wenger i mitt tycke gjort sitt jobb. Jag har skällt på honom för laguttagningarna mot Wigan och Leeds, men här har han i princip hört våra böner om att spela med bästa laget och ändå går det så här. Då måste det vara spelarnas fel.

Man måste utgå ifrån att Wenger manar på de sina, ger dem de taktiska nycklar de kan behöva för att slå Ipswich och försöker ge dem mental styrka att ha tålamod och spela vårt eget spel. De första tio minuterna såg det också ut som att vi skulle köra över Ipswich med allt vi hade, men det låser sig. Ingen kommer upp i den standard vi förväntar oss av laget och vi är helt enkelt alldeles för rädda för att förlora. Det verkar som att spelarna inte tror på sin egen förmåga och kanske framförallt inte på medspelarnas förmåga att hantera en boll och vinna matchen.

Alla vill att någon annan ska avsluta, att någon annan ska ta den avgörande löpningen och att någon annan ska jobba hem vid kontringar. Det här kommer naturligtvis bara att kunna rättas till med segrar, men just nu hackar maskinen från norra London rejält och det är bara att jobba på.

Jag känner mig tom efter en sådan här match, vi är bättre än så här och ändå kommer miljoner Gooners att fråga sig själva om det är värt det när åter miljoner hånfulla kollegor och släktingar hånar oss för förlusten mot Ipswich.

Man vinner ingenting utan att jobba för det och jag hoppas att Denilson, Bendtner, Arsjavin och Walcott som var värst idag fattar att deras insats var bedrövlig och att de rannsakar sig själva rejält. Vi kan inte ropa på bättre spelare för det löser inte problemet här och nu, det finns ingen frälsare på marknaden som kan ge oss en ligaseger ens för 500 miljoner kronor. Det är upp till oss som supportrar och dem som spelare att stå upp och kämpa i nittio minuter mot West Ham för att återfå glädjen och tron på att vi kan åstadkomma underverk denna säsongen.

Vi är bättre än vad vi visade idag, visar vi inte det i helgen och i returen så är detta en förlorad säsong. Denna svackan måste ta slut nu.