Kort inlägg idag eftersom det egentligen inte finns så mycket att säga om någonting när det är landslagsfotboll. Allt man gör är att hålla tummarna för att ingen ska bli skadad.

Det kommer nu rapporter om att Djourous skada inte är särskilt allvarlig och att han till och med skulle kunna vara aktuell för spel till helgen mot Wolves. Jag tror att de flesta av oss hellre låter schweizaren se matchen från bänken i så fall och låter honom vila sig i form till matchen mot Barcelona, en match som är svår nog utan att behöva spela med en än mer försvagad backlinje.

Tänk så fort det kan gå, Djourou var i princip helt uträknad som spelare i Arsenal. Han kom precis som sin landsman Senderos aldrig in i laget och visade inte heller mästarform när han väl fick chansen. Nu känns han som den stabilare av de tre backar vi har tillgängliga och då har Wenger ändå valt att lägga en hel del pengar på de två nyare förvärven Kos och Squillaci.

Sanningen är ju också att Kos och Djourou passar varandra väl och ser hyfsat stabila ut. Det ska bli intressant att se om/när Vermaelen kommer tillbaka vilket som blir Wengers förstaval när det gäller backpar.

Matchen mot Wolves närmar ju sig med stormsteg och vid det laget vet vi hur derbyt i Manchester har gått. Med en del flyt kan vi alltså vara en futtig poäng efter serieledningarna. Nu ska vi ju inte gå händelserna i förväg för vi vet ju numera att inte ens fyra måls ledning är unikt. Att det sedan aldrig har hänt förr i Premier League är ju bara salt i såret. Vi har alltså haft det i särklass sämsta försvaret när det gäller att hålla en ledning genom hela Premier Leagues historia. Smaka på den och gissa om Wolverhampton kommer att känna att det är kört när de ligger under med två mål?

En kort landslagsvecka väntar och vi ska få avnjuta fullständigt meningslösa träningslandskamper. Jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag sist såg en träningslandskamp med Sverige. Det ger absolut ingenting att se allsvenska hobbyspelare lunka runt och hoppas på att imponera på förbundskaptenen som redan bestämt sig att när det väl gäller så ska han bara spela utlandsproffs ändå. Och Anders Svensson.

Nu har flera av våra spelare fått lämpliga influensainfektioner och det är väl bra. Det är bara synd att Arsenal reagerar flera år för sent på det här som United och de andra hållt på med ett bra tag. De största stjärnorna behöver inte åka på någon tramsig landslagssamling för att bevisa sitt värde. Det är dags att göra något åt landslagsfotbollen och ta ett helhetsgrepp kring hur man ska ha det med samlingar och matcher.

Sagna har gått ut och sagt att Phil Dowd var ful i mun under matchen mot Newcastle. Då var det det vi hörde när han blåste för ingenting och lät bli att blåsa för någonting.

Nu har nyheten om Bendtners självförtroendetest nått omvärlden. Jag vet inte var jag har hört det, men den nyheten har cirkulerat ett bra tag redan i mina öron. Egentligen är det väl ingen som är förvånad och jag kan inte påstå att jag tycker det är kul heller. Allt det ego han besitter kräver åtminstone två huvuden för att få plats. Det förklarar kanske varför han har så taskig teknik.

Resultaten i helgen bådar för en mycket intressant vår. City och Tottenham tog segrar i helgen medan Chelsea, Arsenal och Man U tappade poäng. Med Citys nyfunna rikedom så får någon ur gamla topp fyra rucka på sig och tänker Tottenham också kämpa sig till en CL-plats i år igen så får kanske Chelsea se upp. Intressant var ordet. Hur länge är Abramovich kvar om han precis köpt en spelare för £50m och sedan missar CL-kvalificeringen?

Vi är nu futtiga fyra poäng efter Man U vilket gör att vi nästan har allt i egna händer. Arsenal ska nu bara göra en tio matcher lång räd med trepoängare så kan det här gå vägen. Vi har ett "lättare" spelprogram än rivalen, men på något vis är lätta matcher väldigt svåra för Arsenal. Vi kan bara göra vårt jobb och stötta laget på bästa sätt, men fler plattmatcher som mot Newcastle, Tottenham och West Brom är där inte råd till.

Vi ska nu förlita oss till att Squillaci spottar upp sig och spikar igen tillsammans med Kos. Säg fyra Ave Maria och släng på ett får på grillen, här ska gudarna blidkas....

Sitter här lite mer än ett dygn senare och har precis läst att Joey Barton tycker att diabys tackling är korkad. Man kan tycka vad man vill, men här har den gamle räven rätt. Det står dock i artikeln att Bartons tackling var regelrätt och då blir man lite mörkrädd, för alldeles oavsett om han träffar boll eller inte så är satsningen helt onödig. Diabys ben viker sig och fransmannen blir rädd och överreagerar. Diabys röda är enligt mig helt odiskutabelt, hans reaktion förståelig, men oursäktlig.

Dowd, denne oduglige rättsskipare, saknar sedan ryggrad att ta itu med Bartons tilltag och sedan även Nolans på Szczesny. Polacken har naturligtvis ingen rätt att springa omkring och fjanta med bollen och det gula kortet är helt i sin ordning, men sedan när var nacktag tillåtet? Inte sedan minut 50 under gårdagens match i alla fall. Inkonsekvens i domsluten kommer att behöva lyftas mycket högre de närmaste säsongerna. Vad göra för att höja domarkårens status och kvalité. Här är några förslag:

* Se till att de klarar hålla takten fysiskt i matcherna så de har en möjlighet att se situationerna på närmare håll.

* Använd teknik när det behövs och få möjlighet att gå in i efterhand och rätta till kortfördelningen.

* Se till så att huvuddomaren och linjemännen är överens om regeltolkningar, Nolans nackgrepp tyckte linjedomaren var okej, men Diabys var inte ok enligt huvuddomaren.

* Domarna får gå ut i efterhand och förklara några av sina beslut för pressen.

Enligt SkySports så har Wenger tyckt till om en efterträdare till hans managerpost i Arsenal. Han skulle gärna rekommendera Grampus Eights nuvarande tränare Dragan Stojkovic som ny tränare fter honom själv. Frågan är kanske hur mycket Wenger har att säga till om saken när den dagen kommer? Jag tvivlar inte en sekund på att hans ord kommer att vägas in, men avgörandet kan väl knappast ligga i Wengers händer?

Mycket kan hända innan det är dags för Wenger att lämna över. I teorin kan han bli sparkad redan till hösten efter en usel start på säsongen, hur mycket är han ord värda då?

Vi kan bli uppköpta av en skum vapenhandlare i Angola som gör allt han kan för att Sam Allardyce ska bli ny tränare, hur mycket är Wengers ord värda då?

Jag har svårt att engagera mig i Wengers efterträdare just nu, men jag tycker nog att det är en märklig sak att tala om helt plötsligt. Vilke riktning Arsenal tänker ta när den dagen kommer är väldigt svårt att sia om, även för Wenger. Vi ska nog ta en dag i taget och om/när Wenger säger upp sig så utgår jag ifrån att styrelsen tar tag i det hela och letar noga efter en lämplig kandidat och inte bara tar en lärjunge. Hur cool än Petrus var så var han ingen ny Jesus.

Arsenal kunde under loppet av en match visa varför vi är världens bästa lag och också varför vi är världens sämsta lag. Inget och då menar jag INGET annat lag i Premier League kan få en 4-0 ledning på bortaplan och sen sumpa den. Inte Tottenham, inte West Ham och inte Wigan. (Antagligen har det hänt och så har jag förvrängt det, har inte kollat fakta) Känslan är att vi är de enda supportrar som med fakta och statistik i ryggen ska sitta och vara oroliga när vi leder en match med 4-0. Det är helt otroligt.

Vi kan skylla på Barton, domaren eller utvisningen, men sanningen är snarare att kollektivet Arsenal gärna drabbas av mental kollaps när motståndarna får medvind. Det ska ändå för formens skull klaras ut att:

* domaren höll pinsamt låg kvalitet, precis som mot Everton och i flera andra matcher denna säsong

* Diaby är fullständigt jävla huvudlös och ska sitta i karantän i reservlaget resten av säsongen

* Att byta in Eboue för att säkra bakåt är tjänstefel. Han duger inte.

Men Arsenal som lag är illa ute när spelarna inte klarar av att hålla bollen i tre passningar i rad i andra halvlek. Gång på gång får Newcastle möjlighet att gå fram och varje gång så stärks deras självförtroende ty Arsenal står bara och tittar på. Squillaci var som en yr höna, Eboue har glömt vad defensivt arbete innebär och ingen vågade hålla i bollen och göra något konstruktivt. Okej att domaren hjälpte till, men det är ingen ursäkt för oss. Vi gav upp matchen, vi höll inte måttet och det är endast tack vare Wolverhampton vi fortfarande är med och tävlar om en ligaseger.

Den här matchen kan vara glömd ganska snart om vi får några bra resultat i de följande matcherna, men vi vet att såna här stunder återkommer. Den tomhet, ilska och frustration vi känner ska inte leda till att Wenger ska avgå, att vi ska sluta följa Arsenal eller att vi är inne på fel väg transfermässigt. De här resultaten ska agera som väckarklocka åt vår mentala träning, att det gäller inte bara att tro att vi är bäst, vi måste också agera bäst. Det innebär att vi ska agera korrekt på planen oavsett vad som sker, inga personliga fysiska vendettor således, vi ska fortsätta följa vår gameplan, hade vi fortsatt pressa Newcastle som vi gjorde efter utvisningen så hade vi klarat det. Men efter straffen lade vi oss ner för att dö. Det anstår inte ett mästarlag.

Jag är arg, ledsen och uppgiven efter att ha sett Arsenal kapitulera på detta sätt. Jag vill att vi blir slagna av bättre lag eller åtminstone lag som hade en bättre dag än vi, men att först visa världsklass och sedan Blue Square Premier-klass är bara kalkon. Idag är vi bara värda svarta rubriker.

Historien om Fabregas otyglade humör och påstådda verbala attacker fortsätter. Wenger har i diplomatiska ordalag bett Moyes att hålla käften om vad han kan ha tänkas hört i spelartunneln och refererar till att i normalfallet säger man inget officiellt om vad som pågår där. Jämför med pizzagate där det florerade många rykten, men inga bekräftelser från officiellt hål kring vem som gjorde vad och sade vad. Även om de flesta säger att Fabregas har en hyfsad högerarm.

Som jag skrev igår så tyder det mesta på att Fabregas verkligen gick över gränsen i vad som sades, men å andra sidan var det en exceptionellt dålig domarinsats som låg till grunden för all uppståndelse. Spelare har som ansvar att bära sig ordentligt åt och agera förebilder, men precis som med politiker och andra officiella personer så är de också människor. Det brast säkert för alla rödvita fans på läktarna efter målet och för Fabregas med en vinnarskalle stor som månen är det klart att det finns en chans att det rinner över. Han är dock inte den enda som gör det då och då, men jag tror inte någon av oss kommer ihåg sist det skrevs om John Terrys eller Wayne Rooneys språkbruk? Fabregas har heller inte fysiskt varit på domaren, vilket jag tycker mig se då och då utan att det rapporteras. Här är det bara att hålla med Wenger: case closed.

Fabianski är nu borta resten av säsongen och jag kan inte låta bli att tänka att hans tid som nummer ett blev kortlivad. Nu lär Szczesny vara given i mål fram till maj såvida han inte dabbar sig rejält. Om han då har skött sig med bra betyg så är väl risken/chansen stor att han får fortsätta även nästa säsong. Tiden får utvisa vad som händer, men det är onekligen en märklig vändning allt har tagit, från vrålen och kraven på inköp av ny målvakt till att Szczesny är den givne förstemålvakten i februari.

Transferfönstret stängde för mindre än en vecka sedan, men ryktena om vilka spelare vi ska köpa för fantasisummor i sommar dör inte. Det är Sakho hit, Hazard dit och Cahill här och Chamberlain där. Allt vi vet är att det inte blir som vi tror. En fjunig japan blev det i januari, betyder det att vi till sommaren kan räkna med en 16-årig peruan, en 25-årig indier och en thailändsk massös? Kan man ställa sig i kö till den sistnämnda?

Wenger gör aldrig som vi tänker oss och på något vis tycker jag det är rätt skönt. Framförallt är jag väldigt nöjd med att vi inte köper Aquilani, Veron och Mutu för dyra pengar. En hög prislapp är ingen garanti för framgång. Arsenal ska gå sin egen väg och inte kopiera andras recept för framgång.

Fabregas är tydligen veckans buse efter att ha sagt diverse allvarliga okvädingsord mot domaren i halvtid under matchen mot Everton igår. Något som han enligt David Moyes borde blivit utvisad för. Han gjorde alltså samma sak som de 55000 Gooners som var på plats igår och det är mycket möjligt att Fabregas gick över gränsen för vad en professionell fotbolsspelare borde kunna säga. Det förtar inte riktigheten i kritiken som riktades mot domaren.

Lee Mason hade en mycket märklig nivå på domsluten igår och man måste som spelare, publik och tränare få lov att kritisera och döma ut domarens kvalitet på samma sätt som vi gör mot spelare. Det är en del av att vara en offentlig person. Så länge det stannar på planen eller i en presskonferens så kan det anses höra till matchen.

FA vägrar granska händelsen eftersom domaren inte rapporterat in det hela. Skulle de ha tagit tag i det på samma sätt som Uefa tog tag i Eduardos filmning så skulle alltihop ta sig otroligt komiska proportioner. För här har Rooney fått gå på engelska fotbollsplaner i flera år och tydligt skrikit det ena svärordet värre än det andra i ilska och frustration, men när en måhända lite väl eldig spanjor ryter ifrån så ska det granskas. Nåja, så illa blev det inte den här gången. Tyvärr kan det dock skapa en debatt som förföljer Fabregas ett tag.

Chelsea värvade spelare för £70m samtidigt som man tidigare på dagen redovisade en rörelseförlust på £75m. Så kan klubbar skötas när de förlitar sig på en sugardaddy. Märkligt nog höjs det sådana röster ibland också på Arsenalforum. Vinna till varje pris, det var väl samma människor som applåderade B Johnson (tidigare skrev jag Bolt: edit), Ludmila och finska skidlandslaget.

Antagligen har Arsenal råd att satsa mer än vi gör på spelarköp, men man måste ändå ta i beräkning att vi ska kunna klara oss själv, även långsiktigt. Vi blir sårbara för uppköp om det är turbulens i klubben - ekonomiskt, sportsligt eller strukturellt. Stabilitet kan vara tråkigt, men är ack så mycket bättre i det långa loppet.

Det var skillnad idag - på många sätt. I laguppställningen, inställningen och framför allt i spelet. Jag inbillar mig att jag är en människa som tycker att resultaten är viktigare än att det ser snyggt ut och det gäller så klart rent generellt. Men det är skillnad på att ha ett grundspel som inte är genomestetiskt och att spela dåligt. Det som vi presterade mot Huddersfield tillgodosedde inte ett enda krav vi kan ställa på detta Arsenal.

Idag tycker jag dock att vi fick se precis det som gör att vi trots allt är med i alla turneringar så här långt. Vi fick se ett Arsenal som fanns överallt på plan. Det klickade inte överallt i passningsspelet, men vilja, attityd och offrande hade vi massor av. Everton kunde dock sticka upp och göra ett mål när Arsenal dominerade i första halvlek. Ett mål som kommer att vara väldigt diskuterat då Saha var offside när passningen slogs. Koscielny fick en fot på bollen i ett försök att stoppa den och domaren upphävde därmed offsiden i mening att det var en passning. Horribelt, men möjligtvis i någon satans gråzon som jag inte har full koll på. Där och då kändes det som att vi slogs mot väderkvarnar.

Andra halvlek var Arsenal tvungna att spela utan Song som byttes ut och det är bara att hoppas att det inte är något riktigt allvarligt med honom. Diaby skötte sig utmärkt i mina ögon och var löpvillig och passningsskicklig. Vi drog upp tempot och ju längre halvleken gick, ju mer ville Everton satsa på kontringsspel. Arsjavin byttes in i 62:a minuten och såg omedelbart ut att vara på spelhumör. När sedan Bendtner också byttes in fem minuter senare visade Wenger att allt skulle satsas på ett kort. Minuten senare stänker Arsjavin också in kvitteringen, eller snarare placerar efter en liknande situation som vid Evertons mål, med den stora skillnaden att Arsjavin var onside när passningen slogs.

Efter målet hade Everton en hörna som var ganska farlig och kommentatorn rabblade upp att hälften av våra mål släpps in på fasta situationer. Det tar sedan tvåtre minuter innan Kos får använda huvudet och sätta dit ledningsmålet på hörna. Talar man om trollen så finns de ofta i bakgrunden och lurar. (nytt ordspråk)

Totalt sett en fantastisk laginsats och enorm comeback, även om man sitter och förbannar att vi ska behöva hamna i de här lägena. Arsenal har denna säsongen en förmåga att bjuda oss på allt vad fotbollslidande och fotbollskärlek kan innehålla. Efteråt lämnar det stora sår och brutna löften som inte läker förrän Fabregas står där med en riktigt fin pokal i maj. Förhoppningsvis i maj 2011.

Det är väl också själve f*n att Arsenal Sweden ska behöva åka över med 20 man för att Arsjavin ska skärpa sig. Nu ska samma 20 svenskar se till att Bendtner gör något rätt på St James Park.