Sista striden. –Här har du alla svaren

På söndag avslutas nuvarande version av Barclays Premier League och det görs, för Arsenals del, genom ett möte med West Bromwich Albion borta på The Hawthorns. Som ni vet så ligger vi, tack vare spursens fantastiskt charmiga oförmåga att besegra Villa tillsammans med Newcastles förlustmatch mot shitty, fortfarande på tabellens tredjeplats. Den tredjeplats som innebär en direktplats till nästa års Champions League.

I dramat kring tabellplatserna tre till fem är vi, spurs och Toonsen alla rejält indragna. Vi har 67 poäng, har gjort 71 mål, släppt in 47 och har med oss +24 i målskillnad. Spursen på fjärdeplatsen har 66 poäng, gjort 64 mål, släppt in 41 med +23 i målskillnad, medan Toonsen på femteplatsen har 65 poäng, gjort 55 mål, släppt in 48 och således har endast +7 i målskillnad.

Samtidigt som Roy Hodgson gör sin sista match som manager för West Bromwich så möter Spurs Fulham hemma medan Newcastle åter till Goodison Park för att möta Everton. Vinner Arsenal så spelar såklart de andra lagens resultat ingen som helst roll. Men fortsätter The Arteta-spell att hålla oss i sitt järngrepp och vi således endast lyckas kryssa, så landar vi på 68 poäng och måste då förlita oss till att Fulham roffar åt sig poäng. Vid en eventuell förlust så måste självklart även spursen förlora, men vi klarar oss faktiskt även om Newcastle får en poäng att lägga till spursförlusten.

Som ni förstår själva så är denna omgång, och vår match mot The Baggies, att se som en ren kuppfinal. En final vi dessutom skall spela på bortaplan. Mot ett lag som just skall tacka av sin manager som går vidare till landets, i mångas ögon, mest prestigefyllda jobb. Ett WBA som dessutom, med största sannolikhet, strävar efter att hålla Sunderland och Swansea borta, och således sluta på Premier Leagues övre halva för första gången i klubbens och ligans historia.

Vi skall möte detta lag efter att ännu en gång kryssande snubblat oss igenom en ligaomgång, utan att ha någon som helst koll varken på försvarsarbete eller på att man faktiskt startar en match när domaren blåser igång den och därefter spelar två hela halvlekar. Vi skall göra det med vår senaste seger på fem veckors avstånd och med tre raka kryss i bagaget. Med ett mittfält som under senare veckor helt saknat adekvat rollfördelning och med ett mittbackspar som senast såg allt annat än närvarande och fokuserade ut.

D&M’s dom del 1:Jag tror, trots Newcastles smått anmärkningsvärda säsong, att de kommer fällas av Evertons strävan efter att bli staden Liverpools bästa lag och därmed bara kommer att få med sig ett kryss hem till Tyneland. Everton vill återställa ordningen vid Merseyside, vilket de, tack vare Swanseas självklara vinst mot de röda, kommer lyckas med, men de kommer bara få ett X från matchen mot Toonsen.

Fulham har, som ni vet, skakat om stora Londonlag tidigare, men eftersom spurs inte är att beakta som ett sådant, så kommer Martin Jols spurs-kunskaper (som om sådana skulle kunna vara något värda) inte fälla avgörandet. Det enda som kan komma att fälla spurs är de själva och deras djupt nedplöjda benägenhet att ständigt snava på upploppets sista millimeter och så ofta som bara är möjligt ställa till det för sig i allra sista sekund. Dock tror jag att spurs, denna gång, faktiskt lyckas snubbla sig fram till en uddamålsseger och tre tungt vägande poäng.

Må Mr Wenger i njutningsfullt välmående få njuta av ett sådant på söndag kväll. Foto: D&M

Arsenals nyckel nr 1: Inställning: I vår match mot West Brom så kommer, den mot Norwich fullkomligt ickeexisterande, höga motivationsgraden vara tungt vägande. Den borde inte ha varit en bristvara förra helgen och kunde den vara det då så kan den lika väl vara det på söndag också. Men ett absolut måste är att vi tar ett steg fram och visar att vi faktiskt brinner för denna match, att resultatet spelar roll och att varje spelare är redo att offra sig för laget, klubben och alla vi som följer den. Stand up and be counted, för det är efter denna mach som respektive spelares insatser kommer att bedömas.

Arsenals nyckel 2: Mittfältet: Arsenals mittfälts disponering, samlade prestationer och rollfördelning kommer också att vara direkt avgörande för hur utgången kommer att bli. Vi kommer att vara fortsatt drabbade av Artetas frånvaro och just hur vi hanterar den kommer att bli tungan på vågen. Lyckas vi sätta, bestämma och hålla speltempot och kontrollen över det, så har vi alla chanser att lyckas. Misslyckas vi med det, vilket vi gjort sedan Arteta blev skadad, kommer vi få slita oerhört ont för att lyckas ta de nödvändiga tre poängen.

Arsenals nyckel 3: Tålamod: Alla som följer Arsenal har denna säsong jublat över ett tidigt ledningsmål, och tänk att nu blir det tennissiffror och olé-olé för hela slanten, för att sedan krossas av Det Tidiga Målets Förbannelse. Laget har ofta visat total oförmåga att behålla det initiativ man tagit eller fått sig tilldelat och antingen fallit ned med ”alla i knät på Szczesny” alternativt ”alla mittbackar upp”. Därför måste vi, oavsett ställning, behålla lugnet och tålamodet i så stor utsträckning som möjligt. Vi är ett bättre lag och måste agera som ett sådant. Vi får inte drabbas av panik utan måste lita på vår gameplan och spela efter den.

Enligt mig bör Arsenals startelva se ut på följande sätt:

Szczesny
Coquelin – Koscielny – TV5 – Gibbs
Song – Rosicky – AOC
Gervinho – Kung 2012-2013 – Benayoun

Som nämndes ovan så är det centrala mittfältet själva nyckeln till att matchen slutar med den livsnödvändiga segern för oss. Av den anledningen så får Wenger absolut inte ge Ramsey ännu en chans att spela bort oss, utan det skall bestå av de självklara Song och Rosicky i sällskap av AOC eller Coquelin. Detta eftersom både AOC och Coquelin, på sina olika sätt, båda är såväl kompetenta nog för det fysiska spelet och har en hög energinivå i sitt spel, men framför allt innehar en förmåga att hålla boll och värdera sina passningsalternativ. Om det blir AOC eller Coquelin beror till viss del på hur vi tänker kring högerbacksplatsen, där en matchovan Jenkinson står som alternativ till, den för stunden, lite mer intrimmade Coquelin.

Trots att Gervinho var tämligen blek senast så vill jag ändå se honom i startelvan. Han skall självklart spela på den kant som han är som bäst på, den högra, och ha möjlighet att alternera med, den inte alltid så snabbe men oftast oerhört kloke, Benayoun. Benayoun kan även växla med AOC och därmed få en roll som CM, varpå AOC i sådana fall får hand om vänsterkanten. En comebackande TW14 skall ges möjlighet att springa sönder och dra isär ett tröttkört Albionförsvar, med ett inhopp med ca 25 spelminuter kvar, vilket också bör gälla AOC om denna inte får starta på det centrala mittfältet.

Må D&M få njuta av en sådan klassföda, inom snar framtid. Foto: D&M

D&M’s dom del 2: Jag tror inte, på något sätt, att denna match kommer att bli en promenad i parken. West Brom har, till skillnad från Norwich, något att spela för och de har de inte bara inför en vida känd hemmapublik utan även inför en, för klubben oerhört framgångsrik, manager de säkert vill ge en vacker avskedsgåva.

West Brom har inte skämt bort sina fans med en massa onödigt målgörande, men de har hållit ett fungerande försvarsspel spetsat med ett ganska vackert bolltrillande, säsongen igenom. De har besegrat både foolsen och Newcastle, kryssat mot shitty och förlorat med bara uddamålet mot spurs, manu och che£sky. Det är således inte alls något enkelt motstånd vi möter, men allt annat än en vinst vore katastrof. Inte bara med tanke på utgångsläget och högst troliga effekter av en eventuell förlust, utan för att vi, i dessa almuniafria tider, faktiskt är ett mycket bättre lag.

Jag utgår ifrån att vi tagit lärdom av alla de misstag vi gjorde mot Norwich. Att vi faktiskt kämpar, tar löpningar och stångas, samt att vi gör det hela matchen, inte bara korta perioder. Att mittfältet hjälper försvarslinjen och täcker av ytan framför dem samt att Vermaelen och Koscielny håller de positioner är satta att hålla. Att vi behåller lugnet och insikten om att vi är det bättre laget och inte viker ned oss. Inte en dj-la tum. Jag utgår ifrån att matchen blir tät och spelet jämt, men att vi slutligen vinner matchen.

Vi vet alla vad som ligger i vågskålen. Det är långt ifrån bara tre poäng, utan istället en match vars resultat kommer att avgöra hela säsongen och hur den sedan kommer att summeras. Det handlar om spel i nästa års Champions League, om att ge Robin van Persie argument nog att skriva på nytt kontrakt och att för attraktiva spelare att söka sig till klubben.

Det handlar om St Totteringhams Day, om att uppmärksamma glappet och om herraväldet i Norra London. Det kan också handla om en brytpunkt i klubbens moderna historia, där vi vid förlust och uteblivet spel i Champions League riskerar att falla ned i det liverpoolska träsket, men där vi, vid seger, faktiskt kan möjliggöra ett riktigt bra transferfönster vilket i sin tur kan förmå oss att kravla oss tillbaka upp till den nivå där vi hör hemma. Tillbaka till titelutmanande, till ära och till världsvida berömmelse.

Up You Gunners. Gör oss stolta.