God eftermiddag! Innan jag börjar skriva dagens inlägg vill jag påminna er om en hel del saker. När jag ibland har med olika uttalanden av diverse spelare brukar de ibland nämna att de kommer att möta det och det laget på den här och den här dagen. Problemet som uppstår när de nämner en dag är att bloggverktyget automatiskt översätter dagen (som är skriven på engelska) till svenska. Samma sak sker i kommentarspåret. Ni kan själv testa skriva måndag, tisdag, lördag osv. på engelska (i kommentarspåret). Det översätts automatiskt till svenska.

Det finns även ett annat problem. När man skriver ett namn som t.ex. börjar med mar (t.ex. Marouane Chamakh) tror bloggverktyget att jag skriver om mars månad och versalen i början blir automatiskt till en gemen (då månader börjar med en gemen i Sverige och inte med en versal som i England). Jag kommer att fixa dessa två problem, så oroa er inte, men tills vidare får ni stå ut med att Eboue, Chamakh, Arshavin och alla andra spelare i Arsenal pratar om "söndag night" och inte "s u n d a y night"!

Jag vill börja dagens inlägg med att ägna en tanke åt Carlo Ancelottis fader Giuseppe Ancelotti som igår kväll gick bort vid 87 års ålder. Tyvärr lever vi i en värld där alla föds, lever och dör en gång i livet. Tyvärr var tiden inne för Carlos fader och det går inte att få tillbaka honom. Begravningen kommer att ske på lördagen, alltså en dag före mötet mot Arsenal.

Det här kommer att låta elakt på många sätt och vis, men i mina ögon får Chelsea en viss fördel av det här tragiska dödsfallet. Deras motivation kommer att stiga med 100 % och visserligen kommer Ancelotti inte närvara dagen/dagarna innan mötet, men nu kommer det här bli en match där alla Chelsea-spelarna går in med tanken "att göra det här för Carlos skull". Mycket lik den motivation Arsenal fick av Ramseys brutna ben förra säsongen. Ni minns väl själva banderollerna med budskap som t.ex. "Win the league for Ramsey".

Ancelotti sörjer i detta nuet sin faders bortgång. Foto: Bildbyrån.

Jag kommer själv ihåg när Macclesfield Towns tränare Keith Alexander gick bort förra året. Under sin tid i League Two-laget Macclesfield hade han inte bara blivit en stor ikon i laget, utan hela samhället. När Macclesfield i nästa omgång skulle möta Hereford var det en stor majoritet som trodde att Macclesfield skulle förlora. Men istället för att lägga sig ner och ge upp gav de järnet och utklassade Hereford på alla möjliga sätt och vis. Omständigheterna skiljer sig åt rätt så mycket, men det handlar ändå om två liknande situationer.

Hur som helst, låt oss lämna dessa tragiska historier bakom oss och fokusera på vad både Chelsea- och Arsenal-spelare sagt om det kommande supermötet. Didier Drogba - mannen som inte kan sluta göra mål mot Arsenal - har sagt följande:

I love playing big games and I love playing against Arsenal. I always say that Arsenal is one of my favourite teams. When I was playing in France, Arsenal was an example for us because there were all these French players who used to play in the French league and went abroad to play for Arsenal with a French manager. So to play against them for me means a lot.

Personligen är jag ganska säker på att han mer än gärna hade kommit till Arsenal. Om jag inte missminner mig var även Wenger intresserad utav Drogba innan han valde att skriva på för Chelsea. Hur som helst blev det Chelsea och inte Arsenal för ivorianen. De senaste åren har han blivit ett enda mardrömsobjekt för alla Arsenal-supportrar. Vid varenda tillfälle Drogba spelat mot Arsenal har han lyckats göra mål. Varenda gång han varit avstängd eller skadad har det gått bättre för de röd-vita (minns bara 2-1-vinsten på Stamford Bridge 2008/2009). Det är således inte konstigt att han älskar att spela mot Arsenal(...). Nu är han varken skadad eller avstängd, vilket betyder att vi kommer att få ett helvete att handskas med honom. Dessutom är Verminator skadad. Inte bra, inte bra.

Drogba älskar att spela mot Arsenal. Man kan förstå varför. Foto: Bildbyrån.

Det mesta talar nu för att Lukasz Fabianski får chansen från start på söndag eftermiddag. Polacken gjorde ju väldigt bra ifrån sig i tisdags och en som väljer att hylla honom till skyarna är unge Kieran Gibbs:

He is a great keeper or else he wouldn't be here at Arsenal. I owe him a lot after giving away the penalty he saved against Partizan, although I can't really remember too much about the tackle.

He put in a great performance - that is what he is in the team to do - but I think he felt like he had a point to prove. Of course we do feel for him after all the criticism he's had because we know his quality, and he showed that in Belgrade. That is why he expressed his emotion like that after he had saved the penalty. He is good in the air, he is a good talker and he doesn't hide away. I think we've seen his real quality.

Fabianski får mer än gärna bli MOTM på söndag. Om vi ska ha en chans att vinna gäller det att den målvakt som Wenger ställer ut är redo för ett bombardemang. Vi får hoppas att polacken (ifall det blir han som får chansen) är redo att rädda Drogbas skott, frisparkar och nickar. Det kan komma att bli svårt, väldigt svårt.

Gael Clichy har i dagarna pratat ut om den fantastiska säsongen han var med och upplevde 2003/2004. Han säger följande:

At the time you don’t realise it, because you’re just going through the season. I played a few games, enough to have the famous medal but when the season is going you just wish to win games. I was playing when Ashley [Cole] was tired or injured or suspended and I was trying to do my best. But I always say it was really easy for me to play there because with players like Henry, Keown, Bergkamp, Lauren, Ashley Cole, they were doing the job.

When you look back and you see that we played 49 games without losing any game, it’s hard and I wish for any team to do it again and beat this record but it’s going to take a lot for breaking the record.

Det finns faktiskt en mycket intressant sak som han säger i det här uttalandet. Det handlar om hur enkelt det var för honom att spela in sig i laget när han hade spelare som Henry, Keown, Bergkamp, Lauren m.fl. bredvid sig. Samma sak har sagts av flera unga spelare som tagit klivet in i startelvan, bl.a. Cesc Fabregas. Det är tyvärr någonting vi saknar i dagens Arsenal.

Unga spelare som har tagit sig hela vägen från ungdomslaget och reserverna till a-laget möts idag av ännu fler ungdomar. Visst, Arsenal är ett lag som inte längre består av ungdomar (vilket vår snittålder på truppen bevisar), men spelare som Wilshere, Gibbs och Djourou har inga ledare/fadersfigurer/gestalter att stötta sig mot.

Visst har Wilshere Fabregas och Gibbs Clichy, men den där fantastiska stommen av erfarna, superba och fantastiska lagspelare saknas i dagens Arsenal. Vi har ingen Henry, Keown, Campbell eller Lauren som unga spelare kan luta sig tillbaka mot både på och utanför plan. Det känns tråkigt på flera vis, men det Arsenal vi ser idag är ett Arsenal vi aldrig tidigare sett. Vi får hoppas att de kvalitéer det här laget faktiskt har kan ta oss till en titel, men just nu stannar alla förhoppningar vid drömmar.

Campbell & Henry. Två spelare från en svunnen tid. Foto: Bildbyrån.

The Goon Blog pratar idag om att Arsenal kommer att förbättra sina reklaminkomster avsevärt mycket de kommande arton månaderna. För er som inte känner till det ligger vi lite i lä när det kommer till reklamintäker jämfört med andra storlag. Den här bilden förklarar egentligen allting. Arsenal skulle mycket väl kunna tjäna lika mycket pengar som Barcelona och Real Madrid gör, men på grund av tidigt gjorda kontrakt har vi fått dåliga kontrakt som för visso ger oss en trygg bas (för det mesta handlar det om långtidskontrakt), men som i slutändan ger oss mindre pengar. Nu verkar det dock vara ändring på det, i alla fall om vi får tro The Goon Blog.

Stokes ordförande Peter Coates vägrar släppa Wengers kommentarer om Stoke (och Shawcross) och säger idag följande:

A statement has been made that is factually incorrect. All the manager has to say is he is sorry, he has made a mistake. I realise he is a great manager, but we can't let managers, however eminent, say things which are not true that could damage Ryan's career. For that reason, we are asking for this to be rectified.

Nu börjar det här helt ärligt bli smått pinsamt. Låt mig bara säga så här: jag skulle inte bli det minsta förvånad om vi om ett år får höra Coates eller Pulis säga att Wengers kommentarer förstört Shawcross karriär.

Lite smånyheter finns det så klart att skriva om! Arshavin berättar om matchen mot Partizan Belgrad på sin hemsida, Arsenal har i Champions League nickat in tre av fyra försök i mål (den här säsongen). Det missade försöket stod Chamakh för när han i tisdags nickade bollen i ribban (innan han nickade in den i mål). Sist men inte minst klär Vermaelen ut sig till en vampyr/greve(?) när han gör reklam för Halloween.

Av någon helt okänd anledning finns det idag massor av transferrykten att skriva om. Jag vet inte vad som hänt, men det känns nästan som om tidingarna fått nyhetstorka. De sista två dagarna har vi kopplats ihop med Evertons Steven Pienaar, Barcelonas Gai Assulin (som av väldigt många kallas "den nye Messi"), Torinos Angelo Ogbonna, Aalesunds Anders Lindegaard och Liverpools Pepe Reina. Dessutom skriver Young Guns om att Arsenal tänker fortsätta scouta Tromsøs Kara Mbodj. Han skriver även om Chuks Aneke som sägs vara en väldigt lovande talang (intressant läsning).

Det här var dock allt för idag! Inlägget blev lite längre än vanligt, men det gör nog ingenting! Ha det bra, hej!

God eftermiddag! Då är man nyss tillbakakommen från sin dagliga löprunda och ska börja skriva ännu ett blogginlägg. Det har ju blivit en vana på senare dar, men jag kommer ihåg exakt hur tufft det  var när man nyss hade börjat blogga. Då kände man sig tvungen att skriva, nu är det mera av en glädje. Dock var jag tvungen att skriva dagliga inlägg för att komma hit jag är idag. Som tur är höll jag i och slutade aldrig att skriva.

Hur som helst spelades det en Champions League-match igår när Partizan Belgrad tog emot Arsenal. Mitt efter-matchen inlägg hittar ni här och vår officiella matchrapport hittar ni här. Höjdpunkterna i videoformat hittar ni som vanligt här, men ni kan även hitta dem här. Intervjuer utförda av Arsenal TV Online hittar ni här (Djourou) och här (Fabianski).

Igår fick jag en kommentar om att jag börjat använda ordet brunka rätt så frekvent. Jag antar att de flesta här känner till slanguttrycket, men sanningen är att det blivit ett ord av dubbel betydelse. Som ni kan läsa här har det ordet just två betydelser.

Efter gårdagens inlägg blev det även en mycket hets diskussion kring Arshavins insats. Jag var en av få som inte tyckte att den dög, medan många andra menade att han gjorde en bra match. Jag har ingenting emot att diskutera och i slutändan blev det en intressant diskussion där väldigt många fick säga vad just de tyckte. Mer sådant tack! Jag håller dock kvar vid min ståndpunkt att han missat alldeles för mycket för att vara den klasspelare han är. Om det varit en CL-final (eller semifinal/kvartsfinal) skulle han blivit halshuggen av supportrarna. I'm just saying.

Arshavin firar gårdagens ledningsmål med Wilshere. Foto: Bildbyrån.

Arsène Wenger kommenterade naturligtvis matchen efteråt och sade då följande:

Partizan gave us the game we expected – [they were] full of commitment, full of power on every break. We had a lot of the ball and created a lot of chances. However, we could not kill the game off and then we were always under threat. They came back with the penalty - afterwards we needed to keep the pace high and when we got the second goal I thought we looked comfortable.

Om Fabianskis insats i mål sade han följande:

Fabianski had a good game, we have seen the player tonight who we see in training. He had a faultless game. I know it is in him. He got it out in the game tonight and hopefully that will give him the needed belief and confidence. I am confident he will come out as a great keeper, I have always said that. We have to keep confidence in him and he needs to gain experience from games like this. At the moment Almunia is injured, we will have to see how his injury goes but at the moment it is too early to say.

Matchen var ju väldigt intressant ändå, trots att den aldrig blev riktigt spännande. Precis som jag skrev igår fick vi uppleva intressanta händelser med röda kort, tre straffar, målvkaktsräddningar, debutmål, strömavbrott och för första gången den här säsongen se vårt bortaställ på riktigt (med de vinröda shortsen)!

Äntligen fick även Fabianski göra en bra match (det var länge sedan!) och det bådar gott inför matchen mot Chelsea. Saken är att jag alltid haft hopp om att Fabianski skall bli något och jag kommer mycket väl ihåg hur bärsärk ni gick efter inlägget jag skrev om honom (där jag försvarade honom) när han hade förlorat matchen åt oss i åttondelsfinalen mot Porto. För några månader sedan tappade dock även jag allt hopp jag hade. Han levde helt enkelt inte upp till sina förväntningar (se den här videon) och jag var en av många som mer än gärna ville se honom utlånad/såld.

Fabianski var dominant igår! Foto: Bildbyrån.

En insats gör dock inte skillnad och jag kan nästan lova att tabbarna, de svaga insatserna och den Fabianski vi är vana att se kommer att komma tillbaka. Jag hoppas naturligtvis inte det, men jag kan inte se hur han skall rada upp lika bra prestationer mot "grislagen", topplagen och alla andra motstånd i Premier League. Insatsen igår lovar dock gott, men jag varnar er för att dra upp förväntningarna allt för mycket.

Innan matchen skedde ju ett strömavbrott och under matchen gick inte en av strålkastarna igång. Det diskuterades ju även om att avbryta matchen innan den ens hade startat, men som tur var lyckades man spela klart den. Nu berättar Sagna att spelarna var tvungna av att byta med ljusskenet från sina mobiler. Han säger följande:

The lights went off, so we had to use the lights from the phones to get ready. It was quite funny, but we stayed focused and came on the pitch to get the win.

Även jag måste erkänna att det måste varit rätt komiskt! Jag antar att det delades på både en och två skratt inne i omklädningsrummet innan matchstart.

Igår efterfrågade jag lite statistik på hur många straffar Chamakh fått med sig, men jag lyckades hitta den statistiken själv. Ända sedan säsongen startade har han fått med sig straff mot Blackpool, Tottenham, SC Braga och senast Partizan Belgrad. Lägg där till att han fick två straffar med sig under försäsongen (om jag minns rätt!). På bara två månader har Arsenal fått hela sex straffar med sig - allt tack vare Chamakh. Dessutom har tre motståndare som tacklat honom fått rött kort. Om vi räknar statistiken från säsongsstarten har han gjort sju framträdanden, fyra mål, fått fyra straffar med sig och lyckats dela ut tre röda kort till motståndarna. Imponerande!

Statistiken bevisar att Chamakh jobbar hårt i offensiven. Foto: Bildbyrån.

Som vi alla vet väntar nu en extremt (gigantiskt, enorm och ofantligt) viktig match mot Chelsea i helgen. Om den matchen säger Eboue följande:

We started very well in the league, but last Saturday's defeat was a big blow, but our spirit is strong, we came away from home in Europe and won 3-1. Our winning mentality is back, and we really need that to meet Chelsea on Sunday. They are a big and powerful team and are in good form, despite losing last weekend. If you are not strong and ready against them, they will overpower and destroy you. So we will be ready against them, we are very confident about that.

Vad som oroar mig mest är att skadeläget inte verkar ljusna till. Thomas Vermaelen som först skulle vara tillbaka till matchen mot West Bromwich, sedan Partizan Belgrad och sedan Chelsea kommer att missa ännu en match till (mot Chelsea). Cesc Fabregas började för några dagar sedan springa fullt ut, men har fortfarande bara "a little chance to make it". Och med tanke på de spelare vi redan har skadade bådar det inte gott. Mer om den kommande matchen mot Chelsea kan ni läsa imorgon!

Vermaelen kommer inta att kunna delta i matchen mot Chelsea. Foto: Bildbyrån.

Lite smånyheter har vi också att bjuda på! Bottenham Hotsp*r som så länge längtat efter en Champions League-plats har inte ens sålt ut sina biljetter till hemmamatchen mot Twente. Skamligt.

Idag kan jag även dela med mig av Jack Wilsheres officiella Twitter. Jag har följt honom ett bra tag, men jag har tvekat över om det verkligen varit han och inte en 42-årig tjock japan eller en 11-årig fanboy. Dock har han på den senaste tiden postat en hel del personliga bilder som inte någon annan kunnat ha tillgång till. Om ni vill läsa vad han twittrar om (han är ganska aktiv!) kan ni göra det här.

Ett glädjeämne är även att ArseSpeak.com blivit aktiva igen efter att ha varit riktigt inaktiva ett bra tag. Vill ni ha ännu mer smånyheter? Well, Wenger är berättarrösten i Nikes nya reklamvideo, Arsenal skall vara intresserade av både Diego Lopez och Bruno Soriano. Dessutom kommer den sydafrikanske försvararen Siyanda Xulu försöka imponera på Wenger när han de kommande veckorna skall provspela hos oss.

Det här var dock allt för idag! Nu får ni ha det så bra ute i stugorna. Vi hörs till imorgon. Tack och hej!

När Champions League-gruppen lottades var det många som trodde
att det skulle bli en enkel resa fram tills åttondelsfinalen. Partizan
Belgrad - som av många anses vara det sämsta laget i gruppen - ville
bevisa Arsenal-supportrarna fel och höll på att även göra det.

Efter en drömstart för Arsenal (Arshavin gjorde 1-0 i
matchminut '15) blev det allt annat än en dröm. Matchen mot West
Bromwich gjorde sig påmind när allt fler passningar inte satt där de
skulle sitta, när alla målchanser rann ut i sanden och när de skott vi
faktiskt hade på mål räddades av den briljante Stojkovic i Belgrad-målet.

Just Vladimir Stojkovic höll länge på att bli ett
mardrömsobjekt för Arsenal när han räddade läge efter läge efter läge.
Ingenting verkade vilja gå in. När han sedan räddade Arshavins (uselt slagna) straff var det få som trodde att vi skulle få hål på
honom. Men efter det röda kortet som Belgrad hade ådragit sig (kapten Jovanovic)
kunde de helt enkelt inte resa sig och vända matchen till deras favör.
Arsenal-pressen blev allt större och målchanserna allt fler. Till slut
kom även ledningsmålet när Chamakh nickade in den i mål efter att först ha nickat den i ribban.

Chamakh nickar in 2-1! Foto: Bildbyrån.

Chamakh gjorde för övrigt en bra match, men visst var det lite
tråkigt att se honom filma till sig straffen. Jag såg naturligtvis att
Jovanovic hade foten där han inte skall ha foten - vid Chamakhs knäveck -
men marockanen föll långt efter att Jovanvic hade haft sin fot där.
Sedan var det väl karman som gjorde sitt jobb när Arshavin inte
lyckades förvalta straffen.

Just Arshavin var väl allt annat än bra denna kväll. Han hade
miljontals målchanser, men lyckades bara förvalta en enda. Det var både
vid en, två och tre tillfällen där jag drog en lättnandes suck när jag
trodde att Arshavin skulle placera in bollen enkelt i mål. Men antingen
så valde han att passa (varpå målchansen rann ut i sanden) eller skjuta
rakt på Stojkovic. När han sedan skulle ta straffen osade det straffmiss
om straffen - och visst blev det även så. Straffen var rent ut sagt
uselt slagen. Det går dock att göra en väldigt enkel analys av Arshavins
kväll: efter ledningsmålet stämde helt enkelt ingenting alls för
ryssen.

Matchen i sig kändes aldrig spännande, trots att det en lång
stund stod lika. Arsenal gjorde det Arsenal skall göra och Partizan
Belgrad vek ner sig ofantligt mycket efter utvisningen på Jovanovic.
Dock var det intressant att se tre straffar, två målvaktsräddningar, ett
rött kort och Squirtle (Squillaci) göra sitt första mål för klubben!

Inför matchen pratades det på bloggar, forum och Twitter hur det skulle gå med Fabianski i mål, men det visade sig gå bättre än
förväntat. Han tog alla höjdbollar, var ständigt alert och gjorde en
snygg straffräddning. Det bevisar däremot inte att han är en bra
målvakt, men ingen kan klandra på hans insats ikväll. Nu får vi hoppas
att han spelar trippelt så bra mot Chelsea. Det lär behövas.

Wenger har många tuffa beslut att ta inför matchen mot Chelsea. Foto: Bildbyrån.

Det finns egentligen inte mer än så att säga om dagens match.
Arsenal lyckades vinna till slut och Partizan Belgrad bjöd trots allt på
lite motstånd, fram tills utvisningen på Jovanovic det vill säga. Jag
läser dock mer än gärna era kommentarer om matchen i kommentarspåret, så
kommentera på!

Nu kommer det spelarbetyg och omdömen!
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Fabianski (7/10) - Bra match av polacken. Tog en straff,
  räddade i pincip allt som kom emot honom och var dominant i luftrummet.
  Exakt det vi vill se från Fabianski.

• Sagna (6,5/10) - Ytterst få misstag från fransmannen idag.
  Ett litet frågetecken på den offensiva insatsen, men det frågetecknet
  finns ju nästan alltid där. Det är i defensiven han briljerar och det
  gjorde han ikväll också.

• Squillaci (710) - Stabil, bra, mogen, lugn. Gjorde dessutom mål. Förtjänar en sjua!

• Djourou (5/10) - Visade idag att han kan komma in och spela
  ifall vi drabbas av skador, avstängningar eller behöver vila spelare. En
  kanoninsats gjorde han dock inte. Ofta sen in i duellerna och behöver
  ännu mer matchträning för att utmana om tredjeplatsen. Just nu får han
  nöja sig med att spela lite då och då.

• Gibbs (6/10) - Godkänt, men inte mer. Otroligt turligt,
  lyckosamt och skönt att han inte bröt mellanfotsbenet då jag hellre ser
  en medioker Gibbs i en match än en Gibbs som är borta i ett halvår.

• Wilshere (7/10 - utbytt i matchminut '74) - Fortsatte att
  vara den pitbullterrier han är i mina ögon. Slet, tacklade, passade och
  vågade utmana(!) i alla situationer. Är inte rädd för någonting. Hans
  assist till ledningsmålet var dessutom sublimt.

• Song (5/10) - Nej Song, nu får du ta och sluta vara så
  himla målkåt! Precis som Ahldén skrev i ett inlägg för inte så länge
  sedan var det Songs disciplinerade spel som gjorde honom till en levande
  mur förra säsongen. Efter målet mot Bolton verkar han dock tro att han
  är en superman. Håll fast positionen, spela defensivt och visa upp samma
  kampvilja som du gjorde hela förra säsongen! Det är den Song vi lärt
  oss att älska, inte den Song som far ut på äventyr i motståndarnas
  straffområde.

• Rosicky (6,5/10) - Ständigt spelbar och ständigt alert.
  Gjorde dock inte alltför mycket väsen av sig. Betyget 6,5 beskriver hans
  insats perfekt.

• Denilson (5/10) - Inte hans match idag. Vek ner sig för
  mycket i närkamperna och trots att passningsspelet oftast stämde fick
  han aldrig någon riktig glöd.

• Chamakh (7/10 - utbytt i matchminut '75) - Jobbade hårt i
  offensiven och var betydligt bättre än i matchen senast. Brunkade in 2-1
  efter att först ha nickat bollen i ribban, men sedan nickat in returen.
  Skapade dessutom en straff (som vi tyvärr inte kunde förvalta) och var
  alltid ett hot i offensiven. Hur många straffar har Chamakh fått med sig
  nu? Håller någon räkningen? Måste vara ofantligt många för att bara ha
  spelat i Arsenal några fåtal månader (räknar med försäsongen).

• Arshavin (4/10 - utbytt i matchminut '85) - Verkligen inte
  hans dag. Hade tusentals lägen att sätta bollen i mål och med tanke på
  den klasspelare han skall vara är det inte acceptabelt att missa så
  mycket som han gjort hittills (under säsongen). Nya Bendtner?

Arshavin bör ta sig en funderare. Foto: Bildbyrån.

• Nasri (6,5-7/10 - inbytt i matchminut '74) - Det verkade
  som om Nasri taggade till hela Arsenal. I mina ögon blev vi lite bättre
  när Nasri byttes in, men det kanske bara var ur mina ögon.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Wilshere - Fortsätter att övertyga!
• Chamakh - Frågan är vad vi skulle göra utan Chamakh nu när både RvP och Bendtner är skadade. Vi har mycket att tacka honom för.
• Fabianski - Han gjorde faktiskt en bra match, eller hur?

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Arshavin - Måste, måste och bara måste börja sätta lägen som klasspelare skall sätta. Om det varit Vela, Bendtner eller Emmanuel-Thomas hade
  jag aldrig klagat, för de är inte klasspelare, inte än. Arshavin skall
  vara en av världens bästa fotbollspelare (nåja...) och för att vara det
  måste han börja sätta bollarna i mål.

• Song - Song måste återgå till sitt disciplinerade, tuffa och
  defensiva spel. Hittills har han tagit alldeles för många offensiva
  utflykter. Det får han inte göra till en vana.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att vi har gjort nio mål på två Champions
League-matcher! Flest av alla lag hittills! Vi får hoppas att det
fortsätter så.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Det var väl allt jag ville ha sagt idag. Nu skall jag gå till
sömns och förhoppningsvis drömma goda drömmar om den kommande rysaren
mot Chelsea. Ett Chelsea som idag besegrade marseille med 2-0 - utan Drogba. Vi kan alltid hoppas på det bästa. Se nu till att kommentera innan ni också lägger er! Tack och hej!

Wilshere må se ut som ett barn (speciellt på denna underbara bild!), men han spelar redan som en man. Foto: Bildbyrån.

God eftermiddag! Det är skönt att man har bloggkollegor som kliver in när man själv inte har kraften att skriva. Både Ahldén och Fektarn har skrivit inlägg under tiden jag tagit en paus på en dag (ganska kort
paus!). Men nu är jag tillbaka och redo för en ny vecka.

Självklart går det inte att skriva det här inlägget utan att
nämna matchen mot West Bromwich. När jag skrev mitt förra inlägg var jag
både arg, deprimerad och frustrerad. Ändå ville många att jag skulle
skriva vad som gick fel för Arsenal. På grund av mitt tillstånd för två
dagar sedan kunde jag inte skriva någonting längre utan att bryta ihop.
Idag mår jag dock bättre och idag ska jag ge er svaret ni längtat efter!

Svaret är att jag inte vet vad som gick fel. Jag vet inte, ni vet inte och Wenger vet
inte vad som gick fel. Det var som att se en maskin med en On/Off-knapp
som valde att slå av sig själv. Det Arsenal vi fick se i lördags kände
inte Wenger igen. Han fick inte se det lag som han under så många år
byggt ihop till en fantastisk trupp. Supportrarna som både var på plats
och på annat håll fick se ett lag de inte kände igen. Det här var inte
det Arsenal som vi hade förälskat oss i så många år tillbaka i tiden.
Spelarna som satt på bänken kände inte igen sina lagkamrater. Det här
var inte de lagkamrater de tränat med dag in och dag ut under de senaste
åren. Ingen, absolut ingen, kände igen det Arsenal som spelade match
mot West Bromwich i lördags.

Det var länge sedan jag såg ett Arsenal spela så dåligt som
man gjorde i lördags. Visst, första halvlek i bortamatchen mot Liverpool
2009/2010 var usel, men där vände vi ändå matchen och vann. Inte ens
under katastrofsäsongen 2008/2009 såg jag Arsenal spela så dåligt som
man gjorde i lördags. Lika väl som vi vet att Arsenal kan vinna mot
vilket lag som helst i världen (om de har en bra dag) vet vi att Arsenal
kan förlora mot mycket sämre motstånd ifall de har en dålig dag. Det är
någonting vi fått acceptera, men att se laget förlora mot en nykomling
på självaste Emirates gör ont i både kropp och själ.

Senast en nykomling vann på Emirates var bara för två år sedan. Då hette motståndet Hull. Foto: Bildbyrån.

Var vi nonchalanta? Ja, men det kostade oss inte matchen. Var
vi naiva? Ja, men det kostade oss inte matchen. Underskattade vi
motståndet? Ja, men det kostade oss inte matchen. Vi har sett ett
nonchalant, ett naivt och ett Arsenal som är både och tidigare. Vi har
sett ett Arsenal som har underskattat motstånd tidigare. Men vad som
hänt då är att det alltid ringt en väckarklocka som fått laget att
prestera bättre som till slut gjort att vi vunnit/tagit poäng. I lördags
ringde aldrig den där väckarklockan. I lördags sov vi vidare, t.o.m.
efter de varningssignaler vi fått (straffen).

Vad som kanske stör mig mest handlar inte ens om matchen i
sig. Det som jag irriterar mig någonting enormt på är att vi inför
varenda säsong och inför väldigt många matcher får höra spelarna säga
att vi lärt oss från våra misstag, att vi aldrig skall gå in i en match
ofokuserade och att vi aldrig ska underskatta motstånd. Varför jag blir
så arg på just det är att det hela är en enda stor lögn. Vi lär oss
uppenbarligen aldrig från våra misstag, vi kommer att gå in i flera
matcher där vi både är ofokuserad och underskattar motståndet. Det
kommer att hända fler gånger, oavsett om vi vill det eller ej. I
slutändan är alla sådana uttalanden ett spel framför kamerorna.

Nu skall inte jag sitta här och vara naiv jag också. Jag vet
att Arsenal är ett mänskligt lag och jag förstår att vi kommer att
förlora ett antal matcher under säsongens gång Jag förstår även att vi
inte kan spela som vi gjorde mot SC Braga i 50-60 matcher i rad. Det
kommer alltid komma matcher där laget gör en dålig insats, men då gäller
det att den där väckarklockan ringer och att man förstår att det kommer
att gå käpprakt åt helvete om man inte tar tag i det. Men det gör så
himla ont i själen att den där förlusten skall komma mot West Bromwich,
på Emirates Stadium, i London. Jag skulle hellre tagit en förlust mot
ett svårt bortalag än en match som vi vinner nittionio gånger av hundra.
Men fotboll är fotboll och Premier League är världens tuffaste liga.
Sådant går inte att ändra på.

***

Nu gäller det att ta nya tag! Det finns positiva saker att
tänka på, till och med efter en chockförlust mot West Bromwich. Det enda
topplaget som tog poäng i förra omgången var Manchester United som
lyckades knipa till sig en poäng mot Bolton. Det resulterar i att
tabellen nästan är oförändrad. Visserligen har vi fallit ner till en
tredjeplats, men vi är bara en poäng bakom United och fyra poäng bakom
Chelsea. Ifall vi skulle vinna mot Chelsea är vi bara en poäng bakom dem
vilket gör att vi flåsar både United och Chelsea i nacken.

Chelsea är inte odödliga. I helg förlorade man mot Manchester City. Foto: Bildbyrån.

Vi kunde tagit ikapp försprånget i lördags, men det är en
chans som vi inte tog. Som tur var gick det skit för alla andra lag
också. Nu gäller det att göra det bästa av situationen och med det menar
jag att man skall fokusera alla krafter på Chelsea-matchen.

Vad som även är positivt är att laget fått sig en rejäl
(gigantisk/enorm/magnifik) väckarklocka. Om de bara tar den här
väckarklockan på allvar kommer det som hände i helg inte hända igen den
här säsongen, i alla fall inte på Emirates. De förstår även vikten av
att vinna mot Chelsea. Vinst på Stamford Bridge kommer inte bara öka
spelarna självförtroende, utan även ge dem hopp. Om man vinner mot
Chelsea på Stamford Bridge kommer man att förstå att man kan slå vilket
topplag som helst både i ligan och Europa.

Visst skall man redan förstå det när man spelar i en klubb som
Arsenal, men det var så länge sedan vi vann mot Manchester United eller
Chelsea vilket gör att spelarna måste uppleva det igen för att återfå
sin självtro. Det låter smått patetiskt, men tyvärr är det sant. Om du
klarat av att springa igenom en hinderbana en gång, men sedan misslyckas
massor av andra gånger behöver du klara av hinderbanan igen för att
återfå tron om att du faktiskt kan klara av den.

Om det dessutom går bra och vi är lite tursamma kommer vi
efter matchen mot Partizan Belgrad minska vår skadeskörd från tolv till
fem spelare. Rosicky, Eboue och Diaby har redan återvänt från skada (de var alla delaktiga när vi spelade mot WBA). Gibbs, Vermaelen, Denilson och Fabregas kan alla vara redo för spel inför matchen mot Chelsea - ifall vi är lite tursamma. Dessutom kommer Theo Walcott att komma tillbaka snabbare än väntat. Nicklas Bendtner skall
också vara tillbaka i full träning från och med början av oktober. Om
allt går som väntat har vi således bara fyra skador kvar när
landslagsuppehållen tar vid. Man börjar se ljuset i slutet av tunneln,
men samtidigt vågar man inte ropa hej förrän vi är över bäcken.

Fabregas kan vara tillbaka till matchen mot Chelsea. Foto: Bildbyrån.

Om vi dessutom skall ta fram ännu mer positiva saker kan vi nämna att Lampard, Bosingwa, Benayoun och Kalou alla kan missa matchen mot Arsenal. Det är trots allt fyra spelare som kan göra skillnad på Stamford Bridge.

En Samir Nasri i toppform, ett mittbackslås beståendes utav Vermaelen och Squillaci, ett mittfält med pitbullterriern Wilshere och muren Song kan
mycket väl skada Chelsea både en och två gånger om. Nu gäller det bara
att få en bra grund och vinna mot Partizan Belgrad. Om vi gör det och
går in i matchen mot Chelsea med tro, hopp och kampvilja kan det mycket
väl gå vägen.

Det här var dock allt för idag! Om ni har synpunkter på mina
åsikter eller om ni bara känner för att kommentera kan ni alltid göra
det i kommentarspåret. Nu taggar vi inför Champions League! Tack och hej
för idag!

Pinsamt. Fruktansvärt. Hemskt. Abonimabelt. Förfärligt. Förskräckligt. Gräsligt. Horribelt. Fasansfullt. Vedervärdigt. Avskyvärt.

Jag orkar inte.

Hejdå.

God afton! Nu har jag som tur är inte förväxlat dagar! Idag är det fredag och imorgon lördag spelar Arsenal sin sjätte ligamatch för säsongen när de möter West Bromwich på Emirates. Jag har uppdaterat inför-rapporten och om ni inte läst den än så kan ni hitta den här. Nu hoppar vi dock till dagens inlägg!

Den största nyheten idag är att Arsenal publicerat sitt finansresultat. Man kan således hitta siffror på lånekostnader, omsättning, vinst- och förlustmarginaler, överskott och en hel del annat. Arsenal Football Club har presenterat alla siffror på den officiella hemsidan och ni kan hitta dem här. Om ni vill ha en liten sammanfattning av vad som hänt är BBC:s artikel att rekommendera.

Vår verkställande direktör Ivan Gazidis pratar om klubbens resultat i detta videoklipp (gratis för alla) och han säger bl.a. följande:

Most of [the profit] goes back into the playing side, whether into player contracts or transfer fees but that doesn’t mean we can compete at the level of the Manchester Citys of this world in the transfer market. Those types of fees and those types of salaries are not sustainable for any football business. But it still means, I believe, that we can compete with them on the pitch [because] we have a policy of building and not buying.

That’s a difficult path to tread sometimes, but as a result of that policy we’re seeing a tremendous number of good young players progressing and developing into the finished article and I think our performance against Spurs on Tuesday night illustrated this.

Även Arsène Wenger har kommenterat resultaten:

I believe it is never easy to move to a new stadium. The first plan for us was to stay at the top level of competition and we managed that. I believe it is a bit simplistic as well to say that we have no trophies, like the club has not existed in the last five years. If you look at the index of UEFA, we are in the top eight seeded clubs.

We have been in the Champions League semi-final and final during that period and we have always managed to play at the top. We have been fighting for championships and didn't win them, for sure, but it is not easy to move to a new stadium. If you look at the other teams that have done that and where they are, you realise that is not easy.

För att underlätta vad som hänt kan även jag ta och beskriva det i lite enklare form. Ända sedan bygget av Emirates har Arsenal varit tvungna att bära ett massivt lån på axlarna. Man har inte bara varit tvungen att ta lån för bygget utav arenan, utan en hel del annat som bl.a. (notera "bl.a.") inkluderar mark på ett flertal ställen i norra London. På denna mark har det byggts upp bostäder vilket senare har genererat pengar som bara den. Dock skall man komma ihåg att man även köpt mark där det inte byggts upp någonting. Som de flesta även vet är det svindyrt att köpa mark och om man dessutom ska göra det i London kan man nog själv räkna ut att det inte blir så billigt. Kom dessutom ihåg att man måste betala ränta på lånen.

Det här lånet har dock år efter år minskat tack vare en väldigt bra avbetalningsplan. Före detta Highbury gjordes till ett bostadsområde som de senaste åren dragit in £156,9 miljoner och man har dessutom ett par andra lägenhetskomplex (bl.a. Queensland Road) som bidragit till den summan. Tack vare att man byggt upp lägenheter, sålt dem och tjänat pengar på dem har man nu lyckats minska sina lån med hela £129, 6 miljoner. Man har betalat av alla lån man tagit för att bygga upp och underhålla Highbury Square, vilket nu gör att vi endast går plus, plus och plus på allt som har med Highbury Square att göra. Detta resulterar även i att Arsenal Holdings plc bara har £135,6 miljoner kvar att betala av efter alla de lån man tagit under åren.

Highbury är long gone. Foto: Bildbyrån.

Vad man däremot bör komma ihåg är att arenalånet kvarstår och där har vi fortfarande cirkus £220-240 miljoner kvar att betala av.

Jag har ingen perfekt koll på exakt hur stora lån Manchester United, Liverpool, Chelsea och Barcelona har, men av det jag lärt mig på sistone skall United ha lån på över £500 miljoner samtidigt som Barcelona fått ett nytt smeknamn (Barcelåna) efter att de lånat över en miljard för att kunna betala spelarlöner m.m. Kom dessutom ihåg att Liverpool vid flera stunder varit nära ekonomisk kollaps de senaste två åren

Det är nu många journalister, supportrar och fotbollskännare som påstår att Arsenal är en av de klubbar som drivs bäst i hela Europa. Någonting vi supportrar även bör vara stolta över. Dock skall man komma ihåg att vi fortfarande har både kortsiktiga lån och långsiktiga lån att betala av. Vissa lån kommer fortfarande ta väldigt många år att betala av, men precis som Gazidis sade förra året behöver inte alla lån vara dåliga, utan vissa lån är även bra att ha.

För att sammanfatta det hela räcker det med att säga att vi just nu har extremt mycket pengar till vårt förfogande. Dessa pengar kommer att gå till infrastruktur (bl.a. arenan och träningsanläggningen), spelarköp och en hel del annat. Om ni vill veta mer är det bara att titta igenom intervjun med Gazidis som jag länkade till här ovan.

Igår skrev Jokkster (för er som vet vem han är) en kommentar om att klubben haft en avbetalningsplan som inte varit beroende av spelarförsäljningar vilket i sådana fall resulterat i att vi haft intäkterna från diverse spelarförsäljningar till vårt förfogande. Jokkster har naturligtvis rätt i det han skriver och det är någonting som Wenger, Gazidis m.fl. med flit valt att dölja för oss. Varför har jag ingen aning om, men det går naturligtvis att spekulera kring det. Min personliga gissning är att man har velat hålla fast i klubbens policy så hårt man bara kunnat, vilket inte tillåtit spelarköp á la Andrey Arshavin varenda transferfönster.

Det är dock någonting jag inte lägger allt för stor vikt på. Det som är gjort är gjort och går inte att ändra på. Vad jag bryr mig om just nu är att vi har tillräckligt med pengar som vi vågar spendera om det skulle vara så att vi vill ha en spelare som kostar lite extra.

Vad som alltid bör kommas ihåg är dock att Arsenal har en annorlunda värvnings- och lönepolicy än de flesta andra klubbar i ligan. Peter Hyllman har skrivit ett mycket bra inlägg om det och det går att läsa här. För att sammanfatta det hela satsar Arsenal som klubb mer pengar på spelarlöner än på spelarvärvningar. Prioritet nummer ett ligger hos oss på att behålla de spelare vi redan har och bl.a. ge unga spelare löner som är mer lockande än moståndarlagets löner. Dessutom har vi aldrig varit rädda för att släppa fram unga talanger. Det är så här har vi även knipit till oss många ungdomar, bl.a. Aaron Ramsey.

Ramsey valde Arsenal före Manchester United. Foto: Bildbyrån.

Ivan Gazidis diskuterar även Manchester City i videon som finns uppe på Arsenal.com och det är ganska enkelt att förstå varför både Chelsea och Manchester City har så pass många bra spelare. Detta är på grund av att de "spelar i en egen ekonomisk liga" när de kommer till värvnings- och lönepolicy. De har råd att både betala höga löner (även till bänkvärmare) och höga transfersummor, vilket till stor del beror på att de har extremt rika människor som alternativa inkomstkällor. Chelsea har som tidigare känt Roman Abramovitj och Manchester City har köpts upp av shejken Mansour bin Zayed al-Nahyan.

De flesta kallar det för ekonomisk dopning, men det är upp till var och en att bedöma vad man tycker om en sådan policy. Man får komma ihåg att en sådan policy både kostar rejäla summor och att det kan skapa problem i de interna leden. Däremot är det en förmån att alltid kunna ha pengar redo för både värvningar, löner och annat. En förmån som nästan alla andra lag i Europa saknar.

Nog om ekonomi dock! Om ni ändå vill läsa mer om ekonomi, Arsenal och finanser rekommenderar jag The Swiss Ramble med värme. Hans inlägg om Arsenals policy och Arsenals finanser är välskrivna, intelligenta och extremt intressanta! Jag vill även påpeka att finanser inte är det område jag känner till bäst, så om ni skulle stöta på något tveksamt är det bara att lägga en kommentar!

Hur som helst är det dags att gå vidare med inlägget! I tisdags sjösatte Szczesny en attack mot Wenger. Le Professeur var dock inte sen med att svara på kritiken. Nu vill även den f.d. Arsenal-målvakten Bob Wilson få säga sitt ...

It takes a very brave manager to put a youngster in a first team. On the whole they don’t risk it. In the 70s, an 18-year old called Peter Shilton forced Leicester City to sell England’s World Cup winning goalie Gordon Banks and they got away with it! Shilton was brilliant and Banksy had to go to Stoke City.

Pat Jennings was signed by Spurs from Watford at the age of 18 and was stuck straight in the first team. Because the price of failure is so high these days, the majority of teams just dare not risk throwing in a young goalie. Arsenal have a brilliant young goalie called Wojciech Szczęsny. He was absolutely brilliant on loan at Brentford and at this moment, Arsene Wenger is very reluctant to use him because of the enormous pressure that would be upon him with so much at stake: Champions League, FA Cup and the league.

... som tveklöst är det smartaste inlägg jag hört hittills om Szczesny-situationen. Det är få lag som vågar sätta en 20-åring utan större erfarenhet i mål. Visst kan det bli succé, men chansen för att det ska hända är inte så pass stor att tränare vågar ta den risken. Det är extremt få gånger så pass unga målvakter gör succé. Vi har naturligtvis namn som Casillas och Buffon som var ordinarie eller näst intill ordinarie vid den åldern, men då får man komma ihåg att de bägge var supertalanger.

Idag ser vi dock allt yngre målvakter i flera europeiska topplag ch det finns lag som tagit beslutet att satsa på unga målvakter. Hugo Lloris (Lyon), Manuel Neuer (Schalke 04), De Gea (Atletico Madrid) är tre exempel på unga målvakter som det går bra för just nu. Var Szczesny placerar sig i den konkurrensen har jag dock ingen aning om. Det bästa vore om han lånades ut till ett bottenlag i Premier League eller ett topplag i Championship. Då skulle man kunna få se vad han går för i ett bättre lag än Brentford.

Hugo Lloris var given etta i Lyon redan när han var 21 år gammal. Foto: Bildbyrån.

Squillaci har det gått bra för och om den starten han haft säger han följande:

I have my best years ahead of me. I had a nasty ankle injury in the second half of last season, but I am feeling really well, physically and mentally now. I look old here in the dressing room at 30 with all those young players, but I am ready and motivated to do well.

Den bästa åldern för en mittback är runt 29-33 år och Squillaci befinner sig i den åldern just nu. Han har haft en lovande start och jag hoppas verkligen han fortsätter så.

Skadehelvetet fortsätter för Arsenal som nu har hela tolv spelare skadade (Denilson fattas i den listan). Det känns ganska bittert, men varför skall vi bedra oss själva? Att vi skulle lyckas undgå en höst med massor av friska spelare är lika förfärligt som att tro på tomten. Det enda vi kan hoppas på är att någon av våra nyckelspelare inte åker på en långtidsskada.

Theo Walcott kommer att komma tillbaka tidigare än väntat tack vare en något udda behandling. Läs mer om hur han behandlas här! Mycket intressant. En annan positiv nyhet är att Emmanuel Frimpong ligger före schemat och hans rehabilitering går över förväntan. Robin van Persie står dock stilla i sin rehabilitering.

Lite smånyheter finns också! Mancini tror att Chelsea kommer att jogga hem ligatiteln och en journalist från ... (har glömt varifrån) ... har tagit ut sina Andy Gray-favoriter! Ur dessa kan vi bl.a. hitta två Arsenal-relaterade klipp. Först får vi höra hur han applåderar till Robert Pirès fantastiska mål mot Aston Villa och sedan får vi höra hur han reagerar på Arshavins 2-1-mål på Anfield 2009/2010.

Det här var dock allt för denna fredag! Ha det så bra! Vi hörs igen imorgon kväll, tack och hej!

God eftermiddag! Fotbollsveckan går vidare och så gör även livet. Igår spelades det Carling Cup på en massa håll i landet (läs: i England) och vi fick en hel del roliga resultat. Chelsea, Liverpool och Manchester City blev alla utslagna mot Newcastle, Northampton och West Bromwich. Arsenal slog som vi alla vet ut Tottenham och det enda topplaget som är kvar i turneringen är Manchester United. Carling Cup är verkligen up for grabs now!

På lördag är det dags att möta West Bromwich och om ni är sugna på att läsa inför-rapporten kan ni göra det här! Egentligen blev den klar redan igår, men på grund av lite strul kom den inte upp förrän idag. Hur som helst kommer vi att se en svensk på Emirates på lördag eftermiddag. Det är ingen mindre än mittbacken Jonas Olsson. Han har även uttalat sig om den kommande matchen mot Arsenal:

Seven points after five games is pretty good and we’ll go to the Emirates and try and get something out of that game. It will be difficult but we feel, like we did at Anfield, that on a good day we can get something out of any game. We’ll go there with confidence.

Efter hans succé i Midlands-derbyt förra veckan (han krönte en mycket bra insats med ett mycket bra mål) börjades det direkt snacka om en plats i svenska landslaget för Jonas. Det går väl lite för hastigt fram för honom, men jag tror att hans tid kommer. Det är lite som när David Elm gjorde sitt första och hittills enda mål för Fulham och alla sportblaskor började slå på stort med rubriker som "Jagad av hela Europa" och "Europas toppklubbar i kö efter Elm". Det var väldigt tragikomiskt om jag får säga mitt.

Jonas Olsson - kommande landslagsman? Foto: Bildbyrån.

Arsenal och titlar har inte gått hand i hand de senaste säsongerna. Nu berättar Wenger varför det har blivit så att vi gått titellösa i fem år:

People are always saying that we haven't won anything for five years. This is true, but we have always remained at the highest level, even during difficult periods in the club's life.

Arsenal built a new stadium and we have to pay for that, while also building a new team which had reached the end of a cycle. What would you say to Manchester City if they did not win any trophies this season after investing £200 million?

To me, the main reason why we have not won anything in five years is the fact we play in the best league in the world against clubs that have unlimited funds. Of course I want to win trophies. Our hopes for the season are always the same - we are fighting for the Premier League title and want to win the Champions League.

The plan is to continue our improvement with the strength of our team and their youth."My players don't have the excuse of inexperience any more. They are eager for titles. I believe they are capable, but they have to show it.

Ahldén a.k.a. Peripetie beskrev det egentligen superbt i gårdagens inlägg. Det är som att köra ett race mot en Ferrari när man själv har en Toyota Celicia som man uppgraderar lite då och då. Nu vet vi alla att vår Celicia varit ganska bra uppgraderad, men den har fortfarande ingen större chans när Ferrarin (Chelsea, Manchester United, Barcelona etc.) svischar förbi.

Däremot är det ett faktum att vi under många år levt under ekonomiska restriktioner p.g.a. den nya arenan och andra diverse lån som tvingat oss att hålla tillbaka pengarna på alla möjliga håll. Nu har det äntligen börjat ljusna upp och som vi alla vet är Arsenal den mest sunda klubben i hela ligen när det kommer till ekonomi. Vi har haft den största omsättningen (läs: gått mest i vinst) av alla lag i Premier League under de senaste två åren. Nu gäller det bara att göra någonting bra för pengarna samtidigt som vi fortsätter att betala tillbaka våra lån som fortfarande är rätt så stora.

Tomas Rosicky är en spelare som mer än gärna vill vinna titlar. Han säger följande:

It is important to end the trophy drought because we haven't won anything for a long time. You can see the boss is going for it. He wants to win the Carling Cup more this season because he took the whole team here. That gives us a better chance of winning it. We have a good enough squad to compete on all levels. I came in 2006 and have won nothing yet. I came here to win trophies, so let's go for it in style.

Dessutom kan han inte sluta hylla Jack Wilshere. Om den talangfulle mittfältaren säger han följande:

He is great talent. For his age he has a great brain and he has a great future. When he has got the ball he is very calm, that's something that sometimes younger guys don't have – they panic a little bit or something. With him you don't see that though – he is very comfortable with the ball.

That's the first quality you are looking for and he has got that. Obviously we want Cesc in our line-up but all players who started [at Tottenham] showed that they are ready.

För att vara ärlig tror jag att Wenger gör "en Manchester United" och satsar helhjärtat på Carling Cup. När United hade gått titellösa i två-tre år valde Ferguson att ställa upp med det starkaste laget i Carling Cup 2005/2006. Till slut lyckades man vinna turneringen och det fungerade som en katalysator för nästkommande år. Då kom titlarna som på ett löpband och man vann allt från Premier League till Champions League. Det kan mycket väl fungera lika bra för Arsenal som det gjorde för Manchester United.

Theo Walcott gjorde mål i Carling Cup-finalen 2007, men Arsenal förlorade ändå. Foto: Bildbyrån.

Det är egentligen just det som det här laget behöver. De behöver få en bekräftan på att de faktiskt kan vinna titlar. De behöver få självtro. Nu må Carling Cup vara en "Mickey Mouse-turnering", men det skulle åtminstone vara en bra början. Det tycker vi väl alla?

Cesc Fabregas skadade sig i matchen mot Sunderland såg till en början ut att missa matchen mot Chelsea. Nu säger stjärnan själv att det inte skall vara några problem:

The injury is not as bad as we first thought. There is no muscle rupture and I will be back perfect in about 10 to 11 days. I am working with an osteopath in Paris and just working day to day. I think I will make the Chelsea game.

Ett Arsenal med Cesc Fabregas har alla möjligheter i världen att slå Chelsea på Stamford Bridge. Ett Arsenal utan Cesc Fabregas har också alla möjligheter att slå Chelsea, men ett Arsenal med Cesc är så mycket bättre än ett Arsenal utan Cesc.

Lite smånyheter och transferrykten kan bloggen naturligtvis bjuda på! Arsenal ligger tvåa i tabellen om vilka supportrar som är mest villiga att dela med sig av sina säsongskort.

Wenger skall vara redo att köpa sexårige (ja, sexårige!) Fletcher Toll som sägs vara den nya Beckham. Pappan till Fletcher Toll har bl.a. sagt följande:

Arsenal coaches told me he’s the best player they’ve ever seen at this age.

Well, kanske är det så att Toll blir den som avgör ligan åt oss med sina fantastiska crossbollar säsongen 2025/2026. Vem vet

Arsenal skall dessutom vara ute efter att värva både jan Vertonghen (kompis till Vermaelen) och Atletico Madrids succémålvakt David De Gea.

Vertonghen - snart i Arsenal? Foto: Bildbyrån.

Det här inlägget är skrivet precis efter dagens presskonferens, så alla citat, nyheter och uppdateringar (från presskonferensen) kommer ni att kunna läsa om på Arsenal.com.

Sist men inte minst kan vi avsluta med två trevliga anekdoter.

Question: What's the difference between Liverpool and a tea bag?

Answer: The tea bag stays longer in the cup.

**

Chelsea have Chelsea TV, United have MUTV, Arsenal have ATVO, Liverpool have History Channel.

Lite skadeglädje är aldrig fel :)

Det här var dock allt för idag! Om ni läste det här inlägget under eftermiddagen märkte ni att jag av någon okänd anledning trodde att det var fredag idag. Jag får ursäkta för den pinsamma missen, men jag hoppas att det inte gör någonting. Nu får ni ha det så bra! Tack och hej!

God eftermiddag! Är det inte en väldigt fin dag idag? Solen skiner, sommarvärmen är tillbaka (åtminstone för en dag) och jag har nyss avverkat min dagliga löprunda. Just ja, Arsenal råkade ju vinna igår, med 4-1, mot Sp*rs, på White Hart Lane. Ah, underbart. Vår officiella matchrapport finns att hitta här (skriven av Larra) och mitt blogginlägg från igår natt kan ni hitta här!

Gårdagens derbyvinst var den största på hela 32 år och för er som vill återuppleva målen från gårdagen kan klicka er in på Arsenalist.com. Eller så kan ni se allting på Arsenal TV Online. Underbar humor! Här kan ni även se Nasri prata engelska. Jag kommer själv ihåg hur miserabel Nasris engelska var för två år sedan, men jag måste verkligen säga att han förbättrat den avsevärt mycket. Sedan kan man ingenting annat göra än att älska det faktum att han kysste klubbmärket efter 2-1-målet. Sådant uppskattas alltid!

Arsène Wenger var smått lyrisk efter matchen, men höll ändå tillbaka de flesta känslorna. Hur som helst sade han allt detta efter matchen:

Om matchen: The game was enjoyable. We played well in the first half but we were only one goal in front and after that Tottenham came back. We were for a few minutes a little bit in danger but slowly we took over again and in the final 20 minutes it looked that would could score, but we didn’t. Then we got these two penalties which in my opinion were penalties and that was the turning point of the game. But overall we played very well.

Om domen från FA: I accepted [the FA charge] because what I was charged with I did so I could not deny it, so that’s why I took it. I could appeal but I thought it was better to get it behind me. It was quite enjoyable to watch from upstairs. I need to see it again.

Om Fabianskis insats: [Fabianski] touched it and he looked like he had it. Apart from the goal he had a good game, his decision-making was good, he had not too many shots to stop but overall it is good for him that we won.

Om Wilsheres insats: [Jack Wilshere] was outstanding. I am a bit cautious with him because you do not want to get too quickly too early all the praise.In the first half I think he has shown a little bit of everything you want from a football player. He got some stick and he could take it, he didn’t respond. He played, tackled, won the ball and tactically his position on the pitch was always good. He had an outstanding first half. He is fearless.

Kameran zoomade väldigt ofta in Wenger när han satt i direktörsavdelningen tillsammans med Neil Banfield. Det smått roliga var att man bara såg honom göra två saker under hela kvällen. Antingen så smsade han med sin Blackberry eller så så lutade han sig mot räcket och såg överdrivet uttråkad ut.

Fabianskis insats var ännu en gång mycket tveksam och det skulle inte förvåna mig om han försvinner till sommaren. Han har fått sina chanser och tyvärr har han inte tagit dem. Han gjorde det visserligen 2008/2009, men 2009/2010 blev en enda stor katastrof för både honom och Almunia. Nu har vi bara sett Fabianski under försäsongen samt igår, men ingenting tyder på att han förbättrat sig. Almunia ser däremot mycket stabilare ut än väntat.

Almunia har varit klart bästa målvakten hittills. Foto: Bildbyrån.

Sedan måste även jag kommentera att Wilshere var en av våra bättre spelare igår. Han visade prov på enorm mognad när han blev nersparkad gång på gång på gång, för att bara resa sig och spela vidare som om ingenting hade hänt. Otroligt bra gjort! Hoppas han fortsätter så.

Igår före derbymatchen sjösatte Szczesny en stor attack mot Wenger. Den stora målvaktstalangen sade följande:

Despite our talks before the season, Arsène Wenger seems to forget he has a goalkeeper named Wojciech Szczęsny in the team. He is avoiding me at every occasion. Wenger told me to fight for a first-team place, but then he didn’t include me in the squad for the Carling Cup game. My friends told me not to worry, that it’s a marathon, and not a sprint. But a marathon isn’t about running in the same place for three years.

I’m ready to play at highest level but I need a club that believes in a 20-year-old. In Arsenal there’s no such bravery. My main goal is to play for Arsenal, but if there’s a move option, we’ll have words.

För att vara ärlig håller jag med Szczesny till en viss del. Det sätt Wenger har behandlat våra målvakter är under all sorts kritik. När Almunia spelade dåligt i slutet av förra säsongen tog Fabianski över pinnen och spelade minst lika dåligt som Almunia hade gjort. Ändå berömde han både Almunia och Fabianski gång på gång samtidigt som han inte gav Mannone någon chans att bevisa att han 'minst sagt hade gjort bättre ifrån sig än både Almunia och Fabianski'.

Under sommaren blev det dessutom väldigt tydligt att han ville köpa in en målvakt. Målvakterna som redan fanns i klubben fick ingenting reda på vad som skulle hända (vilket tydligt märktes under försäsongen) och det kändes som alla fyra hängde löst. Szczesny fick ingen chans att bevisa vad han kunde gå för, Mannone fick knappt göra det heller. Fabianski fick i stort sett alla chanser och det enda Almunia fick var en match mot Celtic.

När det kommer till en så kritisk position som målvakt måste man se till att sköta saker och ting bättre än det gjorts på sistone. Szczesny skulle aldrig uttala sig liknande om han inte känt sig lämnad, uppgiven och frustrerad. Sedan kan jag erkänna att han är lite arrogant i sitt uttalande samt att han går lite för långt i sin kritik.

Szczesny vill stå till varje pris!

Sedan måste jag erkänna att det är väldigt konstigt att ingen av våra fyra målvakter har skickats iväg på lån. Någonting både Mannone, Szczesny och Fabianski skulle ha nytta av. Hela målvaktskarusellen har skötts så himla dåligt av klubben. Det är tråkigt, men sant.

Nu till någonting helt annat dock. Arsène Wenger ser redan slutet på sin karriär. Han säger följande:

I am planning to remain with Arsenal until the end of my new contract, but at my age I am forced to consider the short term. I will coach for as long as I am healthy enough. I could finish coaching young players, but not necessarily at professional level.

Jag har gått igenom situationen Mr. Wenger flera gånger och om ni vill veta varför jag anser att han bör stanna kan ni läsa igenom det här inlägget. Där beskriver jag varför fransmannen är så pass viktig för klubben.

Igår höll vi alla andan en sekund. Efter matchen fick vi nämligen reda på att Kieran Gibbs mycket väl kunde ha brutit sin mellanfot (metarsal på engelska). Samma skada höll honom borta flera månader förra säsongen och nu skulle det tydligen vara mellanfoten på det andra benet som var i fara. Idag kan vi dock alla dra en lättnande suck. Gibbs fotskada skall enligt Arsenal.com inte vara allvarlig. Tack gode Gud för det!

Det finns naturligtvis flera smånyheter att ta upp idag! Wenger jämförde Henri Lansbury med Ray Parlour igår och Lansbury själv var otroligt nöjd över sin egen prestation. Idag lär vi oss också att Cesc Fabregas bara startat 60 % av de matcher som spelats sedan han blev lagkapten. Carlos Vela blev idag bannad från Mexikos landslag i hela sex månader efter att ha gjort detta. Mycket bra nyheter! Nu kan Vela slippa de långa, onödiga och krävande resorna till Mexiko. Mer festande under landslagsuppehåll tack! Sist men inte minst lär vi oss även att Rosickys favoritord är "definitely".

Nu får Vela stanna i London ett bra tag framöver. Foto: Bildbyrån.

Någonting som inte har någonting med Arsenal att göra är Idol. Idol är ju i full gång och för er som gillar Idol kan ta en titt i min YouTube-kanal där jag listat årets bästa auditions! Jag brukade aldrig följa Idol förut, men i år gav jag det en chans och jag måste säga att jag är grymt imponerad. Del ett hittar ni här.

Det här var dock allt för idag! Lägg gärna en kommentar om inlägget, om Arsenal eller om någonting helt annat. Tack så mycket. Hejdå!

Who's that team they call the Arsenal, who's that team we all adore? They're the boys in red and white and we're fucking dynamite and Harry Redknapp's mother is a whooooooore!

Det må ha varit Carling Cup, de må ha varit en meningslös match i en meningslös cup, det må ha varit lite sämre spelare på plan än vi är vana att ställa upp med, det må ha varit ett lite försvaget Sp*rs, det må ha varit en match som inte många brydde sig om - men hur jäkla fantastiskt var det inte att köra över våra ärkerivaler med 4-1! Men vi väntar lite med segerfirandet, vi tar det allt från början igen!

När Arsenal lottades mot Tottenham a.k.a. Bottenham i Carling Cup var det en lottning som var för bra för att vara sann. Vi skulle nog hellre tagit ett lite sämre lag i en lägre division, men hur fantastiskt skulle det inte vara att köra över Sp*rs i första omgången utav Carling Cup? Vi visste att det skulle bli svårt - speciellt på bortaplan - men vi visste att det skulle gå!

Arsène Wenger hade inför matchen blivit fälld av FA efter sina trubadurer i slutminuterna mot Sunderland och kunde således inte sitta med på bänken under kvällen. Istället blev det ständiga sms som skickades ner till Pat Rice via hans eleganta Blackberry.

Det var många av oss som sedan tvekade vad för startelva vi skulle ställa upp med. Skulle det bli ynglingar för hela slanten, skulle det bli en mixad startelva eller skulle det bli en stark startelva med flera a-lagsspelare? I slutändan fick vi lite av varje.

Tottenham spelade även dom med en mixad startelva där man kunde finna såväl erfarenhet som ungdom. Det var alltså två lag som ställde upp med relativt starka lag. En förlust mot ens ärkerivaler skulle inte på något sätt accepteras av fansen. Det visste såväl Wenger som Redknapp.

Matchen rivstartade och tempot var osannolikt högt. Det spelades snabb, attraktiv och tempofylld fotboll där både Arsenal och Tottenham fick många chanser att sätta ett ledningsmål. Redan femton minuter in i matchen kunde man ana att det här skulle bli en fantastisk fotbollsmatch. Det var även femton minuter in i matchen som Arsenals ledningsmål kom till!

Efter fint förspel av såväl Gibbs som Wilshere kunde en framsprångandes Henri Lansbury sätta sitt första Arsenal-mål i seniorsammanhang. Glädjen var stor och bortafansen sjöng så att de stupade! Men matchen var inte avgjord på långa vägar.

Det spelades långbollar, höjdbollar, markbollar. Det tacklades både snällt och fult. Det passades både fult och elegant. Man skapade såväl farliga som icke-farliga målchanser och det gavs både verbala varningar och gula kort. Det var njutbart att se, oavsett vilket lag man höll på. Det var helt enkelt en mycket bra fotbollsmatch.

Lansbury och Gibbs firar ledningsmålet! Foto: Bildbyrån.

Dock kunde man ingenting annat göra än att bli arg på domaren (ännu en gång). I många fall blev det verbala varningar där det egentligen skulle vara solklara kort. Det blev offside när det var onside och det blev onside när det var offside. Dessutom fanns det massvis med beslut man kunde kritisera en dag som denna.

Gibbs kunde mycket väl gjort 2-0 när han kom helt fri, men linjedomaren ansåg att en Gibbs som var onside egentligen var offside och blåste i pipan innan den unge Gibbs ens hann skjuta. Trots misstaget var spänningen på topp. Sp*rs hade många chanser framåt, men oftast var Arsenal det spelförande laget som ständigt satte de vita under stor press. Men 2-0-målet kom aldrig och lagen gick till halvleksvila med stora förhoppningar om att knipa ett mål för att vinna/vända.

Andra halvleken blev en enda stor rysare. Inbytte Robbie Keane valde att inte vänta och satte kvitteringen bara fyra minuter in i andra halvlek. Tyvärr var det ännu en gång en domarmiss då man tydligt såg på repriserna att Keane var i en offside-position. Men det var ingenting vi kunde göra åt saken.

Sp*rs fick momentum av målet och fortsatte att pressa. Bilderna av Sunderland-matchen började sakta men säkert tränga sig tillbaka in i minnet och det enda man såg framför sig var att ett Sp*rs-mål i slutminuterna. Arsenal tog dock över spelövertaget ju längre in i halvleken man kom och snart handlade allt om Arsenal. Vi hoppades innerligt på ett förlösande ledningsmål, men killerpasset kom aldrig och 1-1 stod sig ett bra tag. En inbytt Chamakh och Arshavin kunde ingenting göra åt saken, trots att man slet vilt på plan.

Med tjugo minuter kvar av matchen blev spänningen olidlig. Det kändes snarare som en match i Champions League än Carling Cup. Varenda gång Tottenham startade ett anfall blev man orolig för ett insläppt mål och varenda gång Arsenal kom nära straffområdet luktade det mål. Men det där målet kom aldrig. Istället blåste domaren i sin visselpipa och en trettio minuter lång övertid väntade.

Vid det här läget kan jag inte ens beskriva hur nervös jag var. Att förlora mot ärkerivalerna skulle kännas som en kniv i hjärtat. Det är någonting man aldrig kan acceptera, aldrig någonsin, oavsett match, turnering eller tävling. Att bägge lagen spelade vild anfallsfotboll gjorde saken inte bättre.

Om någon skulle sagt att vi gör tre mål på en kvart skulle jag skrattat. I min värld skulle det här avgöras av ett mål eller på straffar. Som tur var styr inte min värld vad som händer i en fotbollsmatch. Det tog bara en minut innan Nasri blev fälld i straffområdet och dömde straff. Straffmissen av Rosicky i matchen före gjorde sig nu ännu en gång påmind. Som tur var Rosicky redan utbytt. Istället klev nedfällde Nasri upp på straffpunkten och ... satte den!

Nasri var exakt så här glad efter att han satt två straffar på två-tre minuter. Foto: Bildbyrån.

Jag studsade runt som en galning hemma i min lägenhet och jag är tämligen säker på att jag väckte grannarna, men det brydde jag mig inte om! Glädjen var enorm och precis som så många gånger förut kändes det som en drog man ville fortsätta ta i evigheter. Euforin var extrem.

Mitt i all glädje sprang jag dessutom ut på balkongen och började sjunga Arsenal-ramsor i ett mörkt, stilla och sovande kvarter. När jag begav mig tillbaka inomhus såg jag ett flertal upplysta rum och ett flertal personer som tittade ut genom sina fönster. Tyvärr så tror jag att jag väckte dem, men jag kunde inte hålla tillbaka mina känslor. Glädjen var för stor.

När Chamakh två minuter senare blev fälld av ynglingen Caulker blev det straff ännu en gång. Upp på straffpunkten klev ingen annan än Nasri. Fransmannen var iskall och satte sin andra straff för kvällen. Underbart!

Mitt i allt detta var bortaklacken fyllt av ett enormt glädjerus. Det var även då de började sjunga "Shall we make a DVD, Shall we make DVD for youuuu?". Jag tror ni alla förstår vad de syftade på.

När Arshavin sedan satte 4-1 kunde man ingenting annat göra än att skratta. Sp*rs var överkörda, manglade och förstörda. Gråten spred sig bland hemmasupportrarna som bara blev färre och färre och färre. Arsenal hade gjort det igen.

När slutsignalen gick ställde jag mig upp och applåderade. Spelarna må inte ha sett mig stå upp i en lägenhet mitt i Sverige, men de alla visste att de hade stått för en fantastisk insats. Att vinna på White Hart Lane är svårt, svårare än vissa tror, men vi lyckades besegra dem - med bravur.

Efter denna fantastiska fotbollsmatch är jag helt slut - i både kropp och själ. Det finns dagar som man aldrig vill glömma och idag var det verkligen en sådan dag. Jag bryr mig inte om att det bara var en match i Carling Cup. Det var en vinst mot Tottenham - på White Hart Lane. Bättre än så kan det inte bli. Nu tycker jag vi alla lägger oss till sömns (om ni läser detta på natten) och drömmer fina drömmar. Det är vi alla värda.
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Fabianski (6/10) - Gjorde väldigt få ingripanden, men visade ändå upp lite självförtroende. Dock fanns det flera situationer där man kände en viss oro. En oro som man inte känt med Almunia i mål (det trodde jag aldrig att jag skulle skriva i början av säsongen).

• Eboue (6,5/10) - Eboue slet och kämpade, precis som vanligt. Höll dock inte så stor koll på honom. I mina ögon gjorde han en bra insats, men inget mer.

• Djourou (7/10) - För att inte ha spelat på en (så här) hög nivå på så pass länge gjorde Djourou en väldigt bra insats. Jag minns den fantastiska tacklingen där Pav (visst var det Pav?) föll omkull som en sten med stor glädje. Gjorde flera bra ingripanden. Några få missar hann han även med, men inget större.

• Koscielny (8/10) - Koscielny var en gigant i försvaret! Vann luftdueller, lyckades utföra flera imponerande tacklingar och styrde upp defensiven mycket bra. Jag blev imponerad flera gånger om och just nu är Koscielny ännu en klockren värvning av Mr. Wenger.

Koscielny fortsätter att imponera! Foto: Bildbyrån.

• Gibbs (7,5/10 - utbytt i matchminut '114) - Med den formsvacka Clichy haft på sistone bör han vara rädd för Gibbs framfart. Gjorde nästan allting rätt och var ett ständigt hot i både offensiv och defensiv! Kunde mycket väl gjort 2-0 om det inte vore för ett felaktigt beslut av domaren. Synd at han blev utbytt p.g.a. skada i slutskedet av förlängningen.

• Wilshere (7/10) - Var nästan lika bra som han var mot SC Braga. Den unge Jack liknar en pitbullterrier som ingen kan få stopp på.

• Denilson (6,5/10) - En bra genomförd match av brassen. Vek sig lite i närkamperna, men var förutom det en länk mellan försvar, mittfält och anfall som man ständigt kunde lita på.

• Rosicky (6/10 - utbytt i matchminut '71) - I mina ögon var han varken bra eller dålig, utan någonting mitt emellan. Det är svårt att definiera hans insats, men jag skulle nog ta till ordet tveksam.

• Nasri (8/10) - Att sätta två straffar i rad på två mintuer under en förlängning mot ärkerivalerna kräver en otrolig mental styrka. Med tanke på vilken pressad situation det var kan man ingenting annat göra än att låta sig bli imponerad av Samir. Otrolig kyla! Jobbade dessutom på bra hela matchen och stod för mycket i anfallsväg.

• Vela (6,5/10 - utbytt i matchminut '71) - Vela visade ett driv som han inte haft på länge. I mina ögon har han vuxit till sig och blivit en man. Kunde mycket väl gjort mål om han fått lite bättre lägen.

• Lansbury (6,5/10) - Visade upp en enorm vilja i första halvlek för att sedan tappa något enormt i andra. Gjorde mål och kämpade dock på bra. Förtjänar ett högre betyg än godkänt!

• Arshavin (7/10 - inbytt i matchminut '61) - Ett bra inhopp! Gjorde dessutom ett mycket snyggt mål när han satte 4-1. Vilket avslut!

• Chamakh (7/10 - inbytt i matchminut '61) - Mycket bra inhopp! Gav oss ett helt annat anfallspel och var nära på att göra mål på sin första touch. Fin drivkraft när han lyckades kämpa till sig vår andra straffspark för kvällen!

• Clichy (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '114) - Okej inhopp!

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Koscielny - Vann alla höjddueller och utförde många imponerande tacklingar. Môcke bra!
• Nasri - Avgjorde matchen!
• Gibbs - Spelade mycket bra. Clichys plats i startelvan bör vara hotad om han håller sig skadefri.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Rosicky - Vad hände med den fantastiska säsongsinledningen? Har varit lite för ojämn mot slutet. Samtidigt vet jag att han är en underskattad spelare. Idag var det dock inte hans dag.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort vår fantastiska bortaklack! Sjöng, dansade och gjorde ljud i 120 minuter! Glädjen i förlängningen nådde ända hem till tv-rutan.

Jag vill även tacka alla som var inne på IRC! Vi var upp emot 40-50 stycken inne (43 på bilden) och det var en fantastisk stämning för alla de som inte kunde ta sig till arenan eller puben. Tyvärr blev det lite spoilande av vissa, men jag kan lova er att det inte kommer att ske igen.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

God eftermiddag! En sak som få missade var att det igår skedde ett historiskt val hemma i Sverige. Alliansen vann igen (dock blev de inte en majoritet) och det är första gången ett borgerligt säte får sitta kvar två mandat. Jag skall inte yttra mig politiskt, men jag tror att vi alla kan enas om att det var en intressant valvaka vi följde igår. Hur som helst, nu är det dags att snacka lite Arsenal!

Minnena från Sunderland är fortfarande färska, så jag vill inte göra er, mig själv eller någon annan arg eller deprimerad. Det enda jag tänkte ha med i dagens blogg om matchen mot Sunderland är Rosicky som nu uttalat sig om varför han tog straffen:

Ahead of the kick I communicated with (Samir) Nasri and (marouane) Chamakh but nobody wanted to take responsibility, so I did.

Anledningen är fullt acceptabel och om det var så att Nasri och Chamakh inte kände sig säkra att ta den, så varför inte låta en självsäker Rosicky kliva upp? Well, nu gick allt helt åt helvete, men jag tror vi alla kan enas om att man hellre sätter en spelare med stort självförtroende på strafflinjen än en spelare som är tagen av matchen, nervös eller inte känner sig villig att ta straffen. Om det däremot var så att han sade åt Nasri och Chamakh att han ville ta straffen (läs: tvingade till sig straffen) kan man börja diskutera frågan.

Tyvärr vet vi inte vad som sades mellan spelarna, men huvudsaken är den att straffmissen av Rosicky mycket väl kan ha varit anledningen varför vi tappade två poäng. Jag ser inte hur Sunderland skulle ha hunnit göra två mål på oss med det försvarsarbete vi visade upp.

Rosicky kommer nog inte att ta en straff på ett bra tag.

För er som vill se hur bra Chamakh har acklimatiserat sig kan ta en titt på det här klippet. Chamakh kommer att bli viktig i år, utan tvekan.

Denilson stod för ett mycket bra inhopp senast och nu säger han följande till alla supportrar som inte tror på det här laget:

I still think we can win the Premier league this season. We are in a very good position. We have to keep the unbeaten run going as long as we can. It has been a long time since we have won the league and I believe this season we will win some trophies. I am confident because we have shown all the time in games how well we can play and the spirit is there as well. In training we work together and we have definitely got a chance of winning something.

Han fortsätter:

For me Arsenal are the best team. If you look at Barcelona we play like them and I can see Arsenal winning something this season. We have the players and we have the touch. Chelsea have very strong players but they are older. And I think that Arsenal are going to win a trophy. This was just one game and we are still in a good position.

Det är en ganska naiv analys av Denilson om ni frågar mig. Vi kommer inte vinna någon titel "bara för att vi spelar som Barcelona" och "bara för att Chelsea är gamla" kommer de inte vinna någonting. Nu är det inte det han säger punktligt, men vi alla förstår att det är det han menar.

Vad däremot Denilson har rätt i är att vi fortfarande har alla möjliga chanser att vinna en titel. Att tro att det är över efter fem matcher är bara idiotiskt. I förrgår fick jag en kommentar som sade att det lät som om jag recenserade en match som kostat oss en titel. Så är det naturligtvis inte. Vi har fortfarande 33 matcher kvar att spela och vi ligger fortfarande tvåa i tabellen!

Denilson och resten utav gänget i Arsenal åkte på en mina mot Sunderland, men alla chanser till en ligatitel kvarstår. Foto: Bildbyrån.

Nu må det vara så att Chelsea ryckt lite (4 poäng före Arsenal och Manchester United), men då får man komma ihåg att de inte mött ett enda svårt motstånd. Det är inte så svårt att kamma hem full pott när man möter lag som West Bromwich och Stoke hemma på Stamford Bridge och Wigan och West Ham på bortaplan. Wigan förlorade med 4-1 mot Blackpool på hemmaplan och West Ham är ett lag i djup kris (åtminstone i mina ögon).

Det råder ingen tvekan att Arsenal skulle haft full pott om vi mött samma lag som Chelsea. Däremot skulle vi nog inte gjort lika många mål. Chelsea skall naturligtvis ha beröm över sin stora målskörd, men jag tänker inte bedöma Chelsea förrän de spelar borta mot lag som Sunderland, Stoke och Blackburn och hemma mot lag som Manchester City och Arsenal.

Manuel Almunia har börjat säsongen bra, men anser själv att Arsenal saknar "killer instinct". Vår spanjor till målvakt säger följande:

In the last second of the game, it is a big kick against us, but this is football. Last season we won some games in the last few minutes, and this can happen in every game. Even though we were winning 1-0 with not much danger in our box, we needed to get another goal to make sure the three points would be for us.

I think we have to be more focused in the final few metres and have to have a killer instinct [in front of goal]. Each player is a bit older every year, and every year we are learning a bit more. Football gives you experience. We have had the same players for a few years, we know each other very well and play fantastic football - but still we have to get this point of maturity which will give us the step forwards.

I am just trying to do my job for Arsenal, and am very happy. That is my only worry, to be well, to be focused and to feel comfortable on the pitch. I think I have started very well. I try to be away from comments, but it is good the boss speaks well about me and I appreciate it.

Någon som misstycker? Nej, trodde inte det heller!

Igår gick Sam Allardyce ut i media och sade att Wenger vägrar ha ett glas vin med honom efter match. Nu är det Steve Bruce som säger exakt samma sak:

Even with all Mr Wenger’s antics, you can’t get away from what he’s done (at Arsenal). For me, he’s a genius.

He doesn’t like to get beat, but none of us do. He’s never had a drink with us, but that’s up to him.

Det känns som om alla tränare i Premier League är tvungna att ta ett glas vin/öl efter en match. Åtminstone om man får lyssna på Steve Bruce och Sam Allardyce. Nu är det ju något av en tradition borta i Storbritannien, men skall man verkligen klaga på att vissa tränare inte vill ta ett glas vin med den och den tränaren? Om ni frågar mig känns det smått barnsligt, precis som jag skrev igår. Om en tränare inte gillar att ta ett glas vin med en viss tränare får man helt enkelt ta och acceptera det. Man kan inte vara vän med alla.

Varken Steve Bruce eller Sam Allardyce har fått sätta sig ner i lugn och ro och ta sig ett glas vin med Le Professeur. Foto: Bildbyrån.

Rafael van der Vaart har bara spelat ett fåtal matcher med Sp*rs, men han anser redan att Tottenham är större än Arsenal. Dessutom ser han fram emot matchen på tisdag:

Spurs are the bigger club. Everybody has been talking about the Arsenal match all week. We are a team who love to play football. Although I have only been in England two weeks, I love it. The speed of the game is much higher than in Madrid. Teams like Wolves are really strong and run all the time. You don't get a break.

Harry Redknapp is a great man with a great personality. I think he could do the England job.  He is different because in Holland, Germany and Spain you have a trainer. He is more like a manager, watching over the whole club. The biggest problem in England is driving on the left-hand side. But I haven't hit anyone yet!

Kom dock ihåg vad van der Vaart sade i somras:

He's [Robin van Persie] really eager to play in the same team as me now though and even asked Arsenal manager Arsene Wenger to sign me. I'm kind of proud that a big player such as Robin did something like that. I seriously considered leaving Real Madrid for Arsenal. They're a great club with some exciting players. Nevertheless, my situation at Madrid then changed and I stayed at Real instead.

Ja ni, vad ska man egentligen tycka om det? van der Vaart kommer att få det tuffare än han tänkt sig. När Sp*rs sedan börjar dala i ligan och åker ut i Champions League blir det nog inte lika kul att kalla Tottenham för en större klubb än Arsenal.

Vad som däremot skrämmer mig är att Tottenham är så rädda för att förlora så att de kommer att ställa upp med sitt a-lag. Nu är det ingenting fel på det eftersom vissa lag tar Carling Cup seriösare än andra lag, men tänk er om deras a-lag förlorar mot våra ynglingar. Det skulle glädja mig i flera veckor!

Vad jag dessutom älskar är att Chamakh redan kallar Tottenham för "The Enemy". Snacka om acklimatisering! Precis som jag skrev igår kommer Benik Afobe med största sannolikhet att få speltid på tisdag. I alla fall om man ska tro Young Guns, som dessutom skriver det här på Twitter. Glöm inte att läsa igenom inför-rapporten som kommer att komma upp imorgon!

Chamakh har acklimatiserat sig förvånansvärt snabbt (och bra). Foto: Bildbyrån.

Transferrykten florerar kring som vanligt (nåja...) och de senaste ryktena förknippar oss med Sevillas Jesus Navas. Jag vet inte riktigt vad vi skall med honom till, men precis som alltid nästan alltid lär det här vara ett påhittat rykte utan någon sorts grund.

Den 22 september börjar åttondelsfinalerna i damernas Champions League. Arsenal är naturligtvis med i utslagningsfasen och serbiska ŽFK Mašinac är det första laget som står för motståndet! Returen hemma i England spelas 13 oktober. Kan bli mycket intressant! Jag skall utan tvekan se till att försöka se matcherna!

Innan jag avslutar dagens inlägg vill jag ge tummen upp för bloggen United Gunners (ännu en gång). De fortsätter att leverera och det är lika intressant att läsa varje dag. Ni som hejar på Djurgården kan även ta och kika in Djurgårdsjävel som är en blogg skapad av en vän till mig. Det roligaste är att personen i fråga bor uppe i Norrland (trakterna kring Boden, typ), men ändå följer Djurgården dag in och dag ut!

Dessutom får ni inte glömma att komma in på IRC och chatta med andra Arsenal-supportrar före, under och efter match! Ni kan faktiskt komma in när ni vill! Det finns mycket trevliga människor i Arsenal Swedens kanal, det kan jag lova er!

Det här var dock allt för idag! Innan jag skriver mina sista rader kommer jag att bifoga en mycket fin video av vår kapten Cesc Fabregas (se nere). Jag lovar även att bli bättre på att svara på vissa kommentarer då jag märkt att jag missat väldigt många frågor som ställts till mig på sistone! Så ni är verkligen mer än välkomna att kommentera! Nu får ni ha det så bra, tack och hej!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=tvv4FH7t6vQ]