Wilsheres operation gick officiellt alldeles utmärkt och skadan som nu har hållt engelsmannen borta från spel under en hel säsong ska nu vara på väg att läka. Jack förväntas vara tillbaka i full träning i juli. Jag förstår att det inte är helt lätt att behandla skador, att förutspå läketiden och att det ibland uppstår komplikationer. På något vis kan jag ändå bara gäspa när jag hör sånt här. Vi har hört allt förut och det verkar vara lika goda gissningar som du och jag kan komma med så det vore kanske lika bra att låta bli. Nyhetsvärde noll.

Nyhetsvärde ett blir det på att Almunia tillsammans med ett gäng spelare som flertalet inte vet vilka de är lämnar klubben. Lite kortare gäspning, men inte tillräckligt upphetsande för att man ska sätta sig upp och undra vad det är som pågår.

Det sorgliga är att ingenting annat heller når över axelryckningsstadiet. EM är på gång, rykteskarusellen vägrar snurra och en ny säsong känns långt borta. Det är kanske så att man borde ta semester, men vi snackar fan bara maj. Jag vill ha nya transfers, bekräftelser på att Squillaci, Chamakh, Park, Bendtner och Arshavin får leta nya klubbar. Jag vill ha heta nyheter om hemliga nya taktiker, att Steve Bould tvingar fram metoder för att träna fasta situationer. Jag skulle vilja se Arsenal annonsera en träningsmatch mot Malmö FF, jag skulle vilja höra att van Persie skrivit på nytt kontrakt och att Luka Modric vill spela i rödvita tröjor. Jag skulle vilja höra från officiellt håll att Arsenals nya hemmatröja ska göras om då fansen vägrar köpa eländet, jag skulle vilja att Sir Toby´s portade alla Spurssupportrar.

Topp tre i önskningar skulle ändå se ut så här:

1. Arsenal går ut och annonserar att ekonomin är så bra att vi ska använda alla pengar vi fått in på transfers de senaste säsongerna till förstärkningar av laget.

2. Wenger erkänner att han trott för mycket på en del spelare som varit mediokra och att den tiden är förbi, numera får ingen spela bara för att de har kymiga foton på Wenger i prekära situationer.

3. Ramsey lär sig att spela ett offensivt spel och tar ett steg framåt nästa säsong.

Jag kanske ska tillägga att jag tror på Tomten, att Stella smakar öl och att det finns röda elefanter, men att de gömmer sig i körsbärsträden.

I förra inlägget ville jag ge ett perspektiv på Arsenals säsong. Jag påstod att vi de sista 31 matcherna inte var alltför långt ifrån samma mästarform som gav City titeln. Problemet var de första sju omgångarna och de interna problem vi hade med försäljningarna av Nasri och Fabregas.

När det var som värst så hördes det ganska höga rop om att Wenger skulle sparkas. Det skulle till och med ordnas protester mot klubben och det fanns även en del önskemål om att vi skulle söka utländska investerare.

Den önskan såg jag återigen idag. Här önskar Arsenal Action att Usmanov tillåts investera pengar i klubben så att vi kan slåss på samma villkor som City och Chelsea. Citys ligatitel och Chelseas CL-titel tas som intäkt för att det är så fotbollen kommer att se ut i framtiden och att vi bör göra som dem för att konkurrera.

Det händer att det finns sådana åsikter inom den här föreningen också och det är kanske en naturlig konsekvens av vår pokaltorka. Några supportrar är supportrar just för att de vill se framgång till varje pris, andra är som jag och vill se framgång födas ur den verksamhet klubben bedriver.

Idealistiskt är det oerhörd skillnad på att bygga klubben från grunden och att få pengarna tilldelade av någon stormrik person. Det är inte cancerforskning vi pratar om utan idrott. Tar man en spruta med ett prestationsökande medel så är det doping, och om man helt plötsligt har resurser man inte hade tidigare bara för att någon välbeställd typ känner att pengarna bränner i fickan, så är det ekonomisk doping.

Det är inte idrott, det är inte konkurrens på lika villkor där den som förbereder sig bäst och tar tillvara sina resurser bäst också är den som har störst chans att nå framgång. Tvärtom, här lönar det sig att inte sköta sin klubb ordentligt, bara man tar pokaler.

Det vanligaste argumentet är att "alla andra" gör det. Samma argument som tonåringar slänger ur sig för att de ska få vara ute till klockan ett med kompisarna och samma argument som fotbollsdödarna vill använda för att försvara filmningar. De kallas då "förstärkningar".

Det är fusk och ingenting jag vill förknippas med. Det kan vara att jag förblir den siste naive idealisten. Det är säkerligen också så att Arsenal inte är den mönsterklubb i alla avseenden som jag inbillar mig, men sett i ljuset av Barcelona, Madrid, Chelsea och City så är jag rätt nöjd med hur vi drivs.

Allt detta leder mig till Chelseas seger igår. Plastlaget lyckades med en storartad bedrift och har verkligen vält alla fördomar vi hade om dem på ända, rent spelmässigt. Jag kan se en tjusning i grisfotboll och är inte lika upprörd som många andra när det gäller att inte spela bländande anfallsfotboll och ändå vinna pokaler. Till syvende och sidst så är det motståndarnas jobb att bryta ner spelidén och lyckas man inte med det så förlorar man. Barcelona huffade och puffade, men nådde inte resultat, Bayern huffade inte riktigt lika mycket, och gick också på en nit.

Jag är inte glad för att ett engelskt lag vann, jag är absolut inte glad å Coles vägnar. Drömscenariot hade nog ändå varit att Chelsea förlorade och att Twatsen åkte ur i kvalet i höst. Fördelen nu är att de aldrig kommer få chansen till CL-spel och det är rätt åt våra "noisy neighbours", om man nu vågar använda det epitetet utan att det kommer tillbaka och biter en i svansen.

Tyst som i graven kring van Persie. Hujedamig. Dags att börja titta på fler anfallsförstärkningar?

Tyst som i graven kring Arsenal Swedens sommarfest, var är surret, spänningen och lagen? Kom igen nu Sverige!

En vecka efter Premier Leagues upplösning och vi kan konstatera att Arsenal inte på något sätt hade ett flertal affärer klara. Inga nyförvärv och inga klara avsked. Det må vara hur det vill med hur snart våra transfers är klara men vi vill se intentioner i sommar.

Det är klart att det är en omöjlighet för oss att vara med och slåss i det absoluta toppskiktet ekonomiskt och även om vi skulle kunna det i några få fall så är frågan om vi vill. Det är illa nog att vi har spelare som är överbetalda utan att prestera. Spörsmålen skulle bli oöverskådliga om vi skulle hamna i en Torresliknande situation.

Det är klart att man många gånger får vad man betalar för, men alltför ofta är priset inte en indikator på om snubben ifråga passar i laget eller i Premier League. Vi jagar alltså den perfekta värvningen, lågt pris och moderat lön, gärna med ett enormt klubbhjärta tillhörande The Arsenal.

Vi landade 19 poäng efter segrande Man C och tvåan Man U. Det är hisnande många poäng och det är ingen tvekan om att vi aldrig kunde utmana om någon ligatitel i år. Särskilt sett i ljuset av våra tuffa start i ligan. Arsenal, som av de flesta av BBC´s experter tippades utanför topp fyra, låg då strax ovanför nedflyttningsstrecket och Wengers huvud krävdes på fat eftersom han var slut och våra värvningar bedrövliga.

Med lite distans till oktober kan vi istället konstatera att vi den 2/10 låg tolv poäng efter City. Det betyder att på de senaste 31 omgångarna har vi endast tappat sju poäng till på dem. Sju poäng efter mästerskapsformen är inte katastrofalt och det får en att fundera lite på hur det kunnat gå med ytterligare en eller två värvningar och bättre avlastning till van Persie.

Jag säger inte att vi vunnit ligan, men man kan med enkel statistik hävda att vi inte är så långt efter som 19 poäng. 31 omgångar är en mer än allsvenskan och alltså inte någon kort period att mätas över. Det slätar inte över det totala glappet som blev oöverstigligt efter en start som om det var simning skulle slutat med en drunkningsolycka.

Målskillnaden är en annan parameter som talar om hur det sett ut i anfall och försvar under året. Arsenal har med rätta kritiserats för ett svagt försvarsspel under året och med justeringar på det så kunde vi ha tagit ytterligare några poäng. Kanske.

De båda Manchesterlagen hade efter 7 omgångar en fantastisk målskillnad, City hade 23-5 och United 24-5 medan vi själva hade efter Unitedförlusten ramlat betänkligt och hade 10-16.

På följande 31 omgångar jämnade det ut sig en hel del. City hade alltså +18 vilket är 26 måls skillnad. När Premier League slutade hade de 39 måls skillnad. De drog ifrån ytterligare under de 31 matcherna, men inte alls i samma takt som i början.

Man U däremot hade +19 efter sju omgångar och slutade på +56. De sista 31 omgångarna hade de en målskillnad på 65-28, medan Arsenal hade 64-31. Sex måls skillnad från ett lag som kunde varit mästare. Marginalerna är väldigt, väldigt små.

Inga ursäkter, men perspektiv. Vi höll inte måttet i år, men nog finns det saker att bygga vidare på.

Champions Leaguefinal idag. Pest eller kolera. Det bästa är nog trots allt om Bayern vinner och Twatsen åker ut i ett enkelt kval i höst.

Van Persies kontraktsförhalning är inget gott tecken. Ville han skriva på så hade det varit klart redan. Rosicky och Djourou kunde ju skriva på mitt i säsongen. Holländaren är alltså förlorad, återstår att se till vem och kanske framförallt vilka vi köper in i hans ställe. Vi har nu fyra anfallare som troligen är på väg bort från klubben i Vela, Bendtner, Chamakh och Park. Ingen lär sörja någon av dem, men vi vill heller inte vara tvungna att panikköpa något i augusti för att vi aldrig lyckades övertyga van Persie.

En liten reflektion: Är det inte dags att göra våra sämsta spelare till kaptener, vi lyckas ju alltid bli av med dem under somrarna?

Puh!

Vilken dag. Vilken djävla dag. Vilken djävla f*ckat underbar dag vi har haft.

Jag vaknade imorse, hyfsat utvilad men fortfarande med en förkylning som är sviterna efter tre dagars friluftsliv tidigare i veckan. Det kunde vara ett tecken på att jag borde sitta hemma och vårda näsan, tycka synd om mig i förebyggande syfte så att man bara kunde stänga av eländet vid en förlust. Kanske till och med sjuka sig imorgon.

Cykeln bar mig utan problem ner till Toby´s och väl där möttes jag av idel rödvita. Man skulle lätt kunnat tro att det var vi som slogs för titeln. City och Unitedsupportrarna fick dela på samma rum och det var en hel del lediga stolar. Däremot var det knökfullt i vår ände där till och med Spursarna kände sig manade att kolla på Arsenal. "You only came to see The Arsenal"!

Arsenal börjar lysande och det bådar aldrig gott. Vi är inte klubben som gör det lätt för sig nuförtiden och innan tjugo minuter var gångna så låg vi under efter ett offsidemål och en horribel försvarsmiss. Ovanligt.

Vi hade en fladdrande toker i Spurshörnan som jublade mer åt West Broms mål än åt Tottenhams och det var inte utan att man kände ett visst agg byggas upp. Nu är man ju en civiliserad person så jag bet ihop och bad till min öl om att vi skulle kunna skratta sist.

I titelkampen i rummet bredvid var det en eller två Cityfans som jublade och ungefär tio gånger så många Unitedsupportrar som jublade ännu högre när QPR vände. Rafflande värre. Shit clubs, shit support!

Vi var tysta, förbannade och förödmjukade. Vi har haft allt i våra egna "tvålade" händer så länge nu att det blev parodi alltihop. Vi skulle ju bara knyta ihop säcken, släcka lampan och gå hem, tryggt förvissade om att vi spelade Champions League nästa säsong. Istället sticker det svartvita fula trynet upp och sätter krokben. Fy bubblan vad nedrigt!

Å andra sidan hade de giganten Marton Fulop i målet. Vore man det minsta konspiratorisk (jag?, nejdå!) så skulle man säga att han var avlönad av Wenger. Om vi haft tvålade händer på sistone så var Fulops gjorda av såpa av den sort man lägger på bowlingbanor. Utan honom så hade vi haft värre besvär än vi hade.

Jag vill inte peka på problem idag, men nog var det jobbigt sista halvtimmen. Istället för att kunna sitta kolugna och ringa hem och be frun värma upp lasagnen så sprang vi runt och lät West Brom ha boll. Det var panikbrytningar här och där, massor av fasta situationer till hemmalaget och Szczesny fick slita för sin lön.

Det kanske var därför som det var så oerhört förlösande när domaren blåste av matchen. Vi har återigen trotsat oddsen och till och med tagit fler poäng än förra säsongen. Vi har gjort fler mål än ifjol och detta på trots av att vi tappade Fabregas och Nasri och att vi haft ett oerhört beroende av van Persie. Det är inte mycket till framsteg, men det viktiga är nog att vi inte gick bakåt efter den turbulenta sommar vi fick uppleva. Arsenal har förhoppningsvis gått stärkta ur den här säsongen.

Den känslan vill vi ha kvar när augusti kommer och då krävs det att van Persie stannar. Det är antagligen för mycket begärt att han ska vara skadefri en hel säsong till och därför är Podolski inköpt för att kunna avlasta holländaren. Nu behöver vi ha in ett eller två ansikten till av väldigt hög kvalitet. Det bör vara någon som hotar att gå rakt in i startelvan. Då kan det här bli spännande.

Cykelturen gick raka vägen in på Ica, bort till frysdisken. Lasagne i korgen, rätt in i mikron därhemma och avnjöts högtidligen med ett lite fult hånleende. Precis som det ska vara på St: Totteringham´s Day. Happy holidays allihop!

Vi står framför slutet av säsongen 2011-12 och vi har för en gångs skull ingen aning om vad vi ska få uppleva. Fågel, fisk eller mittemellan, oavsett vilket så blir det en känslomässig berg och dalbana så snart domaren blåser igång matchen på The Hawthorns.

Alla vet förutsättningarna, en seger så blir vi trea och spelar Champions Leaguefotboll, en förlust och vi riskerar att få spela Europa Leaguefotboll nästa säsong. Samma Europa League som Twatsen dissade genom att inte bry sig och samma Europa League som båda Manchesterlagen vägrade anstränga sig i när de föll ur Champions League.

Wenger försökte i någon sorts "ta-ut-förlusten-i-förskott"-anda hajpa Europa League och menade på att det inte är en så dålig turnering som folk gör sken av. Förvisso är det sant, men det är en vid skillnad på att kvalificera sig dit för att man siktat dit och att kvalificera sig dit, men siktat högre.

För Arsenal och Twatsen är det en förlust att landa med en Europa Leagueplacering. Skulle vi ändå sitta i den sitsen efter säsongen så vill jag se en lika engagerad satsning på den titeln som på Champions League. Vi ska vara en ambitiös klubb och ambitiösa klubbar vill vinna de tävlingar de ställer upp i.

Twatsens ursäkt för att dissa Europa League hänger självklart samman med bristen på en bred trupp. an ville inte slita mer än nödvändigt på det bästa manskapet och satsade fullt ut på att nå CL med en ligaplacering i topp fyra. Det vore ju onekligen sorgligt om de blev fyra och missade ändå...

Van Persies vara eller inte vara i Arsenal nästa säsong hänger naturligtvis ihop med våra resultat. Att säga något annat är att stoppa huvudet i sanden. Holländaren har varit i klubben tillräckligt många år för att han ska vara förlåten ifall han givit upp hoppet om en titel med klubben. Vi supportrar kan inte bara hoppa av och byta när det inte passar, men van Persie vill så klart vinna saker.

Jag kommer åtminstone inte att hålla något emot grabben ifall han lämnar. Det är bara att hoppas att det inte sker och att någon övertygar honom om att det finns hopp i klubben framöver. Sen ska ju de "löftena" infrias vilket är en helt annan femma.

Skulle han lämna så är klubben helt plötsligt i desperat läge efter att skaffa ännu en anfallare av rang. Det har ju blivit bevisat i år att vi varit oerhört beroende av van Persie och han har ju frälst oss med den äran, men ska man bli något att räkna med så måste man sprida ut målen över fler personer. Vi ska helst vara lika slagkraftiga när en av nyckelspelarna har en skada. Jag räknar nämligen kallt med att åtminstone två eller helst tre av Bendtner, Chamakh och Park lämnar. Vela kan i mitt tycke få stanna och ta en fjärdeplats som striker.

Ligaavslutningen sker som sagt imorgon och vi har massor att spela för precis som på flera andra ställen i England. Hetast är förstås titelracet som troligtvis inte blir så mycket race eftersom åtminstone jag räknar med att City slår ner QPR med åtminstone fyra bollar. Då går ligaguldet till de som har lagt mest pengar och på något vis är det den logik som blir alltmer sanningsenlig i fotbollen.

Chelsea köpte titeln ett par gånger och City är på väg att göra det. United har gjort det flera gånger om genom att betala rikligt för de spelare de velat ha, om än över flera år. Att det sedan finns klubbar som spenderat extrema summor utan att vinna titeln handlar mer om dålig scoutning än något annat.

I andra änden av tabellen ska Bolton och QPR slåss för sin överlevnad. Eftersom jag redan räknat bort QPRs chanser mot City så återstår det att se ifall Bolton kan vinna sin match borta mot Stoke. Jag har inte mycket till övers för något av lagen, men måste jag välja så kan jag tänka mig att se Mr. Myiagi göra hattrick mot Delap och Shawcross. Det och en trepoängare skulle smaka mumma en söndageftermiddag.

Jag måste erkänna att jag inte alls känner den där spänningen som jag borde känna inför en säsongsavslutning. Vi har allt att spela för och ändå vill inte den där pirrande oron krypa på mig, förväntan och hopp lyser med sin frånvaro och entusiasmen har falnat.

Missförstå mig rätt här: det är inte så att jag inte bryr mig, snarare är det cynismen och övertygelsen om att vi kan klydda till det här bortom förståndets gräns som håller mig blasé.

Arsenal har haft massor av chanser att döda spänningen, vi har haft turen att få ytterligare chanser på grund av de andra lagens otillräcklighet. Allt bara för att vi ska kunna sitta och bli rejält straffade på sista speldagen. Det vore inte mer än rätt, men inte bra alls.

Arsene Wenger tog det mindre djärva greppet att utse Steve Bould till Pat Rices efterträdare, bland annat med argumentet att han känner till klubben. Det är naturligtvis en bra idé att ha folk som känner till klubben om man tänker byta ut hela eller större delen av tränarstaben, men när en ska gå kan det vara all idé att titta på alternativ utifrån som kan komma in med fräsch input.

Det vore finfint med en assisterande coach som skulle kunna yttra följande meningar (på engelska förstås):

- Du Arsene, vi kanske ska försöka byta in någon innan den 67:e minuten....

- Du Arsene, vore det inte en bra idé att kolla hur motståndarna spelar innan vi formerar vår uppställning och lägger upp vår taktik?

- Du Arsene, kan man tänka sig att man ändrar inställning om inte vårt spelsystem bär frukt under matchen?

- Du Arsene, kan man tänka sig att köpa spelare som inte kan franska?

- Du Arsene, kan du koncentrera dig på matchen istället för att klaga hos fjärdedomaren?

- Du Arsene, gör dig av med Ramsey för fan!

Efter söndagens match så väntar ett långt uppehåll där vi ska behöva utstå det ena ryktet efter det andra. Det vore oerhört skänt om vi kunde ha klart med alla tänkbara transfers, både in och ut, innan EM. Det skulle ge klubben arbetsro och framförallt skulle jag tycka det var skönt att slippa tröttsamma spekulationer. Få av oss har någon större insikt om huruvida den eller den spelare skulle bidra med något i Arsenal. Det vore bara härligt att kunna veta vad vi har att förhålla oss till.

Arsenal har lanserat en tröja som kommer att väcka löje hos motståndarna. Den ser för fasiken ut som om franska fotbollsförbundet sponsrar oss. Ärmarna ska vara vita och inget annat. Den röda randen som vi hade längste ner på årets tröja var en styggelse och nu lägger de till ett blått också. Avgå designers!

Det är ju förvisso så att smaken är som baken, men det är heller ingen modesalong. Arsenals färger är rött och vitt och det ska vara gula tröjor på bortaplan. Allt annat är att göra saker värre. Vill man göra olika tröjor så finns det tröjtyper att bolla med, ge fan i att mixtra med färgerna! Slutsatsen är alltså, inte köpa för andra året i rad.

Hur är det möjligt att vi fortfarande har en möjlighet att klara tredjeplatsen för egen maskin?

Den frågan ekar över hela världen (nåja) och forskarna kliar sig skalliga över detta mysterium. Vi har på några veckor gått ifrån att vara ett lag i medvind till ett lag som är livrädda för att förlora. Det vi såg igår mot Norwich är att Arsenal, när de är i ledning, backar hem och slår av på takten. Det spel vi såg när vi låg under är det Arsenal vi borde ha sett hela tiden.

Det är naturligtvis en inställningssak och samma brist på vinnarskallar som tidigare. Våra spelare kan spela fantastisk fotboll vilket vi visade under vår forcering när vi gick från 0-1 till 2-1 och från 2-2 till 3-2. Vi hade dem på kroken och gör defensiva tokbyten och håller tillbaka på offensiven.

Det är inte okej att vi kan spela anfallsglad fotboll men väljer att inte göra det bara för att vi ska slå vakt om en ledning mot Norwich på hemmaplan. Den utvecklingen är ett resultat av de spelare vi köpt in och Wengers dåliga matchcoachning.

Vi fick igår se spelare som lite lamt joggar tillbaka i defensiven vid Norwichs mål, spelare som saknar viljan att hjälpa laget att uppnå de mål som är satta. Som publik blir man skogstokig.

Nu är vi tvungna att lida igenom sista omgången och hoppas att vi kan ta ett positivt resultat i Birmingham. Gör vi vårt så kvittar det vad de andra gör. Tyvärr visar tecknen att vi kommer att få en jobbig söndag. Twatsen har Fulham hemma och Newcastle har Everton borta. Inga självklara segrar några av dem, men å andra sidan är inte West Brom borta någon säker vinst heller.

Jag har tjatat om det tidigare, om man inte visar inställning i våra viktigaste matcher, när ska man visa inställning då? Jag hoppas och tror att Wenger avlastar en hel del dökött i sommar baserat på psykologiska utvärderingar. Vår upplevelse av spelarnas insats kan vara ett gott riktmärke även om statistiken säkerligen motbevisar upplevelsen då och då. Men sanningen är ju den att jag inte bryr mig om hur många passningar Ramsey slår rätt om han inte hjälper till i defensiven, det spelar heller ingen roll hur mycket Walcott löper i meter om hans inlägg varje gång slås rakt på förste försvararen.

Bort med dökött, gör tuffa psykologiska värderingar av tilltänkta nyförvärv och se till att skapa ett klimat i klubben som gör att man vill vinna, till varje pris nästan. Som det är nu har vi ofta hamnat i situationen att ingen i laget vill stå med Svarte Petter. För att ha ett bra lag som kan vinna titlar behöver vi spelare som är intresserade av att göra det bästa för laget i alla lägen, som kan flera typer av spel och så behöver vi en manager som vågar ha flera typer av matchvinnare och matchplaner.

Vi har fått en chans till i nästa vecka att ta den där eftertraktade tredjeplatsen. Ta nu den gubbar så vi kan slappna av under Champions Leaguefinalen.

Kvällens resultat i Premier League antyder att vi inte ska kunna slappna av en sekund av de återstående två matcherna i Premier League. Vi har allt i egna händer, men vi vet också att vi är mästare på att göra saker svårt för oss. Chelsea är i praktiken ute ur racet om en fjärdeplats och kommer naturligtvis med den vetskapen vara ännu ett snäpp mer taggade i finalen mot Bayern München.

Vi har Norwich hemma och West Brom borta. Det låter som ett enkelt schema mot två lag som inte har något att spela för. Tyvärr är det väl så att i vårt fall tycks inte yttre motivation spela någon större roll. Vi har ju en förmåga att tappa poäng mot lag vi enkelt ska vinna mot och så fort våra spelare börjar snacka om att varje match är en cupfinal så ska vi nog dra öronen åt oss. Cupfinaler är ju inte riktigt vår paradgren sett till de senaste åren.

Förlusten mot Wigan och vår oförmåga att vinna mot lag som Stoke kommer alltid tillbaka och biter en i svansen. Det är en av de saker vi måste rätta till om vi ska ha någon som helst möjlighet att slåss i toppen nästa säsong. Till det behövs spelare som vill vinna, om än inte till varje pris så åtminstone mer än vad Ramsey, Djourou eller Walcott vill. Det borde räcka en bra bit på vägen.

Tar vi tredje platsen så måste det anses vara en godkänd säsong och särskilt sett i ljuset av vad som hände under sommaren. Vi var uträknade, hånade och dissade av väldigt många av våra egna supportrar. Wenger var inte värd ett ruttet lingon, vi hade inte ett lag som skulle klara ens en sjundeplats och man ifrågasatte i princip allt som hände kring klubben. Minns ni protestmarscherna som skulle arrangeras?

Allt är inte frid och fröjd i kungariket Arsenal, men nog är det heller inte så illa att Wenger måste avgå pronto?

Arsene Wenger har idag gått ut och talat om att man borde kunna gå in i efterhand och straffa filmare vilket bland annat jag efterlyst ett tag. Än en gång strider jag i debattens frontlinje....

Sol Campbell har meddelat att han slutar som professionell fotbollspelare. Campbell som var en klippa under Arsenals senaste guldera är en av de klokaste värvningarna Wenger gjort och ett bevis på att spelare som ruttnar borta på WHL kan ha en blomstrande karriär så fort de lämnar den infekterade miljön. Campbell är och förblir en av de stora i Arsenal och det är bara att hoppas att vi inte sett det sista av honom i fotbollsvärlden.

Till sist har Arsenal Sweden annonserat ut den efterlängtade sommarfesten med intern fotbolssturnering som tillbehör. Det här kan bli en klassiker av rang så samla ihop några vänner eller bara dig själv och anmäl dig till festen. Är du bra på att spela fotboll så anmäl att du vill spela med undertecknad. Jag behöver nämligen all hjälp jag kan få.

Efter vårt naturliga poängtapp mot fotbollsdödarna Stoke så väntade ett par dagar där vi skulle få reda på mer om vi har en chans på den där tredjeplatsen eller ej. Slutsatsen blev att vi fortfarande har allt i egna händer och om Bolton skulle knipa en poäng mot Spurs imorgon så ser det hela riktigt bra ut till helgens match hemma mot Norwich. Faktum är att nog alla bör hålla på Chelsea också. Skulle vi missa tredjeplatsen så vill vi absolut att det ska vara till Chelsea för att slippa oroa oss över att de skulle vinna CL-finalen.

Huvvaligen, hålla på Chelsea...

Igår spelades seriefinalen i Premier League och nu är det många som tror att ligan är avgjord. Haken är bara den att med alla knepiga resultat och blandade insatser vi sett den här säsongen så är ingenting slut förrän hon på Viktväktarna börjat nynna på "Tunna skivor". Det som var intressantast i Manchesterderbyt var hur tama United var. Jag tror aldrig jag har sett dem spela så här dåligt. City gjorde allt rätt och visade att de översugna på att ta kommandot i ligaracet. Fergusons gubbar ville bara ha kryss och hade kanske klarat av det också om det inte var för den där lilla fasta situationen.

Det är också det här som är en del av charmen med fotboll för den neutrale åskådaren, att spelare som är vana vid att vinna, vana vid att det är de som är i förarsätet och ska bestämma taktpinnen kan bli så paralyserade när någon annan dominerar. Vi vet att de spelare som United ställde på banan hade kunnat vinna vilken match som helst i Premier League. En av de mer utskällde igår - Ji-Sung Park, brukar ju tycka att det är jätteroligt att spela mot Arsenal, men igår såg han ut att spela ett par divisioner längre ner. Nani, som brukar vara ett riktigt hot, mötte Clichy och jag trodde att det skulle bli hett om öronen för den gamle Goonern. Nani var sämre än Ramsey på att sätta passningarna till rätt adress.

Jag gråter inte. Jag som tycker det är lika illa att City vinner som United tycker bara det är roligt att det är spännande. Det är högst troligt att sista omgången blir avgörande och det är väl lite av tjusningen. Man kan undra om ligaavslutningen den 13/5 räknas som en lördagsomgång eller om vi får möjlighet att se Arsenal?

Arsenal har gjort klart med Lukasz Podolski. Till slut skrev tysken på och det snackas om en övergångssumma på £11m. Det låter som ett bra nyförvärv, men bränd av Jeffers och Chamakh så avvaktar jag typ en säsong innan jag yttrar mig om det. Det positiva är dock att Wenger agerar tidigt och så som det låter i ryktesväg så är det fler lite större (läs: dyrare) värvningar på gång. Ett högt pris är ingen garanti för kvalitet, men å andra sidan så har vi provat billigt nu ett tag och fått ganska lite valuta för det så låt oss bara prova något annat ett tag.

Roy Hodgson är nyutnämnd förbundskapten för England. Hodgson är ju känd för alla svenskar genom sina sejourer i bland annat Malmö FF och han verkar alltid vara en sympatisk kille när han framträder i TV. Framförallt är han ju mer bildskön än rivalen Redknapp som av alla tippades att ta över efter Capello. För mig som inte har några som helst sympatier för Englands landslag så hade Redknapp varit ett bättre alternativ. Han har ju halva laget redan i Tottenham och det går ju som på räls just nu.  Han hade väl klarat England igenom gruppspelet bara för att bli utslagna av dålig surkål och ett halvtaggat Polen i slutspelet.