Det är roligt att blogga. Det är roligare när man har något att säga, vilket innebär att det ibland gör att jag borde kalla mig krönikör snarare än bloggare.

Ett rykte gick mig förbi om att någon ej namngiven norrlänning gått runt med en ej namngiven skåning i London på medlemresan. De hade varit inne i en affär och handlat lite förnödenheter och damen i kassan hade önskat norrläningen "a nice day" varpå norrlänningen svarar med ett litet inandat blåsljud, precis som man förväntar sig. Det är fanimig coolt att inte låta något rucka på vanorna.

Det tjatas om OS hit och OS dit, kunde inte riktigt bry mig mindre. Ju längre tiden går, ju mindre intresserad är jag av annan sport och andra lag. Det fanns en tid när jag kallade mig HV-blå, men fan, det var längesedan jag kolla Elitserien på TV. Arsenal blir ens liv, det tar över och fyller och det blir till slut inte mycket plats över för annat än ett perifert hejande på TFF.

Arsenals match mot Sunderland i lördags var en plåga. Både för oss som tittade på och för de som spelade. Det verkade så jobbigt för dem att springa för fullt, efter 60 minuter sjönk tempot så man kunde tro att det var planskötarna som var inne och kollade. Arsenal blev ointresserade av att anfalla och Sunderland fick helt plötsligt kontakt och anfallslust. Vi måste lära oss att stänga matcher, inte genom att ställa oss på defensiven, för den näsbrännan har vi fått alldeles för ofta, utan genom att göra andra målet. Som det ble nu så satt man bara och väntade på kvitteringen.

Eboue har fått mycket beröm efter matchen och jag kan bara delvis hålla med, visst ser det roligare ut att titta på honom som vågar ta initiativ och ta sig in i straffområdet, men fan, killen faller ju fortfarande så fort någon säger "bu" i publiken. Han retar mest upp oss i Malmö.

Hur många gånger ska Arsenal bli räddade av andra resultat? Vi borde varit väl avhängda vid det här laget, men Man U snubblar ständigt och jämt. Chelsea kommer planenligt att ta ligan, men jag börjar tycka att det är för dåligt om vi inte blir tvåa. Man U spelar inte den fotboll man vant sig att se från dem och en liten skada på Rooney skulle blir förödande för dem. Inte mig emot.

Vi har ett schema som bör ge oss idel vinster, även mot Tottenham borta och City hemma. Men "bör" vinner inga matcher. Arsenal är ingen vinstmaskin och det här kan gå precis hur som helst. Inte riktigt, vi kan inte komma efter Tottenham.

Hypen är enorm inför matcherna i Champions League. Uefa putsar ständigt sin egen gloria och kan inte låta bli att dra ut på åttondelsfinalerna i fyra veckor för att vi åskådare ska kunna njuta av fler matcher med andra lag. Vem bryr sig?

Jag kunde inte bry mig mer om de så visade polska ligan med nakna domare som gick och fällde spelare själva. Jag är Arsenalsupporter, inte något annat. Därför vill jag se Arsenalmatcher varenda dag. Det Uefa gör är att fördröja mina tillfällen att se Arsenal spela fotboll. Hedniskt tycker jag.

Hursomhelst så är det intressant att den största europeiska cupturneringen drar igång igen. Många spännande matcher (som jag inte kommer att titta på) och Arsenal på jakt efter den trofé som Wenger ännu inte lyckats lägga vantarna på.

Helt plötsligt är vi nu också utan en handfull spelare, inte som någon överraskning utan mer som en naturlag. Arsenal ska alltså försöka spela mot ett tekniskt skickligt Porto utan Song, Gallas, Arsjavin, Eduardo, Van Persie, Almunia och Vela vilket jag måste säga känns som ett jävligt dåligt omen.

Vi kommer naturligtvis att ställa upp med ett lag som vi tycker borde slå Porto, men problemet är att flera av dessa spelare knappt har spelat ihop, låt säga att vi får Campbell och Vermaelen som mittbackspar, Ramsey som defensiv mitt, Fabianski i mål och Bendtner på topp. Hur fungerar kommunikationen bakåt för Campbell, Fabianski var ju knappt född när Campbell senast spelade CL. Framåt om han ska släppa bollarna till Ramsey eller blir det månne Denilson som får förnyat förtroende? Det här känns oroväckande.

Här finns två scenarion, att vi går för oavgjort med 0-0 som första alternativ eller att vi kör en hit 'n' hope som man säger, vi kör all-in och går det åt pipan så ger vi upp CL och säger att det ändå är ligan som är viktigast. Vilket den givetvis är.

Annars är det mycket snack just nu om att det skulle bli playoffs om den sista Champions Leagueplatsen och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Kan kanske vara bra att röra om i grytan även om Wenger har en poäng i att man redan spelat sig tlll platsen genom 38 omgångar. Fan, kanske skulle de köra slutspel rakt igenom med låt säga de sex bästa lagen som gör upp om PL-guldet som i Allsvenskans fornstora dagar. På den tiden TFF blev fyra. Sandell.....

Nostalgi är skönt, men nog är det skönare att ta poäng imorgon, nu gäller det för grabbarna att visa vad de är gjorda av. Tyvärr har de visat mycket spaghetti på det senaste. Benen skakar redan av nervositet, dags att ringa och sjuka sig imorgon kanske...

Jag vet att ni saknat mig under veckan och det här blir ingen långkörare. Men jag lovar att vara tillbaka snabbare denna gången. Ibland tar det andra livet utanför Arsenal överhanden.

Liverpoolmatchen först. Mycket snack om att vi spelade dåligt, men jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger Liverpool var farliga och sanningen enligt mig är att vi gjorde mot dem preis vad Chelsea gjorde mot oss. Knöt till bakåt genom hårt arbete och precision i det egna spelet. Låt vara att det var en del felpass, men att de vann skottstatistiken kändes som ett hån. Fram till vårt ledningsmål kändes det som en 0-0 match, aldrig att vi skulle förlora.

Det övertag Liverpool sedan får i slutminuterna blir då en illusion sett till hela matchen. Mycket fight, nerv och hjärta där Arsenal trots allt inte viker ner sig och visar att det finns en vilja att kämpa till slutet. Positivt.

Då är frågan om det räcker och flertalet supportrar börjar se ett ljus i tunneln som för mig ännu är osynligt. Kanske dags att ta på ett par starkare glasögon, men snarare börjar folk hallucinera. Ligan är körd och vi vet hur vi brukar darra när vi tar oss vidare i CL och väl får möta ett engelskt lag. Inga troféer och klagokören efter missade värvningar, fel taktik och bortslösandet av FA-cupen kommer att ta fart.

Jag hänger inte på, mina förväntningar var redan lågt satta och jag tycker generellt över säsongen att Wenger gör underverk med det material vi har att förfoga över. Inte ens en tredjedel av vårt lag skulle platsa i United eller Chelsea och ändå är vi trea och kämpar om att vinna ligan. Låt vara att det inte kommer att räcka till slut.

Det sägs att Arsenal har pengar och det sägs att Arsenal inte har pengar. Jag vet lika lite som ni vad som egentligen är sant, men jag tycker det är bra att det företag som Arsenal ändå är sköts snyggt och med balans i böckerna. På det viset är jag en rekorderlig skattebetalare utan mystiska avdrag i deklarationen. Ärlighet varar längst och jag vill gärna putsa glorian så länge det går.

Med det sagt så finns det ändå kritik att rikta mot Wenger. Jag vill också ha in en anfallare, helst skulle den anfallaren ha kommit in redan i somras då vi faktiskt inte har en riktigt klinisk anfallare utanför paret Eduardo/Van Persie. Eduardo har inte varit det han var och kan vara och därför är besvikelsen stor på honom, men hans roll i ett tremannaanfall blir inte bra. Därför har vi egentligen bara Van Persie som är riktigt bra där och det borde Wenger ha adresserat innan säsongen.

Wenger ska också ha en släng för att han fortfarande inte har någon annan metod att spela fotboll på än den han startar matchen med. Ingen plan B. Dessutom vägrar han läsa läxor. Det händer mot Stokes långa inkast och det händer med Chelseas kontringar.

En Arsenalfri helg med behövlig vila inför Portomatchen. Det blir inte lätt och med tveksamheter kring Arsjavin och Song kan det bli obehagligt. Nu kommer en av dem garanterat att spela, det är mörkning på hög nivå som gäller. Avancemang i CL är alltid kul, men ligan är den viktigaste titeln och frågan är hur Wenger resonerar inför avslutningen i vår. Ett halvtaskigt resultat i Portugal och han kastar in handduken och satsar på ligan? Spara spelarna och hoppas att Chelsea eller United tappar poäng och fokus med många matcher?

Oavsett vilket så fick vi i alla fall lite mer spänning ett tag till. Jag njuter i fulla drag så länge det varar.

Vi fick den förlust som så många av oss förväntade sig. Sett till effektivitet, kvalitet och styrka så var förlusten helt i sin ordning. Arsenal var dock hästlängder bättre idag än förra söndagen. Det enkla svaret är att Denilson slapp spela och det mer komplicerade svaret innehåller betydligt fler dimensioner. Några sanningar kvarstår dock som svarta moln.

Wenger valde klokt nog att låta Denilson stå över matchen. Istället fick Diaby chansen och gjorde det helt okej. Men den mest avgörande skillnaden mot i matchen mot Man U är att vi idag inser faran av en förlust betydligt tidigare. Vi har fortfarande ett halsbrytande dåligt försvarsspel emellanåt, även om de största blottorna täppts till av stundtals lysande Clichy idag. Vi har fortfarande svårt att komma igenom ett ytterst kompakt försvar av tunga backar. Vi har fortfarande svårt att spela bollen enkelt.

Trots det hade vi kunnat vinna matchen om vi haft lite tur. Vi har ett förkrossande stort bollinnehav, vi vinner fler tacklingar än Chelsea och skjuter i princip lika mycket. Vi har dubbelt så många hörnor som vi med lite fokus på fasta situationer kunnat dra nytta av. Det finns positiva saker att ta hem från matchen. Dessa ska vi givetvis omsätta i poäng på onsdag och då kan vi se fram emot våren med tillförsikt.

Vi förlorar genom bland Arsenalsupportrarna ökände Drogba. Han har en tråkig vana av att göra mål mot just oss och nu har vi sex förluster i ligan, alla mot Man C, Man U och Chelsea. Miljardbyggena. Ingen skam där egentligen.

Men i en del Goonerkretsar skalla ropen om Wenger som lögnare, inkompetent, snål, att han borde avgå, att han inte fattar vilket dåligt lag vi har och att han lovat titlar.

I de bittraste stunder kan jag hålla med, men nyktrar till efter ett tag. Arsene Wenger är ansvarig för laget och säkert en hel del annat som manager/sportchef. Han har en övergripande roll i Arsenal och tar tuffa beslut både när det gäller spelet på plan och vilka som ska in och ut i klubben. Han har säkert ett finger med i den ekonomiska aspekten av drivandet av klubben som helhet och ser vad som ska göras för att inte äventyra klubbens status och ekonomi.

Vi kan hålla med om att ekonomin är en förutsättning för allt eller inte, det blir nästan som politik det där. Antingen satsar man sig ur krisen eller så håller man sig kall och håller i pengarna.

Det finns många hot om regleringar när det gäller klubbars ekonomi och det höjs bland annat krav om att man bara ska få köpa spelare för de pengar du genererar genom driftsinkomster och spelarförsäljningar. En filosofi som gynnar Arsenal, men betydligt missgynnar Man C och Chelsea. Wenger är obotlig motståndare till den finansiella dopingen som han anser att enskilda stormrika ägare ägnar sig åt. Jag lutar åt den filosofin.

Wenger har många förtjänster, men även många brister, det ser även jag. Han saknar en plan B, han verkar korkat envis när det gäller att köpa spelare, han verkar ha satt en köpgräns på klubben, tjurig när han förlorar, tramsig när det gäller uttalanden. Men han är fortfarande den manager som lett klubben så långt att vi nu kan sägas tillhöra den absoluta Europatoppen. Vi blir bortskämda.

Det blev en lång harang för att komma till det som är pudelns kärna och här kommer den, provocerande men med ett stort guldmynt av sanning i mitten.

Vem är dummast?

1. Wenger som säger att vi kan vinna ligan med det lag vi har, att vi inte behöver köpa någon, att vi var nära att värva någon eller att vi kan räkna återkommande spelare som nyförvärv.

2. Vi supportrar som tror på allt det där och sen vill ställa honom till svars.

Det är dags att börja tänka själva Gooners, vi visste innan säsongen att vi inte var bra nog att vinna ligan. Vi visste att det var för tunt på anfallssidan, att vi skulle få problem om någon av mittbackarna gick sönder, att Almunia inte är världsklass. Problemet har ju varit att resultaten lurats oss att tro att vi är bättre än så. Kom ner på jorden och säg följande högt 10 gånger innan ni somnar för kvällen:

There´s always next season, there´s always next season.....

Eftersom vi alla innan säsongen hade skrivit av Arsenal från allt vad ligatitel hette så kan det egentligen inte komma som någon överraskning att vi inte är med i racet. Det har ju sett ut så här några gånger nu, att vi är med en bra bit in på säsongen bara för att bli omsprungna under våren.

Unga spelare som kan slå ligan med häpnad orkar inte när det kommer till tufft vinterskema med många matcher och tunn trupp. Vi kan hävda skador, men det är skillnad om ersättarna heter Alex, Mikel eller Kalou. Därav allt prat om att arsenal måste handla etablerat.

Men inom tre år kommer de flesta av våra yngre spelare att ligga i kategorin "etablerad" och därmed upphör kanske behovet av att köpa spelare för dyra pengar? Dessvärre är det flera utvecklingskurvor som inte pekar spikrakt uppåt just nu. Följande uttalanden från mig ska jämföras med index Fabregas.

Bendtner - fortfarande bara 22 år, och nyss tillbaka från skada. Vi hoppas på hans huvudspel och hans tyngd, men faktum är att han saknar så mycket annat som vi verkligen behöver: irrationalitet, träffsäkerhet, bollbehandling och spelintelligens. Han får högst en säsong till på sig.

Clichy - Från en stadig uppåt, till en lika stadig neråtkurva. Som vänsterback är han numera inte riktigt bra på någonting bortsett från snabba offensiva löpningar. Hans inlägg är inte bra, hans defensiva jobb är ofta alltför nonchalant. Kan han hitta formen innan Gibbs tar över hans plats? Käre Gael är såld inom två år.

Denilson - 21 år gammal. Hans insats mot Man U var högst tvivelaktig och hans form har varit sisådär under säsongen. Brasilianaren har blandat och gett friskt. Wenger har hävdat hans tysta arbete och hans målproduktion är ändå 3 på 13 matcher. Denilson är kvar i klubben om tre år och är en stabil mittfältare. Songvarning på Denilson!

Traore - 20 år. Ingen spelare är komplett vid den åldern och han har varit hyfsat eftersökt av andra klubbar som lånemöjlighet. Rutin är A och O som back och Arsenal har varit bortskämda med bra vänsterbackar i många år. Traores inhopp fick oss att längta efter Clichy och Clichy har fått oss att längta till Gibbs. Själv saknar jag Winterburn.

Nasri - Här snackar vi gott och blandat. Ibland är han de hårda runda lakritstopparna som ingen äter, ibland är han skumsvampar. Han har en fenomenal teknik, men väger lätt. Nasri kommer att tjäna på att spela i Arsenals sätt och kommer att vara en tillgång för oss i många år till. Däremot kommer vi fortfarande att behöva irritera oss på hans helt osynliga matcher.

Walcott - hans karriär i Arsenal kan vara slut inom två år. Är det ingen i Arsenal som lär honom att titta upp så blir hans talang bortslösad för alltid. Han måste själv inse sina styrkor och svagheter, han måste få större spelförståelse och inse att det inte räcker att springa fort om du inte vet vad du ska göra med bollen sen.

Jag borde också ha tagit upp Diaby, Ramsey, Merida och Vela, men tänker inte bli långrandig. Arsenal har potentialen, men tro inte att alla våra talanger har en framtid. Arsene Wenger kommer att bli tvungen att köpa in när dessa inte håller måttet. Men håll i era förhoppningar. de kommer att till största delen ersättas av nya 18-åringar. Ända tills Wenger har vunnit ligan med en medleålder under säsongen på <24 år.

Usel rubrik, det vet jag nog, men handen på hjärtat, är det inte otroligt lugnt för att vara mellan två oerhört svåra matcher i det som kan vara ligans mest avgörande vecka, åtminstone sett ur Arsenalögon?

Wenger gjorde i stort sett det jag hade förväntat mig. Han värvade ingen. Campbell och Galindo i all ära, men det var inte det han var ute efter i första hand och det var mil och åter mil ifrån vad supportrarna hade hoppats på. En anfallare blev det i alla fall inte och även om han säger att han gjort förfrågningar kring David Villa och Chamak så är ju egentligen frågan om det överhuvudtaget lades några bud eller om det var simpla mailförfrågningar.

Wenger är envis, det vet vi sedan gammalt och vi kan antagligen se fram emot ännu en säsong utan titlar. Jag måste säga att jag inte är särskilt frustrerad över det. Det kan mycket väl bli så att vi först vinner titlar igen när laget uppnår samma snittålder som de andra lagen. Wenger kommer kanske inte att vinna ligan med det yngsta laget någonsin. Ingen sorg över det, även om det förstås hade varit ack så skönt att trycka det i huvudet på belackarna.

Jag har snuddat vid det förut, men det kan visa sig i Wengers memoarer att Arsenal har så oerhört snäva mariginaler att det inte finns särskilt mycket utrymme i att satsa på truppen och att allt snakc om att vi kan handla om vi vill bara är ett sätt att hålla moralen uppe hos alla inblandade. Klassisk vilseledning. Som i alla företag pågår det mycket internt som man inte bör/kan veta så mycket om utanför.

Jag tror personligen att klubben och Wenger är rörande överens om att sitta still och hålla hårt i plånboken för att inte riskera att hamna i en Liverpool/ManU/Chelsea situation. Man vill under inga omständigheter ha en sugardaddy och jag kan bara sympatisera med det tänket. Jag är hellre underdog än Man C. Hellre gnällande martyr än arrogant dopad bully.

_____________________________________________________

Bara ett par ord om Man U matchen, jag vet att jag sade att jag skulle ge mina reaktioner i måndags. Veckan har varit en plåga och ska man vara ärlig så börjar jag inte komma på fötter fotbollsmässigt förrän nu - en veckomatch igår hade varit för mycket. 

Det lag som Man U ställde upp med var ett gäng träben och en frontlinje som bortsett från Rooney bestod av två underpresterare av rang. Nani fick mycket beröm efter matchen, men faktum är att han i princip stått på säljlistan som fiasko av deras egna supportrar. Park duger normalt inte och borde inte göra det mot oss heller.

Flera faktorer gör att matchen slutar som den gör. Denilson är en, men långt ifrån hela sanningen. Man kan aldrig bortse ifrån att fotboll är en lagsport. Det är inte första gången vi blir bortsprungna i kontringar, men den naiviteten vi visar upp i anfallsspelet kommer att kosta oss fler gånger.

Förlusten ska egentligen bara tillskrivas Wenger denna gången. Han har en besvärande tendens att vilja spela Arsenals spel utan att över huvudtaget tänka på motståndarna. Ferguson vet bättre. Hans laguppställning var väl uttänkt och han fick också matchen precis dit han ville. Jag hävdar att Arsenal har bättre bollspelare på de flesta positioner i de elvorna som möttes. Lagmässigt fattades vi dock otroligt mycket. Det är Wengers ansvar.

Mot Chelsea kommer vi förhoppningsvis att se en annan inställning. Vi har dock ingen Van Persie som kan rädda oss. Bendtner kommer inte att fixa det och Arsjavin är för klen för att spela centralt mot Terry och gänget. Ska vi vinna den matchen måste det till en individuell prestation av rang, eller en fast situation. Jag tror att vår väg att klara poäng är grisfotboll. Allt kan inte vara vackert och ska vår säsong ha något att hoppas på så måste blåstället fram och på. Med extra allt.

__________________________________________________

Kicken har startat frågestund. Det betyder att jag lägger ner min. Frågorna haglar in till hans blogg även om de är av en helt annan karaktär. Bloggsfären på arsenal.se är inte stor nog för två frågelådor. Man ska välja sina strider och jag kan bara torrt konstatera att Kicken har haft en frågestund på sin tidigare hemsida som tydligen en del medlemmar följt och då kan han behålla sitt koncept. Jag får hitta på något annat. Han kanske ska lägga ut en lista på vad han haft för traditioner så jag inte klampar in på fler områden.

Sandlåda.