Despotens försvar

De senaste dagarna, veckan och månaden har okvädesorden, förbanningarna och ilskan dominerat på Arsenal Swedens forum. De som står på Wengers sida är uppenbart i minoritet. Jag anmäler mig härmed till despoten Wengers livgarde.

Fransmannen är i behov av ett litet gäng trogna som kan hålla upp troféerna  framför de trolösa supportrarna och vifta med dem som vitlök för vampyrer. Jag vet att historia i princip inte betyder något för de som jagar kickar hela tiden, men för mig är historia också något du stolt kan bära med dig och använda som skydd när det stormar. Gudarna ska veta att det stormar nu.

Alla krav på nyförvärv går varken mig eller professorn förbi. Vi vill båda värva. Förnuft ska dock råda. Förnuft är inte alltid att värva dyrt till varje pris, det hörs en del tongångar som tycker att £10m eller £20m kan kvitta, att klassen på den/de enskilda storvärvningen/arna kommer att ge oss titlar. Vi vet att Wenger aldrig lagt mer än £20m på någon spelare. De högsta transfersummorna han betalat har inte automatiskt gett oss guldlag (Reyes, Wiltord).

Wenger måste värva, det är vi överens om, gärna spelare som går rakt in i startelvan. Problemet är att alla priser är helt uppe i det blå, så högt uppe att till och med Ferguson börjat gnälla på nivåerna. Det ska ganska mycket till.

Vi är inne i den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen och då står flera av våra supportrar och kräver att vi satsar oss ur den. Lars Ohly kanske ska ges plats i styrelsen? Satsa gärna, men se till att både hängslen och livrem är på. Titlar är inte värda mer än klubbens långsiktiga ekonomi. En sugardaddy? Nej tack.

Vieira tillbaka? Min ryggmärgsreaktion är nej. Min andra reaktion är nej. Jag kan inte se att han i någon spelarroll skulle förstärka laget. Song och Fabregas är bättre. Men ge honom en roll i kostym. Ring in Tony Adams när vi ändå är i anställartagen.