Good morning! Idag är det då dags att granska anfallets prestationer under säsongen som gått. Precis som vanligt kommer ni att få betyg med tillhörande kommentarer. För att se vad för betyg jag satt på våra försvarare kan ni göra det här. Om ni vill läsa vad jag tyckte om mittfältarnas insatser kan ni göra det här.

Innan ni passar på att börja läsa utvärderingen kan jag rekommendera att läsa den utvärdering jag gjorde när exakt halva säsongen var spelad. Om ni är intresserade går den att finna här! Läs på!

______________________________________________________________________________

ANFALLET

Robin van Persie - 5/5

Fantastisk, otrolig, sagolik, fenomenal, osannolik, lysande.

Räcker det med superlativ? Nej, jag tror inte det.

Enastående, makalös, magnifik, exceptionell!

Jag behöver inte skriva mer än så. Ni förstår.

 

Robin van Persie - bäst. Foto: Bildbyrån.

 

______________________________________________________________________________

Andrey Arshavin - 1,5/5

Hade en lovande start och såg ut som en förändrad man, men det var bara en synvilla. Arshavin kom aldrig igång, blev bänkad, frystes ut och bottnade totalt. Lånades i vintras ut till sin f.d. klubb Zenit St. Petersburg som tog hem den ryska ligatiteln. Lär bli såld i sommar.

______________________________________________________________________________

Park Ju-Young - 0.5/5

Många understryker att vi inte vet hur bra han är då vi knappt sett honom spela, men vad folk glömmer är att Arsène Wenger sett Park Ju-Young träna med laget vecka in och vecka ut. Om han ens varit i närheten av att vara bra nog hade han nog fått fler chanser än han fått.

Den enda och absolut enda bra matchen han gjorde var i hemmamötet mot Bolton i Carling Cup! Det kommer bli hans finaste - och nästan enda - ögonblick i hans Arsenal-karriär.

______________________________________________________________________________

M. Chamakh - 1/5

Det är tufft att vara andraval när man har en viss Robin van Persie framför sig, men det gäller att acceptera ödet och ge allt när man väl får chansen, till och med om den du skall ta dig förbi heter van Persie. Chamakh har inte ens gett det chansen, utan gav upp, slutade jobba hårt och blev en bänkspelare.

Det är väldigt tråkigt eftersom Chamakh fortfarande kunnat bli lika uppskattad som han var under sitt första halvår i klubben. Supportrarna älskade honom, inte bara för målen, utan för det extremt hårda arbetet. Han slet på planen i varenda match och gav alltid 110 %, men så fort han blev petad försvann arbetsviljan, energin och hjärtat.

 

 "Chamakh, Chamakh, can only score with a whore, Maaarouane Chamakh". Foto: Bildbyrån.

 

______________________________________________________________________________

Gervinho - 2,5/5

Robert Pirès första säsong i Arsenal: 33 ligamatcher, 4 mål och 7 assist.

Gervinhos första säsong i Arsenal: 26 ligamatcher, 4 mål och 6 assist.

Gervinho är ingen flopp, men att säga att han haft en bra säsong vore en vit lögn. Ivorianen har gjort en hel del bra matcher, men blandat det med desto sämre prestationer. Lägg där till att han aldrig blev densamma efter att han missade en straff i finalen av de afrikanska mästerskapen.

Jag tror att han har en framtid i Arsenal, trots hans något svaga säsong, eftersom det finns spelare som inte har det lika lätt som andra att acklimatisera sig i Premier League. För vissa tar det bara någon vecka, för andra tar det ett helt år. Jag är säker på att vi kommer få se en bättre Gervinho nästa säsong. Han får betyget "OK" för denna säsongen, men inte mer än så.

______________________________________________________________________________

Theo Walcott - 3,25/5

Att vara ytter innebär att man av natur kommer att bli kritiserad, oavsett vad man heter. När det kommer till fotboll är det extremt få yttrar i världsfotbollen som nästan aldrig blir kritiserade på reguljär basis. Det är mer eller mindre omöjligt att vara bra i varenda match och det har Walcott fått lära sig i år.

Engelsmannen har inte stått för sin poängmässigt bästa säsong, men han har fortfarande förbättrat mycket i hans spel, bl.a. samarbetet med Robin van Persie som fungerat väldigt bra. Holländaren nämnde bl.a. att Walcott var en ytterst stor anledning till hans magnifika säsong, vilket säger det mesta.

Det finns naturligtvis mycket att förbättra, men Walcott är 23 år gammal och kommer bara att bli bättre. Medan han inte haft sin bästa säsong tycker jag ändå han varit bra nog för att få 3.25 i betyg. De flesta håller nog troligtvis inte med, vilket jag redan accepterat.

 

Theo Walcott - bra, men inte bäst. Foto: Bildbyrån. 

 

______________________________________________________________________________

Alex Oxlade-Chamberlain - 2,5/5

Alex Oxlade-Chamberlain köptes för hela £12 miljoner, en summa vi blev tvungna att lägga på honom eftersom en viss Alex Ferguson var väldigt nära att ta hem Englands nya stjärnskott innan Arsène Wenger gav sig in i affären.

Chamberlain har sakta men säkert slussats in i laget och Wenger har gjort helt rätt i att ha gett honom sparsamt med speltid under hans första säsong i Arsenal. Medan han många gånger bevisat att han fortfarande är väldigt ung (många nybörjarmisstag) finns det stunder man blivit rent av chockerad av hans enorma potential. I vissa matcher har han spelat moget, distinkt, rakt, vågat och helt fantastiskt.

Största delen utav säsongen har han dock inte levererat och han har redan blivit extremt överskattad av majoriteten av supportrarna. Talangen finns där och han kommer att bli en stjärna i framtiden, men just nu är han rå.

______________________________________________________________________________

Många kommer inte att hålla med mig i betygsättningen, men ni är mer än välkomna att sätta era egna betyg i kommentarspåret! Jag vill även lägga till att Thierry Henry inte blivit betygsatt av naturliga skäl. Han är en femma varje dag i veckan, oavsett var, när eller hur han spelar. Ha det!

Bonjour! Idag är det dags att granska mittfältets prestationer under säsongen som gått. Precis som vanligt kommer ni att få betyg med tillhörande kommentarer. Mer än så finns det inte att säga. För att se hur försvaret skötte sig kan ni läsa gårdagens inlägg!

Innan ni passar på att börja läsa utvärderingen kan jag rekommendera att läsa den utvärdering jag gjorde när exakt halva säsongen var spelad. Om ni är intresserade går den att finna här! Läs på!

______________________________________________________________________________

Mittfältet

Abou Diaby - spelat för lite för att betygsättas

Har spelat 173 minuter under hela säsongen, vilket är mindre än två matcher. Skadad 24/7 och är en av de spelare som av någon anledning blir bättre när han är skadad, om ni förstår mig (händer att supportrar börjar överskatta spelare som är skadade en längre tid). Arsène Wenger har ett stort beslut att göra i sommar. Antingen försöker man att sälja fransmannen - vilket blir svårt nog - eller så har man kvar honom i laget och hoppas på en skadefri säsong.

______________________________________________________________________________

Tomas Rosicky - 3,5/5

Tjecken har i år gjort sin bästa säsong sedan 2007/2008. Har under andra halvåret fullständigt exploderat och ofta varit en av våra bättre spelare. Borde inte vara förstaval under nästa säsong, men vill väldigt gärna att han stannar då han vore en perfekt truppspelare. 

______________________________________________________________________________

Mikel Arteta - 4/5

Tillsammans med Robin van Persie och Laurent Koscielny har Mikel Arteta varit Arsenals bäste spelare den här säsongen. Det faktum att vi fram tills sista matchen mot West Brom inte hade vunnit en enda ligamatch när Arteta inte spelat talar sitt tydliga språk. Har varit extremt stabil under hela säsongen och sällan svikit oss. Vad som även varit glädjande är att han under andra halvåret även fått igång sitt målskytte och satt några fantastiska baljor.

Erfaren spelare som hjälpte till att ta oss tillbaka till toppen efter en fruktansvärd start. Förtjänar alla hyllningar han fått.

 

Mikel Arteta har varit vår mittfältsmotor. Foto: Bildbyrån.

 

______________________________________________________________________________

Aaron Ramsey - 1,5/5

Det är tufft att kritisera en spelare som brutit benet, varit borta från spel ett helt år och sedan helt plötsligt blivit given i startelvan och spelat vecka in och vecka ut. Ramsey fick obarmhärtigt nog ta över rollen som Cesc Fabregas lämnade efter sig, någonting som verkade fungera till en början, men ett ansvar som till slut blev för tungt att bära för walesaren.

Har länge varit en av våra sämre spelare, men jag är fortfarande säker på att han har en framtid i Arsenal. Tror själv att en utlåning skulle gynna både honom och Arsenal något enormt. Då får han den tid han själv behöver att komma i form och få självförtroendet tillbaka. Haft ett tufft år med bl.a. Gary Speeds bortgång.

______________________________________________________________________________

Alex Song - 3/5

Vad är Alex Song? En defensiv mittfältare? En offensiv mittfältare? En balansspelare? En mittback? En anfallare? En spelfördelare? Ett råskinn? Under tidigare säsonger har Alex Song varit en trygg defensiv mittfältare som varit en av våra bästa spelare, men i år har han utvecklats till en offensiv mittfältare, trots att han haft kvar sin roll som defensiv mittfältare.

Detta har inte bara kostat oss många mål, utan hela vårt försvar och mittfält har blivit lidande av hans egen definition av hans roll på mittfältet. Samtidigt har det även bringat oss många mål, då han stått för många matchavgörande passningar. Jag står dock fast vid min åsikt att ingen defensiv mittfältare borde ha mer än 10 assists (Song har 16) för att få kalla sig "defensiv". 

 

Alex Song är en av Arsenals bästa mittfältare. Foto: Bildbyrån.

 

______________________________________________________________________________

Jack Wilshere - spelat för lite för att betygsättas

Inte spelat en enda match. Saknat honom rejält.

______________________________________________________________________________

Emmanuel Frimpong - 2/5

Frimpong är en stor talang, men han behöver fokusera på fotbollen och inte sitt kändisskap. Hur mycket än vissa supportrar älskar honom har han ofta gjort bort sig själv i medialjuset. Måste växa upp, få mer speltid och bli mer mogen i sitt spel om han vill ha en framtid i Arsenal. Blandat och gett de få gånger han fått spela under säsongens gång. Gjorde bra ifrån sig i Wolverhampton fram tills han skadade sig.

______________________________________________________________________________

Yossi Benayoun - 3/5

Har under de senaste veckorna varit väldigt bra och gett 110 % i Arsenal-tröjan, men eftersom det är en hel säsong vi sammanfattar åker betyget ner en aning. Extremt professionell spelare som hjälpt oss i racet om en Champions League-plats. Gjort en helt okej säsong i Arsenal.

 

Yossi Benayoun har haft en godkänd säsong i Arsenal. Foto: Bildbyrån.

 

______________________________________________________________________________

Francis Coquelin - 3/5

En av säsongens stora överraskningar. Ingen hade nog trott att Francis Coquelin - fransmannen som under 2010/2011 var utlånad till Lorient - skulle göra något större intryck under den här säsongen, men det är exakt det han gjort. Har inte fått spela överdrivet många gånger, men de gånger han fått speltid har han alltid gjort bra ifrån sig. Väldigt lovande spelare som har en ljus framtid.

Mycket versatil spelare, ger alltid 100 % och spelar ofta väldigt enkelt vilket hjälpt oss något enormt. En blivande favorit!

______________________________________________________________________________

Många kommer inte att hålla med mig i betygsättningen, men ni är mer än välkomna att sätta era egna betyg i kommentarspåret! Det var allt för idag! Imorgon reder vi ut hur bra anfallet skött sig under 2011/2012.

God afton! Som ni märkt har bloggen under de senaste veckorna varit lika aktiv som Tottenhams titelskörder under de femtio senaste åren, vilket naturligtvis har sina förklaringar. När jag värvades till Arsenal Sweden var bloggen det enda jag hade, det enda jag arbetade med och det enda jag lade ner tid på. Varje dag kom ett nytt inlägg upp, oavsett var jag var, hur jag mådde eller vad som hade hänt i världen.

Sedan den här säsongen började har jag blivit mer och mer involverad i föreningen, på olika sätt och vis. Mycket av tiden har lagts ner på Kanonmagasinet, planering, podcasts, inför-rapporter, intervjuer och mycket annat arbete som sker bakom stängda dörrar. Lägg där till att jag gått på nästan varenda match, så har ni svaret varför mitt bloggande fått lida. Ni behöver dock ej oroa er, eftersom jag inte kommer att lägga ner bloggen, utan helt enkelt vill understryka att bloggen inte är det den en gång var.

Inlägg kommer fortfarande dyka upp här, men inte lika frekvent som tidigare, vilket ni troligtvis redan lagt märke till. Hur som helst är det nu slutsnackat om bloggen och jag skall nu börja skriva på första delen utav årets spelarutvärdering. Först ut är försvaret!

 

 **

Innan ni passar på att börja läsa utvärderingen kan jag rekommendera att läsa den utvärdering jag gjorde när exakt halva säsongen var spelad. Om ni är intresserade går den att finna här! Läs på!

 **

______________________________________________________________________________

Målvakter

Vito Mannone - spelat för lite för att betygsättas

Italienaren fick under första halvåret agera tredjemålvakt och fick till och med chansen att stå i mål när han byttes in i den sista gruppspelsmatchen i Champions League. Där stod han för ett ingripande som mycket väl kan kallas årets roligaste tabbe. Istället för att rädda bollen med händerna provade han sig på en karatespark(?), men misslyckades totalt. Har under andra halvåret varit utlånad till Hull där han spelat 21 matcher.

______________________________________________________________________________

Lukasz Fabianski - 2/5

Vår polske andremålvakt har bara fått spela fem matcher den här säsongen, tre i Carling Cup och två i FA-cupen. På grund av att han spelat så pass lite är det svårt att betygsätta honom, men han har knappast varit imponerande och har väl inte direkt utmanat Wojciech Szczesny om förstaspaden. 

______________________________________________________________________________

Manuel Almunia - spelat för lite för att betygsättas

Har inte spelat en enda match (var dock utlånad till West Ham under en månad) och går således inte att betygsättas alls. Hans kontrakt går ut i sommar och han är fri att gå vart han än vill. Spanjoren vill dock stanna i London då både han och hans familj trivs här.

______________________________________________________________________________

Wojciech Szczesny - 3/5 

De flesta som följt den här bloggen en längre tid vet att jag inte är världens största fan av Szczesny, men den här säsongen har han bevisat att han i alla fall har talang nog att faktiskt vara Arsenals förstemålvakt i många år framåt.

Han är långt ifrån världens bästa målvakt och tillhör enligt min mening inte ens ligans bästa målvakter då han blandat och gett något enormt. Tabbar som Manuel Almunia skulle bli halshuggen för har många supportrar blundat för, medan det är de imponerande räddningarna som folk valt att minnas. Det som jag gillar mest med polacken är hans spel i boxen. Det är sällan han "tappar" bollar och så fort en boll letar sig mot mål finns han nästan alltid där att antingen plocka den tryggt eller boxa ut den så långt han kan.

Den polske landslagsmålvakten har fortfarande en lång väg att gå, och trots många tabbar under säsongens gång har det inte känts så här tryggt i Arsenal-målet sedan Jens Lehmanns storhetstid. 

 

Wojciech Szczesny och Robin van Persie har räddat många poäng åt Arsenal. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Försvarare

______________________________________________________________________________

Bacary Sagna - 4/5 

Bacary Sagna har varit lika pålitlig som vanligt. Trygg, stabil och säker vecka in och vecka ut. Hade det lite tufft när han kom tillbaka från ett brutet ben som höll honom borta i tre månader, men har ändå under säsongens gång hållt en väldigt hög kvalité. Olyckligt nog bröt han benet i sista hemmamatchen för säsongen och blir nu borta hela sommaren. 

______________________________________________________________________________

Carl Jenkinson - 2,5/5

Carl Jenkinson har hållt på Arsenal under hela sin uppväxt, någonting som märkts av när han spelat för oss under den här säsongen. Har gett 110 % i varenda match. Fick en väldigt tuff början när han slussades in i laget snabbare än väntat, men har växt med uppgiften och blivit allt bättre ju längre säsongen lidit. Bra talang och ett bra andraval bakom Sagna.

______________________________________________________________________________

Thomas Vermaelen - 2,5/5 

Vermaelen är en av årets negativa överraskningar i mitt tycke. Gav honom först en trea, men jag tyckte det var lite för generöst då jag anser att han är en av säsongens mest överskattade spelare. Visst gör belgaren många mål, har ett grymt hjärta för klubben och ger aldrig upp, men hans defensiva insatser har varit under all sorts kritik. Han har gått bort sig i försvaret, tappat markeringar, struntat i att ta hemjobbet, halkat och helt enkelt inte varit bra nog.

Måste förbättra sig i sommar om han inte vill att Per Mertesacker tar över hans plats bredvid Laurent Koscielny. Nu har jag kanske gått lite för hårt åt Vermaelen, för så dålig är han trots allt inte, men jag vill fortfarande understryka att han inte varit en av säsongens bästa spelare.

______________________________________________________________________________

Laurent Koscielny - 4/5

Var stundtals ifrågasatt under sin debutsäsong, men har i år varit Arsenals näst bästa spelare bakom Robin van Persie. Extremt grym defensivt där han flera gånger stått för matchavgörande brytningar. Det spelar ingen roll om han spelar mot Rooney, Drogba, Agüero eller Ibrahimovic - Koscielny gör nästan alltid bra ifrån sig. Har dessutom chippat in med ett par mål, många som visat sig vara väldigt viktiga. En otroligt bra mittback som absolut varit den stora stommen i defensiven.

 

Laurent Koscielny - vår bästa mittback. Foto: Bildbyrån.

 

______________________________________________________________________________

Per Mertesacker - 3/5

Jag var en av många som var kritiska till värvningen utav Mertesacker och trodde inte alls att han skulle gå hem i Arsenal. Medan han varit långt ifrån vår bäste försvarare har han ändå visat upp sin extremt trygga spelstil som var en av de största orsakerna varför vi lyckades ta oss ur den miserabla säsongsstarten. Läser av spelet utmärkt och tror att han kan bli en viktig spelare med en hel försäsong i ryggen.

______________________________________________________________________________

Johan Djourou - 2/5

Jag är en av få supportrar som inte vill göra mig av med Djourou eftersom han är fjärdeval som mittback! Om ni kan hitta en bättre spelare som är beredd att vara fjärdeval (och nästan aldrig spela) får ni gärna ryta till i kommentarspåret. På grund av extrema skadeproblem i försvaret har han fått spela en hel del den här säsongen, men det främst som ytterback där han inte alls varit bekväm av den enkla anledningen att han aldrig varit en ytterback.

När han däremot fått agera mittback har han knappast skämt ut sig. Han har hållt långt ifrån den standard han höll när han plockade bort spelare som Drogba och Messi (2010/2011) hur enkelt som helst, men han är den aktiva spelare som spelat i Arsenal längst (sedan 2003) och gör sällan bort sig som mittback. Trots det har han knappast gjort succé den här säsongen och får därför ett ganska lågt betyg.

______________________________________________________________________________

Ignasi Miquel - spelat för lite för att betygsättas

Spelat då och då, mest som ytterback, men några gånger även som mittback. Talangfull spelare som jag dessvärre inte tror har en framtid i Arsenal, men som mycket väl kan bli en bra mittback i ett mittenlag i antingen England eller något annat land i Europa.

______________________________________________________________________________

Sebastien Squillaci - spelat för lite för ett betygsättas

Har som tur är(?) varit skadad(?)/utfryst(?)/borta(?) och inte spelat mer än sex matcher (fyra från start). Har inte synts till alls under andra halvåret.

______________________________________________________________________________

Andre Santos - 3,5/5 

Santos är en av de spelare som underskattas mest i klubben. Folk skyller på att han är för offensiv, men glömmer ofta bort att han faktiskt är väldigt bra i defensiven. Han har inte gjort ett enda misstag i defensiven (som kostat oss ett mål i baken) och dessutom gjort många viktiga mål framåt. Visst är han mer offensiv än defensiv, men så länge han spelar i ett lag som Arsenal och inte gör dumma misstag i defensiven får han gärna fortsätta spela likadant som han gjort på sistone.

Vad jag personligen älskar med hans defensiva stil är att han aldrig leker runt, utan går in med klockrena tacklingar och ofta rakt på boll. Långt ifrån lika dålig som vissa tror.

 

Andre Santos - underskattad? Foto: Bildbyrån.

 

______________________________________________________________________________

Kieran Gibbs - 2,5/5

En skadefylld säsong som tyvärr även påverkat hans insatser på plan. Har dock fått spela vecka in och vecka ut under andra halvåret och gjort det helt okej. Anser personligen att Santos är en bättre ytterback, men om Gibbs kan utvecklas ännu mer finns det ingen anledning varför han inte skulle kunna göra platsen sin egen. Extremt viktig försäsong väntar för både Santos och "Gibbo".

______________________________________________________________________________

Många kommer inte att hålla med mig i betygsättningen, men ni är mer än välkomna att sätta era egna betyg i kommentarspåret! Det var allt för idag! I övermorgon reder vi ut hur bra mittfältet skött sig under 2011/2012!

54 matcher, 24 arenor, 4860 minuter, 74 mål och 31 fantastiska segrar. Allt började en molnig eftermiddag på St James' Park och slutade på ett soligt Hawthorns i West Bromwich. Det är en resa som tagit oss genom himmel och helvete, men som till slut slutade som sagor brukar sluta - lyckligt. Det är en säsong jag aldrig någonsin kommer glömma, så länge jag befinner mig på denna jord.

Jag har närvarat vid 47 matcher, åkt land och rike (och Europa) runt för att följa laget som ligger närmare hjärtat än någonting annat i mitt liv. Det har varit en känslomässig resa som fått mig att gråta, jubla, skrika, deppa, hata, älska, sjunga och lärt mig att aldrig ge upp. 8-2 på Old Trafford, 5-3 på Stamford Bridge, 4-0 på San Siro, 5-2 på Emirates, 2-1 på Anfield och så mycket mycket mer.

Jag har sett det mesta, ja, nästan allt, under en säsong som blivit utnämnd till den mest underhållande Premier League-säsongen någonsin. Jag flyttade till London som 18-åring. Helt ensam. Inga vänner. Ingen släkt. Inga pengar. Ingenting. Två år senare lever jag ett liv som jag bara skulle kunna ha drömt om innan. Arsenal har hjälpt mer än vad jag kunnat ana.

Det är genom Arsenal jag fått massvis med nya vänner, många som jag kan kalla vänner för livet, fått se nya städer, skapat nya minnen och fått en helt ny familj. Det var med gråten i halsen jag tog avsked av den här säsongen när jag tillsammans med några av mina bästa vänner satt på tåget hem mot London. Många av dem har besökt nästan varenda match i mer än fem till tio år . För mig har det här varit en emotionell åktur som varit fantastisk från början till slut, oavsett resultat.

Säsongen innan - 2010/2011 - då jag för första gången tog mina första steg som London-bo var starten på någonting nytt. Jag gick på de matcher jag kunde, men på grund av hektiska jobbtider och minimalt med pengar lyckades jag bara gå på c:a 20 matcher. Trots det var det den mjukstart som jag behövde innan det egentliga startskottet - augusti 2011.

Arsenal Sweden firade tio år, jag tog flyget över till jubileumsfesten i Stockholm, träffade gamla och nya vänner, såg Arsenal kryssa mot Newcastle och hade en fantastisk dag. Ett par dagar senare fyllde jag 20 år. Sedan tog det inte lång tid innan jag fick erfara miserabla förluster mot Liverpool, Manchester United, Blackburn och Tottenham. Men jag gav aldrig upp. Det skulle varken jag eller Arsenal göra.

Jag fortsatte gå på i princip varenda hemma- och bortamatch, träffade allt fler vänner, fick erfara sjuka derbyn, osannolik stämning, fula städer, massor av pubar, fantastiska segrar, underbara mål och en Robin van Persie som bärt alla på sina axlar under en säsong där han blivit den första spelaren att komma i närheten av att bli lika avgudad som en viss Thierry Henry.

När holländaren satte 5-3 mot Chelsea på Stamford Bridge stod jag på fjärde raden, halvnaken, helt färdig, helt borta, helt överlycklig. Jag hamnade till slut ända längst ner, max två meter från van Persie. Jag trodde just där och då att det var omöjligt att vara mer lycklig.

Eller när jag en regnig kväll hoppade runt som en galning på Stade Velodrome efter att Aaron Ramsey avgjort i sista minuten. Eller när jag iförd tomtedräkt snubblade runt på Villa Park. Eller när ... ja, ni förstår.

Att jag skulle få chansen att se Robin van Persie och Thierry Henry spela tillsammans under den här säsongen hade ingen - allra minst jag - ens kunnat drömma om. Men det var det som hände. Och när jag skriver de följande meningarna börjar tårarna rulla nerför kinderna. Två av mina absolut största minnen - som jag just nu får gåshud av att skriva om - är hans mål mot Leeds samt Sunderland.

Jag har aldrig tidigare hört Emirates lika högljutt som när Henry klev fram och avgjorde mot Leeds. Man var tvungen att nypa sig själv i armen för att förstå att det var sant. Arenan höll på att braka samman.

Den fyra timmar långa resan upp till Sunderland - som började klockan 06:00 på King's Cross - blev helt plötsligt en resa att minnas för livet. Med mindre än en minut kvar av matchen på Stadium of Light klev han fram igen, precis som han gjort miljontals gånger tidigare i den röd-vita tröjan. Glädjetårarna rann ner för kinderna när jag lämnade arenan, gled ner på knä, förstörde mina nyinköpta jeans och skrek ut min glädje. Det var ... obeskrivligt.

Eller känslan som infann i mig när jag såg Emmanuel Adebayor sätta 2-0 till Tottenham på Emirates. Det är det närmsta jag någonsin kommit ett allvarligt sammanbrott. Men jag gav inte upp. Och det gjorde inte Arsenal heller. Tillsammans - du, jag, spelarna, tränaren, laget, klubben - kämpade vi oss tillbaka, tog oss förbi Sp*rs, höll på att tappa allt, men säkrade allt i den allra sista omgången. När slutsignalen gick på The Hawthorns gick musten ur mig och resten av bortasupportrarna. Det var som om någon hade tagit ur proppen och bara dammsugit alla sorters känslor som bevarats i kroppen under de senaste nio månaderna.

Vi firade det som om en vinst i en cupfinal. Det var ingen titel, men för alla Arsenal-supportrar världen över har det varit en emotionell berg- och dalbana som tagit oss från en 17e plats i ligan till en tredjeplats bakom Manchester-lagen. För oss kändes det nästan som en titel. Under promenaden tillbaka till tågstationen såg exakt alla bara trötta ut. Vi alla var naturligtvis glada inombords, men utåt såg vi ut som om vi inte sovit under flera månader. 

I låten Lost av Coldplay sjunger Chris Martin "...just because I'm losing doesn't mean I'm lost, doesn't mean I'll stop...", vilket är exakt det Arsenal gjort den här säsongen. Vi har hoppats, blivit fråntagna allt hopp, kämpat oss tillbaka, bara för att falla längre ner innan vi sedan tog oss upp ur den djupaste grop vi någonsin grävt. När säsongen nu summeras är det med leende läppar vi kan säga att vi gjorde det. Vi tog oss upp ur helvetet, och som vi gjorde det.

Premier League 2011/2012 är över. Allt är över. Klockan börjar i skrivande stund närma sig ett på natten. Det är bäst att jag går och lägger mig, men innan jag gör det vill jag säga en sak. Arsenal, jag älskar dig.

"Love is the emblem of eternity; it confounds all notion of time; effaces all memory of a beginning, all fear of an end." - Germaine De Stael

 

[video:http://www.youtube.com/watch?v=Cz_ak-JiOGw]