Almunia, Adams och Arshavin!

God kväll! Först och främst vill jag tacka för era hjärtvärmande kommentarer efter tisdagens inlägg! Alltid lika kul att läsa ifall man skrivit ett bra inlägg. Det roliga med mig är att det är oftast då jag själv tycker att jag skrivit dåliga inlägg som inläggen faktiskt blir bra. Och när jag själv tycker att jag skrivit bra inlägg så blir de oftast dåliga. Hur som helst, nog om det! Jag tänkte inte göra något specialinlägg idag, utan helt enkelt komma med ett vanligt nyhetsinlägg.

Jag blev igår smått chockad när jag surfade in på arsenal.se och såg att vi möter Porto i nästa match. Jag märkte att jag under de horribla förlusterna totalt glömt bort att vi faktiskt möter Porto i en hyperviktig åttondel i Champions League. Fram till den sjuttonde februari blir det alltså taggning som gäller!

Champions League har ju sin charm och vi Gooners har lika många fina, underbara, glada som hemska, förnedrande och tråkiga scener att komma ihåg från denna turnering. Förra året gick vi smått överraskande till semifinal där vi ... ja. Men det är mötet mot Roma de allra flesta lär komma ihåg. Första matchen på Emirates ägde vi varenda lilla millimeter av planen, men trots det så slutade det bara 1-0 efter straff av RvP. Sen kom returen i Rom som blev lika nervös som man hade förutspått. Straffläggningen som tog oss vidare till kvartsfinal ligger nog varmt om hjärtat för många än idag!

Vi kommer dock att prata nog om Champions League de kommande dagarna. Fram tills matchen faktiskt äger rum så kommer ni att få vara med om en videokväll, en ljudblogg, en inför-rapport, något specialinlägg och vanliga nyhetsinlägg! Hur som helst, vi vann trots allt en match igår. En match där - hör och häpna - Almunia räddade trepoängaren åt oss! Almunia säger idag följande:
______________________________________________________________________________

We accept all the critics. Arsenal is a big club and we deserve to be criticised because we have been playing for many years without fighting for the title. The team is growing up and everybody accepts it because we cannot say anything when we don't play well. We just go home and wait for the next game so we can win.
______________________________________________________________________________

Efter alla turer hit och dit så lär vi få acceptera Almunia som vår förstemålvakt fram tills säsongen är slut. Vi har sett att Wenger litar på honom så mycket att han har kvar honom mellan stolparna oavsett hur dåligt det går för honom. Han har inte haft en av sina bästa säsonger och många - inklusive jag - har kritiserat honom hårt. För gårdagens insats förtjänar han dock cred då han på egen hand räddade - i dubbel betydelse - trepoängaren åt oss med en fantastisk räddning på Babels skott!

Almunia i gårdagens match!

Arshavin som de senaste veckorna verkat ha varit lite pessimistisk säger idag följande:
______________________________________________________________________________

Of course, the result is good for us, but if we want to be champions we have to win all our remaining games. It's difficult to say whether it's (do-able), but after these results, it looks real. We were not afraid to play, the whole team was well co-ordinated. If I can say so, all the Arsenal players played the same football, that is we understood each other and combined. It was a massive result for us. We believe in our chances. I don't see any mathematical reason why we shouldn't believe we can still do it. Why not?
______________________________________________________________________________

Om vi mot all förmodan - verkligen mot all förmodan - skulle lyckas med att vinna alla återstående tolv matcher så är jag nästan redo att lova att vi kommer att gå om antingen United eller Chelsea. Däremot håller jag med min bloggkollega fektarn - man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Vad jag tror kan hända låter jag därmed bli osagt . Men det är tolv tuffa matcher som återstår och efter att ha kollat spelschemat så köper jag inte snacket om att vårt kommande schema är enklare än både Uniteds och Chelseas.

Visserligen har vi inga möten kvar mot ligans fem bästa lag (om vi räknar Aston Villa som det femte laget), men däremot har vi en hel del bortamatcher som kan gå både åt det ena och det andra hållet. För vem säger att bortamatcherna mot Stoke, Hull och Birmingham kommer resultera i sammanlagt nio poäng? Det är extremt tuffa bortamatcher som väntar och det är i sådana som alla topplag förlorat poäng i under denna säsong. Senaste så tappade t.ex Chelsea två poäng på KC Stadium. Dessutom förlorade Manchester City på samma arena. Det finns ingenting som säger att det blir en självklar trepoängare i varenda bortamatch.

Personligen så tycker jag nästan att Chelseas återstående spelschema ser enklare ut än vårt, men det är antagligen bara jag som tycker så. Det återstår att se vilket lag som fixar den bästa slutspurten, men visst hoppas vi på en repris på slutspurten från antingen 97/98 eller 01/02.

Tony Adams var en av nyckelspelarna när vi kämpade oss tillbaka 97/98. Kan någon utav dagens spelare kliva fram likt honom?

Det är en tuff period som väntar oss och vi kan bara hoppas - precis som alltid. När Bendtner väl sett till att olja bort ringrosten så kan han mycket väl bli en räddare i nöden för oss. Om han sedan lyckas toppa in formtoppen kan vi se fram emot en lyckad säsongsavslutning. Samtidigt känns det som att hoppas på för mycket.

Jag är tyvärr utmattad, trött och i nöd av vila. Således tänker jag avsluta inlägget (redan) här. Jag tänkte dock komma med en så kallad QOTD (Question Of The Day) till er! Nu vill jag se att så många som möjligt svara på denna i kommentarspåret! Hur viktig är Nicklas Bendtner för Arsenal resterande delen av säsongen? Tack och hej!