Happy holidays!

Puh!

Vilken dag. Vilken djävla dag. Vilken djävla f*ckat underbar dag vi har haft.

Jag vaknade imorse, hyfsat utvilad men fortfarande med en förkylning som är sviterna efter tre dagars friluftsliv tidigare i veckan. Det kunde vara ett tecken på att jag borde sitta hemma och vårda näsan, tycka synd om mig i förebyggande syfte så att man bara kunde stänga av eländet vid en förlust. Kanske till och med sjuka sig imorgon.

Cykeln bar mig utan problem ner till Toby´s och väl där möttes jag av idel rödvita. Man skulle lätt kunnat tro att det var vi som slogs för titeln. City och Unitedsupportrarna fick dela på samma rum och det var en hel del lediga stolar. Däremot var det knökfullt i vår ände där till och med Spursarna kände sig manade att kolla på Arsenal. "You only came to see The Arsenal"!

Arsenal börjar lysande och det bådar aldrig gott. Vi är inte klubben som gör det lätt för sig nuförtiden och innan tjugo minuter var gångna så låg vi under efter ett offsidemål och en horribel försvarsmiss. Ovanligt.

Vi hade en fladdrande toker i Spurshörnan som jublade mer åt West Broms mål än åt Tottenhams och det var inte utan att man kände ett visst agg byggas upp. Nu är man ju en civiliserad person så jag bet ihop och bad till min öl om att vi skulle kunna skratta sist.

I titelkampen i rummet bredvid var det en eller två Cityfans som jublade och ungefär tio gånger så många Unitedsupportrar som jublade ännu högre när QPR vände. Rafflande värre. Shit clubs, shit support!

Vi var tysta, förbannade och förödmjukade. Vi har haft allt i våra egna "tvålade" händer så länge nu att det blev parodi alltihop. Vi skulle ju bara knyta ihop säcken, släcka lampan och gå hem, tryggt förvissade om att vi spelade Champions League nästa säsong. Istället sticker det svartvita fula trynet upp och sätter krokben. Fy bubblan vad nedrigt!

Å andra sidan hade de giganten Marton Fulop i målet. Vore man det minsta konspiratorisk (jag?, nejdå!) så skulle man säga att han var avlönad av Wenger. Om vi haft tvålade händer på sistone så var Fulops gjorda av såpa av den sort man lägger på bowlingbanor. Utan honom så hade vi haft värre besvär än vi hade.

Jag vill inte peka på problem idag, men nog var det jobbigt sista halvtimmen. Istället för att kunna sitta kolugna och ringa hem och be frun värma upp lasagnen så sprang vi runt och lät West Brom ha boll. Det var panikbrytningar här och där, massor av fasta situationer till hemmalaget och Szczesny fick slita för sin lön.

Det kanske var därför som det var så oerhört förlösande när domaren blåste av matchen. Vi har återigen trotsat oddsen och till och med tagit fler poäng än förra säsongen. Vi har gjort fler mål än ifjol och detta på trots av att vi tappade Fabregas och Nasri och att vi haft ett oerhört beroende av van Persie. Det är inte mycket till framsteg, men det viktiga är nog att vi inte gick bakåt efter den turbulenta sommar vi fick uppleva. Arsenal har förhoppningsvis gått stärkta ur den här säsongen.

Den känslan vill vi ha kvar när augusti kommer och då krävs det att van Persie stannar. Det är antagligen för mycket begärt att han ska vara skadefri en hel säsong till och därför är Podolski inköpt för att kunna avlasta holländaren. Nu behöver vi ha in ett eller två ansikten till av väldigt hög kvalitet. Det bör vara någon som hotar att gå rakt in i startelvan. Då kan det här bli spännande.

Cykelturen gick raka vägen in på Ica, bort till frysdisken. Lasagne i korgen, rätt in i mikron därhemma och avnjöts högtidligen med ett lite fult hånleende. Precis som det ska vara på St: Totteringham´s Day. Happy holidays allihop!