Hur tänker Wenger imorgon? Han har förvisso gett svaret redan i ett par intervjuer där han förklarar att han vill vinna matchen och kommer att ställa ett bra lag på benen. Samtidigt säger han att han tänker vila en del spelare som spelat mycket.

Det betyder att han återigen blandar ungdom och erfarenhet, antagligen på ett sätt som lutar mer åt erfarenhet än vad vi är vana vid i den här cupen. Mina åsikter kring det har jag redan ventilerat i tidigare inlägg och tänker inte gå in mer på det just nu. Däremot blir det intressant att se just vilken balans laget får.

Eboue har mirakulöst tillfrisknat och det innebär att en pusselbit är helt spikad. Ivorianen lär få spela istället för Sagna. Jag skulle gärna se att Squillaci fick sitta av den här matchen på bänken för att få lite vila. Mittfältet är den mest spännande lagdelen när det gäller att laborera med folk. Jag har inga gissningar att komma med, men önskar att Wilshere får spela framför Nasri som behövs mer i ligan.

Framåt skulle jag gärna se att Bendtner får en chans till, inte minst för att han var så bedrövlig mot Braga. Revansch imorgon kanske? Dessutom vill jag se att Vela får starta. De inhopp han har gjort lovar gott och kan bara laget ge honom de bollar han behöver så har han speeden, och viljan att åstadkomma saker. Han behöver få utdelning för sitt jobb, då kan det komma mer.

Just nu ryktas det om spelare hit och dit. Wenger ska köpa försvarare, målvakter och talanger om vartannat. Jag väntar med spänning på januari, men misstänker att det blir lite som julafton. Man hoppas på nycklarna till en Lamborghini, men får nöja sig med en biltidning och en chokladask.

Segern igår var ytterst välkommen. Jag missade själv matchen och har därför inte mycket att säga om spelet även om rapporterna gör gällande att det uppstod ungefär samma skakighet som mot Tottenham, denna gången uteblev dock poängtappet.

Det verkar som att bortaspelet har förmågan att svetsa samman laget lite grand extra hittills denna säsongen. Emirates har inte varit den borg man vill att det ska vara och det måste faktiskt ändras på om det ska bli titlar denna säsongen. Resultatet tillsammans med Chelseas poängtapp gör att vi nu är uppe på samma poäng som de blå, men fortfarande två poäng efter ligaledarna, numera Man U. Man U som ser ruskigt starka ut, inte spelmässigt men väl resultatmässigt och det är ju ändå det som spelar roll. Det ska bli intressant att se hur Man U klarar de hårda matcherna i december mot Arsenal och Chelsea. Är de fortfarande obesegrade kring nyår så blir jag orolig.

Det ryktas kring att Pat Rice lägger av som assisterande manager efter säsongen. Jag vet inte alltför mycket kring hans roll och inflytande, men teoretiskt kan detta innebära både ett lyft och ett fall. Det gäller att välja efterträdare med omsorg.

Arsenal har lottats mot Leeds i FA-cupens tredje omgång. Låter som en bra lottning. Arsenal brukar faktiskt inte ha problem med lag från lägre divisioner och det skulle vara en skräll om vi inte gick vidare. Vi kan nog räkna med att få lufta en och annan av de mer reservbetonade spelarna.

Wigan på tisdag i ligacupen. Även om det är en pajascup så måste laget få med sig en vinst för att bygga vidare. Det håller inte att hacka sig framåt i den tuffaste av världens ligor. Alltså, spela spelare som vill och kan vinna matchen.

Torsdag kväll och ganska mycket stiltje på verkliga nyheter kring Arsenal. Det ryktas fram och tillbaka om spelare vi aldrig kommer att köpa. Vi kommer sannolikt att få se samma mönster som tidigare, det vill säga HÖGST en spelare värd några pengar.

Arsenals trupp är på pappret bred nog tycker jag, men det som saknas är också det som inte går att köpa för pengar: Stake.

Vi spelar i år ett tuffare spel rent fysiskt och det är bra, men vinnare är också vinnare psykiskt och där saknar vi fortfarande en del. Det ligger tyvärr ett moment 22 inbyggt i truppen. Vi saknar vinnarskallar för att spelarna inte vunnit någonting. De har ju heller inte vunnit någonting för att de saknar vinnarskalle.

Wilshere har vinnarskalle eller så är det naivitet för han springer som om hans liv hängde på det. Vi behöver mer av den varan. Fabregas har hittills visat att han inte kommer att vara en pådrivande ledare annat än genom sitt spel och just nu är det inte briljant.

Arsenal skulle behöva få ihop ett gäng som tror att de kan gå på vatten och dessutom vara beredda att gå över lik för att bevisa det. Klarar Wenger att lura i dem det så har vi en chans. Vi är bra när vi får lite medgång. Framgång föder framgång och det är ju precis som Wenger säger att det lag som är jämnast också vinner serien. Just nu är det Man U, men det ska väl förhoppningsvis ta en ände med förskräckelse snart. Gärna den 13:e december.

Ramsey lånas ut till Nottingham och det låter som en superb idé. Det gör att om han inte råkar ut för något återfall, att vi har en Ramsey att räkna in i laget redan i januari, matchtränad. Det hade han inte varit om han stannat i Arsenal. Vi kanske ska låna ut Bendtner och Van Persie också?

En hel del människor spår Arsenals fall efter de usla resultaten hittills och det är svårt att inte hålla med. Samtidigt är det ett fantastiskt utgångsläge klubben sitter i för att vara så erbarmligt dåliga.Faktum är att den plattform vi står på är en utmärkt språngbräda för att uppnå odödlighet och ta en eller flera titlar. Just nu ser det inte ut som att laget är kapabelt till det, just nu känns det som om allting bara är svart, men tänk så fort det kan vända.

November har annars visat sitt fula tryne på riktigt i år. Vi har just nu två vinster och fyra förluster och vi har dessutom två matcher kvar. Som bäst kan vi klara oss med oavgjort alltså. December måste bli mycket bättre för att vi ska kunna ta ordet ligatitel i munnen.

En annan sak som måste bli mycket bättre är Vermaelen. Djourou och Koscielny i all ära, men inte är de toppklassmittbackar som hade tagit en plats i något av de andra tre topp fyra lagen? Squillaci och Vermaelen kan vara den vinnande formeln. De andra två måste hjälpa oss att hanka oss fram tills dess.

Denilson var inte bra igår och framförallt håller han inte på Songs position. Ramsey måste se till att tillfriskna fort så vi har en ordentlig ersättare där. Denilsons dagar kan vara räknade i Arsenal med tanke på han prestationer på sistone. I och för sig tror jag inte att jag och Wenger shoppar glasögon i samma butiker.

Chamakh har fått utstå mycket kritik och jag fattar ärligt talat ingenting. Han är ju den ende som producerar mitt i allt eländet. Vi kan ju inte begära hattrick av karln när resten av laget gör juniormisstag. Bendtner var inte bra under alla sina minuter och kunde inte visa upp de kvaliteter som ska kunna utmana Chamakh om en startplats. Van Persie mäts inte med samma måttstock för vi vet att han kan trolla. Han behöver bara komma in i det, han ska ges tid till det innan vi dömer ut honom.

Aston Villa borta är ingen drömmatch för att komma tillbaka till vinnande form igen, eller så är det precis vad vi behöver. Nu kommer vi till en match där de flesta är övertygade om att Arsenals titelrace är över, våra egna supportrar börjar misströsta och då kan vi spela utan yttre press. Det kan passa oss.

Jag har kommit på ett sätt att trösta mig i allt elände. Jag sätter pengar på de andra i topp fyra. Vinner de så vinner jag pengar, vinner de inte så tjänar Arsenal på det. Win-winsituation kallas det. Sådana gillar jag.

Jag börjar bli bra på att ta förluster. Inga saker sönderslagna, inga svordomar offentligt och inga krav på att Wenger ska avgå. Bara det där vidriga illamåendet inombords. Men jag fortsätter att svälja, igen och igen. Vi börjar bli vana nu.

Vi ska klargöra flera saker idag. Det som hände var för det första "one of those things". Det händer inte ofta, tack och lov, att vi fullständigt spelar ut ett lag de få sekunder vi får hålla i bollen innan vi bli nersparkade. Braga var jätte-jättedåliga och ändå lyckas de sätta två mål på två chanser. Påminner om Spurs i helgen.

Vi kan klargöra att Arsenal borde ha avgjort matchen ändå, men flera spelare visar inte riktigt att de är kandidater för startelvan. Alla de som ropat på Bendtner fick inga argument för sin sak idag. Eboue var klart under par, Rosicky är mest en vattenbärare utan lyskraft och Walcott kunde inte använda sina spetskvaliteter som vi vill att han ska.

Vi ska klargöra att domaren egentligen inte hade en svår uppgift, det hade bara varit att markera med kort mycket tidigare mot Bragaspelarna. De skavde, hängde och sparkade konstant ner de gula. Vi behöll vårt lugn och försökte spela vårt spel. Det borde ha gett utdelning, inte minst i straffsituationen. Jag förstår om luften går ur en sån som Vela när han får gult kort efter att ha blivit nersparkad. Vad skulle vi ha målområdesdomaren till förresten?

Vi ska klargöra att Arsenal inte spelade på topp idag. Det skulle vi inte ha behövt göra heller. Det lag som stod på benen spelade helt okej, det lag som spelade skapade tillräckligt mycket för att vinna matchen.

Dessutom ska vi göra väldigt klart att om Fabregas inte kommer tillbaka till den form han har haft så gör vi bäst i att sälja av honom. Idag var han ingen tillgång för laget.

Jag kan bara sucka och vara väldigt nöjd med att vi har avgörandet i egna händer ännu. Partizan hemma ska bara vara seger. Tyvärr ligger den precis innan Man U matchen, men vi har fem dagar emellan och bör fixa den trängseln i spelschemat.

Ibland hatar man att man älskar denna klubben.

Om inte förlusten mot Tottenham var jävlig nog mot mig så var nog den kombinerade diarrén/kräksjukan jag upplevde natten därpå det som lärde mig att lördagen den 20/11 var årets värsta dag.

Ser man matchen mot Spurs i repris så tror jag inte att man någon gång i första halvlek kan se tecken på att Tottenham kan vinna matchen. De har inte viljan, kunnandet eller positionerna. Ändå vinner de matchen på två målchanser.

Tottenham förtjänar kanske lite cred för det, men nog fan var det mest Arsenals okunskap, bristande vilja, tålamod och framförallt att vi inte håller oss till det spel som vi spelade i första halvlek.

Redan i början på andra kunde vi se hur Arsenal skulle ta det lugnt i backlinjen, hur vi skulle spela av halvleken. När Bale sedan gör 2-1 kommer vi inte ur det spelet. Vi har inte varit särskilt duktiga på att fösvara ledningar sedan George Grahams dagar.

Jag har svårt att förstå vad som är problemet. Vi kan egentligen strunta i alla bortförklaringar för det finns det inga giltiga sådana. När Arsenal är så här ryggradslösa på hemmaplan så förtjänar laget all kritik det kan få. Jag skyller inte på Wenger denna gången för han kan nog bara slå ut med armarna och undra vad fan som pågår. Om han säger i omklädningsrummet att spelarna ska ta färre risker eftersom vi leder matchen så betyder inte det att vi ska slå tvåmeterspassningar i backlinjen och inte anfalla.

Hade vi haft samma tryck upp i banan som i första halvlek så hade vi vunnit. Arsenal modell 2010/2011 går inte att lita på. Vi är fortfarande med tack vare att de andra lagen inte heller är att lita på. Man U måste undra vad det är som pågår. De borde vara en bra bit från tätkänning med tanke på alla oavgjorda matcher. Vi likaså, men ändå lyckas inte heller Chelsea knyta till säcken.

På ett vis är det bara att tacka och ta emot, men det känns inte bra. Vi skulle alltså i teorin kunna vinna ligan med minimum tre hemmaförluster. Det är nästan så att man inte vill.

Braga imorgon och nu är det inget snack om att vi ska ta poäng och säkra gruppsegern. Hota med löneavdrag eller platsen i laget, vad som helst. Det finns inget utrymme för fler fiaskon. Vi kan inte förvänta oss att alla resultat fortsätter att gå vår väg och då faller vi på vår egen inkompetens. Det kommer inte att se snyggt ut.

Derbydags imorgon och jag tror att många med mig känner sig lite lätt illamående av all anspänning. Kommer Gareth Bale att kunna skada The Gunners? Kommer Harry "Paddan" Redknapp att få lov att sitta och mysa på avbytarbänken för att Gallas är hans försvarare och inte vår? Kommer Gallas att jubla om han gör mål? Är Peter Crouch världens just nu längste anfallare? Kommer Arsjavin att markera honom vid fasta situationer?

Många frågor och nya dyker upp mest hela tiden. En sak är säker, matchen betyder oerhört mycket, särskilt nu när Arsenal har lyckats ta sig till slaglägesposition i ligan. Vi är tvåa och kan om allt går vår väg ta ledningen den här helgen.

För att vi ska vara i närheten av den möjligheten krävs att Arsenal gör sitt på plan mot ett Spurs som tror att de är världsmästare efter en seger mot Inter. Arsenal kommer från två svåra bortamatcher och sex poäng i bagaget. Vår akilleshäl har varit hemmamatcherna och det måste rättas till och förlust hemma mot Tottenham är oaccetabelt och glädjande nog sällsynt.

Statistik och historia vinner vi inte matchen på, men nog vet spelarna i båda lägren om hur det brukar gå. Det används garanterat som tändvätska i omklädningsrummen. Tottenham har skakat oss förr och en av de värsta är så klart 4-4 resultatet för några år sedan. Där blev vi sittande med ett ansikte långt som E6:an och kunde inte fatta någonting. Det ska vi inte behöva vara med om fler gånger. Vi har varit tålmodiga och stöttat laget under våra torra år, nu vill vi se hjärta, smärta och stjärta. Det sista betyder bara att vi ska kicka butt.

Arsenal Ladies kommer till Linköping i mars, en händelse som inte kommer att gå obemärkt förbi för Arsenal Sweden. Fundera redan nu på att ta någon dags semester för att stötta upp de rödvita på svensk mark.

Bendtner vet att han behöver ha tålamod för att slå sig in och ta en fast plats i Arsenals startelva. Inga konstigheter, då är allt som det var. Det vore kanske bara bättre om dansken inte öppnat munnen från första början?

Jack Wilshere har blivit varnad av polisen för sin inblandning i ett bråk i augusti. Han sägs ha undvikit ett gult kort och är därmed inte avstängs i matchen mot Tottenham. Det tackar vi för.

Wenger uppmanar oss fans att vara snälla mot William Gallas. Inga problem, bara han är snäll mot oss och orsakar samma förvirring i försvaret som han visat hittills i den vita tröjan. Tjänster och gentjänster William.

Med några dagar kvar till derbyt börjar det hetta till bland bloggarna ute på nätet. Både Arsenal- och Tottenhamkrönikörer luftar sina tankar inför den stora drabbningen och det är utan tvekan en viktig match för båda lägren. Arsenal är just nu sju poäng före rivalerna i tabellen. Sexpoängsmatch är väl bara förnamnet och en vinst skulle ge oss ett riktigt snyggt försprång så här tidigt på säsongen.

Konkurrensen har hårdnat utan tvekan i Premier League. Aston Villa och Everton var tidigare de stora utmanarna bakom The Big Four tillsammans med Tottenham. Tillkomsten av Manchester Citys pengar och Liverpools störtdykning utanför topp fyra har rubbat balansen en hel del. Helt plötsligt finns det möjlighet för andra lag att ta den där åtråvärda fjärdeplatsen, och helt plötsligt är det svårare än någonsin att ta den.

Det gör att Tottenhams plötsliga uppsvung med Champions Leaguefotboll och Gareth Bales numera ikoniska Messifiering mycket väl kan visa sig vara kortlivat. Liverpool kommer att resa sig, frågan är bara om de hinner resa sig tillräckligt mycket för att på allvar hota topp fyra? Everton kommer att vara sämst sjua tror jag och Manchester City kommer att vara före Tottenham ifall de inte byter tränare. Spekulationer alltihop förstås. En vinst för Arsenal ger en liten fingervisning kring huruvida Tottenhams inre demoner lever vidare för att äta dem inifrån.

Ju närmre januari vi kommer desto fler blir ryktena kring vilka spelare vi kommer att (vilja) värva. Jag bryr mig inte särskilt mycket om just rykten, Joe Cole historien i somras tog ur mig det sista unset av intresse. Inget är säkert förrän killen ifråga står leende bredvid Wenger med en tröja i handen. Knappt då skulle en Man U supporter säga och hänvisa till Jon Obi Mikel-affären.

Det finns massor av spelare som jag skulle vilja ha till Arsenal, flera av dem kanske inte ens skulle passa in i spelet särskilt bra och flera av dem skulle inte ens vara bra i Arsenal. Lyckligtvis är det inte mitt jobb att bedöma det, utan jag kan bara sitta tryggt en tisdagkväll och namedroppa. Jag ger er några namn i tre kategorier och kommentera gärna i kommentarsfältet.

Eftersom jag tittar ganska lite på andra matcher i Premier League och väldigt lite (aldrig) på matcher i andra ligor så finns det inga oupptäckta italienska diamanter här.

Realistiska: Gary Cahill, Marouane Fellaini, Karim Benzemaa, Ashley Young, Steven Pienaar, Ryan Babel, Asamoah Gyan,

Orealistiska, men vill ha: Lionel Messi, Didier Drogba, Rafael Van Der Vaart, Nemanja Vidic, Wayne Rooney, James Milner, Fernando Torres, Salomon Kalou

Bubblare: Kevin Nolan, Sebastian Larsson, Fredrik Sandell, Gamst Pedersen, Lukas Podolski, Bastian Schweinsteiger, Viktor Noring, Tony Adams

Jävlar vilken pärs det var idag. Spelarna tuggade fradga och jag tuggade fradga ikapp med dem. Jag skrev i bloggen för ett tag sedan att det var dags att käka ståltråd och spotta krut och jag tror att Fabregas med vänner läser denna blogg.

Vi ställde upp med en förväntad elva där Chamakh återigen fick förtroendet på topp och även om han aldrig gjorde mål idag så var han väldigt nyttig och fick också en assist till Fabregas mål. Men den mest oväntade målskytten fick göra ett av de snyggare målen den här säsongen. Sagnas dunderstrut i första hörnet fick huden att knottra sig på mig.

I övrigt så var det här en seger som satt långt inne och det har vi fått vänja oss vid nu. West Ham, Wolves och Everton. Tre matcher där vi som supportrar suttit och bitit på nagelbanden och fått se ett nervöst försvarsspel, men också ett dedikerat försvarsspel från alla lagdelar. Det behövs om man ska vinna titlar, det behövs om vi ska kunna stå där med någon som helst ära i vår.

Matchens bäste spelare i Arsenal var idag utan tvekan Alexandre Song. Han verkade vara överallt, han bröt inspel, han tacklade bollhållare, han nickade bort inlägg, han var kort sagt magnifik. Arsenal behöver Song när han som idag får lov att spela defensivt istället för att agera offensiv mittfältare. Var och en på sin plats.

Det som ändå gör en lite oroad är sättet vi faller tillbaka på i slutet. Vi hamnar i knät på försvarslinjen och orkar inte kontra och vara farliga sista kvarten. Wenger gör dessutom ett knepigt byte när han sätter in Eboue för Chamakh istället för att prova med Walcott eller Bendtner. Hade vi tappat till 2-2 där så hade inte managern kunnat undgå kritiken.

Vi hade dock tur, mod och kunnande att klara av uppgiften idag, domaren hjälpte oss också ett par gånger och vi kan väl luta oss tillbaka och pusta ut med det.

Denna helgen fick vi dessutom resultaten med oss och nu är vi tre poäng bakom Chelsea. November har givit oss två segrar och två förluster. Nu väntar Tottenham i nästa omgång och vi har en bra möjlighet att vända det negativa i början på månaden till något positivt. Vi står i startblocken inför vinterns tuffa spelschema och vi har visat att vi inte kommer att bli helt lätta att göra oss av med. Tre poäng är inte mycket och det är ett sådant avstånd vi ska hålla oss inom om vi ska ha hopp inför maj månad. Nu torkar vi pannan för ikväll, häller upp en konjak och lyssnar på lite god musik. Det är ni värda.

Ännu en viktig helg är i antågande. Under en säsong är ju egentligen alla helger viktiga, men Arsenals förmåga att göra det svårt för sig gör att det blir ännu viktigare att inte tappa mark. Två gånger har Chelsea hittills tappat poäng i lägen när vi skulle haft möjlighet att ta in poäng på dem - och misslyckats.

Segern mot Wolves var ett styrkebesked, den visade att vi hade förmågan att slåss med näbbar och klor fast vi var trötta, den visade att Arsenals unga pojkar börjar förstå vad som krävs vecka efter vecka för att lyckas. Nu återstår att se om de lär sig sina läxor, att de här prestationerna måste göras om, igen och igen.

Everton är ett lag som flera gånger de senaste säsongerna börjar svagt, men månad för månad reser de sig och slutar ändå på Europaplatserna. David Moyes är en väldigt kapabel tränare som antagligen får ut maximalt av sina spelare.

I förra matchen lyckades de dock endast få oavgjort mot Bolton och det efter ett väldigt sent mål av Beckford. Trots det så är inga poäng givna på söndag. Båda lagen letar efter den perfekta formen och båda lagen har ambitioner att sluta ett par platser över nuvarande placering i ligan.

Bendtner säger att han måste se sig om efter en y klubb om han inte får spela. Vapenskrammel som tillhör spelet skulle jag säga. Bendtner har om jag minns rätt ganska lång tid kvar på sitt kontrakt, har om alla är friska två riktigt bra anfallare framför sig, men har också egenskaper och kvaliteter som är viktiga för Arsenal att ha i truppen. Bendtner måste förstå att han har en roll att spela i Arsenal. Vill han, 22 år gammal, spela varje match så måste han söka sig till en sämre klubb där han inte har möjlighet att vinna Premier League eller Champions League. Det är ett val han har, men gräset är inte alltid grönare på andra sidan Nicklas.

Sczesczny skrev på nytt kontrakt och egentligen var det kanske samma vapenskrammel vi fick höra av polacken. Han har säkerligen en bra framtid som målvakt och han lär sig antagligen yrket riktigt bra hos oss. Just nu är han andremålvakt och jag är inte förvånad om det kommer att vara så resten av säsongen. Då kan allt hända.

Wenger utmanar Almunia och säger att han måste kämpa för sin plats, men jag tror på något vi ändå att vi har sett det mesta av spanjoren redan. Han kan säljas av i januari och allra senast har han bytt klubb i sommar. Manuel kommer att gå till historien som den blonderade skakige målvakten, men kommer aldrig att stå parad på Emirates fasad.

Just nu har vi ligans sämsta facit i Fair Playligan och det är inte smickrande. Arsenal kanske har misstagit vilja, inställning och kämparglöd för röda och gula kort. Wenger måste ta spelarna ur den villfarelsen fortare än kvickt, för vi vill inte ha en omvänd debatt där vi plötsligt är the bad guys. Var står vi då? På Tony Pulis och Sam Allardyce´s sida?