Alla våra drömmar slog in ikväll. Det var kanske inte riktigt så, men jag är fantastiskt nöjd med denna seger av flera skäl:

* Man U kunde inte köra över oss med sitt kontringsspel ännu en gång.

* Arsenal stod upp väl fysiskt och mentalt.

* Man U får kämpa för att vinna ligatiteln och kan till och med förlora den.

Arsenal vann en seger som kommer att lyfta spelarna enormt mycket. Vi har visat att vi kan vinna mot tre motståndare som vi tidigare haft problem med och som tidigare stämplat oss som omogna, naiva pojkar. Chelsea, Barcelona och Manchester United har alla fått stryk på Emirates stadium. Det är inte bara att åka till London och hämta tre poäng, i alla fall inte om man inte heter Newcastle, west Brom och Tottenham....

Vi skickade idag en signal, framförallt till oss själva att vi kan om vi lägger ner 100% energi i hela matchen. Fotboll handlar lika mycket om teknik som taktik, lika mycket om vilja som dribblingar, lika mycket fysik som hjärna. Vi måste behärska alla delar för att skapa ett komplext lag som kan spela det spel som krävs för att vinna. Vi har visat några gånger denna säsongen att vi kan göra det. Det ska bara ut varje gång.

Det snackas en del om straffsituationerna och båda är naturligtvis solklara straffar. Vidic hands hade resulterat i ett rött kort och det hade satt sin prgel på resten av matchen. Owen-situationen hade kanske också blivit rött kort, men i ett betydligt senare skede av matchen och kanske inte lika betydelsefullt. Ändå har Ferguson mage att klaga över domaren och hävda att Vidics hand var svårare att se. Om linjedomaren var så säker på att det var hörna så måste han ju ha sett bollen snudda vid Vidic. Hårresande.

Jag tror att Chris Foy hade den siituationen i huvudet när han nekade Owen en straff i slutskedet. Inte helt enligt regelboken, men fullt förståeligt. Domaren var inte problemet idag förutom de gånger han stod i vägen för bollen.

Manchester United försökte ännu en gång spela avvaktande kontringsfotboll, så där lagom snyggt som mästare ska. Det var bara det att de inte kom någon vart. De få kontringar de hade lyckades vi avvärja och den stora anstormningen kom aldrig. Arsenal var tämligen ohotade och kunde vinna komfortabelt.

Om vi blir trea så har vi slagit båda finallagen i Champions League, både 1:an och 2:an i Premier League och båda finallagen i FA-cupen. Så nära är vi att ta en pokal denna säsongen och hade det inte varit för våra usla hemmaresultat mot några av nykomlingarna så hade vi lett ligan idag.

Vi kommer att lära oss av detta, och med hjälp av ett par fina nyförvärv till säsongsstarten så är vi där uppe igen nästa år. Vi kommer inte att ha vunnit ligan i februari och vi kommer att ha några dalar som vanligt, men vi kommer att ha en chans, precis som vi hade denna säsongen. Det är ju trots allt roligare att vara med i ett titelrace än att inte vara det. Fråga Tottenham och Liverpool-supportrarna.

Vi är väldigt nära St. Totteringham´s Day nu. I praktiken är det klart, men i teorin får vi antagligen vänta en vecka. Missar Blackpool att ta poäng på White Hart Lane så ska vi väl ta den poäng som behövs på söndag mot Stoke. Dags att köpa hem grejerna till lasagnen med andra ord. Smaklig måltid!