Gårdagens match var ännu ett exempel på att det är svårt att ta död på gamla spöken. Stoke är vårt nya Bolton. Det är något med det laget som gör att vi gör det svårt för oss själva. För ska sanningen fram så är det ju exakt det som händer. Stoke slår inte de andra topplagen på löpande band, de har gjort minst mål i hela ligan men kan naturligtvis göra ett på oss.

Stoke har halva inne redan när domaren blåser igång matchen därför att Arsenals spelare påminns om hur jobbigt det är att spela mot ett lag som är fysiskt starka och så snurrar det där runt i huvudet och när det gäller de fasta situationerna så har vi säkert så mycket fokus på dem att alla är rädda att det ska vara det som avgör matchen. Att fösöka stoppa något med all kraft kan ibland gå fel för att man glömmer att göra det som är naturligt.

Arsenal gjorde trots allt detta en bra match. Framförallt är jag nöjd med att vi rent fysiskt inte vek ner oss. De rent fantastiska målchanserna uteblev och många gånga gånger ville vi bara rulla bollen istället för att ta löpningar, men det är ju ingen överraskning längre. Sammanlagt skapar vi tillräckligt många målchanser för att vinna matchen.

En bra poäng eftersom Newcastle förlorade. Twatsen och Chelsea vann idag sina matcher och kommer därmed närmre oss i tabellen. Det borde vara lugnt med tanke på vårt spelschema, men tyvärr är det snarare så att sådana matcher kan stjälpa oss för att fokus ligger på att de ska vara lätta.

Ingen spelare skulle erkänna det öppet, men nog är det solklart att de inte tror att det blir lika jobbigt att markera Grant Holt som Wayne Rooney. Sådant gör att man slappnar av det där lilla, lilla som ger motståndaren ett övertag. Vår fördel kan vara att våra motståndare inte har några streckstrider att kämpa. Å andra sidan kan de lagen spela avslappnat och försöka sig på saker man inte anars skulle våga.

Mardrömmen är ju så klart att bli fyra och att Chelsea vinner CL. Chelsea ska under inga omständigheter vinna den där finalen, men om oturen är framme så ska naturligtvis Twatsen ligga på fjärde när det händer. Sådan lycka är guld värd. Det måste ju räknas som en pokal även om inte vi direkt har vunnit den på egna meriter.

Det stora derbyt i norr är imorgon och jag måste säga att det känns rätt trist. Det hajpas och det blåses upp som om det är en vm-final och jag förstår att det för de lagens supportrar är en stor grej. Jag som håller på ett riktigt lag har dock svårt att bli exalterad och det är verkligen som att välja mellan pest och kolera om man blir tillfrågad om vem jag vill ska vinna.

United som är nästintill lika arroganta som Barcelona mot City som är en storklubb utan att vara det. Just nu vill jag nog se City som vinnare för att slippa se Rooney fira ligasegern. Imorgon kommer jag kanske vilja att United tar det för att slippa se Nasri säga i media att han gjorde rätt som gick till City för titlarna när "alla" vet att han gick för pengarna.

Nä, nu är jag trött på att vi inte vi får stå som vinnare i någonting. Det blir inte ens någon Emirates Cup i år. Vi får väl ha en inbördes five-a-side på Colney. Vi behöver ju inte bjuda in någon anna så är vi garanterade att rätt lag vinner. 

Nu har två semifinaler i Champions League spelats, en otroligt viktig match gällande nedflyttningsstriden i Premier League likaså och det är nästintill helt tyst på Arsenalfronten. Bortsett ifrån att Bendtner ännu en gång markerar att han inte vill tillbaka till Arsenal.

Vi kan väl slå fast det en gång för alla härifrån Arsenal Sweden - "Nicklas, tack för den här tiden och lycka till i småklubbsfotbollen". Dansken blir aldrig en ny Zlatan och han har ingen framtid i Arsenal. Han vill dock gärna tro att det är han som bestämt sig för att han inte vill spela här när hans kunnande hela tiden har sagt att han inte kan spela i Arsenal.

Denilson ska tydligen också med sorg i hjärtat åka tillbaka till London för försäsongsträning. Man kan undra vad det är som gör att Wenger vill se brasilianaren igen. Inbillar sig managern att den unge spelaren lärt sig tvåfotsdribblingar, skaffat sig split vision och tacklingsförmåga? En Skoda blir aldrig en Ferrari, hur röd man än målar den.

Är det fler än jag som är oerhört trött på spelare som går ut och snackar om "nästa säsong". det är då vi ska vinna titlar och det är då vi ska visa vad Arsenal egentligen är kapabla till. Senast är det Szczesny som gör det, jag tycker bara att det vore mer befriande om de aldrig sade något utan bara gjorde jobbet på plan. Mindre tid i media och mer tid på Colney tack!

Tre matcher kvar av säsongen som rent faktiskt måste ge oss en tredjeplats för att vi inte ska sitta i skiten ifall Chelsea gör det omöjliga en gång till. Det vore ett fruktansvärt antiklimax om vi skulle sluta fyra och inte få kvala till CL, ett mål som funnits där ända sedan de där första extremt dåliga månaderna. Att förlora den till Chelsea som kan sluta så illa som sexa är en mardröm. Tyvärr är det ju så att som man bäddar får man ligga.

Vi brukar bli beskyllda för att vara dåliga förlorare när vi säger att det är för jävligt när andra lag parkerar bussen eller kontringsspelar extret på oss. Och visst är jag en dålig förlorare, precis som hela den svenska mediakåren när de har svårt att finna ord för att Barcelona åkt ur Champions League. Lionel Messi, världens bäste spelare får kanske nöja sig med Copa del Rey.

Visst gillar alla trevlig bildskön fotboll, men vi gillar väl också spelet fotboll där det kan gå hur som helst. Mål och vinster ger titlar och hur de målen gjordes syns inte särskilt mycket i historieböckerna. Vi är väl rätt många Arsenalsupportrar som önskar att vi spelade lite mer Chelseaaktigt ibland för att få ett resultat med hem?

Grattis till både Chelsea och Bayern för att de lyckades förstöra för Uefa. Nu sätter vi vårt hopp till att Chelsea får så mycket stryk att de helst inte vill gå ut till andra halvlek. Bayerns hemmaplan, massor av Chelseaspelare som är avstängda. Allt talar emot Londonlaget vilket betyder att de vinner skiten....

Även om vi har hamnat långt bakom titelrace i än den ena och än den andra turneringen så har vi fortfarande massor att spela om och det är på något vis otroligt skönt. Det är ju lite av syftet och hoppet man har som supporter, att vi ska ha något att spela för hela tiden. Visst kan man hävda att varje placering är viktig, men vi måste väl ändå erkänna för os själva att det är skillnad på att slåss med sina Londonrivaler om Champions Leagueplaceringar än att slå West Bromwich om tionde plats.

Det sagt så har vi haft ännu en helg där allting har stått på sin spets och där Arsenal klarat sig rätt hyfsat igenom med sitt kryss mot Chelsea. Ett Chelsea som gjorde allt för att tråka ut oss i väntan på sina 90 minuter i rampljuset på tisdag. Vi kunde ha önskat oss lite mer skärpa, lite mer flärd och lite mer koncentration, men överlag var ett oavgjort resultat godkänt i vår jakt på den där tredjeplatsen som garanterar att vi spelar Champions League nästa år.

Det är inte dags att analysera den här säsongen än, men nog är det en spektakulär uppryckning vi fått se och nu är det väldigt få som ropar att Wenger ska avgå. Det är möjligt att många mumlar i det tysta och hoppas att fransmannen ska avgå självmant i sommar, men med de vibbar han sänder ut angående tidiga transferaktiviteter så ökar hoppet om en bättre säsong 12/13.

Thomas Vermaelen är en Gooner for life. Välkommen till klubben Thomas! Nu återstår för dig att ta ett nacktag på RvP så han tar sitt förnuft till fånga och skriver på ett nytt kontrakt.

Titelracet i Premier League hettade till rejält idag då Man U fick uppleva en minivariant på vårt debakel mot Twatsen för några år sedan. 4-4 mot Everton var en rejäl missräkning för Ferguson som nu blir tvungen att vinna ligan i stil på Citys hemmaplan. Jag vet att det rent matematiskt inte blir avklarat där, men tro mig att de röda kommer att gå bärsärk när de klarar minst en poäng i den babyblå halvan av Manchester.

Liverpool. Längst ner i blogginlägget och allra roligast just nu. You never sulk alone.

Helgens vinnare när det gäller de åtråvärda Champions Leagueplatserna i Premier League är Arsenal och Newcastle. I vår match handlade det mycket om att inte förlora och båda lagen visade det väldigt tydligt.

Arsenal kom till spel utan Mikel Arteta och därmed utan kreativitet och idéer. Vi har fått massor av vila de senaste veckorna eftersom vi är ute ur allt cupspel, men inte verkade våra spelare på hugget och fräscha för det. På något underligt sätt lyckas Arsenal ofta att vara undertända även när det står mycket på spel. Den laddning supportrarna känner borde kunna kanaliseras till spelarna och få dem att ge järnet. Det är lite för mycket "en dag på jobbet" för en del.

Det finns inte så mycket att säga om matchen, vi skapar tillräckligt med chanser för att vinna matchen, men 0-0 kändes trots det som ett naturligt resultat med tanke på hur tafatt anfallspelet var. Vi ska nog också vara glada att det var Torres på topp hos motståndarna istället för Drogba. Idag lyckades Chelsea inte med särskilt mycket vilket kanske var än mer anmärkningsvärt med tanke på att det är de som behövde segern mest om de nu inte räknar hem Champions League redan.

Utan Arteta var det Ramsey som skulle stå för takten och fördelandet vilket han tidigare visat att han inte är mogen för. Felpassen var lika många som tidigare även om han jobbade defensivt bättre idag. Han har en bit kvar walesaren innan han tar en plats i våra hjärtan. Precis som AOC. Engelsmannen som tydligen är det bästa som hänt sedan Lasse Kinch slutade kommentera Champions League kom ingen vart och av hans ungdomliga entusiasm syntes ingenting. Har Wenger redan klippt vingarna på honom?

Överbetyg går idag åt våra mittbackar och till Rosicky som är den ende som skapar något vettigt. Underbetyget idag går till Wenger som gör konstiga byten. Grundfelet är att Ramsey är kvar hela matchen. I det fallet handlar det bara om utveckingskurvor, speltid och positionsträning. Sådant som inte vinner matcher på kort sikt.

Arsenal tar alltså en poäng, håller avståndet till Chelsea, tar en pinne till på Twatsen och välkomnar Newcastle upp i topp fyra. Inte alls dumt sett till det stora hela. Tre matcher kvar. 9 poäng och vi blir trea. Bring 'em on!

Tystnaden på Emirates i måndags var talande. Arsenal spelade inte till sin fulla potential och Wigans effektivitet straffade oss grundligt. Sånt kan hända, men jag blir lika förbannad varje gång. Dels på grund av att vi inte är redo att koncentrera oss fullt ut redan vid matchstart, dels för att vi är tvungna att spela med GB-gubben Djourou över huvud taget.

När Arteta sen går sönder så slänger vi in den spelare som haft nästan ännu sämre form än Ju-Young Park, Ramsey, i rollen som spelfördelare. Jodå, fördela bollar kan han - till motståndaren. Jag kan ibland försvara spelare till löjets gräns, men här går det inte. Ramsey ska naturligtvis inte övas in i laget i detta viktiga skede av säsongen. Benayoun eller AOC hade gjort ett bättre jobb på den positionen och kanske hade vi då haft en möjlighet att spela in oss i matchen.

Vi saknar inte chanser att vinna matchen trots allt snack om att Wigan var värdiga vinnare. Vi skapar totalt sett fler chanser än dem, har mer bollinnehav och i det ska normalt sett ge utdelning till sist. Nu gjorde det inte det och vi har bara oss själva att skylla. Med det inte sagt att domaren ska gå fri från kritik.

Här har Wenger en klar poäng. Jag förväntar mig att Wigan ska backa hem, spela försiktigt och värna sina poäng. Jag förväntar mig också att de ska slösa så mycket tid det bara går. Problemet är bara att det finns regler för det där med att slösa tid och domaren har möjlighet att ge gult kort för överdrivet tidsslöseri. Dessa gula kort kan ges när som helst i matchen och oftast får den slösande parten ett sådant nära slutet på matchen. Då har tidsfördröjandet pågått i kanske tio minuter för att säkra ett resultat. Här pågick det i åttio minuter och Al-Habsi får det gula kortet på övertid efter 90.

Hade domarena agerat redan efter de första tjugo så hade det naturligtvis blivit en annan inriktning på matchen. Jag säger inte att vi vunnit, men Al-Habsi hade varit tvungen att agera på annat sätt och bollen hade varit i spel längre tid. Statistiken talade till vår fördel så det troliga hade varit att vi hade haft mer tid med bollen och kunnat skapa ytterligare någon chans som kanske helt slumpartat hade gått i mål.

Hursomhelst gör vi en katastrofal insats och ingen ska inbilla mig att Wigan har ett slagkraftigt lag som borde ligga i mitten av tabellen. De var inte heller bra, men gjorde vad de kan begära och kämpade på ett sätt som vi sällan ser i vårt eget lag. All heder åt dem.

Gary Neville har gått ut och försvarat filmare och säger att det i alla omklädningsrum finns spelare som får instruktioner att slänga sig när tillfälle ges. Han tycker inte heller att det är fusk utan en naturlig del av spelet att försöka söka fördelar med domslut. Gary Neville var dum i huvudet som spelare och är tydligen ännu dummare nu när han kan prata fritt i media. Vieira borde ringa honom och säga bu i telefonen, så Roy Keane får komma hem och trösta honom.

Nu vankas Chelsea på lördag och de har nyss avslutat första mötet mot Barcelona. De lyckades heroiskt ta en 1-0 seger och kommer naturligtvis att gå all.in nere i Spanien. Det kan tala för oss om de väljer att lufta truppen lite och satsa på finalspelet. Problemet är bara att vi inte kommer vara taggade om vi får möta något annat än bästa Chelsealaget. Varning utfärdas härmed.

Det här blev en på många sätt ovanlig resa. Det blev turistande, det blev massor av mål och det blev en riktigt otäck förlust som kröning på min långhelg.

Om jag tar det från början så tog jag och systersonen ryamattan över fredag kväll och eftersom tröttheten hos tonåringar är den allt dominerande känslan så blev det en tidig kväll. Uppe med tuppen på lördagen så tog vi oss ner till stan och åkte flodbåt, kollade in diamantskallen på Tate modern och kollade utsikten från caféet på översta våningen.

Vi hade en afternoon tea inbokad, men eftersom mitt sällskap fortfarande levde med sviterna efter influensan så hoppade vi det och tog en närmare titt på West Ham - Brighton istället. Det sprakade rejält där ute och redan efter 10 minuter stod det 3-0 till hemmalaget. Trevlig arena den där Boleyn ground, med snudd på fullsatt och ett herrans drag allteftersom målen rullade in.

In till stan igen och lite arkadspel på Trocadero ihop med en gottig Fish and chips på Rock and a soil plaice. Klart rekommendabel om än aningen dyr. Trötta var vi på hotellet vid 21-tiden, något som aldrig händer när man åker med grabbarna....

Söndag blev det en taxifärd till Hamleys, en gångtur runt Piccadilly och sedan tuben till Camden och marknaden. Det är nog en av de större turistfällorna som finns i staden, men vi lyckades ha trevligt ändå med en smarrig asiatisk buffé och pubbesök i samband med Unitedmatchen. Redan efter Youngs filmning bestämde vi oss för att gå i halvtid och vi stack ner till stan igen för att vid halvåtta tiden gå en guidad tur genom The haunted London. Inga riktigt kalla kårar men informativt och smålustigt. Kan varmt rekommendera att göra sådant när man reser ensam eller med familj.

Måndag var ju matchdag och vi åkte öppen turistbuss, åkte mer flodbåt och begav oss vid femtiden ut till matchområdet för att insupa atmofär, stämning och b-vitamin. Systersonen hade den effekten att det inte blev värsta pubrundan för undertecknad, men både på Twelve Pins och The Gunners var vi välkomna in och det blev skönt snack med Skansengänget från sydkustens pärla.

En burgare vid Highbury som traditionen bjuder, inköp av fanzines och så en liten tur i shopen innan match. Nya kallingar och ett par t-shirts blev det och sedan var det bara att gå upp och sätta sig. Jag hade inbillat mig att vi skulle vara inne på plats en halvtimme innan vilket vi missade, men en kvart är ändå rekord.

Tio minuter in i matchen var det knäpptyst på arenan och jag hade ont i magen och tom blick. Stämningen var helt under isen och det var verkligen ingen reklam för klubben. Spelet var bedrövligt, domaren var bedrövligare och jag var bedrövad i hela mig. Det här var den värsta smäll jag upplevt sedan 4-4 mot Twatsen och allt som var bra med helgen kändes som ingenting värt.

Det var bara att ta sig hem i snigelfart med den ljusblå linjen. Marschen till Highbury and Islington kändes som om man blivit avskedad och bedragen på samma gång och det var inte mycket som höjde humöret. En tung förlust och min allra första på mina femtontalet matcher i London. Jag skyller på en av Skansenkillarna som nu har 100% förluster på sina resor. Ett litet upprop här kanske för att han aldrig mer ska bli tilldelad biljett?

Jag ville inte alls åka hem idag. Efter slutsignalen var jag hämndlysten och irriterad och skulle om jag hade råd och möjlighet gladeligen åkt över till helgen igen. Nu är det revansch och krig. Vi får inte släppa det här. Mer om det en annan dag.

Det finns inget värre än att leda med 2-0 sägs det. Jo, att leda med 2-0 och inte vilja spela mer skulle kunna sägas vara värre. Insatsen igår kan bara beskrivas som tam, idéfattig och trist. Okej att man har "en dag på jobbet", men om den dagen bara ska innehålla tidsfördriv och inget konstruktivt, då har vi inte mycket att göra i sport och underhållningsbranschen.

Jag är helt för att vi spelar av första halvlek som vi gjorde. Kontrollerande, enkelt och tryggt. Däremot är jag inte för hur vi reagerar efter paus när Wolves ville trycka på. Vår felprocent ökade tiofalt och särskilt Ramsey var katastrofal. Hans passningsprocent var under 50% ett tag kändes det som. Laget verkade tagna på sängen trots all rutin och vi hade svårt att växla upp vårt eget tempo och trycka tillbaka Wolves som spelade 80 minuter med tio man.

Till slut gör vi ändå 3-0, men först efter att vi börjat hitta ett eget spel igen. Det blir kanske ofta så här när man spelar 11 mot 10 och jag har förståelse för att man inte bara fortsätter köra och göra 7-8 mål, men man får inte heller bli så avslappnad att det decimerade laget dominerar.

Oavsett vilket så kan den här matchen nu läggas till handlingarna och vi kan konstatera att vi är fem poäng före Tottenham och Newcastle. Vi har Wigan i nästa som skrällde med vinst mot United igår kväll. Perfekt att ge Wenger och hans mannar en påminnelse om att inte ens Wigan är en rollover. i har hemmaplan, spelarna behövde knappast förta sig idag och vi har 4 dagars vila mellan matcherna.

Om inte de förutsättningarna är rätt så kan jag trösta er med att jag ska åka dit och kolla att allt går rätt till. Min statistik säger också att jag aldrig förlorat i London så ni kan åtminstone glömma bortavinst.

Med de här orden försvinner jag ut i dagens bestyr och tar långhelg. Troligen är jag tillbaka på tisdag med en liten rapport om mitt turistande på den stora ön i väster. Ha det!

Vi har sex matcher kvar att spela och vinner vi dem är vi garanterade minst en tredjeplats. Tar vi sju poäng till på dessa sex matcher så tangerar vi förra årets poängskörd och allt över betyder alltså en förbättring jämfört med en säsong då vi hade Nasri och Fabregas i laget.

Vi är inte där ännu, men nog skulle det betyda att det finns en del att fundera kring när det gäller Arsenals utveckling. Vi hade en miserabel start, men när trycket/förhoppningarna på att kunna konkurrera om ligatiteln föll bort så fick så utskällde Wenger ordning på laget och vi har till och med möjligheten att sluta på en position som är bättre än ifjol.

Det är förvisso inte tillräckligt. Vi har materialet till att vara i toppen av tabellen och slåss med Manchesterlagen. Åtminstone när alla är friska och det har väl egentligen varit vårt dilemma hela tiden, att kvaliteten på våra truppspelare inte har varit bra nog.

Nu kan vi slänga in Ramsey, Oxlade, Benayoun och Santos istället för Denilson, Vela och Squillaci. Det gör skillnad. Lägg därtill att vi har sparkapital i form av Frimpong och Wilshere till nästa säsong och det finns hopp. Hoppet ligger allra mest i att vi får behålla det material vi vill behålla och att vi kan ersätta något av dödköttet. Tiden får utvisa hur det går med det.

Vi har match imorgon mot Wolverhampton och det låter naturligtvis som en munsbit att möta jumbon. Att åka norrut är dock aldrig en semestertripp om man inte ska åka skidor och det är väl inte riktigt det vi hoppas att Arteta och vänner ska? Man vet aldrig vad som ska hända när man besöker de vita fläckarna på Englands karta. Är det ett monster eller är det yra hönor som inte vet vilken tupp de ska jaga efter?

Vi hoppas så klart på det sistnämnda och sågar av dem helt från Premier League och tar ytterligare ett steg närmre St. Totteringham´s Day. Men precis som Mikel Arteta säger så blir det inte lätt. Slappnar vi av och går på trekvart så åker vi på stryk precis som mot QPR. Det håller inte.

FA håller återigen på att göra bort sig grande.Man har beslutat att Balotelli inte ska bli straffad i efterhand för sin fula tackling på Alexandre Song eftersom minst en domare har sett händelsen och FA har som policy att inte döma en andra gång för saker som redan blivit bedömda. Detta oavsett hur mycket av händelsen som nämnde domare har sett.

Det betyder i klartext att om en domare skriver i sin matchrapport att han såg något i ögonvrån, men lät bli att bry sig så kan man aldrig gå in i efterhand.

Däremot om domaren inte såg något, men tyckte att han såg något och sedan dömer efter det så kan man inte få sin utvisning tillbakakallad. Som i fallet Shaun Derry. Domaren står uppenbarligen i helt fel vinkel för att se om det finns någon kontakt mellan Derry och Young. Ändå dömer han rött kort och straff.

Linjedomaren som står i perfekt vinkel för att se offsiden som Young springer i vägrar att döma efter det han ser. Han kan ju hävda att han inte såg eller uppfattade offsiden, men vilken är hans ursäkt? Grå starr, lök i skjortfickan eller bländad av sin egen storhet?

För att återgå till Derry och straffen. Kontakten mellan försvararen och Young fanns där, det råder det ingen tvekan om. Jag vet dock att om jag hade petat på Young hundra gånger med den kraften ute på plan så hade han inte trillat. I straffområdet så väljer istället engelsmannen att slänga sig teatraliskt och får straff och utvisning på stackars Derry.

Reglerna är enkla. Det som är frispark på plan är straffspark inom straffområdet. Inget konstigt i det. Problemet är ju så klart att det inte finns någon röd tråd i bedömningarna. Det är helt uppenbart att regeln inte fungerar så. Det krävs normalt sett väldigt mycket mer för att få en straff än en frispark, vilket måste anses som rimligt eftersom en straffsaprk är så oerhört matchavgörande i många fall. Young lyckades få Derry utvisad eftersom han antogs vara siste man, inte för förseelsen i sig så det lämnar vi därhän. Förseelsen var oerhört ringa sett i perspektiv av de tacklingar som försiggick ute på plan.

Den var också oerhört ringa om man jämför med en situation som hände tjugo minuter senare i samma match där Valencia blir omkullsprungen i straffområdet utan åtgärd. Den ska i mina ögon inte heller vara straff, men domaren borde ju hålla sin ribba på samma höjd i hela matchen och döma där också.

Jag har talat om detta hundratals gånger i denna blogg, jag är urless på spelare som försöker filma till sig fördelar. Young gjorde det häromdagen, Bellamy idag (gult kort) och det har varit ganska många incidenter den här säsongen. Jag säger det igen: Ta en säsong med fullt fokus i efterhand på filmare och stäng av dem i efterhand.

Jag skiter i om en sådan som Gareth Bale säger att han bara försöker undvika tacklingar, det låter sunt, men vore det inte bättre om han försöker stå på benen ibland istället för att slänga sig handlöst och titta efter domaren? Jättemånga tacklingar kan man undvika genom att hoppa över benen, istället väljer filmaren att släpa det ena benet in i den tecklande motståndaren och på det viset "bli träffad". Det är filmning, du skapar en situation som inte fanns.

Nog om det, jag orkar inte mer idag. Match imorgon, seger och vi är 5 poäng före Tottenham. 12 points and you f*cked it up!

Himlen väntade på oss och öppnade sina dörrar lagom till slutet och förlöste hela Emirates till ett enda gigantiskt vrål som Ferguson säkerligen stämde in i.

Vi vann på egen kraft, av eget hårt arbete och på ett otroligt snyggt sätt om jag får säga det själv. Jag drar inga växlar angående våra transferdealings med City och huruvida det skulle vara revansch för det ena eller andra. Jag konstaterar att i den position vi befinner oss i så betydde segern mer än att håna sina motståndare.

Så värst mycket hån är väl ändå svårt att få till när de befinner sig tio poäng före oss i tabellen...

Det trista är bara att Glenn Strömberg har så mycket otur när han tänker. Han sade att Man C är en storklubb hundrafemtio gånger. Ungefär som Tottenham och Everton då, de vann ju ligan samtidigt ungefär....

Jag var framförallt imponerad av spelarnas inställning idag och i synnerhet den offensiva vilja och energi vi visade. Så här vill supportrarna att vi ska spela hela tiden. Ofta får vi bara se det sista kvarten när det står och väger eller vi ligger under, men idag var det våg på våg och jag är ganska säker på att det inte alls var vad Mancini hade tänkt sig.

Jag har inte sett situationerna från Man U:s match mot QPR, men att döma av reaktionerna så fick Fergusons mannar en del fördelaktiga beslut med sig. Det är beklämmande hur låg standard det har varit på domarteamen i år, jag tror aldrig vi har upplevt så mycket konstiga domarinsatser som under denna säsong. Endera dagen är det huvuddomaren och andra är det de assisterande.

Det kanske är dags att starta domarakademier på samma sätt som det finns spelarakademier, grundläggande utbildning, simulationer och matchträning, matchträning, matchträning. Lägg till lite mer hjälp av teknologi också så är vi nästan hemma på den fronten.

Domaren verkade inte se Balotellis misshandelsfall förrän rätt sent i matchen, vilket kan tolkas på olika sätt. Här, precis som i alla andra matcher, borde man kunna gå in i efterhand och tilldöma avstängingar. Det bör gälla grova påhopp som den på Songs knä och på filmningar. Börjar man med det och är hyfsat konsekvent så stävjar man garanterat de tuffa tacklingarna och filmningarna.

Mancini verkar åtminstone ha fått nog av Balotelli och sagt att han inte kommer att spela någon av de sista sex matcherna. Nu ska man ta det där med en nypa salt då vi nu ser Tevez på plan då och då.

Arsenal har Wolves borta i veckan, en match som mer ska ses som pausunderhållning innan undertecknad ska bevittna den grandiosa fajten mellan AFC och Wigan. Den fullkomligt stinker passion, svett och skönspel. Eller inte, bara vi vinner så skiter jag faktiskt i vilket. Vi förlorar åtminstone inte, det har jag statistik på under mina resor.

Efter förlusten mot QPR fanns egentligen ingen annan bot än att ta sig bort från allt elände och sluta tänka på fotboll ett tag. Nyss hemkommen från några härliga dagar i Berlin har jag lyckats med mitt uppsåt. Arsenal var förpassat till periferin.

Abstinensen är kanske den allra svåraste delen av ett beroende och jag är naturligtvis fast igen, en blick på väggen där Sagna hänger jämte John Jensen fick mig in på banan och nu har jag kollat upp vad som hänt vilket inte är någonting.

Arsenal har inte spelat match, inte råkat ut för några skandaler eller fått fler skador av rubrikskapande natur. Istället har vi kunnat lura på hur vi ska besegra Manchester City i helgen och därmed skänka Manchester United titeln.

En klart obehaglig bieffekt av en seger för oss är ju att Rooney, Evra och Ferguson får lyfta bucklan igen efter en blandad höst, en utmärkt vår och ett spel som får Chelsea att se brasilianska ut i sitt spelsätt.

Pest eller kolera gäller och nu ska vi bara tänka på oss själva och försöka undvika att titta norrut. Vi har nämligen ett helt koppel uppretade vargar efter oss och med Newcastle i gryende form kan vi helt plötsligt befinna oss på Europa League mark snart om vi inte passar oss.

När allt såg så bra ut så skjuter vi oss i foten på Loftus Road. Typiskt Arsenal och så oerhört trist att vi har spelare som viker ner sig när det gäller. Jag unnar verkligen det här laget att åtminstone en säsong få allt att stämma, och jag unnar verkligen Wenger att få den här övergången från Highbury till Emirates att klicka till sist och ge oss den där pokalen som kan vara början på något nytt.

Pokaler är inte allt, men på något vis tror jag att den yttre press vi nu ständigt lever i där vi påminns om hur många år sedan det är sedan vi vann något hänger som ett ok och en förbannelse över oss. Det gäller att komma över till andra sidan och trots tre försök sedan dess har vi inte lyckats.

Wenger vill gärna ha klart med så många transfers som möjligt ganska snart efter säsongen. Han säger till och med att det pågår en hel del aktivitet även om vi förstås fokuserar på säsongsavslutningen. Det är positivt och jag är nog en av dem som knappt kan vänta på att vi ska ha grejat topp fyra placeringen och fått några fina nyförvärv och några fina utskeppningar.

Några vill få matchen mot City till att det skulle handla om revanschlusta efter att City köpt ett halvt lag av oss, men det är knappast fallet. Vi slåss på två olika arenor, ekonomiskt och sportsligt. Däremot tror jag att City känner att de vill slå oss med de spelare de har köpt in för att visa att de var välinvesterade pengar. Vinner de inte ligan så vill jag påstå att de inte har några välinvesterade pengar alls, Det är en flopp att inte vinna Premier League efter deras storsatsning, deras tabellposition under säsongen och deras magra cupfacit. Mancini tränar inte den klubben till hösten om de inte vinner.

Alla ni som tidigare ropade på Wengers avgång kanske vill ha in honom istället?