Nu måste pressarna stoppas i grande stil. Efter ett interlull har vi fler spelare friska än innan. När hände det senast?

Wenger bekräftar att Fabregas, Walcott, Song och Diaby är tillgängliga och att van Persie troligtvis är spelklar. Skönt på något vis att ursäkterna för en förlust är borta. Jag vill inte höra något om fatigue, complacency eller backlash. Det finns inte något som godtas om vi förlorar mot Blackburn för då har Wenger bevisat en sista gång att han inte har förmågan att få upp laget på fötter mentalt.

Det står en ligatitel på spel, precis som det stod en ligacuptitel, en semifinalplats i FA-cupen och en kvartsfinalplats i Champions League på spel. Just nu verkar ingenting imponera på laget. Som om vi är vana vid att hala in pokaler på beställning.

Det ska dock sägas att det ser bra ut på pappret och faktum är att det är nu som dessa spelare måste kliva fram och visa hunger. Arsenal har chansen att knäppa Manchester United på näsan genom att ta titeln och Arsenal har chansen att börja en ny triumfresa med flera pokaler på pärlband de närmaste åren. Den svåraste att vinna är naturligtvis den första (och att försvara den i Arsenals fall). När väl den titeln kommer så är ju förhoppningen att vi slappnar av och kan spela ut.

Blackburn kämpar för överlevnad och det gör ju faktiskt ingenting om de åker ur, det finns inget utrymme för medlidande och sympati. Arsenals spelare ska tugga fradga, ta luktsalt och käka grus innan match. Jag vill se all-in i alla matcher från och med nu, ett Arsenal som spelar så att Almunia aldrig behöver röra bollen.

Apropå målvakter så utgår jag ifrån att Wenger inte fibblar till det och låter Lehmann stå. Låt tysken få vara en Invincible-hjälte, en ikon och en legend. Tänk om han måste stå exempelvis mot United eller Spurs och dabbar sig....

Imorgon är det den förste april. Jag svär på att det inte kommer något aprilskämt från mig, däremot kan ni ju försöka lura i era Spursvänner att Spurs nu är ett bättre lag än Arsenal. Den roar alltid mig i alla fall.

Tre dagar kvar till match och det riktiga snacket inför den har inte kommit igång än. Det är precis som om folk behöver tid för att smälta de fantastiskt olägliga landkamperna. Olägliga var nog fel ord här eftersom de flesta med mig välkomnade uppehållet med tanke på våra senaste resultat som sett oss åka ur tre cuper och ta två poäng i ligan på tre veckor. Men det var ett långt uppehåll i alla fall.

Förhoppningsvis var det nu tillräckligt långt för att vi ska kunna få tillbaka någon eller några av Song, Walcott och Fabregas och att van Persie nu inte är borta resten av säsongen. För vi måste se sanningen i vitögat, utan Fabregas hel de sista nio så kan vi även i teorin spika att vi står utan ligatitel.

Nu måste Wenger se till så att vi inte spelar en enda match till någonsin med firma Denilson och Diaby på plan samtidigt (eller alls). Till en sådan match som den mot Blackburn behöver vi också Alex Song i slag. Hans förmåga att vara överallt är vital för att resten av vårt mittfält ska kunna koncentrera sig på annat. Dessutom har vi nu Djourou borta vilket gör att Squillaci behöver någon som kan rädda honom efter hans misstag.

Young Guns uppger att svenska Kristoffer Olsson från Norrköping skrivit på ett kontrakt med Arsenal. 15-åringen uppges också ha blivit jagade av Juventus vilket då ska ha skyndat på dealen för Arsenals del. Kul för Kristoffer även om här naturligtvis inte ska dras några växlar om vår kommande superstjärna eller så. Kom ihåg att det är väldigt få av våra ungdomar som "blir nåt".

Däremot kan det ju vara en lärdom för Wenger att om det finns ett stort intresse från andra klubbar så kan det vara en idé att skynda på affären, att kanske bjuda lite mer eller kanske höja löneerbjudandet en aning. Van der Vaart fanns till salu för £8m och vi nappade inte för att vi hade många mittfältare. Öhhhh?

Arsenal Sweden har nu annonserat sitt datum för 10-årsjubileet och nu kan alltså den 13/8 bokas in. Det kommer att bli skithäftigt och nu återstår bara för FA att göra helgen perfekt genom att inte flytta matchen till söndagen. Kan vi möjligtvis göra en insamling till en gåva/muta/uppmuntran till att ta rätt beslut om tv-match?

Det är oerhört lugnt just nu, nyheterna handlar om att vi inte tänker överklaga Nasris och Wengers avstängningar i Champions League och att Wilshere kanske ska spela U-21EM i sommar. Inte precis kioskvältare.

Landskampsuppehållen har nog behandlats tusen gånger i bloggarna här på arsenal.se och det står ju väldigt klart för var och en att ingen av oss inbitna Gooners är särskilt sugen på att se Arsenals spelare i landslagströjorna. I en idealvärld skulle våra spelare hålla världsklass utan att platsa i sina landslag.

Man kan ju fråga sig vem som tjänar på att Wilshere är tänkt att spela i U21EM i sommar? Arsenal gör det inte, Wilshere gör det inte och det är faktiskt tveksamt om Englands U21-trupp gör det. Det är inte särskilt många, om någon, som spelar så många matcher ordinarie i sitt klubblag som Wilshere och ändå förväntas ställa upp i ett EM innan de fyller 20.

Wenger har flera gånger talat om vikten av att skynda långsamt med de unga spelarna, må det vara Fabregas, Walcott  eller Wilshere. I Wilsheres fall har Wenger dock tvingats skynda mer än det var tänkt tror jag. Killen har en enorm potential och arbetskapacitet samt även kvaliteten vilket gjort att när vi har haft många skador och kvalitetstapp i mittfältsuppställningen så har trycket på engelsmannen blivit hårt.

Att då komma dragandes med ett mästerskap i sommar som gör att hans försäsong blir förstörd är inget annat än idiotiskt. Någon makt måste väl ändå arbetsgivaren ha i detta fallet. Att Wilshere själv kanske vill spela är egentligen oviktigt, på något sätt hamnar debatten ändå i vilket landslag man tillhör. Har man väl blivit så etablerat uppflyttad till A-truppen som Wilshere är så ska man väl inte spela U-21 igen?

Det sägs att Lehmann ska spela reservlagsmatch i veckan. Är det ett första tecken på att tysken står på lördag? Jag är kluven till hela saken. Almunia har inte varit bra och oavsett hur mycket han vill revanschera sig så finns ändå osäkerheten där inne. Han kommer att vara orolig för att göra bort sig och därmed kommer misstagsrisken att vara förhöjd och i detta skede av säsongen har vi inte råd med det. Jag skulle dock gärna vilja ha en garanti på att Lehmann gör det bättre. Otränad, matchotränad ska han stå för toppinsatser de sista nio matcherna. Jag är skeptisk.

Sandro Rossell, en av höjdarna i Barcelona har snackat om Fabregas igen. Den som trodde att den sagan var slut och att vi skulle få en lugn sommar kan tänka om. Det kommer att bli precis lika galet som föregående sommar. Barcelona påpekar att de inte kommer att höja sitt bud. Allra sist kommer brasklappen, om de inte säljer någon annan spelare så att de kan höja budet. Det här kommer att bli långdraget och jag kan bara vädja till Wenger att han slänger luren i örat på dem igen. Fabregas är vår allra viktigaste spelare, det är helt uppenbart för alla och envar, men han är också vår spelare och så länge han är det så avgör Arsenal när han får gå.

Har Fabregas synpunkter på detta så kan han traska ner till Luke Freeman och förhöra sig om hur det är att spela i reservlaget nuförtiden.

Nu är det stendött på Arsenalfronten. Det är förstås småsaker hit och dit, men det som kändes som en välbehövlig vila kan få ta slut nu. Längtan och ivern över att få se våra rödvita är stor och man bara hoppas och hoppas att vilan har gjort gott.

Jag och många andra av er har nog tyckt att vi ska ta denna tid till att slicka såren och återkomma med en revanschlusta, en vilja och kampglöd som visar att vi inte är slut som titelaspiranter. Det knepiga är bara att Wenger har sagt samma saker i flera veckor och om jag börjar tröttna på det snacket så kan man undra hur spelarna känner det.

Ibland snackas det om att man skulle fasa ut Pat Rice för att få en ny röst i omklädningsrummet, men även om jag förstås inte kan utesluta att det har en effekt så kanske det istället handlar om att de som jobbar måste variera sitt språk lite, åtminstone utåt. Det enda vi hör från klubben utåt är ju att vi kämpar på, att vi har tappat momentum, men att spelarna är fulla av självförtroende, resilience, composure och att vi är mentally strong.

Någon gång skulle jag vilja se att Wenger går ut och sågar någon av spelarna offentligt eller att det läcker ut att några av spelarna är satta på extraträning, löneavdrag eller husarrest för dåliga insatser. Denilson blev utbytt redan i halvtid vilket måste anses som århundradets hårdaste straff av Wenger, tränaren som aldrig byter före 67:e minuten.

Jag vill se och höra att tränarstaben fan inte är nöjda, precis som vi supportrar inte är nöjda med att det springer omkring överbetalda divor som inte pallar jobba hem när de tappar boll. Samma diskussioner som vi har, har även fansen till Bolton Ipswich eller Leyton Orient, men man skulle kunna tro att om man ligger i topp i ligan så skulle det vara utrotat.

Blackburn väntar nästa helg. Antagligen kommer ett par trista skadebesked under veckan, men Wenger har hintat om att det även kommer att vara glädjande besked åtminstone kring Walcott och Fabregas. Det ser vi fram emot för båda två kan komma att spela en avgörande roll för om vi kan ha en chans på titeln eller inte.

Vi nöjer oss med detta korta inlägg innan vi vet hur det ser ut efter landskamperna. Ajökens.

Att resa till Åtvidaberg för att se damfotboll gör att man i en del kretsar ses som oerhört skruvad. Jag skulle egentligen skriva alla kretsar, men så kom jag på att en del supporters reser mer än dubbla sträckan för att se Gefle borta i Allsvenskan, andra åker till båtmässor, tar sig hundratals mil för att se Westlife eller kanske värst av allt är de som flyger världen runt för att kolla efter just den där fågelsorten.

Alla som har en sådan passion för något vet vad vi talar om, den där gemenskapen, den där viljan att samsas kring en sak för att skapa samhörighet och tillhörighet. Låt det då vara att man gillar båtar, är aktiv inom politiken eller samlar modelljärnväg. I denna förening gillar vi Arsenal och ett av Arsenals lag skulle spela Champions Leaguefotboll i Åtvidaberg och genast ringer festklockan i mig.

Avfärd halv tolv ifrån totalt osexiga Statoilmacken i hamnen. 45 mil framför sig och vi laddar i bilen med att försöka få surftäckning i våra mobiltelefoner. Martin har ingen täckning när jag har tre pinnar och ingen av oss får upp arsenal.se. Vi gör ett interntips i bilen vilket Martin tvunget måste klydda till genom att be oss namnge målskyttarna.

Byrne tänker jag snabbt eftersom det är den enda som dyker upp, blond legendar som hon är i denna klubb. Men ju mer vi nemadroppar, ju fler kommer vi på och jag har bestämt mig för 1-1 och Yankey. Inte alltför dålig gissning nu med facit i hand.

E4 är en smidig om än sanslöst osexig väg och efter SibyllaMcDonald i Ljungby så är det bara laddning som gäller. Taggade till tusen kommer vi fram till Åtvidaberg och slås av bygdens tristhet. Bo här? Skulle aldrig komma på fråga. Snabbt in på hotellet och det enda man får i huvudet är: Bo här? Skulle aldrig komma på fråga.

Stockholmsgänget sitter samlade och har nätt och jämnt hunnit damma av sig med en öl när vi, de vackra skåningarna, tågar in. Lander krämar grejer för fullt även om det går trögt i början. Han sålde tydligen massor av den där (fula) mössan som sen halva klacken på Kopparvallen hade på huvudet. Nåja, det var kallt och folk var väl desperata. Intäkterna ska snarast gå till en proffessionell designer som kan ta fram en snygg keps till sommaren.

Det blev ett par öl i kroppen trots att serviceviljan verkade vara satt på paus hos personalen och lite gott snack med diverse norrlänningar innan de tre musketörerna lättade för att pynta Kopparvallen röd och vit.

Blåsten som ven i Åtvidaberg var onådig under hela matchen och våra flaggor hängde som segel på en fregatt. Vinden gjorde att det blev svårt för tjejerna på plan att bedöma bollbanan och det var en hel del uppspel som såg ut att nästan komma tillbaka som en boomerang.

Vi skrålade bakom Emma Byrne i första halvlek och njöt i fulla drag av matchen. Arsenal kom i matchen efter att Linköping gjort första målet och tog sedan över hela showen. Vi hade fart och kvalitet i passningarna. Tekniken var det inget fel på och till slut hade Linköping otroligt svårt att hänga med. Trots all logik lyckas Aslani skjuta ett magert skott som Byrne (better than Almunia) fumlar in.

Arsenals tryck var sedan kompakt och vi väntade oss att något av insticken skulle lyckas och att White skulle kunna trycka in den. Vi hade nu Linköpings mål i vår ände och vilket mål vi fick se. Helt otagbart uppe i krysset och Arsenal Sweden fick ut sitt budskap till hela Linköping och Sverige. Jublet var enormt från oss 75 i klacken.

Precis som Fektarn skrev så var det aningen makabert att vråla "Who are ya" till 12-åriga tjejer, men å andra sidan så kan man bara göra sin egen "thing" och försöka strunta i att man väcker munterhet hos motståndarna.

Vinst med 2-2 och jag tror inte att någon som tog chansen att stå i vår klack ångrar sig. Vi stödjer Arsenal och vi gör det så jävla bra att tjejerna själva tycker det är fantastiskt roligt. Jag är innerst inne också helt säker på att det var tack vare oss som de orkade kämpa vidare trots underläge två gånger i matchen. Vid båda målen som Linköping gjorde blev det tyst i fem sekunder och sen började vi direkt med "come on Arsenal". Gåshud.

Hemma vid två och i säng fem över. Någon timmes kompledigt och helt plötsligt hade veckan blivit så mycket lättare att jobba sig igenom. Man skulle ha en sådan här minisemester varje vecka. Halsen är lite sliten bara.

Inte mycket händer i landskampstider. Än så länge inga allvarliga skador inrapporterade vilket känns skönt. Bara att hålla en tumme för att det inte heller blir några. Synd bara att Denilson inte spelar för Brasilien....

Usmanov har återigen utökat sin aktieportfölj i Arsenal meddelas det. Det här kan sluta illa. Jag menar inte att det här sista köpet är något hot, men det sista vi supportrar vill ha i klubben är turbulens kring ägandet. Man kan förledas att tro att det inte spelar någon roll, men det skapar oro i leden. Kommer alla som jobbar få vara kvar, kommer ägaren att ha synpunkter på spelstil, managern och spelarmaterialet. Kommer det att satsas snuskiga pengar på själlösa legospelare?

Jag har aldrig velat ha en sugardaddy i klubben. Dels raderar det i ett svep en historia av att bygga en klubb från grunden, dels så gör det hela supportandet till en inköpsrunda på Toys R Us med stenrika föräldrar som ger en allt man pekar på.

Om man har obcent mycket pengar i ryggen så finns det ju faktiskt inga ursäkter för att inte vinna ligan. Man skulle kräva ligaguld varje år och sedan bli besviken över att det inte lyckades. Man skulle uppföra sig som en bortskämd spoling som började kräva huvuden på fat när det inte gick som det var tänkt. Man skulle bli Abramovich i miniatyr.

Precis som Fektarn skrev i ännu ett ypperligt inlägg (mer från honom hade uppskattats) så väntas en minimedlemsresa idag. Arsenals damer ska säkra en semifinalplats i Champions League på bekostnad av Linköping. Linköping är tvungen att spela på bortaplan i Åtvidaberg så på något vis kan vi hävda att den spelas på neutral plan. Bortaläktaren kommer att vara fylld (nåja) av Arsenalsupportrar från halva Sverige och vi ska höras. Tyvärr visas inte matchen på tv så vi hade haft en chans att synas, men förhoppningsvis blir det ändå bilder från matchen på sporten ikväll. Bara så ni vet så är jag den snygge killen i röd tröja med vita ärmar...

Man kan tycka vad man vill om damfotboll, men hela grejen med klubben är att vi stöttar Arsenal och Arsenal råkar ha ett damlag i sin organisation och då stöttar vi det också. Att dissa halva Sveriges befolkning genom att hävda att det inte är riktig fotboll är bara okunnigt och dumt. Man skulle aldrig hävda att P12 inte spelar fotboll bara för att de inte kan mäta sig med van Persie eller att tjejer som åker skidor inte åker skidor på riktigt bara för att det går långsammare. Samma spel, samma regler, skilda förutsättningar.

Hursomhelst så blir det en riktigt rolig jävla grej att träffas 50 stycken på Åtvidabergs hotell och dra en dryck medlemmar emellan. Snacka fotboll, sjunga Arsenalsånger och pynta hela Kopparvallen röd och vit. Jag har inte sett Arsenal på svensk mark sedan mötet mot AIK på Råsunda så det är på tiden.

Bilen går om en och en halv timme och ni som fortfarande funderar på att åka ska ta tag i saken och sticka dit. Jag lovar att försöka tala så rent jag kan.

Helgen som gick känns avlägsen och det känns kymigt att det är nästan två veckor till nästa Arsenalmatch. Det är förstås en sanning med modifikation eftersom det vankas Champions Leaguefotboll på Kopparvallen i övermorgon. Substitut kanske, men åtminstone med snygga tröjor på.

Det har debatterats flitigt kring om Lehmann nu ska få ta över målvaktshandskarna och lämna Almunia ute i kylan för gott. I mitt förra inlägg sågade jag spanjoren längs med fotknölarna, men att sätta in Lehmann? I mitt tycke är det en desperat plan som mycket väl kan slå bakut och då står vi där med ännu en nesa.

Wenger står för ett känsligt val, att sätta in en målvakt som fyllt 41 och inte spelat en tävlingsmatch på nio månader, självvald fotbollspensionär för att ersätta en topptränad Premier League-målvakt kan visa sig vara dömt att misslyckas. Det kan också vara ett genidrag, men jag skulle inte chansa.

När nu Wenger inte gjorde det han borde så ska han och vi på något vis få stå för det beslutet. Det sägs att han lade ett stort bud på Liverpools Reina men egentligen kvittar det, för om Wenger var seriöst ute efter en målvakt så kan inte Reina ha varit den enda kandidaten. Vad gjorde att det inte blev en affär?

Man kan med idiotlogik hävda att vi inte bjöd tillräckligt. Det är säkert sant i en del fall, men jag misstänker att det inte handlar om bara det. Vi är kanske inte det coolaste laget att gå till, vi erbjuder alldeles för taskiga löner, vår målvaktstränare har rykte om sig att vara kass, man tror sig inte kunna vinna pokaler i Arsenal och så vidare. ALLA vill inte till Arsenal hur svårt det än kan låta för en supporter.

I Wengers memoarer kommer vi att kunna läsa om alla transfers som aldrig blev av. Det tas massor av kontakter under ett transferfönster, men det är också många bitar som ska falla på plats. Allt handlar inte om pengar även om jag precis som ni "vet" att vi är snåla med utgifterna.

Nu spekuleras det i att Arsenal i allmänhet och Arsene Wenger i synnerhet kommer att bli tvungna att krypa till korset och göra några storköp i sommar. Jag skulle välkomna ett par riktigt etablerade spelare till klubben som ligger inom våra ekonomiska ramar. Våra unga spelare behöver stöd från rutinerade killar som vet vad det handlar om när varje match är en cupfinal för oavsett vad Wenger säger så saknar detta laget all form av killerinstinkt och hänsynslöshet när det gäller att avgöra matcher och hålla i ett resultat.

Wenger har denna säsongen chans att bli hjälte och den chansen är långtifrån borta ännu. Miraklet kan ske att vi från och med nu börjar räta på ryggarna och spela fotboll med självförtroende. Vi har Blackburn hemma i nästa omgång och det borde vara en fin språngbräda för segrar. Tuffa matcher väntar senare med både Tottenham och Stoke borta.

Hur allt än går så måste vi kunna andas ut efteråt och säga att det är bättre att vara med än att inte vara det. Liverpool och Tottenham ser i nuläget ut att gå mot Europa Leaguefotboll nästa år och skulle inget hellre önska än att vara i våra skor. Det är två lag som satsat mycket pengar och kraft på att nå toppen. Den arena Arsenal spelar på är inte densamma som när vi tog ligan 2004. Chelsea och Man C har förändrat landskapet för alltid, men det var Arsenal som klarade att hänga med i toppen, inte Liverpool, inte Tottenham, inte Everton eller Aston Villa. Nåt bra har 20-åringarna sysslat med.

Allt ska sättas i perspektiv, hur frustrerande det än är ibland. Hur dåliga vi än är så är vi inte Spursklass, de har fortfarande inte slutat före oss i ligan sedan Wenger tillträdde. Deras sejour i Champions League ser ut att bli ettårig och de har en ligacup att stoltsera med i modern tid. Att kräva pokaler för Arsenal är att vara historielös, vi har alltid varit ett jojolag och faktum är att vi befinner oss i den längsta framgångseran någonsin i klubben. Den kunde gott ha kantats av lite fler bucklor, men helt ärligt så bör vi istället njuta av att hålla på världens vackraste lag lite mer.

Tills nästa säsong kan vi vara säkra på några saker oavsett vad som händer. Vi slutar topp fyra, Wenger är vår manager, vi har värvat minst en fransman, van Persie är skadad minst fem månader av säsongen och Arsenal Sweden fortsätter att växa så att det knakar. Vi har all anledning att se glada ut. Det är bara så satans svårt när laget inte känner som vi gör.

"We´re like crystal, we break easy

I´m a poor man, if you leave me"

Så lyder inledningsstrofen till den underbara New Order-låten Crystal. Den kunde lika gärna handlat om Arsenal post-2004. När det hettar till har nämligen Wengers senaste lagbygge en förmåga att prestera under par.

I dagens match mot West Bromwich presterade flera av spelarna på ett sätt som får en att undra huruvida vi till slut landar på en topp-fyra-placering. Hur någon ens kunnat lura i oss att vi kunde vinna en ligatitel är sanslöst. Man börjar tro att Nigeriabreven är en storsäljare bland Gooners.

Vi släpper in ett mål efter tre minuter. Lastas ska den man som kanske var den roligaste överraskningen på plan idag - Ramsey. Walesaren skulle bevisa att han är redo att hjälpa laget till en ligaseger. Istället blir det så här. Almunia ser efter målet ut att ta på sig skulden för den uteblivna reflexräddningen. Hänghuvud redan där månne?

Spanjoren måste veta att hans dagar som Arsenalmålvakt är räknade. Han vet säkerligen innerst inne om att han inte är bra nog att stå för Arsenal och kan inte förstå hur det har blivit så här. Det var ju bara meningen att han skulle sitta andremålvakt hela karriären och inte hamna i rampljuset. Det var mysigt att sitta på bänken och kolla Lehmann och sedan bråka med tysken på träning. Det var ju aldrig någon som skulle syna hans bluff.

Wenger hade som vanligt andra tankar. Han tyckte att andremålvakten var den naturliga efterträdaren till oövervinnerlige Lehmann och puttade handgripligen in honom på plan. "no, no" sade Almunia, "Oui, oui" sade Wenger och helt plötsligt skulle alla få se att Wenger hade gömt en världsklassmålvakt på bänken hela tiden.

Vi vet hur det har gått och efter sju sorger och bedrövelser har Almunia varit hånad, utskrattad, men allra mest har man tyckt synd om honom som en man satt på en högre position än han klarar av. Man kan numera se på honom att han inte vill vara där, han vill allra helst sitta under sin korkek och lukta på blommorna, men nejdå, han ska fullfölja sitt uppdrag ända tills till och med Wenger inser sitt misstag.

När Szczesny och Fabianski båda var skadade efter transferfönstret i januari var det några som drog en lättnadens suck över att Almunia inte blivit såld. Den sucken har fastnat i halsen och övergår i ett öronbedövande vansinnesskrik.

Det blev mycket Almunia här, men den tavlan han gör sig skyldig till på det andra målet finns det ingen, INGEN och då menar jag verkligen ingen annan målvakt till ett topp-fyra lag någonstans i Europa som gör.

Ska man vinna ligan måste man ha en av ligans allra bästa målvakter. Jag tror att Lehmann stannade kvar och körde målvaktsövningar för att vara redo om två veckor. Almunia måste nämligen vara slut i klubben.

Allt är naturligtvis inte Almunias fel. Vi skapar ingenting i första halvlek förutom ribbskottet och Ramseys klumpfot. West Brom leder på deras enda målförsök och är faktiskt totalt ofarliga.

Det är ändå Arsenals oförmåga, vilja och inställning som gör att man tar sig för pannan. Det är ju heller inte första gången utan vi har sett det här flera gånger denna säsongen. Vi ska gå in och styra en match men blir bortkollrade av ett tyngre lag, med en tydlig plan om var de ska slå till. Vi försöker spela finlir utan någon som dirigerar och då blir vilsenheten stor när inte bollarna går dit de ska.

Det är egentligen självklart att vårt väldigt unga mittfält inte kan rå på rutinerade WBA-spelare i det långa loppet. Särskilt inte utan vår mentor, kapten och härförare Fabregas. Då måste vi ha en annan spelplan, en grisigare, enklare och tuffare möjligtvis.

Wenger förvånade ändå till slut. Han tog ut den fullständigt värdelöse Denilson för Chamakh redan i halvtid. Det är en markering som på Wengerspråk betyder att Denilson är satt på transferlistan och att han blir utan kvällsmat. Redan efter ytterligare en kvart kommer så Bendtner in och det blir väldigt tydligt att Wenger åtminstone har planer på att vinna matchen.

Det lyckas också nästan. Vi fick upp ett tryck på West Brom, naturligtvis omständigt och utan alldeles för många riktigt klara målchanser, men vi kunde se att vi vädrade ett resultat i alla fall. Vi blev hungriga efterhand. Det räckte till ett oavgjort resultat vilket i det långa loppet kan visa sig oerhört betydelsefullt. Fortfarande allt i egna händer, men nu börjar vi snart snacka halmstrån för om vi fortsätter att spela så här så blir det ingen ligatitel.

Det finns massor av faktorer att tala om i matchen, massor av spelare att klaga på, men ändå tar vi oss ur ett tvåmålsunderläge, vi får nu vila i två veckor och har förhoppningsvis några av våra skadade spelare tillbaka. Hoppet är det sista som lämnar oss sägs det. Låt oss bara hoppas att hon inte tog sextåget till Manchester.

Det är fult att ljuga sägs det. Samtidigt kan man med gott samvete säga att man inte alltid ska säga sanningen. Man säger exempelvis inte till tjejen att hon ser tjock ut i den DÄR klänningen. Man ljuger och säger att hon ser fin ut, oavsett om hon liknar ett ballongdjur. Det finns alltså lögner som är till för motpartens bästa. Det finns också tillfällen då man uppmanas att hålla sig lågt med sanningar eller helst inte säga någonting om verkligheten. Fråga Ferguson.

Skotten har precis fått fem matchers avstängning för att han hävdat att domaren inte var rättvis. Alla som såg matchen kan instämma i att domaren gjorde några märkliga bedömningar, även om jag inte skulle använda ordet orättvis i min beskrivning. Fem matcher uppe på läktaren för något hela Unitedpubliken antagligen suttit och vrålat större delen av matchen, men om en manager går ut och säger samma sak framför några kameror så är det fullständigt galet.

Att respektera domaren är med den domen i handen att tala tyst om misstagen och skamset ta emot all skit domaren skickar på en. Wenger och Nasri har också fått en smäll på fingrarna av Uefa för samma sak och det är inte okej. Det kan inte finnas något hemligt elitistiskt straffkommando som tar alla besluten bakom stängda dörrar, medan man offentligt står bakom alla domare och menar att de är felfria.

Naturligtvis ska man inte få säga vad som helst, men hur vore det om man använde normal lagbok för att fastställa vad man får säga eller inte till en domare? Då kan man kalla domaren för orättvis, vilse eller okunnig, men inte bög, svartskalle eller fifflare. Det borde räcka.

Jens Lehmann är tillbaka i klubben och tror själv att han ska kunna ingjuta lite självförtroende i pojkarna. Funkar det så är det väl bra, men samtidigt har Wenger sagt till dessa killarna att de är bäst i världen i fem år redan så frågan är hur mycket tysken kan tillföra. Jag är inte heller så jävla säker på att det är en bra backup. Jag ber lite tyst för mig själv att Almunia inte blir skadad eller upprepar en massa misstag. Det är kul med hjältar, men allra roligast är det när de bara defilerar några gånger i testimonials. De ska inte sättas på riktiga prov när de har spelat färdigt. Jag vill inte heller se Tony Adams mot Lionel Messi. Det kan bli värre än Senderos vs Drogba.

Arsenals damer fick bara 1-1 hemma mot Linköping och måste nu göra mål på Kopparvallen på onsdag. Jag tror helt ärligt att Arsenal Sweden kan hjälpa damerna till det. 50 Gooners på läktarna ska kunna sjunga ner Linköpingsklacken. 45 mil enkel resa är ingenting i sammanhanget för jag vet att det blir en sanslöst trevlig sammanslutning där uppe. Det är det alltid när Arsenal Sweden träffas. Möt upp ni också!

Vi förlorade hemmamatchen mot West Brom i höstas. Nu har de Roy Hodgson som tränare vilket jag på något sätt tror är bra. De har blivit mer disciplinerade, strukturerade och fantasilösa. Ungefär som firma Denilson och Diaby alltså utan strukturen och disciplinen då alltså.

Vi har bara ligan kvar att spela om. Man U ska möta Chelsea i två matcher i Champions League och det ska bli otroligt intressant hur detta påverkar deras ligaspel. Vi ska bara komma ihåg att det är våra resultat i första hand som avgör ligan, vi har den i egna händer. Då måste vi vinna imorgon.

Vermaelen kommer inte tillbaka på hela säsongen. Djourou spelar antagligen inte heller fler gånger och då sitter vi fast med Squillaci, Koscielny och Miquel. Jag har sagt det förut, Miquel ska starta tillsammans med Koscielny för det har visat sig när Kos och Squillaci att ingen vågar ta ledarrollen. Miquel är hungrig och vill bevisa något för sig själv och Wenger. Sådana spelare vill man ha till sitt förfogande nu. Kanske dags också att köpa in sånt där luktsalt som tyngdlyftare har. Det var kanske det Vieira hade på tröjan förr i tiden. Vart tog det vägen förresten?

Vi har sett det förr. Mörkningarna. En gren som brukade vara Fergusons specialitet, men numera är det Arsenals fans som hålls ovetande om skadors allvarlighet. Är Djourou borta för resten av säsongen eller kan han spela landskamp om två veckor? Är Vermaelen nära en comeback eller kommer han att bli borta ännu ett halvår för sina fotvårtor?

Man kan fråga sig vad Arsenal vinner på att hålla informationen så nära bröstet som möjligt. Ingen ska åtminstone inbilla sig att den information som går ut alltid är sanningen, för så fungerar inga företag. Arsenal tycker sig ha någonting att tjäna på att ingen vet hur det ligger till. Är det för att skydda spelaren från press, är det för att lura motståndaren och sedan sätta skräck i dem när de inser att Djourou ingår i startelvan? Handlar det rentav om att vårt medicinska team helt enkelt inte vet?

Oavsett vilket så har vi nu lärt oss att det inte går att lita särskilt mycket på den information som kommer från Arsenal officiellt. Då kan det kvitta om den informationen handlar om skador, pengar vi har eller inte har eller huruvida Wenger tänker köpa spelare.

Misstänksamhet, skepticism och kritiskt tänkande är nyckelord om du vill vara en riktig pessimist. Ofta kan det vara bra ledord även för optimisten då man annars gärna ses som naiv. Jag lutar ofta att tro att allting går åt helvete vilket ni säkert märkte i gårdagens inlägg där jag avfärdade våra ligachanser till en hel del läsares förtret.

Efter Arsenals resultat hittills är det svårt att vara sådär otroligt stöttande, särskilt efter att laget "lovar" så mycket och uppnår så lite. Utifrån sett så har vi gjort klart godkända resultat och det är möjligt att vi med distans till säsongen känner oss rätt nöjda med vårt cupspel och ligaplacering. Däremot känns det inte bra för stunden, särskilt när man nyss sett Marseille visa att det går att skaka Manchester United ordentligt, med jävlar anamma och hängivenhet.Vi borde ha gjort bättre ifrån oss och vi kommer inte undan att en hel del spelare inte håller måttet.

Tydligen håller Wenger med i förtäckta ordalag när han säger att Lehmann är en god kommunikatör som kommer att tala om för spelarna vem som sköter sig och vem som inte gör sitt jobb. Jag kan väl tycka att det är Wengers jobb, men ibland behövs det nog en hårdför lädertysk än en amorös fransman. Jag skiter i vem som säger sanningen bara den kommer ut.

Transferryktena börjar blomma nu, det är ju ändå vår. Bendtner sägs kunna gå till Blackburn för £15m. Ta pengarna och håll inne biljettprishöjningen är mitt tips.

Kan vi skeppa iväg Denilson för en städvagn och rengöringsartiklar till Gunners Pub´s toaletter vore allt frid och fröjd. Jag är en enkel man med enkla önskningar.