God eftermiddag! Idag slår Arsenal Sweden till med ännu en nysatsning och denna gången handlar det om livebloggande! Några gånger per månad kommer jag att hålla i en liveblogg där två panelmedlemmar kommer göra mig sällskap. Ikväll sker debuten och med mig har jag Arsenal Swedens verksamhetschef Jocke Lander samt Arsenal Swedens ordförande Axel Asplund. Ni har således ett gyllene läge att ställa frågor till "de högsta hönsen" inom Arsenal Sweden!

För er som undrar exakt vad en liveblogg är kan ni ta en titt på den här bilden. Ni som håller koll på Sportbladet har nog även märkt att de kör likadana livebloggar väldigt ofta. Oftast brukar man bevaka ett live-event, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Många bloggare använder även livebloggen för att komma i kontakt med läsarna och besvara frågor om allt möjligt.

Ikväll klockan 20:00 kommer jag att publicera länken här på bloggen, i kommentarspåret och på Twitter. Det kommer troligtvis även komma upp en nyhet på huvudsidan där ni kan följa livebloggen utan att ens behöva lämna hemsidan!

Jocke Lander, Axel Asplund och jag kommer att besvara alla era frågor och funderingar om Arsenal Sweden, om Arsenal i synnhet och om allting ni kan tänka er att fråga oss. Ni har ett gyllene tillfälle att berätta för oss vad vi bör göra bättre, varför ni gillar/ogillar klubben och vad ni tror om ligaspurten i Premier League. 20:00! Be there!

Stängt! Läs mer i kommentarspåret!

Livebloggen i repris->

http://www.coveritlive.com/index.php?option=com_altcaster&task=siteviewa...

Det är med glädje jag idag kan inleda dagens blogginlägg med en efterlängtad mening: landslagsuppehållet är över! Tack gode Gud att vi om bara några dagar äntligen får se Arsenal spela igen. Dessa uppehåll har en tendens att bli extremt långtråkiga, uttjatade och betydelselösa i slutändan och trots att man i början kände att det var skönt med en paus funderade man redan efter två dagar hur man skulle klara av det hela. Som tur är dock det hela nu över.

De sista matcherna spelades igår och Sverige vann över Moldavien med "bara" 2-1 - inte långt ifrån mitt tips på 3-1 - och trots att målskillnad kan komma att bli viktigt är det poängen som kommer i första taget. I övrigt flippade matchen mellan Holland och Ungern totalt och lagen gjorde sammanlagt fem mål på femton minuter halvvägs in i andra halvleken. Det slutade till slut 5-3 till Oranje, trots att de låg under med 2-1 en bra bit i andra.

Eskilstunasonen och f.d. Arsenal-spelaren Sebastian Larsson satte 2-0 för Sverige. Foto: Bildbyrån.

Vad som däremot inte var roligt att se var Robin van Persie som var tvungen att kliva av i halvtid för trehundrasjuttiotredje gången. Han fick en smäll på samma knä som höll honom borta från spel efter Carling Cup-finalen, men rapporterna så här i efterhand är lugnande och Bert van Marwijk sade att han till och med kan vara med på lördag med en gnutta tur på vägen. Jag är dock inte så säker på saken och det är bättre att låta honom vila än att riskera en längre skada. Värt att nämna är att van Persie var mannen som sköt in ledningsmålet för Holland igår.

England spelade i övrigt en helt betydelselös match mot Ghana på Wembley Stadium igår kväll och Capello hade inför matchen skickat hem typ halva truppen, men Jack Wilshere fick minst sagt vara kvar. Det unga stjärnskottet spelade nästan hela matchen och sade även efteråt att han mer än gärna vill spela i sommarens U21-EM:

At the moment I feel I can keep going. I feel fitter than ever. I've played 43 games and I feel better than ever. I believe the Under 21 tournament will only be good for my career. If you look at the Germans, the year before (2009) they won the Under 21 tournament and the following year they went to the World Cup with many of the same players and did well. It is important to start winning international tournaments early and get that mentality into you. Then hopefully you can take it onto the world stage.

Jag förstår i all ärlighet hur mycket Jack vill spela, men han måste sätta sig ner och tänka djupt och grundligt över sin situation. Han har slagit in sig i Arsenals startelva och har nu gjort detsamma i det engelska landslaget. Han kommer få spela massor och åter massor av matcher och ett U21-EM gynnar ingen förutom Pearce och hans landslag.

Det finns helt enkelt ingen tanke att släppa honom till U21-EM när han numer är given i seniorlandslaget. Det vore som att låta Fabregas, van Persie och Nasri få lira i Arsenals reservlag under försommaren. Ni hör ju själva hur dumt det låter. Vi kan bara hoppas att Capello och Wenger tar det enda rätta beslutet.

Wilshere vill spela! Foto: Bildbyrån.

Super Jack har i övrigt hyllat Capello till höga höjder efter att han kämpat till sig en plats i landslaget. Mer om det kan ni läsa här!

Som ni kunde läsa i gårdagens inlägg gjorde Lehmann sin första match i Arsenal efter comebacken och det gick si sådär. Själv säger dock tysken att han kände sig "fräsch":

It was very beneficial for me to play a game. Physically I felt well because I’ve trained hard during the last few weeks. I was OK before [I joined] but it’s different when you train with the team for three hours. I felt that quite a lot last weekend. But now I have recovered a little bit and I felt quite fresh today.

Det finns både positiva och negativa saker att ta med sig från gårdagens match, men jag är mer än säker på att han främst tar med sig de positiva och fortsätter att träna hårt så att de negativa sakerna inte upprepar sig igen.

Aaron Ramsey har haft det tufft sedan sin comeback, men ser fram emot att få spela tillsammans med en av sina bästa vänner - Jack Wilshere:

When I was playing Jack was on loan at Bolton, and then obviously when I had my injury Jack has been playing this season, so we haven’t had many opportunities to play together. Hopefully we’ll have that opportunity in the near future and I’m sure we could do well together.

It was nice to be back there [at Cardiff], it’s a club that’s done a lot for me. I felt it was the right time to go back there and I did well when I was there. I played in six, we won four and we drew two so it was a good loan spell. The fans have been tremendous all the way through, and helped me get through it. Now I want to give something back to them and put in some good performances, and win the league at the end of the season.

I want to become a regular in the Arsenal first team, I want to win trophies, qualify for something with Wales and obviously become a great midfield player.

Problemet med Azza är att han behöver vila upp sig, ha en hel försäsong i benen och sedan få tillbaka matchtempot. Jag tror ingen av oss förväntade sig att han skulle skina lika mycket som han sken innan skadan, men förväntningarna har trots det varit stora och jag tror att en hel del är missnöjda. Man får däremot komma ihåg hur lång tid han vart borta och att han fortfarande inte fått spela så himla mycket.

I Nottingham Forest blev det bara korta inhopp, i Cardiff blev det ett par matcher från start och i Arsenal har det bara blivit ett kort inhopp och en match från start. För honom gäller det att se fram emot försäsongen som jag tror kommer göra honom väldigt mycket gott. Sedan är det skönt att han inte gör en "Eduardo-comeback", om ni förstår vad jag menar. Det tar tid att komma tillbaka och så länge han gör det i sin egen takt så är jag mer än säker på att han mycket väl kan komma tillbaka till samma form som han var i innan skadan.

Azza och Jack! Foto: Bildbyrån.

Thomas Vermaelen har i stort sett vart borta hela säsongen och han har flera gånger beskrivit hur svårt det har varit för honom. Nu berättar han dock om att han lärt sig mycket som han annars inte hade lärt sig:

I’ve learned a lot [while I've been out]. Mentally for sure, but I also had the time to work on some of my weaknesses. Things you do not have time for when you play a lot of games. I saw Chelsea, Man United, Tottenham, Barcelona passing me by – top games for sure. And that’s frustrating: you want to be on the pitch. In the stands, especially against Barcelona, ​​you feel more tension than on the field.

I was quite nervous, I noticed, even during the return match I watched on TV. I wanted so badly that we went through.But on the other hand, on television and in the stands you have a better view of the game. You can learn from the positioning of other defenders, while watching them. And that’s what I did.

För Thomas Vermaelen gäller samma sak som gäller för Aaron Ramsey. Ladda upp sig, ha en försäsong i benen och göra bra ifrån sig i träningsmatcherna. En ny säsong är alltid en nystart för både friska och skadade spelare och nästa försäsong kommer i mina ögon vara mycket viktig för alla spelare som vart borta en längre tid. Vermaelen, Ramsey, Fabianski och Frimpong har alla en framtid inom klubben och det gäller att de snabbt lägger skadehistoriken bakom sig och blickar framåt.

Just nu gäller dock en annan sak för våra friska spelare, nämligen att ge fan (här: ge allt) i att vinna alla resterande matcher. Vi har massor av nyckelspelare tillbaka och om vi inte lyckas vinna mot ett trögt Blackburn hemma på Emirates vet jag inte vad jag skall ta mig till. Dessutom har Manchester United en svår bortamatch mot West Ham som kan gå lite hur som helst med tanke på att man aldrig vet vad man får av West Ham.

Det bästa scenariot skulle vara ifall United tappar poäng (deras match äger rum innan Arsenals) medan Arsenal för en gångs skull ser till att vinna en match de måste vinna. United är dock starkt och ingenting talar för att de kommer att ge sig i första taget.

Arsenal Ladies gjorde succé när de var på besök i Sverige och Laura Harvey pratar bl.a. ut om vinsten och vad som komma skall. Jag kan direkt erkänna att jag aldrig tittat närmare på damfotboll (några matcher - både på tv och på plats - har man dock sett genom åren), men Arsenal är trots allt i semifinal i Champions League och om TV sänder lär jag utan tvekan ta och titta!

Arsenal Ladies fortsätter sin frammarsch. Foto: Bildbyrån.

Ryo Miyaichi har gjort succé i Feyenoord och det är självfallet att det holländska Eredivise-laget vill behålla japanen. Arsenal har dessutom beslutat att man kommer ta ett beslut kring Miyaichis framtid innan säsongen är över. Det finns egentligen bara tre val. 1) Kalla tillbaka honom. 2) Förlänga lånet med Feyenoord. 3) Låna ut honom till en annan klubb. Med största sannolikhet är val nummer två det mest sannolika tätt följt av val nummer tre.

Smånyheter? Självklart! Ray Parlour vill se Gary Cahill i Arsenal, Paul Merson pratar ut som sina spelproblem i sin nya självbiografi och talkSPORT listar tio anledningar varför Manchester United och Arsenal är intresserade av Ajax Jan Vertonghen.

Sist men inte minst måste ni ta er en titt på Konstantin Vassiljevs fina målfirande när Estland kvitterar mot Serbien med sex minuter kvar av ordinarie speltid. Det är aldrig fel att se ett så kallat sadface på Nemanja Vidic! Notera för övrigt planen som är täckt av snö från topp till tå, om nu en fotbollsplan haft fingrar och tår.

Det var dock allt för idag! Imorgon kommer Arsenal Sweden för första gången anordna en liveblogg och mer om det får ni veta imorgon eftermiddag! Hörs då!

God dag! För ovanlighetens skull tänkte jag passa på att göra ett kort blogginlägg idag! Just nu är tid någonting jag inte har mycket av, men att låta bli att skriva en blogg kan jag inte! Semestern närmar sig snart - för min del - och det är först då jag kommer ta en riktigt välbehövlig paus.

Så, landslagsuppehållet är fortfarande i full gång och bland svenskarna ligger allt fokus på kvällens match mot Moldavien, ett land som Gud glömde. Moldavien är Europas fattigaste land och den moldaviska fotbollen är inte någonting att hänga i granen. Hur som helst bör det bli en någorlunda enkel vinst - man skall dock inte ta ut någonting i förskott - och om jag skulle vara tvungen att sätta pengar på ett slutresultat skulle jag nog satsa på 3-1 till Sverige!

Å Arsenal-vägar är nog det mest intressanta det reportage som gjordes om Thierry Henry där Georgie Thompson fick hänga med honom under en hel vecka i New York. Ni kan finna hela reportaget - som är uppdelat i fyra delar - på denna YouTube-sida. Det märks verkligen hur mycket han älskar och alltid älskat Arsenal, men det kommer ju knappast som en överraskning. Jag älskar delen där de sitter inne i NYRB:s omklädningsrum och skall just avsluta diskussionen om Arsenal, men Henry kan inte och säger till Thompson att han lika gärna skulle kunna prata om Arsenal hela dagen. Sånt är ingenting annat än underbart.

TH14. Foto: Bildbyrån.

Vad som även är roligt att höra igen är hans hyllning av Dennis Bergkamp. Vi har sedan många år tillbaka vetat om det och om jag inte missminner mig har han tidigare sagt någonting i stil med "I am only half the player Bergkamp is/was". Med tanke på alla världsstjärnor han spelat med under åren i både Arsenal och Barcelona (finnas massvis och åter massvis) så är det ändå Bergkamp som är den bästa spelaren han spelat med.

Arsenal spelade faktiskt match idag, men tyvärr handlade det bara om en reservlagsmatch mot Wigan. Hur som helst är det intressant att läsa rapporter från matchen då både Jeremie Aliadiere och Jens Lehmann spelade från start. Den förstnämnde har ju under några veckor tränat i klubben och Arsenal.com lade igår ut en gratis videointervju med honom. Den sistnämnde skall enligt rapporter från bl.a. Young Guns ha haft en väldigt skakig match och både blandat och gett.

Det hela bidrar ju bara till känslan av att Lehmann inte bör vakta kassen i a-laget, även om han är frisk och spelredo. Det var från första början aldrig tänkt att han skulle spela, men Almunia fuckade upp rejält mot West Bromwich och om han ej hade gjort det hade vi nog aldrig ens pratat om ett eventuellt målvaktsbyte. Spanjoren kommer utan tvekan stå mot Blackburn och vi kan bara hoppas att han inte gör om någonting liknande. Lehmann kommer, vad jag tror, endast få spela om Almunia antingen skadar sig eller fortsätter göra obegripliga tabbar.

Trots Lehmanns något skakiga insats mot Wigans reservlag säger flera att han har tränat extra hårt. James Shea blev nyligen intervjuad av Arsenal TV Online - ni hittar intervjun här - och sade då att det var fullkomligt obegripligt hur en 41-åring kunde hoppa omkring som han gjorde. För övrigt måste jag nämna att Shea måste vara den artigaste spelaren jag sett på bra länge.

Wojciech Szczesny är som vanligt pratglad och förutom Twitter pratar han om sin tid som förstemålvakt i Arsenal:

If you lose a game, you can pick yourself up as you know you have another one in a few days and need to recover – but when you are injured, you cannot just miraculously come back, you know it will take some time to get fit and you won’t actually have a game for a few weeks, so that is the biggest challenge. But I am confident I will get through it and come back stronger than ever.

If you told me before the season started that it would go like this, I probably would not have believed you.I was confident I could live up to expectations, but I did not expect it to happen as fast as this.I am enjoying it – and it is not like I was thrown in at the deep end and could not cope with it, because I think I am dealing quite well with the pressure.

Precis som jag sagt minst en miljon gånger förut har han en mycket ljus framtid i klubben, men vi får komma ihåg att han endast är 20 år. Vi skall inte ställa för höga krav på honom, och trots att han levt upp till mångas förväntningar, är det bättre att låta honom smälta in i rollen. Låt det ta den tid det tar. Om saker och ting vill sig vår väg kan han mycket väl stanna kvar i Arsenal i ytterligare 20 år, vilket inte vore helt fel. Men som sagt, han har hela karriären framför sig och vi kan bara hoppas på det bästa!

Wojciech Szczesny har en lysande framtid. Foto: Bildbyrån.

Andrey Arshavin har under säsongen fått motta mycket kritik från Arsenal-supportrar runt om i världen och nu verkar det även som om hans insatser i landslaget börjat kritiseras. Efter Rysslands fiaskomatch mot Armenien (0-0) valde flera "experter" gå till attack mot Arshavin. Han beskrevs bl.a. som "en katastrof".

På transferfronten är det mycket Tyskland idag. Arsenal sägs ha gett sig in i jakten på Manuel Neuer och Bayern München sägs vara genuint intresserade av Gael Clichy (£7m). Medan det förstnämnda ryktet låter precis som ett rykte är jag aningen orolig för att det faktiskt kan ligga någonting i det andra ryktet, speciellt då Bayern varit ute efter en vänsterback ett bra tag nu.

Det sägs även att det var en tysk som kastade en banan mot Neymar när Brasilien mötte Skottland på Emirates Stadium för ett par dagar sedan. Vad är det egentligen med dessa tyskar?

Johan Djourou kommer med goda nyheter om hans skada och säger att han förväntar sig vara tillbaka den 17 april till mötet mot Liverpool hemma på Emirates. Dessutom är Alexandre Song, Abou Diaby och Cesc Fabregas tillbaka och tränar för fullt. Även Theo Walcott vad jag hört.

Alexandre Song Billong är tillbaka!

Smånyheter har vi alltid gott om. Så här ser det ut när Robin van Persie bestämmer sig för att sjunga när han är full, Chamakh kör det klassiska kalsongrycket på sig själv och Phil Dowd är domaren som dömer Arsenal - Blackburn på lördag (må Gud vara med oss...).

Det var allt för idag! Något kort, men det får duga! Nu måste jag rusa iväg för att hinna med min planering. Ha det!

God eftermiddag! Gårdagens videokväll blev lyckad och jag kan bara instämma med Johan som i kommentarspåret skrev följande: Man inser hur mycket man älskar Arsenal efter varje videokväll. Nu har vi dock gett oss in i en vecka som förhoppningsvis innehåller nya äventyr. Och redan på lördag väntar Blackburn hemma på Emirates!

Trots att det återstår nio matcher och trots att vi har all chans i världen att vinna vår första ligatitel sedan 2004 känns ligaspurten lite som en avslagen öl. Jag har ingen aning om det är bara jag som känner det här personligen eller om det faktiskt finns andra som känner samma sak?

Samtidigt som jag inte vill hoppa fram till nästa säsong känns det nästan som om jag vill avsluta den här säsongen relativt snabbt. Nåja, ett par resultat i vår väg och ett par olyckliga resultat för Manchester United kan dock snabbt resultera i en helomvändning som får oss på ett helt annat humör. Vi får verkligen hoppas att laget inte tänker likadant som jag!

Eftersom det mesta handlar om landslagsuppehåll för fulla muggar är det mesta med anknytning till Arsenal baserat på transferrykten. Och trots att det är långt kvar till maj månad tänkte jag redan i början av det här inlägget nämna många av de rykten som nått media de senaste dagarna.

Fabregas omgärdas som vanligt av transferrykten. Foto: Bildbyrån.

Den största nyheten denna måndag handlar om Cesc Fabregas och Barcelona. Det katalanska laget är som vi alla vet intresserade av att köpa tillbaka Fabregas - när har de inte varit det? - men relationen klubbarna emellan är extremt dålig. Sandro Rosell som är Barcelonas president säger följande:

Barca is not disposed to pay €50m (£43.9m) for Cesc Fabregas next summer. That is decided and, although Guardiola demands this player, we will not pay this amount. It is impossible due to a simple reason. In football, prices are reduced each year and, if we offered Arsenal €40m (£35.1m) for Cesc last summer, €50m is now impossible.

If the coach demands Cesc we will negotiate with the Gunners, but at a correct limit and without madness and, if the operation is not possible, we will wait for other opportunities. Our relationship with Arsenal is not good. The Toral issue has not pleased us.

The future of Cesc is in his hands and we could only negotiate with Arsenal if Guardiola insists. Only with any sale is it possible to increase the money for the negotiations.

Innan vi kommenterar Rosells uttalande tänkte jag att vi kan räta ut några småproblem som dyker upp i denna text.:

1) Rosell måste precisera sig när det handlar om prislappen på Cesc. I texten får han det låta som om transferpriserna minskas år efter år - vilket naturligtvis är falskt - när han antagligen menar att priset på Cesc bör ha sjunkit då han har ett år mindre kvar av sitt nuvarande kontrakt jämfört med en sommar sedan. Ifall han istället menar att transferpriserna sjunker överlag måste man nästan ta och idiotförklara honom. Det räcker med att se vad för sjukliga priser som betalats för Torres, Carroll och Ibrahimovic de senaste två åren.

2) Barcelona erbjöd £35.1 miljoner efter Cesc Fabregas bästa säsong i karriären där han poängmässigt överglänste självaste Xavi. Den här säsongen har han dock blivit offer för repetiva skador och aldrig fått spela mer än 4-5 matcher i rad. Det krävs ingen rocket science för att förstå att Cesc aldrig ens fått chansen att visa vad han går för den här säsongen. Medan hans prislapp knappast höjts har den däremot inte sänkts så pass mycket heller.

3) Det var inte Arsenal som var den avgörande faktorn till en dålig relation klubbarna emellan. Det var Barcelona och endast Barcelona som än idag är ansvariga för en av de största tap up-skandalerna i modern fotbollshistoria. Sedan förbättrades knappast relationen efter Toral-affären trots att den gick helt regelrätt till. Det är inte Barcelona som är offret.

Med det sagt tror jag fortfarande att det är 50/50 kring vart vi hittar Fabregas i höst. Arsenal visade dock förra sommaren att man vägrar släppa honom och trots att han haft en problemfylld säsong tror jag inte att man släpper honom så enkelt. Fördel Arsenal.

Lilles Eden Hazard har varit och är ett hett villebråd bland storklubbarna. Den belgiske landslagsmannen är ett superlöfte och det är dags för honom att ta nästa steg. Han har tidigare sagt att han helst går till Real Madrid och Arsenal och Lille sägs nu ha satt den officiella prislappen som lyder £20 miljoner.

Eden Hazard - Lilles underbarn. Foto: Bildbyrån.

Som ni alla vet är jag ett stort Hazard-fan, mycket på grund av att han skulle passa perfekt i en klubb som Arsenal. Prislappen som just nu enbart är £20 miljoner skulle innebära ett nytt transferrekord för Arsenals del, men om vi skulle misslyckas med att håva in ligapokalen är goda råd dyra, vilket får mig att tro att Wenger är beredd att lägga en summa omkring £20 miljoner för Hazard.

I denna slänga lägger jag till att Nicklas Bendtners far - som även är hans agent - sägs ha sökt efter intresserade klubbar under hela säsongen. Om nu dansken bestämmer sig för att lämna kommer det utan tvekan finnas flera klubbar som vill ha honom och just nu sägs de hetaste kandidaterna vara Milan, Lazio, Juventus, Fiorentina, Sunderland och Bayer München.

Ifall nu Bendtner skulle bestämma sig för att lämna - vilket är mycket troligt - kan jag gärna tänka mig att Wenger fullföljer sin idé om att flytta in Walcott centralt för att bli något av en Henry-figur. Theo har varit kanonbra den här säsongen och han har fart, ett mycket bra avslut (som vi sett flera prov på den här säsongen) och målsinne. Trots att han är kanon på kanten har Wenger vid flera tillfällen sagt att han skulle vara minst lika bra - om inte bättre - centralt. Att då flytta in honom centralt och köpa in Hazard som ytter skulle absolut vara en idé som är värd att tänka på. Värt att tilläggas är att belgaren kan spela på bägge kanterna, men även som offensiv mitfältare. Det här är dock bara en tanke och ingenting som "jag absolut vill se".

Just nu har vi ju tre centerforwards som alla vill spela från start och när dessa tre är friska samtidigt råder det ju något av ett kaos då de alla villa spela. Den enda lösningen är att byta spelformation från 4-3-3 till t.ex. 4-1-3-1-1 eller en annan variant av 4-4-2. Klurigt!

Maarten Stekelenburg säger att han skulle överväga en flytt till Arsenal om han fick ett bud, men med tanke på hur bra säsong både Wojciech Szczesny och Lukasz Fabianski (titta på videon!) haft är det föga troligt att vi i sommar ser oss efter en målvakt.

Arsenal har erbjudit Gael Clichy ett kontrakt, men det sägs att han i detta nuet inte är redo att skriva på det då han mycket väl kan tänka sig att söka efter nya äventyr. Om så är fallet förstår jag Clichy till 100 % och jag skulle inte bli det minsta arg om han bestämmer sig för att lämna. Han har spelat i klubben sedan 2003 och med tanke på att han varit med om otaligt många lows och extremt få highs kan man förstå varför han kan tänka sig att lämna. Visst går det att säga samma sak om Fabregas, men skillnaden mellan honom och Clichy är enorm då den förstnämnde är klubbens talisman, kapten, hjärta och spelmotor. Detta medan Clichy tyvärr är ersättbar.

Fabregas & Clichy. Foto: Bildbyrån.

Ifall nu Clichy bestämmer sig för att lämna har Arsenal sneglat på Celtics vänsterback Emilio Izaguirre som av många sägs vara en mycket bra och stabil vänsterback. Men nu har vi fått nog av transferrykten!

Arsène Wenger menar att landslagsuppehållet kom lägligt:

Maybe it [the international break] will help us to get our players back, and also to get a psychological break after the demanding, stressful three weeks we had.Maybe it’s not too bad that the players focus on something different for a while and come back refreshed. What is important for us is to get back winning our next game - that at the moment is what our squad needs.

I am confident of our consistency at the end of the season being rewarded, so let’s focus on the next game, that’s all we can do.

Matcha Manchester Uniteds resultat, vinna vår hängmatch och vinna mötet på Emirates. Det är allt som gäller för att bli ligamästare. Det låter barnsligt enkelt när man säger det så här, men ta en titt på schemat och ni förstår alla att det nog kan bli både en och två bekymmer på vägen. Hur som helst gäller det att gå in hundraprocentigt i varenda möte och kriga, tro och vinna. Det är det enda sättet vi har en realistisk chans att faktiskt komma ikapp och förbi United.

Jack Wilshere har ju spelat ofantligt mycket den här säsongen och jag är inte den enda som är rädd för honom. I mina ögon måste vi verkligen börja skydda honom så att han inte spelar för mycket, speciellt nu då Stuart Pearce vill ha med honom till U21-EM i sommar.

Arsenal Report har annars som vanligt gjort en briljant rapport kring Wilshere vs. Ramsey- duellen som ägde rum för ett par dagar sedan. Wilshere har även nämnt att Capello tvingade laget att se Barcelona.

Wilshere får mycket speltid. Foto: Bildbyrån.

I övrigt finner vi att Arsenals U18-lag förlorade mot Tottenham, att Benik Afobe gör succé i Huddersfield (senast tre assist!) och att Wenger inte backar Almunia.

Innan jag säger tack och hejdå skall ni få se Cesc Fabregas dansa på Kaliforniens vackra stränder, RvP i stridsmundering och en Chocolate Leg-tröja!

Det var allt för denna måndag! Ha det bra - och kommentera gärna!

P.S. Vi borde nog se till att signera Shaqueel van Persie så snabbt vi bara kan! Titta bara på de holländska gener han ärvt! van Persies vänsterfot och Bergkamps magiska chippar - går det att bli bättre? D.S.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=JfTuzccZzb0]

På grund av semester, landslagsuppehållet och andra bekymmer är jag tyvärr tvungen att skjuta upp ljudbloggen! Men gräm er inte för det! Ni har nämligen en fullpackad videokväll att ta er igenom istället!

Det har gått flera veckor sedan vi hade en videokväll
senast och nu när tråkigheten tagit över på grund av landslagsuppehållet känns det som en bra idé att sätta ihop ännu ett videoinlägg. Som tur är har
dessa videoinlägg blivit något av en
succé, så jag hoppas att dagens inlägg blir minst lika bra som de andra sexton blivit.

I dagens
videoinlägg kommer ni att få se allt från superba kompilationer till
intressanta händelser bak i tiden. För att blicka tillbaka och se någon
av de föregående videokvällarna jag haft kan ni trycka på någon av följande
länkar:

Videokväll 1
Videokväll
2
Videokväll
3
Videokväll
4
Videokväll
5
Videokväll
6
Videokväll
7
Videokväll 8
Videokväll 9
Videokväll 10
Videokväll 11
Videokväll 12
Videokväll 13
Videokväll 14
Videokväll 15
Videokväll 16

Jag kan lova er att det finns massvis med guldkorn
att hämta därifrån. Om ni missat någon videokväll som ägt rum tidigare
är det ett hett tips att kolla igenom dem! Det finns som sagt massvis
med superba videos att hämta därifrån och om jag vore er skulle jag både
läsa och titta igenom varenda en!

Det har ofta hänt att folk kommenterar att "den här
videon och den här videon" skulle vart med, men allt som oftast är det
också så att den videon ni rekommenderar har vart med i en tidigare
videokväll! Ni är dock mer än välkomna att lämna in tips i antingen kommentarspåret eller via mail (kristonel.elwe@arsenal.se)!

______________________________________________________________________________

Norra London firar ligatiteln 1989 - Av många klassat som det näst största ögonblicket i Arsenals historia (första är naturligtvis The Invincibles) då Arsenal vinner ligan under säsongens sista minut. Vi alla har sett matchen, repriser och målet av Thomas om och om igen, men det finns desto färre videos ute på nätet som visar segerscenerna.

Här får vi se hur hela norra London går bananas och när laget sedan kommer hem till London sägs det enligt reportaget vara nära en miljon på plats för att fira ligatiteln!

______________________________________________________________________________

FA-cupen 2003 - Ett klassiskt möte mellan Arsenal och Manchester United med dåtida stjärnor som David Beckham, Roy Keane, Patrick Vieira och Sol Campbell. Filmat med en 16mm-film får vi se Arsenal vinna med 2-0! Fin video!

______________________________________________________________________________

DYNAMITE, ABSOLUTE DYNAMITE - Vissa mål kommer man ihåg längre än andra. Detta är ett som jag bärt med mig ända sedan Fabregas satte kanonen som avgjorde matchen, mycket tack vare kommentatorn gör det ännu mer minnesvärt. (Bonus: Henry målar mot Manchester City)

______________________________________________________________________________

Only One Arsenal - En mycket fin kompilation som får en att inse varför man håller på världens vackraste lag - Arsenal. Tack till ledband för tipset!

______________________________________________________________________________

Jens Lehmann tar revansch - De flesta här kommer nog ihåg när en bollkalle lurade Lehmann under en match i Bundesliga. Här får Lehmann möta bollkallen och försöka ta revansch via en lek. (Bonusklipp: Lehmann är lack efter en förlust och stjäl en supporters glasögon! Hysteriskt roligt!) Tack till Shacko för tipset!

______________________________________________________________________________

En kvart med Robin van Persie - En hela femton minuter lång video som har med van Persies skador, passningar, tacklingar, mål, missar, briljans och allting annat ni kan tänka er! Sevärd! (Bonus: Om ni inte orkar med en femton minuter lång video måste ni ta och se denna! Fantastisk RvP-video ackompanjerad till vacker Coldplay-musik. Går det att bli bättre?).

______________________________________________________________________________

Dennis Bergkamp | The Iceman | - Det finns tusentals och åter tusentals Bergkamp-kompilationer ute på nätet, men det här är utan tvekan en av de bättre. Här får vi se hur riktig magi ser ut! (Bonus: Om ni inte kan få nog av varken Arsenal eller Coldplay har ni här ännu en vacker Bergkamp-kompilation till In My Place).

______________________________________________________________________________

An Audience With Wenger - Wenger är inbjuden till ett specialavsnitt där andra tränare får fråga honom vad de än vill. Det går galant, fram tills Svennis bestämmer sig för att gå fucking mental).

______________________________________________________________________________

Champions League-äventyret 2010/2011 - Det tog slut redan i åttondelsfinalen, men här får vi ändå se årets minnesvärda resa i världens största cupturnering.

______________________________________________________________________________

Sol Campbell får rött kort - Många av oss kommer nog ihåg den här incidenten där Sol Campbell blir
utvisad efter att ha armbågat Ole Gunnar Solskjaer. Det intressanta är
att vi här får följa med ända ner till sidlinjerna och höra hur
domardiskussioner och spelarkritik ser ut.

______________________________________________________________________________

Nicklas Bendtner 2005/2006 - Nicklas Bendtner - eller Big Ben som han kallas - kom till klubben redan 2004. Säsongen därefter fick han förtroendet att leda anfallet tillsammans med Arturo Lupoli i Arsenals reservlag. Tillsammans gjorde de kaoz med hela reservligan och här får vi bl.a. se hur det kunde gå till.

______________________________________________________________________________

Gilberto Silva | The Invisible Wall - Gilberto Silva var en nyckelspelare för Arsenal i flera, flera år. Här får vi se exakt varför!

______________________________________________________________________________

Keown visar runt Emirates - Keown berättar lite om Arsenals nya arena och skillnaden mellan Arsène Wenger och George Graham.

______________________________________________________________________________

Cesc Fabregas i U20-landslaget - Det var ett tag sedan, men så här såg Cesc ut när han år 2005 spelade för Spaniens U20-landslag. Notera att han bär tröjnummer 17 och att det står Cesc - och inte Fabergas - på hans tröja.

______________________________________________________________________________

Aaron Ramsey bryter benet mot Stoke - Det hände för mer än ett år sedan, men det är fortfarande lika smärtsamt att se bilderna om och om igen. En mycket fin video som jag under året totalt missat.

______________________________________________________________________________

Arsenal "on Fire" - Till Kasabians "Fire" får vi här se Arsenal när de spelar som bäst. Fantastisk låt, fantastisk video, fantastisk kompilation!

______________________________________________________________________________

Arsenal-spelare i reklamfilmer - Arsenal-spelare har genom alla tider alltid varit ett hett villebråd för företag som vill attrahera köpare. Här får vi se ett par Arsenal-stjärnor som ställt upp i diverse reklamfilmer.

______________________________________________________________________________

The Great One - När man nämner "The Great One" nämner man oftast Wayne Gretzky som är världens genom tiderna bästa ishockeyspelare. Men ofta glömmer man nämna en annan kung, nämligen Thierry Henry!

______________________________________________________________________________

Inför säsongen 1994/1995 med Stefan Schwarz - Arsenal hade 1993/1994 vunnit Cupvinnarcupen och det var nu dags att rusta upp inför 1994/1995. Vem köper man in då? Självklart Stefan Schwarz från Benfica. Här får vi se svensken prata ut om affären!

______________________________________________________________________________

Shit Club No History! - Chelsea kan köpa till sig tränare, spelare, träningsanläggningar, uppgraderingar och allt möjligt, men det är en sak de aldrig någonsin kommer kunna köpa till sig - historia.

______________________________________________________________________________

Dennis Bergkamp chippar in ett fantastiskt mål mot Bayer Leverkusen - Dennis Bergkamp sätter ett fantastiskt mål mot det lag som senare kom att vinna hela Champions League.

______________________________________________________________________________

The Away Girlz - Vad passar bättre än söndagkväll än en fantastisk Away Boyz-låt? Det här är en av mina personliga favoriter - The Away Girlz.

______________________________________________________________________________

The Butterfly Effect - Vi avslutar kvällen med en fantastisk kompilation som jag tror att både jag och ni sett flera gånger om. Jag såg den redan i somras när den släpptes, men den tål att ses om!

______________________________________________________________________________

Nu till den kanske viktigaste frågan ikväll - vilken video var er favorit i dagens videokväll? Var inte rädda för att kommentera! Ha det!

Året är 1982. Vi befinner oss i Halmstad, en stad med cirka 50 000 invånare i Halland län. En ung pojke tittar ut mot Kattegat med drömmar om att en gång bli en professionell fotbollspelare. Några timmar tidigare hade han genomfört sin första träning med Halmstad Bollklubb. Han var bara fem år, men han visste redan då vad han ville.

Fem år tidigare befinner vi oss i Vittsjö, Skåne, en liten by med bara 3000 invånare. Pappa Roy jobbar som civilingenjör. Mamma Elisabeth jobbar på Arbetsdepartementet. Den 16 april 1977 föds deras första barn. Vad den förstfödde sonen skulle heta hade de haft klart för sig sedan länge. Fredrik.

Den unge Fredrik fick fyra år senare en yngre broder, Karl Oskar Filip. Han gillade livet i Vittsjö, trots att han knappt hade hunnit fylla fem. Det var således med en stor överraskning som Roy och Elisabeth lade fram planerna om en flytt till Halmstad. Först vägrade han, ja, han var redan envis på den tiden. Han ville inte flytta, inte från sitt kära Vittsjö. Det tog flera veckor innan föräldrarna kunde övertala honom och det var med stor skeptis som Fredrik till slut accepterade flytten.

Roy och Elisabeth hade under åren märkt att Fredrik älskade den där förbannade fotbollen. Han lekte med den hela tiden. Inomhus. Ute i trädgården. På dagis. Överallt. Precis efter flytten till Halmstad valde de att ta med sin son till en träning med det lokala fotbollslaget. Det var där allt började.

Fredrik hade sina lila Adidas-skor med sig på första träningen. Några lagkamrater skrattade. Andra undrade vem den nye killen var. De trodde säkerligen att det var någon bypojke som inte hade någonting där att göra. Men när han tog sina första steg på den något leriga fotbollsplanen var det ingen som skrattade längre. Redan från första dagen visste Olle Eriksson - pojktränaren i Halmstad - att den här bypojken skulle bli någonting speciellt.

En liten pojke med stora drömmar.

Åren gick i hamnstaden och Fredrik utvecklade sin talang även i ishockey och handboll. Sport vad det bästa han visste om och så fort han hade ledig tid över blev det alltid sport för hela slanten, oavsett om det handlade om hockey, handboll eller fotboll. Dessa tre sporter kom dock att ta för mycket tid från honom och när han fyllde tolv år var han tvungen att lägga en karriär bakom sig. Det var ett svårt val, men han var tvungen, och det skulle komma att bli ishockeyn han fick lägga åt sidan.

Han fortsatte dock att spela handboll i Drott och blev till slut så pass bra att han blev uppkallad till ungdomslandslaget. Han blev av många handbollsexperter kallad för supertalang, men bara dagar innan han skulle åka iväg på ett landslagsläger skadade han ett ledband. Det blev inget läger, det blev inget landslag och till slut blev det heller ingen handboll. Om vi bara visste, ja, då hade vi nog alla dragit en lättnadens suck.

Fredrik har senare berättat att han valt fotbollen till slut ändå, men det är enkelt att säga det i efterhand. Vem vet, kanske hade han istället blivit landslagskompis med Magnus Wislander. Hur som helst läkte ledbandsskadan till slut. Han kunde fokusera på fotbollen igen.

1994 tog Halmstad beslutet att låta honom skriva på ett professionellt kontrakt. Han var 16 år. Det blev fotboll för hela slanten och han älskade varenda lilla sekund. Han var redan envis som femåring, när han vägrade flytta från Vittsjö, och den envisheten hade följt med honom in i tonåren. Han hade utvecklat en vinnarmentalitet utöver det vanliga. Att förlora var det värsta han visste. Det syntes på planen. I var och varannan match drog han ständigt på sig gula kort, trots att han inte hade gjort någonting fel.

Samma år - som nybliven 16-åring - tog Fredrik klivet upp till a-laget. Han pluggade fortfarande på gymnasiet, men vid sidan av studierna hade han redan startat sin karriär som professionell fotbollspelare. Den 23 oktober 1994 gjorde han sin allvenska debut mot AIK. Där spelade en viss Johan Mjällby, kommande Celtic-legend och landslagsspelare. Mjällby var hela sju år äldre än Fredrik, men trots det hade han otroliga svårigheter med att markera den där 16-åringen från Vittsjö. Många, många år senare fick han frågan om vem hans mardrömsmotståndare var under sin allvenska tid i AIK. Svaret? Det kan ni nog lista ut vid det här laget.

Året därefter - 1995 - skulle framgångssagan fortsätta för den nyblivna 17-åringen. Han hade fram tills den 10 september fått börja nästan alla sina matcher på bänken och i vissa fall fick han även ta steget upp på läktaren. Den där septembereftermiddagen skulle dock förändra allting. Halmstad mötte Örebro hemma på Örjans Vall. Matchen stod länge och vägde vid resultatet 1-1 då tränaren Mats Jingblad valde att göra ett vågat byte. Med bara några minuter kvar joggar Halmstads nummer tio in på planen. När slutsignalen ljuder har Halmstad tagit tre poäng. 2-1 kommer i matchens sista sekund signerat Fredrik Ljungberg. Efter det konststycket skulle han aldrig längre återvända till den kalla och ensamma bänken.

Ljungberg i en Halmstad-tröja. Foto: Bildbyrån.

Fredrik fortsätter att leverera fantastiska insatser och när Halmstad tar emot dåvarande storlaget Parma tror alla på en Parma-kross på Örjans Vall. Det är David mot Goliat. Inte en enda själ tror på en Halmstad-vinst, men nittio minuter senare står det magnifika 3-0 på resultattavlan. Efteråt pratar alla om en spelare - Fredrik.

Under de kommande säsongerna kom Fredrik att dominera Allvenskan. Han vann cupen, ligan och var ofta lagets bästa spelare ute i Europa. Framgången gick inte förbi obemärkt. Halvvägs in i 1998 uttryckte Barcelona, Chelsea, Aston Villa, Parma och Arsenal alla sin vilja att signa 20-åringen. Vad han inte visste då var att scouter från Arsenal redan hade följt honom i över ett år. Och det skulle bara ta några månader innan Arsène Wenger lyfte luren och gjorde ett samtal till Sverige.

Under sina fyra år i Halmstad hade han dragit till sig blickar från hela Europa, men det saknades någonting, det där lilla extra som skulle få alla lag i hela världen att vilja ha honom. Den 5 september 1998 skulle bli den dagen. Året innan hade Fredrik fått debutera i det svenska landslaget och året därefter hade han spelat till sig en startplats. I EM-kvalet mot England fick han starta. Det var en hyperviktig match på Råsunda mot ett engelsk motstånd som hade fantastiska spelare, bl.a. en Michael Owen som av många ansågs vara världens bästa spelare.

Den septemberkvällen på Råsunda kom att förändra hela hans liv. Sverige vann matchen. 2-1. Andreas Andersson och Johan Mjällby blev målskyttar, men det var ingen som pratade om vare sig Andersson eller Mjällby efter matchen. Det var ingen som pratade om Michael Owen efter matchen. Alla, alla som hade sett matchen, pratade om en kille med spretigt hår och nummer nio på ryggen.

Matchen som förändrade allt. Foto: Bildbyrån.

Hemma i London satt Arsène Wenger och såg matchen. Han hade under hela året fått lovande scoutingrapporter från sina scouter, men hade trots det aldrig sett honom spela med egna ögon. Det tog bara fem dagar innan Ljungbers agent Roger Ljung ringde upp honom med goda nyheter. Fem. Sedan var allt klart. Fredrik Ljungberg var en gunner.

- Vi hade studerat honom ett tag, och efter Englands-matchen vågade vi inte vänta längre. Men jag hade inte vågat köpa honom om han inte varit så billig, sade Wenger precis efter att köpet gått i hamn.

Det slog ner som en bomb i Sverige, trots att det var väntat. Arsenal var ett klassiskt lag med mycket historia och man hade nyss vunnit dubbeln hemma i England. Det var ett stort steg att ta, men framgångssagan, den skulle bara fortsätta.

De första månaderna bor han på ett hotell i St Albans. Det är långt till innerstan, Highbury och allting annat. Men det accepterar han med glädje. I sin första match för Arsenal är han med och slår Tottenham. Må vara att det handlar om en reservlagsmatch, men att slå Tottenham gör varenda en glad. Engelsk media älskar Ljungberg, vilket märks på löpsedlarna. Han får bara efter några dagar smeknamnet "Kid Vicious", mycket på grund av sitt unika hår.

Fredrik visar glatt upp sin nya tröja. Foto: Bildbyrån.

september är en månad som Fredrik nog håller varmt om hjärtat. Debut i Halmstad, flytt till Arsenal och sedan även sitt första mål i The Gunners. Den 21 september 1998 tar Arsenal emot rivalerna Manchester United hemma på Highbury. Med elva minuter kvar leder Arsenal med 2-0 tack vare mål från Tony Adams och Nicolas Anelka. Det är då svensken får ta sina första kliv på Highbury.

Där står en svensk bybo från Vittsjö och skakar som ett asplöv. Fyra minuter och fyrtiotvå sekunder senare gör han en av världens bästa målvakter - Peter Smeichel - till åtlöje när han retfullt enkelt chippar in 3-0 efter en passning av marc Overmars. Efter matchen erkänner han att han aldrig varit så nervös som han var sekunderna innan han äntrade plan.

- Att göra mål i min debut mot Manchester United skapade ett band mellan mig och Arsenals fans, sade Freddie efteråt. Och fel, det hade han inte.

Dagen efter debuten. Foto: Bildbyrån.

Det var så det begav sig i Arsenal. Men de efterkommande säsongerna skulle skadorna få mer plats än spelet på plan. Det handlade mer om skador och förluster än om mål och fina insatser. Trots det började han göra sig mer hemvan i den nya hemstaden. Han skaffade en lägenhet med fyra rum i lyxiga Hampstead där han kom att bo i Velmar Buildings. Och när han inte var skadad var det ju faktiskt så att han presterade på plan. Men det skulle dröja innan pojken blev en man.

Efter dubbeln 1997/1998 - bara ett par månader innan Freddie anlände - fick Arsenal nöja sig med tre raka andraplatser i Premier League. Manchester United hade helt enkelt övertaget, men allt det skulle ändra på sig 2001/2002. Ett år innan hade Arsenal varit i FA-cup final. Mot Liverpool. På Millenium Stadium. I Cardiff. I andra halvleken gjorde Fredrik och Arsenal 1-0. Men Michael Owen vände matchen på egen hand (två mål) och gav igen för EM-kvalförlusten mot Sverige tre år tidigare. Efter matchen är Ljungberg fåordig. Bara några tiotal minuter från att bli hjälte. Jag hatar att förlora, säger han.

Under sommaren belönas Ljungberg med ett nytt femårskontrakt värt 200 miljoner. Hans agent Roger Ljung är glad och menar att Arsenal kommer få se det bästa av Ljungberg under åren som komma skall. Vad han inte vet då är att han har rätt ända ut i fingertopparna.

Mindre än ett år senare blir han nämligen Freddie med hela norra London. Säsongen 2001/2002 blir en enda stor lyckosaga, både för honom och klubben. Men det ser inte ut så till en början. The Gunners förlorar hela fyra matcher på sin egen hemmaplan och är mer än tio poäng efter Manchester United halvvägs in i säsongen. Men Arsenal skulle komma igen, starkare än någonsin innan.

Robert Pirés och Fredrik Ljungberg. Foto: Bildbyrån.

Efter vinterperioden händer någonting och vinsterna radas upp en efter en. Patrick Vieira är lika hård som vanligt, Robert Pirés briljerar, Fredrik Ljungberg spelar bra och Thierry Henry öser in mål. Vinst efter vinst, seger efter seger, mål efter mål. Men så händer någonting. Robert Pirés går sönder. Mittfältaren som dominerat hela ligan under hela säsongen. Farvågorna öser in och alla befarar det värsta. Det tar ett par dagar innan det slutgiltiga beskedet kommer, men det är väntat. Pirés blir borta resten av säsongen.

Goda råd blir dyra. Man har inte råd att halka efter. Någon måste kliva fram. Vem som helst. När som helst. Det är där och då som Karl Fredrik Ljungberg lämnar sina pojkår bakom sig och växer upp till en fullfjädrad man. Under resten av 2002 utvecklas han till en av världens bästa mittfältare.

Under de sista två månaderna gör Freddie makalösa sex avgörande mål, får sin revansch mot Michael Owen och Liverpool, avgör ligan och avgör finalen i FA-cupen.

Det börjar med att han avgör finalen mot Chelsea i FA-cupen med ett osannolikt mål. Arsenal tar sin första titel på fyra år och Ljungberg kan inte sluta göra mål, precis som kommentatorn säger sekunden efter att han stänkt dit 2-0 i krysset.

På Old Trafford är det svensken som ännu en gång ligger bakom segern och firandet vill aldrig ta slut. Till Aftonbladet säger han:

- Det här har jag väntat på sedan jag kom till Arsenal för tre år sedan. Det var speciellt att vinna ligan på det här sättet.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=gRtvk_SccLU]

När dubbeln firas i norra London är det enda man ser hyllningar till Freddie. Folk har färgat sitt hår rött, folk sjunger hans namn och folk bär t-shirts med budskap som "We Love you Freddie". Det är det största han upplevt i hela sitt liv och han kan knappt tro sina ögon när dubbeldäckaren långsamt rullar fram på Blackstock Road.

Fansen visar sin uppskattning. Foto: Bildbyrån.

Nästa säsong återerövrar Manchester United ligatiteln, men Arsenal vinner åtminstone FA-cupen andra året i rad. Säsongen därefter - 2003/2004 - går Arsenal igenom ligan obesegrade och Fredrik Ljungberg är under hela säsongen given i startelvan. Han skriver in sig i historieböckerna för alltid och varken han själv eller fansen kan få nog. Det här är för bra för att vara sant.

Tyvärr är det när allting är som bäst som det sakta men säkert börjar gå sig. Skadorna vägrar ta slut och snart spenderar han mer tid i sjukstugan än ute på plan. Trots det fortsätter han prestera när han väl är frisk och är bl.a. med och leder Arsenal till Champions League-final 2006 där lyckosagan tyvärr tar slut.

Förlusten 2006. Foto: Bildbyrån.

Fredrik börjar bli gammal, skadedrabbad och formkurvorna skiftar mer än någonsin tidigare. Han är fortfarande Freddie med hela norra London, men bakom hörnet står nya, unga och fräscha talanger redo att ta över. 2007 tar han kanske sitt livs svåraste beslut när han och Wenger kommer överens om att han gjort sitt i Arsenal. Den 29-åriga svensken flyttar österut, närmare bestämt till West Ham.

Det blir bara en säsong i West Ham innan han ger sig på ett nytt äventyr i USA och MLS. 34 år gammal bestämmer han sig för att ta an sitt kanske sista äventyr. Det är Johan Mjällby, mannen som en gång hatade att spela mot Ljungberg i Allsvenskan, som ringer upp honom och frågar om han är sugen på att flytta till Celtic där han nu jobbar som assisterande tränare.

Fredrik tackade ja direkt och det är där vi hittar honom idag, 2011. Skadedrabbad, utfryst och formsvag. Långt ifrån den nio år yngre versionen som förförde våra hjärtan.

År 2008 röstades han fram som den elfte största spelaren i klubbens historia och oavsett vart han en dag väljer att slå sig ner, skapa familj och stadga sig kommer han för alltid finnas med i våra hjärtan. Inte bara för den där våren 2002. Inte bara för den där säsongen 2004. Utan för sina djupledslöpningar, sin fart, sin magi och sin fantastiska förmåga att dyka upp när laget behöver honom som mest. Det är den Freddie vi lärt oss att älska och det är den Freddie vi alltid kommer att älska.

Solen lyser, det är april, året är 2002 och jag sitter hemma i Karlskoga. Nyförälskad, kär och förförd av en spelare med rött hår och fantastiska mål. Det var en vacker dag, en mycket vacker dag.

Let's write a blog! Igår kväll lyckades Arsenal Ladies med det som Arsenal Men alltid misslyckas med (nåja, nästan alltid!), nämligen att gå vidare till semifinal i Champions League. Ett femtiotal personer från Arsenal Sweden hade slutit upp nere i Åtvidaberg och enligt Fektarn (mycket bra blogginlägg!) och andra som var på plats var det môcke bra, som Svennis skulle ha sagt.

Länkar till höjdpunkter från matchen samt bilder på spelare, match och Arsenal-klack finns att hitta i det här nyhetsinlägget. Bäst är nog SVTs sammandrag från drabbningen.

Nog om damerna! Vi har ju trots allt ett par intressanta landslagsmatcher att se fram emot och bl.a. kommer vi få se en duell mellan Jack Wilshere och Aaron Ramsey när Wales tar emot England. Den sistnämnde kommer även att få äran att vara lagkapten för Wales, vilket nog kom som en smärre chock både för honom och oss. Mer om det kan ni läsa här.

Aaron Ramsey har dessutom pratat ut om den hemska skadan som höll honom borta från spel i Arsenal i lite över ett års tid. Här är vad han har att säga:

Have I had a moment in the last year where I thought that could be me [in the position of Wilshere] but for the injury? Absolutely. I thought before it happened I was just starting to kick on. I had started six or seven games on the bounce and I felt like I was going to stake a claim for a place in the starting team. But I’ve come to terms with all that now. I accept these things happen and I just have to bounce back.

Han fortsätter:

I feel like I’m really back now to where I was before the injury ­happened and I just want to look to the future and what I can do for the rest of the season. Hopefully I can show what I’m ­actually capable of – and put it to people that you can come back from injuries like this and be the same.

Och det här har han säga om Wilshere:

Jack’s a great player. ­Nobody needs to tell me that as I see him every day. He went out on loan to Bolton last season and I think that helped him to adapt to the demands of ­playing Premier League football. I’m looking forward to the ­challenge of ­facing him for real if we are both selected.

Walesaren har ju ett par mycket intressanta åsikter, bl.a. den om att han var på väg att slå till sig en startplats i Arsenal, någonting jag alltid hållt med om. Ramsey hade startat en 6-7 matcher i rad och var i fantastisk form då han dessutom kryddade till med fantastiska mål mot såväl West Ham (FA-cupen) och Portsmouth (Premier League). Om inte Ryan "not that kind of a player" Shawcross hade fällt Ramsey i matchen mot Stoke har jag ingen som helst tvekan om att vi alla pratat om Ramsey istället för Wilshere.

Aaron Ramsey - tillbaka. Foto: Bildbyrån.

Vi hade dock turen med oss. Jack Wilshere fick chansen från start i premiären mot Liverpool och har varit given sedan dess. Men om det inte vart för Ramseys benbrott hade vi nog alla suttit och snackat om vilken fantastisk spelare han varit den här säsongen. Nu finns dock chansen att vi redan till nästa säsong kan se bägge spelarna från start vecka in och vecka ut (det skulle dock krävas ett par modifikationer i formationen), ifall nu walesaren återhämtar sig.

Vi har ju massvis med exempel på spelare som både återhämtat sig från allvarliga skador (Henrik Larsson, Eddie Gustafsson, van der Vaart m.fl.) medan vi tyvärr har exempel på spelare som inte ritkigt gjort det (Eduardo, Diaby [AD2 har ända sedan skadan smärtats av en skadefylld karriär] och Alf-Inge Håland) för att nämna några.

Det är bara att hålla tummarna för killen som åtminstone har rätt inställning! Med kampvilja, lite jävlaranamma och tur på vägen skall han bara lyckas komma tillbaka till den form han var i innan skadan!

Jack Wilshere - mycket prat om våra young guns idag! - har pratat ut lite om sitt twitterberoende, vilket är rätt så roligt att läsa:

I’ve got it [a Twitter account] really to get involved with the fans and get their opinions. It’s helpful to know what they are thinking, the fans are the most important people at a football club and to know what they are thinking does help us. There are negative and positive things, I’ve had negative things on there after a bad performance but that is helpful as well. If you think about it it’s weird [having that many people knowing what you’re doing]. Everything you say, they are probably at the end of their phone and they know what I am doing. But it’s good to get their opinion after a game.

I think it was Cesc [who got me into it], he has always been on there and I remember him around the hotel always on his phone on Twitter. I got it, and thought it’s not that serious and then started getting more and more followers. All of a sudden you get addicted to it. Robin van Persie’s just come on there, I kept saying to him 'get on there, get on there'. He was saying ‘never’ but now he’s on there. We’re having a little competition on who is going to get the most followers and at the moment I’m leading.

I can't see it [Wenger having a Twitter account]. He would have the most followers in the world!

Wenger på Twitter, det hade nog allt varit någonting! För er som av någon underlig anledning missat att Arsenal Sweden har en Twitter (som jag tar hand om) går den att hittas här. Hur som helst var det mycket intressant snack han bjöd oss på!

Robin van Persie har för ovanlighetens skull snackat lite skit om Barcelona och sådant älskar vi ju alla(?):

I really didn't understand all the fuss about the foul I committed on [Lionel] Messi. Everybody got angry with me, but I didn't treat him any different than I treat other opponents. Nobody would have complained about it if I fouled Mascherano.

Meanwhile, the Barcelona players tend to nag about everything that happens on the pitch. I was a bit disappointed with that. It's something that the Chelsea players do in England. Barcelona are still a fantastic team, but they should really stop nagging and complaining that much. That is becoming extremely annoying on the pitch.

Jag pratade ju bara här om dagen om jag inte tycker om spelare - oavsett vilket lag de spelar i - som pratar skit om andra lag eller spelare, men när det kommer till Barcelona bör det finns ett undantag i den låtsaslagen. Alla Barcelona-supportrar, förlåt, Barcelona-"gillare" kommer ju säkert bara skratta, men låt dem göra det. De kommer ändå gå över till Manchester United när Barcelona börjar förlora lite.

Angående just Barcelona hade Cesc Fabregas sin efterlängtade Twitter-raffle igår kväll, någonting som följdes av tiotusentals människor. Där ställde han en fråga och den förste att komma med rätt svar skulle vinna en heldag med Fabregas som bl.a. inkluderade att se Arsenal - Blackburn från hans privata box på arenan. Gissa vem som vann? Jodå, en Barcelona-supporter från Barcelona. Vilket jävla skämt.

Bendtners skada visade sig inte vara så allvarlig som man först trodde och man räknar med att han är tillbaka i träning alldeles snart. Det franska landslaget verkar ha lämnat hela VM-skandalen bakom sig och idag ser man bara glada miner överallt.

En glad Nasri. Foto: Bildbyrån.

Tony Adams har svarat på lite frågor för Eurosport, Henry pratar ut om New York och våra trevliga vänner från Arsenal Brasil har läckt lite bilder på vad som mycket väl kan vara nästa säsongs träningsställ.

Värvningskarusellen har ju dragits igång smått redan innan sommaren, men ryktena har låtit vänta lite på sig! Nu har vi hur som helst kopplats ihop med Gary Cahill (ännu en gång), 19-åriga Chris Powell från Charlton samt Alex Oxlade-Chamberlain för den sjuttiofjärde gången. Enligt rykten sägs även Tottenham ha äntrat jakten på den sistnämnde talangen.

Mer än så finns det inte att skriva om denna tysta, soliga och trevliga torsdag. De kommande dagarna skall jag försöka få iväg ett och annat specialinlägg - för att variera - men än så länge får ni nöja er med "vanliga" nyhetsinlägg. Tack och hej!

P.S. Jag älskar och har alltid älskat Teemu Selänne. Legend. D.S.

Aloha!, som man säger på Hawaii. Om ni nu av någon obegrundad anledning befinner er på just Hawaii kan ni gärna köpa en extra hawaiikrans hem till Sverige, eller London. Alltid drömt att ha en äkta hawaiikrans. Hur som helst, för en gångs skull går vi rakt på sak!

Nicklas Bendtner har skadat sig, Usmanov köper lite aktier för sina oljemiljoner och Arsenal värvar 15-åriga tyskar. Saker och ting är alltså som sig bör vara. Det är dock inte min stil att länka till nyheter och sedan gå vidare utan att kommentera artiklarna i fråga, så låt oss dela upp dagens tre toppnyheter.

Precis som befarat fanns det ingen chans att alla fjorton gunners skulle komma tillbaka skadefria och spelklara. Om det funnits något spel för det på Unibet hade jag nog satsat en bra summa pengar på att minst en spelare skulle komma tillbaka med en fin liten överraskning. Jag befarar dock att oddset på ett sådant spel inte skulle varit så himla högt. Hur som helst har den danska landslagesdoktorn Sören Kaalund sagt att Bendtner åkt på en minor ankle twist, vilket bör hålla honom borta från spel i minst ett par veckor. Lägg där till de åtta skador vi redan bär på och ni märker rätt så snart att förutsättningarna kunde sett bättre ut.

Big Ben - skadad igen. Foto: Bildbyrån.

Alisher Usmanov har förutom aktieköpet gjort en Peter Jackson och fullkomligt rasat i vikt. Om det inte vore för hans gigantiska huvud skulle man knappt känna igen honom. Många har antytt oro efter uzbekens aktieökningar, men Stan Kroenke ligger just på 29,9 % för att hålla just Usmanov borta från ett så kallat övertagningsförsök. Jag skall inte säga att aktiemarknaden är någonting jag granskar dag in och dag ut, men är däremot rätt så säker på min sak när jag säger att Kroenke skulle ha modet att genomföra ett övertagningsförsök ifall Usmanov kom nära nog den magiska 30%-gränsen. Man skall dock aldrig säga aldrig. Det här är dock ingenting att oroa sig för i nuläget.

Och så har Arsenal tjuvstartat sommarens värvningskarusell med att signa upp 15-åringen Leander Siemann som närmast kommer från Hertha Berlin. Siemann och Hertha Berlins U16-coach har inte mer än så här att säga:

Siemann: I’ve dreamt about being a professional, and Arsenal is a huge opportunity.

U16-coachen: He is dynamic, strong and good in one-on-ones.

Under åren har det ju inte spelat allt för många tyskar i a-laget, så jag bestämde mig för att gå in på Google för att fräscha upp minnet. Ett av de första resultaten visade en gammal utgåva av PC-spelet Panzer Killer! som på svenska borde heta någonting i stil med "Stridsvagnsmördaren". Intressant googling.

Hur som helst gav inte googlingen någonting mer än cirka en miljon bilder på en Jens Lehmann i väldigt udda positioner, men sanningen är ju att det förutom Jens Lehmann känns väldigt tomt i min skalle. Visst fanns Stefan Malz runt sekelskiftet - om jag minns rätt - men han var väl knappast a-lagsspelare? Kommer ni på fler tyskar som spelat i Arsenal?

Stefan Malz - en av få tyskar i Arsenal. Foto: Bildbyrån.

Nu har ju Siemann en förbannat lång väg att vandra för att ens komma nära a-lagsspel, men han borde inspireras av Nicklas Bendtner som kom till Arsenal år 2004. Han är en av ytterst få spelare som i Arsenal gått hela vägen från ungdomsspel till a-lagsspel.

Wojciech Szczesny och Johan Djourou är skadade sedan tidigare, men idag har det kommit positiva rapporter om bägge spelarna. Djourou skall tydligen "bara" bli borta fyra veckor medan polacken d.y. kommer att röntgas i början av April för att sedan bli tillsatt ett exakt återkomstdatum.

Arsène Wenger är en man som alltid har nya idéer. Nu vill han ha igenom följande förslag:

I think they should make each team's last three fixtures all kick off at the same time, not just the last one. There are advantages and disadvantages to kicking off later than the other teams. If you kick off later than your rivals, and they have lost, then you are in a more comfortable situation. Psychologically it can give you a lift, and it's true that it can apply for us or Manchester United or Chelsea, but I think it would be better not to give any team this advantage. Weekends where you win and your opponents lose become absolutely pivotal now.

Personligen har jag inga problem med hur det ser ut, men jag förstår vart han vill komma. Det har ju både sina för- och nackdelar, men hans förslag om att enbart tillföra detta på de tre sista matcherna är ju faktiskt rätt okej. Ingenting lär dock förändras.

Sebastièn Squillaci har haft en svag debutsäsong i Arsenal, men enligt honom själv har han gjort det okej. Här är vad fransmannen har att säga:

Yes, of course, [the team has the ability to go and win the league], I think that we all know that the margins are small. We have to stay focused and stay on track. As I’ve said before we have to keep winning, picking up the three points, cut out the little mistakes and we still got Manchester United to play at home which will be a very important game.

Lots of teams have got away games too, it’s not going to be easy but I think that we’re capable and we have got a great chance. I think we’ve got to be aware that we are capable of winning the title and myself and the team are convinced of it.

[My first eight months at the Club?] I played a lot straight away as soon as I got here. I missed pre-season and that’s never easy but there you go, you have to adapt to that. The English league is a lot different to the other leagues I’ve played in but after that start it didn’t go too badly. As I said, I’m working hard every day to be competitive.

It’s difficult to say [if the Arsenal fans have seen the best of me yet]. As I said I think my performances have been good but I’ve got to keep working hard and give everything to keep up my form. You can always do more, I still want to do more and that means winning a trophy for Arsenal.

Personligen har jag inga problem med att han ständigt anser sig själv vara en riktigt bra mittback, men en sak som jag ständigt påminns av är hans första intervju för Arsenal TV Online. Istället för att som nya nyförvärv prata om att man måste ta sin chans, jobba hårt för att få spela och att det lär bli svårt pratade Squillaci om att han visste vad han gav sig in på, att han hade erfarenheten och att han minst sagt stoppat spelare som Rooney och Drogba förut. Naturligtvis gillar jag spelare med bra självförtroende, men han gav mig - och säkert många andra - intrycket av att det skulle bli en enkel resa.

Squillaci har haft allt annat än en enkel resa. Foto: Bildbyrån.

Squillaci har däremot jobbat väldigt hårt - åtminstone enligt tränare och spelare - och ingen kan nog klaga på hans professionalitet, men jag vet inte, något känns bara fel. Personligen är jag dock mer än beredd att ge honom en chans till nästa säsong då det är väldigt hårt att döma spelare efter endast en säsong. Acklimatiseringen tog ju aningen längre än vad det gjorde för spelare som t.ex. Koscielny (som presterat på en bra och jämn nivå sett över hela säsongen), men jag tror inte vi sett det sista av Squirtle. Med en hel försäsong i benen och en ny chans tror jag han bara kan bli bättre. Dessutom får man komma ihåg att Arsenal köpte honom efter en väldigt skadedrabbad säsong som dessutom innehåll en långtidsskada.

Petr Cech har fått mycket utrymme i media de senaste dagarna och igår sade han bl.a. att han var nära att skriva på för Arsenal, men att han sedan blev nobbad:

Before I went to Rennes I was watched by Arsenal but when I couldn't
get a work permit the situation was missed. And at the last minute I
think the person who was the chief scout at Arsenal didn't think I was
good enough for the English league. So in the end it didn't happen.

För att vara ärlig känns det som en händelse så pass långt tillbaka i tiden att det är omöjligt att känna någon större ånger eller sorg. Sedan var han ju långt ifrån lika bra år 2002 som ett par år senare. Och dessutom fick vi ju Lehmann år 2003. Sådana här uttalanden är dock väldigt vanliga. Det har ju på senare år kommit ut att vi bara var en hårsmån ifrån att värva spelare som Yaya Touré och Ronaldo. Det finns dock massvis med liknande exempel som involverar Arsenal-spelare också.

I övrigt finns det inte så mycket mer att berätta om denna onsdageftermiddag. Jack Wilshere gillar té och Gossip Girl, Robin van Persie har blivit intervjuad av ATVO och Dave Jones hyllar både Aarony Ramsey och Jack Wilshere. Mer än så blir det inte! Se nu till att heja fram Arsenal Ladies till seger på Kopparvallen senare idag! Come on you Gunners!

Det finns vissa saker jag fullkomligen älskar med dagens moderna teknik. Som att man halvvägs in i ett inlägg (cirka trettio-fyrtio minuter) märker hur skärmen fryser till is. Man försöker desperat att komma åt Ctrl+A, Ctrl+C och öppna upp Notepad (eller Anteckningar som det så fint heter på svenska) innan man övertas av en heltäckande blå stämma som självfallet övertar hela skärmen, även kallat bluescreen.

I mitt desperata försök att spara inlägget klistrade jag in det i sökfältsfältet som finns i Firefox, bara för att efter restarten märka att det försvunnit, men att ett citat från inlägget fanns kvar i adressfältet. Det är sådant som får mig att hålla med Andy Rooney, till min ofrivilliga glädje.

Jag tar dock nya tag! Jag må ha slösat fyrtio minuter av mitt liv, men det är smällar man får ta. Hur var det nu jag började? Just ja, målvakter!

Jens Lehmann, även kallad Mad Jens/Crazy Jens/Jens the Psycho/CJ, har alltså gjort comeback i Arsenal efter att han beslutat sig för att ge upp pensionen dagen efter att Gerry Peyton ringde och frågade om han hade lust att åka till London för att börja träna igen.

Det känns lite som om han satt där hemma i Tyskland, sippade på sitt kaffe, åt en kanelbulle, läste tidningen och gungade på i sin gungstol till ett vackert solsken en solig vårdag. Fast det låter å andra sidan inte så himla Lehmannskt. Det skulle således inte förvåna mig om han stod och hoppade runt kring en boxningssäck med ett ditritat ansikte av Drogba, van Nistelrooy, eller kanske Rooney för den delen. Fast så är nog inte fallet, tror jag åtminstone.

Boxningssäck á la Jens Lehmann.

Medan fjorton Arsenal-spelare är på landslagsuppdrag och en drös andra gunners har ledigt bestämde sig Jens för att åka till London Colney för ännu ett träningspass. Eftersom det engelska landslaget alltid använder Arsenals träningsanläggning passade han således på att kika förbi.

Det var även där det här fantastiska fotot togs. Jag vet inte varför, men jag är fullkomligt kär i just den bilden, vilket är ack så konstigt med tanke på vilka man faktiskt ser på bilden i fråga. Ashley "Air Rifle" Cole och John "otrogen-med-min-lagkamrats-fru" Terry är ju två personer som jag helst inte tittar på, men jag vet inte, det fotot känns bara så himla fulsnyggt. Svårt att förklara i ord.

apropå Jens glömde jag ha med ett fantastiskt citat i gårdagens blogg, nämligen detta:

The reception I got from Arsenal fans during the warm-up was amazing - it’s nice to know they haven’t forgotten me. Am I still invincible? We’ll see.

Är han fortfarande invincible? We'll see.

En man Jens måste ta sig förbi för att få spela är dock Manuel Almunia (eller heter han Alumnia?) som idag gick ut i media och påstod att Arsenal var i säkra händer med honom mellan målstolparna:

I have had some very bad moments this season but now I am content because I am playing again. I am a professional and I would never leave a club or a project unless it was the decision of the manager. I will always defend my club. I am an Arsenal player and that's where I want to succeed.

The injuries to Fabianski and Szczesny have given me a chance in the position again. I am sorry for my team-mates and I'm hoping they make a quick recovery, but now is my moment at Arsenal. It's an important time but I will try to enjoy it and do my best for the team.

I don't have problems with Lehmann. It's certain that we've had differences in the past but after he left Arsenal we spoke and everything is clear now. I have a good relationship with him and there is respect between us. I don't believe it should generate controversy for the rest of the team. Lehmann has arrived to help us and that is positive for our work this season. For me, Jens Lehmann was one of the best keepers in the world and his experience could be helpful.

To fail in the Carling Cup, FA Cup and Champions League was a hard blow for us, but the title is possible and this is our challenge. It's been difficult with injuries and confidence. We need Cesc Fabregas because he's such an important player for us and I'm hoping he'll be back from injury as quickly as possible.

Här vore det ju så enkelt att börja såga spanjoren längs fotknölarna, påstå att han är en fullblodad idiot eller att han borde säljas till något divison tre-lag i Bulgarien. Det tänker jag däremot inte göra. Sanningen är faktiskt att jag tycker synd om killen.

Almunia har blivit ett rent hatobjekt för majoriteten av Arsenal-supportrarna och den senaste blundern mot West Bromwich gjorde inte saker och ting bättre, varken för honom eller för oss. Spanjoren har aldrig varit fansens favorit och till och med när han gjorde en kanonsäsong 2008/2009 var han fortfarande ogillad av en stor klunga arsenalfans.

Ni som håller någorlunda koll på Allsvenskan kanske kommer ihåg Tomi Maanoja som under förra säsongen fick uppleva en bedrövlig säsong i AIK-målet. Han blev kritiserad av egna spelare, egna tränare, egna fans, journalister, neutrala, ja, av i stort sett alla. Den kritken blev till slut så pass hård, så pass stor och så pass vidgad att det övergick i rent hat. Efter att allt rabalder lagt sig erkände finländaren att han till och med hade planer på att lägga handskarna på hyllan under den värsta perioden. Medan vi inte har ett liknande fall i Arsenal finns det flera paralleller man kan dra händelserna emellan.

Kommer ni ihåg Arsenal-supportern som vann en dagstur på London Colney? Han berättade om hur han fick se spelarna träna, äta och vila. Han berättade om en massa intressanta saker han fick vara med om och bara för att understryka att han talade sanning postade han en hel del bilder på både sig själv och spelare. Än idag är det en specifik berättelse som jag fortfarande kommer ihåg. Den här supportern hade vistats i ett rum där Cesc Fabregas och Theo Walcott tittade på TV. In hade Almunia kommit genom dörren. Fabregas och Walcott tittade vem som kom in i dörren, men tittade samma sekund tillbaka på tv:n, utan att ens säga en hälsningsfras. Almunia hade sedan vänt sig om och gått tillbaka. Naturligtvis kan det här vara en lögn, ett sammanträffande eller ren slump, men intrycket man får och fått sedan en lång tid tillbaka är att spanjoren helt enkelt är utanför.

Manuel Almunia - utanför. Foto: Bildbyrån.

Manuel Almunia hör inte hemma i Arsenal (kvalitetsmässigt) och kan inte göra så mycket åt det. Han försöker göra sitt bästa, men som vi ser om och om igen räcker det inte till. Egentligen skulle han aldrig fått spela mer den här säsongen, men på grund av en skadekris på målvaktsfronten fick spanjoren ta på sig handskarna igen och ställa sig på planen. Men trots att han under långa stunder faktiskt är en stabil och helt okej målvakt kommer till slut den där blundern, följt av ännu en groda, följt av ännu en tabbe. Det går helt enkelt inte.

Han är inte bra nog för Arsenal och jag förstår än idag varför han i somras inte valde att lämna Arsenal självmant. Naturligtvis har han inte så många andra att skylla på än sig själv. Det är han som stått för grodorna som inte bara kostat oss värdefulla poäng, utan som tillsammans med andra målvaktstabbar från andra målvakter mycket väl kan ha kostat oss ligatiteln förra säsongen. Och risken finns för att samma historia upprepar sig.

Att Almunia är en dålig målvakt kan vi alla komma överens om, men låt bli hatet. Det tjänar inget till. Det räcker så.

Låt oss istället prata om lite roligare saker, nämligen vad Tony Adams sagt på sistone. Legendarernas legendar fortsätter ju att leva livet nere i Azerbaijan där hans Gabala FC ligger på en sjundeplats i den azerbaijanska ligan med åtta vinster, sju likaresultat och sju förluster.

Engelsmannen har naturligtvis haft koll på Arsenal från sitt hotellrum i det femstjärniga hotell där han bott sedan han flyttade till Qəbələ. Det här har han att säga om årets slutspurt:

My heart says the Arsenal of course but my head says United - they’ve just got too many players who’ve won it before. When you have done it and you’ve crossed the line, you know when to peak and when not to peak and when to win games. Once you’ve done it once, you know when to step up to the plate.

During the winter break I went back there for the game against Manchester City and I did a couple of interviews and I honestly thought the League Cup was the one for them this season, to start the ball rolling. Unfortunately they missed out on that one; I’d like to see them win a trophy soon.

Det är ju så att jag tror att vi alla tänker lite som Tony Adams. Hjärtat säger 100 % Arsenal, men tyvärr finns det en kroppsdel som heter hjärnan, och den vill av någon konstig anledning inte hålla med hjärtat. Jag brukar intala mig själv att det är nio matcher kvar, tjugosju poäng kvar att spela om och långt ifrån över, men jag kommer ändå inte väg från tanken att ett visst Manchester United ändå kommer ta det i slutändan. Äsch, jag försöker igen. Nio matcher, tjugosju poäng, långt ifrån över. Mm, det kan gå.

Laget, tränarna och spelarna med en viss Robin van Persie gör dock helt rätt i att tro att det är möjligt med både hjärna, hjärta, fötter, tår, mage, hår och allting annat. Det är deras jobb att ta hem det och trots att många av oss är smygpessimister är chansen fortsatt stor att åstadkomma någonting, precis som van Persie säger till Goal.com:

It's a real blow that we threw away three trophies within the space of only three weeks. However, we still have another big objective and that's winning the Premier League title. We're five points behind Manchester United, but have a game in hand, so we can narrow the gap to two points. It's actually an advantage that we're no longer active in other competitions, so we won't get distracted.

We still have everything in our own hands and will do our utmost to win the league title, even though we have been dealt a few big blows in recent weeks. Birmingham beat us in the (Carling Cup) final, but then lost the following four league games. The Premier League has been absolutely crazy this year. I hope that we learned something from the lost final, but you never know whether you actually did.

Med all ärlighet är det nog ingen av oss som misstycker när han säger att det här årets upplaga av Premier League kanske har varit den konstigaste hittills sedan den nya ligan introducerades 1992. Det har varit enormt konstiga transferaffärer, enormt konstiga rykten, enormt konstiga resultat, enormt konstiga formkurvor, enormt konstiga lag, enormt konstiga mål, enormt konstiga incidenter och enormt konstiga matcher. Det, om något, får mig faktiskt att tro med både kropp och själ att vi har en stor chans att vinna ligan.

Många supportrar har redan reagerat som om säsongen är över - till viss mån även jag - men det återstår ju trots allt nio matcher. Och vem vet egentligen vad som händer i den här galna upplagan av Premier League? Det skulle därför helt ärligt inte förvåna mig om Chelsea gör en Arsenal 1997/1998 och vinner varenda match som är kvar och tar hem ligan. Det är ett minst sagt ett otroligt scenario, men seriöst, vad har vi inte upplevt den här säsongen som inte går under den teckningen?

Vem trodde att Cheick Tiote gjort 4-4 på volley för att fullborda en galen upphämtning? Eller att han veckan senare skulle skriva på ett sjuårskontrakt(!). Foto: Bildbyrån.

Ni som håller koll i svängarna har märkt att Arsenal börjat hålla i Away Screenings på Emirates. De visar alltså en match på storbildsskärm på Club Level och en biljett dit kostar £8. De visar inte alla matcher, men vissa bortamatcher. Det smått ironiska är dock att varenda gång de hållt i en Away Screening har det på ett eller annat sätt gått åt helvete. Newcastle, Barcelona och West Bromwich är bara tre exempel.

Hur som helst fanns Wojciech Szczesny på plats senast för att även hålla i en Q&A. Hur mycket jag än älskar honom på grund av hans supporteranda som spelare (jag förklarar det längre ner) börjar jag allvarligt tycka att han tar sig för mycket vatten över huvudet. Här är några svar han gav på frågorna som ställdes i lördags:

Q: Who is more confident? You or Nicklas Bendtner?
A: I am confident, he is arrogant.

Q: Has Jens Lehmann changed since he was last at Arsenal?
A: I was very young the first time he was at the club but he is still a nutcase!

Q: Which centre-backs do you prefer to play with?
A: Steve Bould and maybe Tony Adams!

Lägg där till allt kaxigt snack på Twitter (som jag visserligen älskar, men som jag mer och mer börjar irritera mig på) och ni förstår snart att polacken d.y. är lite för våghalsig. Saken är att jag ofta blir förälskad i spelare som nästan älskar klubben lika mycket som oss supportrar (t.ex. RvP & Wilshere) och trots att Szczesny också verkar göra det känner jag att det blivit för mycket på sistone.

Jag är en av de som ständigt förespråkar att spelare skall få säga exakt vad de vill (de är ju så formella under intervjuer), men även där finns det en gräns. Jag skrattar inte till när han säger att han själv har självförtroende jämfört med Bendtner som är "arrogant". Då känner jag bara oro.

I mina ögon får han gärna börja ta och lugna ner sig lite. Han är en fantastisk talang och har många år framför sig i klubben, men jag vet inte hur glad jag blir av tanken av att vi i framtiden kan ha en spelare som snackar skit om både motståndarespelare och lagkamrater. Nåja, han vågar i alla fall säga vad han tycker, så jag skall kanske inte kritisera honom för mycket trots allt?

Szczesny - en man med en stor mun. Foto: Bildbyrån.

Någonting som däremot gör mig förbannad är motståndarspelare som alltid har en förmåga att snacka skit om Arsenal, trots att de varit en hårsmån från att förlora. Senast var det Newcastles Enrique - eller vad han än heter - som sade att Arsenal utan Nasri är som Barcelona utan Messi efter att Arsenal tappat 4-0 till 4-4. Vad har egentligen det med upphämtningen att göra? Nasri är väl ändå ingen försvarare? Nu är det hur som helst Mulumbu från WBA som skall ge oss en känga, trots att det var ett en boll i huvudet från att tappa 2-0 till 2-3.

Twitter och sociala medier i allmänhet är fantastiskt på grund av flera anledningar, men mest på grund av att vi faktiskt får oss en insider-blick i Arsenal, så som bilder på en sovande Jack Wilshere och en Theo Walcott på morfin. Underbart, om ni frågar mig.

Lite smånyheter har vi naturligtvis att bjuda på! Samir Nasri skall försöka värva sin kompis Mehdi Benatia till Arsenal, Gael Clichy verkar vilja söka nya utmaningar och Manchester United gör ännu en ekonomiskt stor förlust.

Sist men inte minst skall vi även avge ett stort grattis till Laurent Koscielny som inom några minuter, timmar eller dagar (oklart vilket) blir pappa för första gången. Det kanske får Gunnersaurus på bättre humör.

Detta var dock allt för idag! Imorgon är det onsdag och vi hörs precis som vanligt här på Arsenal.se. Ha det!

Good afternoon, som vi säger här i Storbritannien. Klockan har nyss hunnit passera treslaget och jag har druckit min dagliga té. Det är måndag, det är tomt och det känns något förfallet att prata om Arsenal en dag som denna. Jag, Joakim, Nedim och Pettersson fick hur som helst ut bra många åsikter om läget i klubben i gårdagens ljudblogg. Lyssna om ni inte gjort det än!

Arsenal Sweden pressar ut nyheter och nyhetsflödet har trots Arsenals formsvacka tagit till sig enormt. Senaste nyheten är de nya supprterintervjuerna där Semir Hadzibulic är den senaste att bli intervjuad. Dessutom håller sig bloggarna väldigt uppdaterade. Och sedan pågår det aktivt jobb med både föreningen, den kommande tioårsfesten, hemsidan och mycket annat! Nog om det!

Arsène Wenger fortsätter att vara kritiserad, men försöker hela tiden hitta positiva saker att ta med sig. Det här är det senaste vår tränare har att säga om läget:

The team has character. If you are 2-0 down with 20 minutes to go and you have no character then you don’t come back on a pitch like that. That is for sure. The team has solidarity, unity and a desire to do well. I don’t question that at all.

Of course we were a bit nervous at the start of the game. We had four targets and now we have only one, so the pressure increases on that one. But the players are highly focused to do it and it was important not to lose on Saturday.

You can not go out of the Champions League like we did and have no doubt. For a few days the players were disappointed but you could see in the last two days that the players were highly focused again. This team wants to do well and I am so desperate to help them to get what they deserve. From the first day of the season, their attitude has been absolutely spot on. That’s why they deserve to be rewarded and I am confident they will.

För att vara ärlig är jag nog inte den ende som är trött på allt snack om att vi har styrkan, mentaliteten och viljan att vinna. Det är ett snack som pågått i flera år, men det slutar alltid likadant. Nu är säsongen inte över, men mycket talar för att det slutar exakt likadant som det gjort föregående år. Wenger kallade ju sitt lag för "ett lag gjort av stål" här om dagen och det är sådana uttalanden som får mig att göra en så kallad facepalm.

Medan spelarna skall ha all möjlig cred för comebacken mot West Bromwich Albion skall de ha all möjlig kritik för vad de åstadkom innan Arshavin bestämde sig för att ta saken i egna händer. Alla lag åker på matcher som sådana i lördags, men det känns som om allt detta är en mardröm i repris. Arsenal har ju sedan 2005 gjort sig kända för att vara ett lag som alltid faller på mållinjen, oavsett om det gäller en Champions League-final, slutspurt i ligan eller en Carling Cup-final där man har 1-1 fram till sista minuten. Vi faller alltid på mållinjen, oavsett hur matchbilden, startelvan eller bänken ser ut.

WBA ordnade till en mindre skräll. En inte så oväntad syn. Foto: Bildbyrån.

Just nu är vi på väg att göra exakt samma misstag som vi gjort tidigare och säsongen 2007/2008 kommer jag att tänka på direkt när jag skriver detta. Vi ledde ligan med flera poäng vid slutet av vintern, men kom att bli omkörda av både Manchester United och Chelsea vilket till slut resulterade i att vi slutade trea, fyra poäng bakom ligavinnarna och två poäng bakom Chelsea. Det skulle således inte förvåna mig om någonting liknande hände i år.

Harry Redknapp menar att ett "torftigt" Manchester United får Premier League-bucklan serverade på ett silverfat:

Really we are handing the title to Manchester United this year. This is as poor as Manchester United have played in years, but they keep stumbling along and nicking results when they should have got done. Chelsea have blown up, Arsenal too - it is there for somebody this year to win the championship.

Ni vet redan vad jag tycker om Mr. Twitch, men tyvärr kan man ingenting annat göra än att erkänna att det han säger är 100 % korrekt. Arsène Wenger är dock som vanligt en man som helst fokuserar på det positiva och han kontrar således med följande:

Would anybody have predicted that we are where we are, in front of Chelsea and Man City and fighting for the championship? Nobody. Nobody in England believed we could even fight for the top four. The fact we are in the position we are in, I think, deserves a lot of credit. We should be proud of what we did until now. So let people talk and let us do the job. We still have [the steel and mental strength]. I don’t question that.I question myself ­always, but don’t worry about that if that is your worry. You ask about my commitment? When I sign a contract I respect it. [If] you look at what we did this season, it deserves a lot of credit.

Det är naturligtvis samma visa varenda säsong, men man måste ändå medge att man tycker det är lite synd att Wenger skall behöva prata om att vi förtjänar cred för någonting vi inte förtjänar nämnvärt cred för.

Arsenal är nederlagstippade säsong in och säsong ut (kom ihåg att Glenn Hysén tippade Tottenham som etta & Arsenal som sjua!), men ändå ser man till att hamna top4 säsong in och säsong ut. Naturligtvis är det bra och under de föregående säsongerna kan man till och med tycka att det är ett bra resultat sett till vad för förutsättningar som rådit.

Nu är det ju dock så här att klubben heter Arsenal. Vi heter inte IK Frej. Vi heter inte Huddersfield. Vi heter inte Blackpool. Vi heter Arsenal. Och Arsenal är ett lag som skall vinna titlar, oavsett vad andra tänker och tycker. Att på sex år inte ha vunnit en enda titel - inte ens Carling Cup - resulterar i ett stort underbetyg på alla tränare, spelare och styrelsenissar.

Hur bra och underhållande det än är att vara med i utslagningsfasen av Champions League år in och år ut, vinna Fair Play-ligan flera gånger om och hamna långt upp i tabellen varenda säsong är det nu dags för Arsenal att ta det sista avgörande steget. Det är nästan tragikomiskt att veta hur säsongen kommer att sluta innan den ens börjat. Vi åker upp och ner under hösten, gör bra ifrån oss under vintern och faller sedan som ett fritt fall under våren. Det är helt enkelt dags för Arsenal att börja vinna igen, någonting vi alla bör vara överens om. Det är dock enklare sagt än gjort.

Alla som skriver det jag skrev här ovan blir ofta kallade för gloryhunters, men sanningen är att vi alla i viss mån är gloryhunters. Vad är det annars vi strävar efter? Fortsatta fjärde- och tredjeplatser i ligan? Flera uttåg mot Barcelona i Champions League? Alla lag - till och med IK Frej - vill vinna titlar. Det är naturligtvis svårare för vissa lag än andra, men det är att nå så bra resultat som möjligt som exakt alla fotbollslag har som mål. Arsène Wenger sitter inte hemma i sin villa under sommaren och satsar på en fjärdeplats i ligan. Han vill vinna. Han vill segra. Han vill göra Arsenal till det Arsenal är till för.

Bilder vi vill se. Foto: Bildbyrån.

Sedan är det en betydande skillnad på gloryhunters och gloryhunters. Det finns alltså personer som med flit börjar hålla på ett lag som är framgångsrikt (läs: en majoritet av Barcelona-supportrarna). Något sådant förekommer ofta när ett lag är framgångsrikt, men det finns vissa lag som drar till sig fler sådana än andra (läs: Barcelona & Manchester United). Det gör mig även glad att hålla på ett lag som Arsenal där en stor majoritet av supportrarna är äkta supportrar.

Och innan jag får skit kastad emot mig i kommentarspåret vill jag nämna att jag älskar Arsenal exakt lika mycket oavsett vad som händer. Vi skulle kunna spela i League Two och jag skulle ändå sitta här och skriva ett blogginlägg varje dag. Jag har stor respekt för hur klubben drivs och jag tror fortfarande att framtiden är extremt ljus med flera lovande talanger, många kontraktsförlängningar och titlar på väg att rulla hem till norra London igen. Vi måste helt enkelt vara tålamodiga. Vi kommer stå där uppe på toppen igen, men det kommer att ta sin tid. Kom dock ihåg att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Innan vi lämnar titelsnacket vill jag länka till Arsenalist som gjort en lista över matcher där vi tappat poäng vi inte borde ha tappat. Sedan måste jag bara tillägga att jag tycker det är smått löjligt att den officiella hemsidan alltid tar med de tweets som är optimistiska och positiva. Det finns de som innehåller kritik, men det handlar om ytterst mild sådan. Jag har förståelse för varför man väljer att inte ha med allt för kritiska röster, men det måste få till en någorlunda bra blandning mellan optimism och pessimism då det just nu ser ut som om alla tror att vi kommer vinna Premier League enbart för att vi tog igen 2-0 till 2-2 mot WBA.

Lite målvaktssnack skall vi naturligtvis beta av! Bob Wilson avslöjade redan i oktober månad att Wenger hade lagt ett officiellt bud på en Premier League-målvakt, men valde då att inte nämna vem det var. Det var dock enkelt att komma fram till vem det var och det handlade självklart om Liverpools Pepe Reina. Det har aldrig bekräftats från en officiell källa, men jag kan själv intyga om att så faktiskt var fallet. Igår valde dock Wilson att för första gången avslöja namnet och han sade då detta:

He went for arguably the best goalkeeper in the country at the beginning of the season. He went for in the close season Pepe Reina. It didn't become known. He [Arsene Wenger] doesn't do it that way. He offered a huge amount of money, so he tried like mad to do that [deal].

Det här uttalandet är hyperintressant på flera sätt och vis, vilket jag skulle tacka Bob Wilson för om jag kunde. Det visar att 1) Wenger var desperat över en målvakt i somras, 2) att han inte snålade med pengarna (hur mycket nu "huge amount" of money kan tänkas vara) och att 3) pengar aldrig varit något problem.

Nu undrar ni naturligtvis varför han inte höjde sitt bud om pengar inte var några problem, men den frågan är enkel att besvara vid det här laget. Vi alla har följt Arsenal länge och om det är en sak vi lärt oss om Wenger är det att han aldrig lägger mer pengar för en spelare som han själv inte värderar till det rådande priset.

För tre somrar sedan hade vi chansen att köpa Xabi Alonso som just då kostade £16 miljoner. Wenger lade ett bud på £14 miljoner, men Liverpool kontrade då med prislappen £16 miljoner. £2 miljoner är enligt många ingenting, men Wenger ansåg inte att Alonso var värd mer än £14m och avslutade affären där och då. När vi i sommar värvade Laurent Koscielny för £10 miljoner öppnade Wenger med ett bud på cirka £6,5 miljoner. Lorient trissade dock upp priset gång på gång, men vi det här fallet ansåg Wenger att Koscielny var värd pengarna och gick således med på att betala så mycket som £10 miljoner för en orutinerad mittback. Om han inte ansett att Koscielny var värd mer än £6,5 miljoner hade han likt Alonso-fallet avslutat affären där och då.

Laurent Koscielny - värd sin prislapp(?). Foto: Bildbyrån.

Det är i all mening mycket intressant och indikationerna som kommit från många håll under de två senaste åren är att Wenger haft pengar att använda, men att han självmant valt att inte göra det. Således handlar det inte om några ekonomiska restriktioner som det handlade om det sägs ha handlat om de tre första åren efter arenabygget.

Efter Manuel Almunias katastrofartade tabbe vill många nu se Jens Lehmann återvända in i målet. The Daily Mail har dock idag publicerat en intressant artikel om att Lehmann inte är fit nog att återvända till spel (just nu)! Läs!

Innan ni ska få er dagliga dos av transferrykten har ni här en intressant historia om Jack Wilshere som tydligen skalll ha spottat på en taxiförare som hållt på Tottenham:

I had no idea who he was. He pointed to my cab and said, 'You’re f***ing taking us'. When I told him he was too drunk he got even more aggressive. He was looking at my Spurs hat and there was real hate in his eyes. Fortunately his friends pulled him away before it got really violent. Wilshere’s behaviour is the worst I’ve ever seen in my 38 years as a cabbie. No one deserves to be spat at because of the team they support.

Om det inte varit för att både hans familj och Arsenal gått ut med ett officiellt uttalande om händelsen hade jag trott att det var någon uttråkad Sp*rs-supporter som kokade ihop en stor lögn. Nu verkar det dock inte vara så. Wilshere skall naturligtvis ha all kritik för att han betedde sig ohyggligt, men ni får lyncha mig hur mycket ni vill när jag säger att en stor del av mitt Arsenal-hjärta älskar honom ännu mer.

Super Jack har hamnat i trubbel igen. Foto: Bildbyrån.

Smånyheter och transferrykten! Min nya favoritsida/favoritblogg Arsenal Report har ännu en gång skrivit en bra artikel om Arsenals sex titellösa år. Aaron Ramsey tror att Wales kan slå England i det kommande EM-kvalet. Sedan får vi även säga grattis till Kyle Bartley som igår vann den skotska cupen efter att Glasgow Rangers vunnit med 2-1 mot Celtic.

Manchester United sägs ha försprånget i förhandlingarna om Southamptons Alex Oxlade-Chamberlain samtidigt som Arsenal kopplas samman med namn som Edinson Cavani och Yohan Cabaye.

Detta var dock allt för idag! Kom ihåg att skicka in tips på videoklipp till ett kommande videoinlägg på kristonel.elwe@arsenal.se! Annars var det här allt för mig. Ha en trevlig start på veckan. Hörs imorr'n!