Lär dig en Arsenal-ramsa | Del 2!
För nästan exakt ett år sedan skrev jag det som skulle komma att bli förra årets mest lästa
blogginlägg. Inlägget bar titeln "Lär dig en Arsenal-ramsa" (-< klicka på den rödmarkerade
texten för att komma till inlägget) och lärde ut gamla som nya Arsenal-ramsor åt de som kanske inte haft eller har den
bästa kollen på läktarkulturen.
Eftersom det kontinuerligt skapas nya ramsor tänkte jag ikväll ta mig tiden att göra en fortsättning på
förra årets inlägg. Inte bara tänkte jag ha med nya ramsor (främst de som skapats den här säsongen), utan även ramsor jag
inte hade med i första inlägget. Innan jag börjar vill jag dock understryka att de som inte har läst det första
inlägget borde göra det innan man ger sig an del två!
Många av de mest kända ramsorna är redan nedskrivna, betygsatta och länkade till i det första inlägget,
så ta en rejäl titt där innan ni anger någon ramsa jag må ha glömt i dagens inlägg. Dessutom finns det alldeles för många
ramsor och jag hinner knappast med att skriva ner exakt varenda en. Däremot har jag valt ut många av de ramsor jag dels
glömde i det förra inlägget samt många nya ramsor som först kommit till under den här säsongen.
Kom ihåg! Läs första inlägget (om ni inte orkar läsa hela är det ett måste att åtminstone läsa
introduktionen!), läs det här inlägget och kommentera sedan mer än gärna! Häng med!
______________________________________________________________________________
Väldigt vanliga ramsor
Titel:
Come on Arsenal
Lyrik:
Come on Arsenal!
Come on Arsenal!
Come on Arsenal!
Kommentar:
En ramsa som vanligtvis sjungs när laget behöver en push i ryggen. När man jagar ett mål är det väldigt vanligt att man
hör publiken skandera "Come on Arsenal".
Video:
Betyg:
2/5
***
Titel:
You've only come to see the Arsenal
Lyrik:
You've only come to see the Arsenal,
come to see the Arsenal,
you've only come to see the Arsenal,
come to see the Arsenal (repetera x2/x3).
Kommentar:
Klassisk ramsa som sjungs åt motståndarsupportrar när Arsenal leder eller spelar bra.
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
Stand up for the Arsenal
Lyrik:
Stand up for the Arsenal,
Stand up for the Arsenal,
Stand up for the Arsenal,
Stand up for the Arsenal...
(repetera)
Kommentar:
Vanlig ramsa som ofta sjungs både på hemma- och bortamatcher. Mestadelen av publiken ställer sig oftast upp, precis som
ramsan vill att man skall göra. Kan även läggas till att man ofta byter "stand up" mot "sit down" och "jump up".
Video:
Betyg:
2/5
***
Titel:
Stand up if you hate Tottenham
Lyrik:
Stand up if you hate Tottenham,
Stand up if you hate Tottenham,
Stand up if you hate Tottenham,
Stand up
if you hate Tottenham.
Kommentar:
Ställ dig upp om du hatar Tottenham. Enklare än så kan det inte bli.
Video:
Betyg:
2,5/5
***
Titel:
Arsenal.
Lyrik:
Arsenal, Arsenal, Arsenal,
Arsenal, Arsenal, Arsenal,
Arsenal, Arsenal, Arsenal,
Arsenal,
Aaaaarsenal.
Kommentar:
Simplare än så här kan det väl knappast bli? Bra ramsa att tagga till inför match.
Video:
Klick.
Betyg:
3/5
**
Titel:
Red Army
Lyrik:
Red Army,
Red Army,
Red Army,
Red Army (repetera hur mycket man vill).
Kommentar:
Simpel ramsa som sjungs överallt.
Video:
Betyg:
2/5
**
Titel:
There's only one team in London
Lyrik:
There's only one team in London,
one team in London,
There's only one team in London,
one team in London! (repetera x2/x3).
Kommentar:
Sjungs nästan i alla London-derbyn så länge man inte ligger under eller nyss förlorat!
Video:
Betyg:
4/5
***
Spelarramsor
Titel:
He scores when he wants
Lyrik:
He scores when he wants,
he scores when he wants,
Robin van Persie,
he scores when he wants (repetera).
Kommentar:
Nyligen skapad ramsa under bortamatchen mot Wigan. Otroligt tryck i den när alla sjunger med.
Video:
Betyg:
4/5
***
Titel:
Na na na na Yossi Benayoun.
Lyrik:
Na na na na na na na Yossi Benayoun - Benayoun - Yooosssi Benayouun!
Na na na na na na na Yossi Benayoun - Benayoun
- Yooosssi Benayouun!
Na na na na na na na Yossi Benayoun - Benayoun - Yooosssi Benayouun!
Na na na na na na
na Yossi Benayoun - Benayoun - Yooosssi Benayouun!
Kommentar:
En ramsa som slog igenom under förra året, då för Samir Nasri. Yossi Benayoun är spelaren som tagit över den numer
klassiska "Na na na"-ramsan.
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
Big Fucking German
Lyrik:
Big fucking German,
we've got a big fucking German,
big fucking german,
we've got a big fucking German (repetera x2/x3).
Kommentar:
Per Mertesacker har två härliga ramsor. Det här är ena av dem.
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
He's 6 foot 6.
Lyrik:
He's 6 foot 6 and his name's Mertesacker,
he'll fucking knock you out and he's name's Mertesacker,
he's Arsenal's number four and his name's Mertesacker,
PEER MERTESACKER - AYY (kan uttalas som E-I-E om man så vill).
Kommentar:
En rolig ramsa att sjunga till tonerna av "Las Macarenas". Finns dessvärre ingen video på den, men det är trots allt en
klassramsa!
Video:
Klick.
Betyg:
4/5
***
Titel:
Gervinho-oh-oh-oh
Lyrik:
Gervinho-oh-oh-oh,
we've got Gervinho-oh-oh-oh.
Gervinho-oh-oh-oh,
we've got Gervinho-oh-oh.
Kommentar:
Kanske inte den mest charmiga ramsan, men med tanke på att det är en lätt parodi på JLS "She Makes Me Wanna Know" går det inte att ogilla
den!
Video:
Betyg:
4/5
***
Titel:
Follow, Follow, Follow
Lyrik:
Follow, follow, follow,
Arsenal is the team to follow,
and there's nobody better than Mikel Arteta,
he's the best little spaniard we know (repetera x2/x3).
Kommentar:
Direkt stulen från Everton, men det kvittar helt och hållet. Ramsan är bra och underhållande att sjunga, trots att den
inte riktigt är sann, i alla fall om man är Arsenal-supporter!
Video:
Betyg:
3.5/5
***
Titel:
Mikel Arteta - Arsenal's Number 8!
Lyrik:
He came to us on deadline day, Mikel Mikel,
and Samir Nasri go to hell, to hell to hell,
I'll tell you know, he's fucking great,
the little spaniard is our mate,
Mikel Arteta - Arsenal's number eight,
na na na na na na na
na na na na na na na
na na na na na na na, Mikel Arteta - Arsenal's number eight!
Kommentar:
Vanligtvis är den här lyriken ämnad åt klubbarnas "Nummer 9", men i Mikel Artetas fall har Arsenal-supportrarna gjort
ett litet undantag. Ramsan är av hög klass och rolig att sjunga vid varje tillfälle!
Video:
-
Betyg:
4/5
***
Titel:
Park Chu-Young - Arsenal's No. 9!
Lyrik:
He came to us when Nasri left, Chu Young Chu Young,
and not a lot of cash was spent, Chu Young Chu Young,
he'll take the ball and he will score and then he'll eat your labrador,
Park Chu-Young - Arsenals number nine,
na na na na na na na
na na na na na na na
na na na na na na na na - Park Chu-Young - Arsenal's number nine!
Kommentar:
Till samma lyrik sjungs den här ramsan om Park Chu-Young. Tyvärr är den långt ifrån lika bra. Lyriken är usel och tråkig
samt att spelaren knappast utmärkt sig. Sjöngs mycket i början av säsongen, men inte ett dugg längre!
Video:
Klick.
Betyg:
2/5
***
Titel:
The new Ian Wright
Lyrik:
I was down the pub, the other night,
my mate said to me I've seen the new Ian Wright,
I said to him, who could that be,
he goes by the name of Thierry Henry!
Thierry Henry - TI
Thierry Henry - TI
Thierry Henry - TI
Thierry Henry - TI
Kommentar:
En av mina favoritramsor som i och med comebacken hörts allt mer och mer! Riktigt kul att sjunga - och höra!
Video:
Klick (endast senare delen av ramsan då första
delen sällan sjungs).
Betyg:
4/5
***
Titel:
The new Ian Wright (uncensored)
Lyrik:
Went down the Lane, the other night,
to tell the scum we got the new Ian Wright,
they said to me, how can that be,
I said to them, we've got Thierry Henry!
Thierry Henry - TI
Thierry Henry - TI
Thierry Henry - TI
Thierry Henry - TI
Kommentar:
Om den "normala" versionen är superb är den här ett mästerverk. 5/5 - det säger allt!
Video:
Klick (endast senare delen hörs då den första
delen sällan sjungs).
Betyg:
5/5
***
Titel:
Wojciech Szczesny built my house
Lyrik:
Wojciech Szczesny built my house, built my house, built my house
Wojciech Szczesny built my house - he is POLISH!
Fabianski fucked it up, fucked it up, fucked it up,
Fabianski fucked it up - he is POLISH!
Kommentar:
Jag har än idag ingen som helst aning om vad som menas med ramsan, men den är nog rätt så öppen för tolkning. Hur som
helst är den riktigt kul att sjunga och en av de mer innovativa ramsorna. Finns tyvärr ingen video eller ljudklipp
tillgängligt!
Video:
Finns ej.
Betyg:
4/5
***
Titel:
Szczesny, Szczesny, Szczesny
Lyrik:
Szczesny (högt - "skrik")
Szczesny (lägre - "normalt talspråk")
Szczesny (lågt - "en hög viskning")
- 1 sek paus -
Szczesny (lågt - "en hög viskning")
Szczesny (lägre - "normalt talspråk")
Szczesny (högt - "skrik")
Kommentar:
Ingen aning hur den började, men sjungs då och då, främst vid bortamatcher. Knappast en av de bästa.
Video:
Finns ej.
Betyg:
1/5
***
Titel:
Bacary Sagna!
Lyrik:
Sagna, Sagna, Bacary Sagna,
he's got dodgy hair,
but we don't care - Bacary Sagna! (repetera x2).
Kommentar:
Klart grabben skall ha en sång! Trots sitt "dodgy hair" är han en utmärkt högerback.
Video:
Finns ej.
Betyg:
3/5
**
Titel:
Du du du du - Aaron Ramsey!
Lyrik:
Du du du du du - Aaron Ramsey!
Du du du du du - Aaron Ramsey!
Du du du du du - Aaron Ramsey.
Kommentar:
Till Depeche Modes klassiska hit "I Just Can't Get Enough" sjungs nu Ramseys namn av Arsenal-supportrarna.
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
Walla Walla Frimpong
Lyrik:
Oo ee oo ah ah,
ting tang walla walla Frimpong.
Oo ee oo ah ah,
bing bang walla walla Frimpong (repetera x2).
Kommentar:
Frimpong har gjort sig till något av en kultlegend bland Arsenal-supportrarna och hyllas med denna sång.
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
We've got AOC
Lyrik:
Chim chim-in-ey, chim chim-in-ey,
chim chim cher-ee, who needs a Nasri we've got AOC.
Chim chim-in-ey, chim chim-in-ey,
chim chim cher-ee, who needs a Nasri we've got AOC.
Kommentar:
Udda, sällsynt, men rolig! Håller just nu på att ta sig, men lär ta tid då den är klurig att sjunga!
Video:
Finns ej.
Betyg:
3,5/5
***
Titel:
Arsène - give us a wave
Lyrik:
Arsène, give us a wave,
Arsène, Arsène, give us a wave (repetera tills Arsène vinkar)!
Kommentar:
Sjungs när man vill ha en hälsning från Arsène!
Video:
Finns ej.
Betyg:
2/5
***
Titel:
Ian Wright Wright Wright
Lyrik:
Ian Wright Wright Wright,
Ian Wright Wright Wright,
Ian Wright Wright Wright...
Kommentar:
Ian Wright har fortfarande en ramsa!
Video:
Finns ej.
Betyg:
2/5
***
Titel:
Oh ah - Ray Parlour
Lyrik:
Oh ah - Ray Parlour
Oh ah - Ray Parlour
Oh ah - Ray Parlour...
Kommentar:
Ray Parlour har fortfarande en ramsa!
Video:
Finns ej.
Betyg:
3/5
***
Passionerade ramsor
Ramsor som nästan aldrig hörs på Emirates, utan endast sjungs på pubar och bortamatcher.
Titel:
Champions League - you're 'avin a laugh
Lyrik:
Champions League,
you're having a laugh!
Champions League,
you're having a laugh (repetera x3).
Kommentar:
Grymt vanlig att sjunga mot motståndare som antingen inte spelar i Champions League eller som åkt ur Champions League
(United, City och Tottenham är perfekta exempel).
Video:
Betyg:
3.5/5
***
Titel:
Thursday nights - Channel Five
Lyrik:
Thursday nights - Channel Five,
Thursday Nights - Channel Five,
Thursday Night - Channel Five,
Thursday Nights - Channel Five... (repetera).
Kommentar:
Europa League-matcher visas på engelska Channel Five, vilket är förudmjukande om man på något sätt hamnat i Europa
League. Klassiker!
Video:
Betyg:
4/5
***
Titel:
You are my Arsenal
Lyrik:
You are my Arsenal,
my only Arsenal,
you make me happy, when skies are grey,
you'll never notice, how much I love you,
so please don't take my Arsenal away...
NA NA NA NA NA - HEY
NA NA NA NA NA - HEY
NA NA NA NA NA.
NA NA NA NA NA,
so please don't take my Arsenal away.
Kommentar:
En av mina favoritramsor som oftast sjungs i motgång, men även i medgång. Är inte speciell, men väldigt älskvärd.
Video:
Betyg:
4/5
***
Titel:
So Paddy got up!
Lyrik:
Bejesus said Paddy, I sang it so well,
I think I'll get up and I'll sing it again,
So Paddy got up and he sang it again,
over and over and over again (repetera x3).
Kommentar:
Ännu en ramsa som skapades av Arsenal redan på femtiotalet. Historien bakom ramsan är lång (alldeles för lång för att dra den här), men det kan sägas så mycket att "Paddy" var en irländare som brukade se Arsenals matcher på Clock end. Underbar ramsa. Sjungs för sällan.
Video:
Betyg:
5/5
***
Titel:
We won the league at Shite Hart Lane
Lyrik:
We won the league, (alla hukar sig ner/går ner på knä och gör "vågor" med handflatorna pekandes mot golvet - ALTERNATIV:
om alla står upp kan man sträcka händerna i luften)
at Shite Hart Lane,
we won the league at Shite Hart Lane,
we won the league at the shithole,
we won the league at Shite Hart Lane (repetera en gång med lika lågljudd röst)
- (efter att ha repeterat övre delen en gång följer detta) -
We won the league (ena "sidan") - we won the league (andra "sidan"),
at Shite Hart Lane - at Shite Hart Lane,
we won the league at Shite Hart Lane, we won the league at the shithole,
we won the league at Shite Hart Lane.
- (Alternativ fortsättning) -
We won the league - we won the league,
in Manchester - in Manchester
we won the league in Manchester,
we won the league at Old Trafford,
we won the league in Manchester.
We won the league - we won the league
at Merseyside - at Merseyside
we won the league at the Merseyside,
we won the league at the Mersey,
we won the league at Merseyside!
Kommentar:
Underhållande ramsa som går hem hos alla. Kan verka svår om man aldrig sjungit den innan, men är värd varenda
kraftansträngning! Sjungs i princip på alla bortamatcher. 5/5!
Video:
Betyg:
5/5
***
Titel:
Same old Arsenal - taking the piss
Lyrik:
Same old Arsenal - taking the piss,
Same old Arsenal - taking the piss,
Same old Arsenal - taking the piss
Kommentar:
När Arsenal får med sig tveksamma domslut på bortaplan brukar hemmasupportrarna alltid sjunga "Same old Arsenal -always
cheating" varpå bortasupporten svarar med "Same old Arsenal - taking the piss" ELLER "Same old Arsenal -
always winning". Kul replik!
Video:
Betyg:
3,5/5
***
Titel:
He's got a twitch
Lyrik:
He's got a twitch,
he's got a twitch,
Harry Redknapp, he's got a twitch,
how he got it, we don't know,
how he got it, we don't care,
all we know is he is got a twitch (repetera x2)!
Kommentar:
Harry Redknapp - he's got a twitch!
Video:
Betyg:
3.5/5
***
Titel:
Olé Olé Olé (Tottenham version).
Lyrik:
Olé Olé Olé Olé,
Olé Olé Olé Olé,
Tottenham, Tottenham - have you ever won the Premier League? HAVE YOU FUCK/SHITE!
Kommentar:
Så nära man kan komma en femma, utan att vara en femma. Nyskapad ramsa som förnedrar de vitklädda grottmänniskorna från
andra sidan av norra London.
Video:
Betyg:
4,5/5
***
Titel:
Olé Olé Olé (Chelsea version).
Lyrik:
Olé Olé Olé Olé,
Olé Olé Olé Olé,
Chelsea, Chelsea - money can't buy you history (repetera x2)!
Kommentar:
Även den här nyskapad. Några veckor efter att Tottenham-versionen skapades skapade man även denna version. Minst lika
underhållande!
Video:
Betyg:
4.5/5
***
Titel:
Fuck 'em all
Lyrik:
Fuck 'em all,
fuck 'em all,
United, West Ham, Liverpool,
cause we are the Arsenal, we are the best,
we are the Arsenal., so fuck all the rest!
Kommentar:
Sjungs sällan, men när den görs det är den rätt skön!
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
We paid for your hats
Lyrik:
We paid for your hats,
we paid for your haaats,
what a waste in council tax,
we paid for your hats.
Kommentar:
Sjungs mot polismännen som oftast finns i tvåsiffriga eller tresiffriga antal, mest på bortamatcher.
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
Let's go fucking mental
Lyrik:
Let's go fucking mental,
let's go fucking mental - na na na na na na na.
Let's go fucking mental,
let's go fucking mental - na na na na na na na.
Kommentar:
Sjungs när man vinner matcher i sista minuten, när man vinner över stora lag eller helt enkelt när tillfälle
ges. Det är inte en ramsa att börja sjunga på när man leder med 1-0 i tionde minuten, men däremot om man vinner med 4-1 mot
sina ärkerivaler (se video nedan!).
Video:
Betyg:
5/5
***
Titel:
We pay your benefits
Lyrik:
We pay your benefits,
we pay your benefits,
we pay your benefits,
we pay your benefits....
Kommentar:
Självförklarande.
Video:
Betyg:
3/5
**
Titel:
She wore a yellow ribbon
Lyrik:
She wore, she wore, she wore a yellow ribbon in the merry month of May,
and when I asked, oh why she wore that ribbon,
she said it's for the Arsenal and we're going to Wembley,
Wembley, Wembley, we're the famous Arsenal and we're going to Wembley.
Wembley, Wembley, we're the famous Arsenal and we're going to Wembley.
Kommentar:
I en tid då alla ramsor kopieras rakt av av alla lag (i princip alla lag stjäl ramsor från varandra) är det uppfriskande med en ramsa som alltid tillhört Arsenal. Underbar är den också.
Video:
Betyg:
5/5
***
Titel:
You're shit and you know you are!
Lyrik:
You're shit and you know you are!
You're shit and you know you are!
You're shit and you know you are!
You're shit and you know you are!
Kommentar:
Sjungs oftast i bortamatcher mot bottenlag, t.ex. mot Blackburn och Wigan.
Video:
Betyg:
2/5
***
Titel:
61' never again (71' - 2004)
Lyrik:
61' - never again
61' - never again
61' - never again
61' - never again
- 1 sek paus -
71' - 2004
71' - 2004
71' - 2004
71' - 2004
Kommentar:
Senast Tottenham vann ligatiteln (1961). Arsenal har vunnit ligan två gånger på White Hart Lane (71 och 2004).
Video:
Betyg:
4/5
**
Titel:
Is there a fire drill?
Lyrik:
Is there a fire drill?
Is there a fire drill?
Is there a fire drill?
Is there a fire drill?
Kommentar:
Sjungs med en stor sarkastisk underton när hemmasupportrarna börjar gå hemåt innan matchen ens har slutat!
Video:
Betyg:
3/5
**
Titel:
Who are ya?
Lyrik:
Who are ya?
Who are ya?
Who are ya?
Who are ya?
Kommentar:
Sjungs mot bortasupportrarna om man spelar hemma (eller hemmasupportrarna om man spelar borta) när man kvitterat eller framför allt sätter ledningsmålet.
Video:
Betyg:
4/5
**
Titel:
It's so quiet at the Bridge/Lane
Lyrik:
It's so quiet,
it's so quiet,
it's so quiet at the Bridge/Lane!
Kommentar:
Sjungs på Stamford Bridge och/eller White Hart Lane där hemmasupportrarna väldigt ofta brukar vara tystlåtna av sig.
Video:
Betyg:
3/5
**
Titel:
We're not going home
Lyrik:
We're not going home,
we're not going home,
we're not going, we're not going, we're not going home (repetera x2).
Kommentar:
Sjungs främst vid förlösande/sköna/fantastiska vinster på europeiska bortamatcher, men kan även höras när man vunnit mot rivaler i England.
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
We wanna go home
Lyrik:
We wanna go home, we wanna go home,
you live in a shithole, we wanna go home (repetera x2/x3).
Kommentar:
Sjungs antingen i städer som inte är så fina (främst vid europeiska bortamatcher i Östeuropa) eller i stadsdelar som man helst inte befinner sig i (White Hart Lane). Sjungs även i engelska städer som t.ex. Blackburn och Bolton, som mer eller mindre är "shitholes".
Video:
Klick.
Betyg:
3/5
***
Titel:
Sammy you're a cunt
Lyrik:
Na na na na na na na - Sammy you're a cunt - you're a cunt - Sammy you're a cunt.
Na na na na na na na - Sammy you're a cunt - you're a cunt - Sammy you're a cunt.
Na na na na na na na - Sammy you're a cunt - you're a cunt - Sammy you're a cunt.
Kommentar:
En gång älskad i Arsenal. Nu förrädare. Passande ramsa. Se video nedan (fr.o.m. 00:25).
Video:
Betyg:
4/5
***
Titel:
We forgot that you were here
Lyrik:
We forgot,
we forgot,
we forgot that you were here,
we forgot that you were here (repetera x2).
Kommentar:
Sjungs när hemmasupportrarna (om Arsenal spelar borta) gör väsen av sig efter att ha varit knäpptysta ett längre tag.
Video:
Betyg:
2/5
***
Titel:
We're the North Bank / Clock End
Lyrik:
(Ena "sidan" av fansen):
We're the North Bank,
we're the North Bank
we're the North Bank Highbury!
(Andra "sidan" av fansen):
We're the Clock End
we're the Clock End
we're the Clock End Highbury.
(Repetera hur många gånger man än vill).
Kommentar:
Arenan lever inte kvar, men det gör ramsan. De som en gång brukade sitta på North Bank (eller gör det på Emirates) sjunger med när ena "sidan" sjunger "We're the North Bank" och vice versa.
Video:
Betyg:
4/5
***
Titel:
We're on our way
Lyrik:
We're on our way,
we're on our way,
we're going to Munich,
we're on our way,
how we get there we don't know,
how we get there we don't care,
all we know is we are on our way.
Kommentar:
En ramsa som sjungs av alla lag som är med i någon cup. Om man spelar en match i Carling Cup eller FA-cupen sjunger man att man är på väg till Wembley. Om man spelar i Champions League sjunger man att man är på väg till staden där finalen spelas (den här säsongen är den i München). Om man spelar i Europa League... ja, ni fattar.
Video:
Betyg:
4/5
**
Titel:
Lasagna
Lyrik:
Lasagna - oooh oooh,
lasagna - oooh oooh,
We laughed ourselves to bits,
when Tottenham took the shit!
Kommentar:
Bakgrundshistorien bör ni alla känna till och den här ramsan var nog en av de allra populäraste under andra halvåret 2006. Sjungs - och skrattas åt - än idag. Ett måste att se videon här nedan!
Video:
Betyg:
3,5/5
**
Titel:
One-nil/Two-nil/Three-nil and you fucked it up
Lyrik:
One-nil and you fucked it up,
one-nil and you fucked it up,
one-nil and you fucked it up,
one-nil and you fucked it up (repetera oändligt många gånger).
Kommentar:
Sjungs när Arsenal vänt ett underläge. Om man exempelvis legat under med två mål brukar man sjungaa "Two-nil and you fucked it up". Om man legat under med tre och tagit igen sjunger man "Three-nil and you fucked it up" osv osv.
Video:
Betyg:
3/5
**
Titel:
You dirty northern bastards
Lyrik:
You dirty northern bastards!
You dirty northern bastards!
You dirty northern bastards!
You dirty northern bastards!
Kommentar:
Sjungs främst i bortamatcher mot lag som Wigan, Bolton och Blackburn.
Video:
Betyg:
2/5
***
Titel:
Good old Arsenal
Lyrik:
Good old Arsenal,
we're proud to sing that name,
and while we sing this song we'll win the game (repetera x2).
Kommentar:
En klassiker på alla möjliga sätt och vis.
Video:
Betyg:
4/5
***
Titel:
Manchester is full of shit
Lyrik:
Oh Manchester - oh Manchester,
is full of shit - is full of shit,
oh Manchester is full of shit,
is full of shit, shit and more shit,
oh Manchester is full of shit.
Kommentar:
Som Arsenal-supporter är Manchester inte en stad man gillar, vilket tydligt går fram i ramsans budskap.
Video:
Betyg:
3/5
**
Titel:
Perry Groves
Lyrik:
Number 1 is Perry Groves,
Number 2 is Perry Groves,
Number 3 is Perry Groves,
Number 4 is Perry Groves,
Number 5 is Perry Groves,
Number 6 is Perry Groves,
Number 7 is Liam Brady,
Number 8 is Perry Groves,
Number 9 is Perry Groves,
Number 10 is Perry Groves,
Number 11 is Perry Groves,
Number 12 is Perry Groves,
we all live in a Perry Groves world, a Perry Groves world, a Perry Groves world...
Kommentar:
Sjungs oftare än man tror. Är en klassiker, främst bland äldre supportrar.
Video:
Betyg:
3/5
***
Titel:
We love you Freddie
Lyrik:
We love you Freddie,
cause you've got red hair,
we love you Freddie,
cause you're everywhere,
we love you Freddie,
cause you're Arsenal through and through - AND HE HATES MAN U!
Kommentar:
Jodå, Arsenal-fansen sjunger fortfarande hans namn. Och han är fortfarande älskad i norra London.
Video:
Betyg:
4/5
***
Sist men inte minst vill jag bara avsluta med att säga att det finns miljontals och åter miljontals
Arsenal-ramsor. Det här är bara ett urval av de mest kända ramsorna som sjungs idag av Arsenal-supportrar England och
världen över.
Det finns massor av ramsor jag varit tvungen att utelämna, men om det är någon ramsa som jag missat och
som ni absolut vill ha med är det bara att säga till i kommentarspåret! Och glöm inte för guds skull att läsa den första
delen där de absolut vanligaste ramsorna hittas!
Sommarens vägskäl
Under de senaste veckorna har jag skrivit många gånger om den tuffa formsvacka vi går igenom för tillfället. Jag har skrivit om vad vi borde uträtta i transferfönstret, vad för bekymmer vi har just nu och hur Robin van Persie på egen hand kan avgöra Arsenals öde. I alla inlägg har jag på ett eller annat vis nuddat sommaren, den årstid som kommer avgöra ifall Arsenal kommer att kämpa sig tillbaka till toppen (inom de närmsta åren) eller om man helt enkelt kommer fortsätta att gräva sin egen grav.
Som vi alla vet har vårt kära Arsenal underpresterat något oerhört sedan den starka höstperioden. Man har tappat poäng mot lag man inte borde ha tappat poäng emot. Man har släppt in pinsamma mål. Man har gjort självmål. Man har varit usel vid fasta situationer. Man har varit usel defensivt. Man har haft det svårt att hitta mål... ja, jag skulle kunna fortsätta hela kvällen.
Nu har det gått så långt att Arsenal-supportrar - likt under slutet av förra säsongen - börjat bua ut sina egna spelare, tränare och medsupportrar. Man har hamnat i bråk, man har förolämpat de man egentligen skall hålla tummarna för och man har helt enkelt gått för långt. Vare sig man har rätten att bua eller ej är en diskussion jag inte tänker ta här (är själv ganska kluven i frågan), men vad jag vill understryka och få fram är att det inte kan fortsätta som det gör just nu.
Vad som pågår just nu skadar inte bara lagets poängskörd, utan klubben i sin helhet. Just nu vill vi gärna kalla oss ett topplag, men om vi utgår ifrån lagets prestationer under säsongens gång kan man påbörja en lång diskussion vare sig man är det eller ej. Och om vi fortsätter att åka ur cuper, tappa poäng och slutar femma eller sexa kommer det bara bli värre.
I tidigare blogginlägg har jag ofta valt att kritisera många olika parter för de misslyckanden vi råkat ut för. Jag vidbehåller att styrelsen är det organ som får ta på sig det största ansvaret, men tränare (rättare sagt tränarna) och spelare har en stor skuld att bära även dem. Sättet många supportrar agerat på under de senaste veckorna har knappast hjälpt till heller. Hur illa det än gått är det i sommar som vi kommer få det slutgiltiga svaren på vart vår älskade klubb är på väg.
Vad kommer det krävas om vi slutar utanför de fyra bästa och går lottlösa i cuperna vi fortfarande är kvar i? Vad för förändringar behöver ske i sommar? Varför måste de ske? Hur kommer det att gå? Det här är min personliga syn på det som behöver uträttas i sommar för att ta Arsenal tillbaka till det absoluta toppskiktet.
______________________________________________________________________________
Scenario:
Arsenal slutar femma/sexa i Premier League, åker ur i både FA-cupen och Champions League (tidigt/sent kvittar).
Åtgärder inom styrelsen:
Kräv Peter Hill-Woods avgång.
Kräv att Stan Kroenke skall bli mer aktiv.
Få in nytt blod i styrelsen.
Övertala David Dein att komma tillbaka och hjälpa till.
Åtgärder inom kontoret:
Ta fram en bättre marknadsstrateg.
Utöka ansvaret (läs: anställ någon som kan avlasta Gazidis).
Förnya sponsoravtal.
Locka nya sponsorer, både små och stora.
Åtgärder inom tränarleden:
Pensionera Pat Rice.
Ta in en ny assisterande manager.
Ta in två eller tre ex-spelare som "first team managers".
Alternativ 1: flytta upp Arsène Wenger i ledet (gör honom till en sorts general manager) medan man anställer en ny tränare med hjälp av Wenger.
Alternativ 2: Låt Wenger stanna som tränare, men utöka ansvaret och ge honom mer hjälp (ny ass. manager + ex-spelare + fler hjälptränare).
Åtgärder inom transferfönstret:
Sälj Almunia.
Sälj Arshavin.
Sälj Chamakh.
Sälj Squillaci.
Sälj Denilson.
Sälj Vela.
Ta ett beslut kring Nicklas Bendtner: 1) ge han chansen i Arsenal 2) låna ut honom igen 3) sälj honom.
Köp en yttermittfältare.
Köp en anfallare som kan avlasta van Persie (såvida man inte väljer att låta Bendtner göra det).
Köp en mittback som kan agera tredje- eller fjärdeval, men accepterar en bänkplats (likt Smalling/Jones i Man United).
Köp en kreativ mittfältare.
Krav: Minst en av värvningarna måste vara en s.k. marquee signing (oavsett hur svårt det blir).
Spelare ut: 6 (dött kött)
Spelare in : 4 (nytt blod)
Flytta upp 2 ungdomar för att jämna ut truppen.
Åtgärder inom spelarledet:
Förläng med Robin van Persie (ge vad han än vill ha i lön).
Förläng med Theo Walcott.
Förläng med Alex Song.
Förläng med Laurent Koscielny.
Låt van Persie behålla kaptensbindeln.
Låt Vermaelen behålla sin status som vice-kapten.
Taktiska åtgärder:
Bli mer öppen för ändringar av spelsystem.
Begränsa fria roller.
Fokusera en stor del kring arbetet på defensivt ansvar för yttrar.
______________________________________________________________________________
Att säga allt det här är enkelt. Att åstadkomma det är svårt, i vissa fall rent omöjligt. Ännu en gång vill jag poängtera att det här är mina personliga åsikter och ingenting ni behöver hålla med om. Även om Arsenal skulle knipa fjärdeplatsen och ta sig långt i FA-cupen eller Champions League skulle jag fortfarande kräva att se dessa förändringar.
Om vi mot all förmodan skulle vinna FA-cupen eller Champions League (väldigt orealistiskt) skulle jag lätta på kraven jag - och många andra - ställt, men som det sett ut de senaste månaderna (och åren) känns det som om det måste till något radikalt för att få oss tillbaka till det absoluta toppskiktet.
Arsène Wengers vara eller icke vara är en extremt känslig fråga (en fråga jag dessutom är väldigt kluven i) och jag tänker inte döma honom förrän säsongen är slut. Vad jag däremot kan säga är att det inte ser bra ut om det fortsätter likt det gjort under de senaste veckorna. Hans tid i klubben kan mycket väl vara slut i sommar, men det är enbart om han själv anser det. Han har alldeles för stor respekt för att bli avskedad. Däremot skulle han vara beredd att avgå om han känner att han inte ta klubben längre.
Om inte någon av dessa förändringar ske - eller bara ett fåtal - kan det mycket väl bli så att vi blivit offer för vår egen framgång. Det kan mycket väl sluta med att vi går runt i cirklar, faller ännu längre ner och till slut finner det omöjligt att ta klivet in i finrummet igen. Titta bara hur illa det gått för Liverpool som inte spelat i Champions League på två säsonger - och inte lär göra det nästa säsong heller.
Vad man heller inte får glömma bort är att det mycket väl kan komma att kvitta om vi tar in en ny tränare eller ej. I slutändan är det styrelsen som tar de viktiga besluten och om det är så att man t.ex. hållt hårt i plånboken kommer det kvitta om Arsène Wenger lämnar eller ej då en ny tränare skulle få arbeta under exakt samma restriktioner. I ett sådant läge skulle de flesta behålla Wenger alla dagar i veckan på grund av att han fortfarande är ansedd som ett stort tränarnamn i Europa och både kan locka till sig stora talanger och behålla spelare (hur ironiskt det än låter med tanke på vad som hände förra sommaren...).
Det här var dock allt för den här gången. Det här inlägget borde egentligen ha väntat tills säsongen var över, men många har velat se ett blogginlägg av den här typen, så jag passade på att skriva det just nu snarare än om ett par månader.
P.S. Kom ihåg att nästan halva säsongen är kvar! Hur illa det än gått kan vi ta oss tillbaka. Ställ er bakom laget, glöm våra bekymmer och se fram emot nästa match. Come on you Gunners! D.S.
Stora bekymmer
Vad är fel? Vad skall göras åt saken? Var finns problemen? Finns det pengar? Hur mycket pengar finns det? Varför spenderar inte Arsenal? Är allt Wengers fel? Vad har styrelsen för roll i det hela? Vad har gått snett? Vart har Arsenal tagit vägen? Hur tar vi oss ur den här krisen?
Det är frågor som alla ställt sig de senaste dagarna, ända sedan förlusten mot Swansea. Men det är frågor ingen har svar på. Inte de som har flest followers på Twitter, inte de som påstår sig ha källor inom klubben. Inte heller journalister eller andra så kallade fotbollsexperter. Det vet bara den inre kärnan. En kärna som många idag vill komma åt.
Ilskan efter den senaste förlusten var total. Folk verkade till och med argare än när Arsenal förlorade med 8-2 mot Manchester United, mest på grund av att man då förväntade att något sådant skulle hända. Medan Arsenal må ha varit favoriter i söndags var det många som erkände att det skulle bli en tuff match. En vinst var absolut ingen självklarhet, men för att haka på i striden om en Champions League-plats var minst en poäng ett absolut måste.
Istället för poäng blev det lagets andra raka förlust i ligan och ett av många poängtapp sedan början av december. Frustrationen har till stor del handlat om att man tappat poäng mot lag man helt enkelt inte skall tappa poäng emot. Om Arsenal t.ex. hade vunnit mot både Fulham och Wolverhampton hemma på Emirates hade lika knappast varit dåligt borta mot Swansea. Till och med en förlust hade hanterats bättre. Men på grund av en rad dåliga resultat under vintern är vi tillbaka där vi började säsongen. På ruta ett.
Tillbaka på ruta ett. Foto: Bildbyrån.
Mycket förändras snabbt. För en månad sedan hade vi - tro det eller ej - varit med i den absoluta toppstriden ifall vi tagit poäng borta mot Manchester City. Men istället blev det början på en formsvacka vi inte tagit oss ur. Medan formsvackan inte är lika stor som den var i början av säsongen - och slutet av förra säsongen - är den tillräckligt stor för att få oss att förlora matcher vi inte borde förlora. Och när säsongen utvärderas är det de lag som haft minst formsvackor under året som kniper de fyra första platserna. Just nu är Arsenal inte ett av de lagen.
Vad är det då som gått fel? Det har jag inget svar på, men visst kan jag spekulera, likt alla andra. I mina ögon handlar det om en blandning. Alla bär en liten del av skulden. Och medan jag ogillar att skylla på något så simpelt som otur är det tyvärr den bittra sanningen. Vi har än en gång flest spelare skadade - inklusive nyckelspelare - i hela Premier League (statistiskt bevisat) samt att domarnivån varit katastrofalt usel den här säsongen, vilket inte bara gäller Arsenal. Vi som sett alla Arsenals matcher den här säsongen vet hur det sett ut. Och medan alla lag klagar på domarinsatser känns det fånigt när motståndarspelare tagit med handen inuti straffområdet nästan sex matcher i rad - utan att vi skulle få straff.
Men att skylla på domare, skador och otur är den enkla utvägen. Sanningen är att truppen helt enkelt är för klen. Det är i princip ett faktum. Folk kan klaga hur mycket de vill på skador, men det är någonting man räknar med inför varenda säsong. Det finns ingen realistisk chans att man kan gå igenom en hel säsong utan både långtids- och korttidsskador. Det är någonting man måste räkna med. Och när skadorna börjar dyka upp en efter en sätts truppmaterialet på prov. Om truppen är bra nog vinner laget även om de har flera spelare skadade. Om truppen inte är bra nog vinner inte laget dessa matcher.
Ta Manchester United som exempel. Förra säsongen hade de vid flera gånger upp till tio skador samtidigt, ibland mer än dubbelt så många än Arsenal. Ändå vann de matcher de inte borde vunnit, just eftersom truppmaterialt är starkare, större och bättre. Och vems fel är det att truppen inte är bra nog? Då pekar alla fingrar på Arsène Wenger, som naturligtvis har sin skuld i det hela, men det sträcker sig längre än så.
Medan jag personligen finner det löjligt med alla dessa AKB's (AKB = Arsène Knows Better) och WOB's (WOB = Wenger Out Brigade) måste man kunna kritisera en tränare utan att behöva vara det ena eller andra. Om man inte vill ha Wenger kvar är man helt plötsligt en WOB medan om man vill ha kvar honom är man helt plötsligt en AKB. Sen när blev allt så svart och vitt? Jag må inte vilja ha bort honom, men bara för det är jag inte en "AKB", utan har min rättighet att kritisera både honom, styrelsen och klubben.
Arsène Wenger har stora bekymmer. Foto: Bildbyrån.
I mina ögon är det största problemet att vi inte har någon aning om vad styrelsen håller på med. Visst kan det låta löjligt att sitta här och kritisera någonting jag inte har den blekaste aning om, men det krävs inte rocket science för att förstå att någonting lurt pågår bakom dörrarna.
Mr. Stan Kroenke som i somras sade "you'll see a lot more of me" verkar gömma sig i USA (vart har han över huvud taget tagit vägen?). Peter Hill-Wood vill redan majoriteten av supportrarna ha bort eftersom han saknar självdistans både till sig själv och klubben. Ivan Gazidis har gjort ett bättre jobb än många tror, men även han har tendensen att lova mycket, men utbringa ingenting. Vad Lord Harris Peckham eller Sir Chips Keswick gör verkar ingen ha någon aning om. Och i slutändan är det bara Ken Friar som verkar vara den enda styrelsemedlemmen som faktiskt är mer än godkänd - och som bryr sig om både laget och dess supportrar.
I somras var det så illa att det dök upp rykten om att Arsène Wenger och styrelsen hamnat i ett rejält bråk. Klubben gick senare ut och förnekade detta, men även om det hade inträffat skulle man knappast gått ut och bekräftat det. Både jag - och många andra - börjar mer och mer tro att styrelsen har ett större finger med i spelet än många andra tror. Detta medan Wenger får ta skulden för allting. Och medan Wenger verkligen förtjänar kritik kan det mycket väl handla om ett scenario där han får ta emot mer stryk än han förtjänar.
Lika många som idag vill få ut Peter Hill-Wood vill ha tillbaka David Dein. Och jag kan inte säga emot. David Dein var Wengers högra hand under hela hans tid i klubben. De var som Robin och Batman. Som James "Sonny" Crockett och Ricardo Tubbs. Som Kling och Klang. Som ... ja, ni förstår. Med Dein hade vi alltid ett ess i rockärmen. Ända sedan han lämnat klubben har vi saknat det. Och medan han knappast skulle lösa alla problem skulle vi troligtvis inte vara lika förhandlingslama.
Även Arsène Wenger måste dock förändra många av sina policies han hårt hållt fast i under de senaste åren. Det finns varken tid eller rum att behålla spelare som inte presterat över en längre period (ja, jag pekar på Chamakh och Arshavin). För dem är det kört, likaså för Manuel Almunia och Ji Young-Park som tar upp väldigt onödiga platser i truppen, vilket är en av många anledningar varför vi inte kan köpa nya spelare.
Manuel Almunia är en av många som tar upp en onödig plats i truppen. Foto: Bildbyrån.
Som supportrar kan vi dock inte göra någonting annat än att göra det supportrar gör - hålla och heja fram laget. Oavsett hur dåligt det går kommer Arsène Wenger varken lämna eller bli avskedad mitt under brinnande säsong. Och detsamma gäller spelare efter att transferfönstret tagit slut. Hur mycket än tålamodet runnit ut gäller det att inte gå över gränsen och börja kalla både tränare och spelare för både könsord och liknande saker.
Hur tung slutspurten än kommer att bli är det solklart att vi står inför en hektiskt sommar som mycket väl kan komma att avgöra vad för riktning vi tar under de kommande åren. Men det har jag redan skrivit om tidigare. Nu är det dags att stiga ur kistan innan spiken stänger igen den. Det gör vi bäst genom att vinna över Manchester United på söndag. En vinst skulle innebära att en viss tyngd släpper från våra axlar. En förlust skulle innebära ännu mer smärta och ännu mer kritik mot både spelare och tränare (och en viss styrelse).
En av våra viktigaste matcher för säsongen spelas med andra ord om bara några dagar. Ställ er bakom laget och håll tummarna för att vi vinner. Annars kommer det bli ett rent helvete på både bloggar, forum och sociala medier. Och det vill väl ingen av oss att det ska ske. Come on you Gunners!
Swansea away
På den senaste tiden är det väldigt många som hört av sig (via mail eller sociala medier) och undrat om jag kan börja skriva mer om alla bortamatcher jag går på. Eftersom jag kan räkna upp antalet bortamatcher jag missat sedan säsongen började på en enda hand förstår nog de flesta att det vore jobbigt att skriva om exakt varenda resa, men eftersom bloggar, forum och hemsidor just nu kryllar av domedagskrönikor tänkte jag bidra med någonting annat än det ni kan läsa annanstans.
Hela den här säsongen har varit extremt underlig. Den har varit besvärlig, deprimerande, fantastisk, rolig, förundrande, besynnerlig, men framförallt konstig. Jag har hunnit med att åka på massor av bortamatcher - i princip alla - och medan jag kommer komma ihåg många för resten av mitt liv finns det många som jag knappt kommer att komma ihåg (och det är inte enbart på grund av alkoholintaget!).
Resan till Swansea är en av de resorna som jag gillat mest överlag då nästan allting förutom matchen var riktigt kul. Visst, det slår inte Chelsea på Stamford Bridge eller den helgalna (läs: sjuka) dagen i Norwich, men det är trots allt en resa jag gillade av många anledningar. Men vi tar det hela från början.
Emirates Stadium tidigt på morgonen. Foto: kicken.
P.S. Jag vill varna för att mycket jag har med just idag inte är Arsenal-relaterat, vilket jag hoppas att ni inte blir arga över! Om våra nuvarande problem lovar jag att skriva om imorgon/övermorgon! Jag vill även rekommendera denna lista som jag gjorde efter att ha laddat upp massor av YouTube-klipp som jag spelat in under den här säsongen (mest ramsor, men även mycket annat!). D.S.
***
Från första början var det inte ens säkert om vi skulle göra resan ända till Swansea. Vi började planera redan i slutet av november(!) eftersom många ville åka dit, men få visste om de kunde. Bortabiljetterna sålde ut redan på 30+ away credits (för er som inte känner till systemet kan ni slänga in en kommentar så kan jag förklara för er), vilket var förvånande då matcher som Chelsea borta (15+ away credits) och Tottenham borta (25+ away credits) tog längre tid att sälja ut.
Anledningen varför Swansea-matchen sålde ut så snabbt var dels för att det är en ny arena att besöka (folk älskar att besöka nya arenor, någonting man sällan får tillfälle till om man håller på Arsenal) samt för att Liberty Stadium är så pass litet att bortasupportrarna bara får 2000 biljetter att dela på. Det kan man t.ex. jämföra med Wigan (4000-5000 biljetter), Milan (5200 biljetter) eller 3000 biljetter som majoriteten av Premier League-lagen erbjuder bortalagen.
Tågförbindelserna till Wales är inte de bästa och det är förvånansvärt dyrt (skulle kosta i princip en tusenlapp att ta sig fram och tillbaka med tåg) att åka tåg till Cardiff. Från Cardiff skulle man sedan vara tvungen att ta en buss vidare till Swansea. Efter ett par veckor bestämde vi oss helt enkelt för att bila ner till södra Wales. Medan vissa bestämde sig att åka redan dagen innan bestämde sig andra för att åka på söndagen.
Jag tyckte själv att det skulle vara riktigt roligt att åka redan dagen innan, så jag gjorde ett par samtal och vips så fick jag plats i en av bilarna som skulle ta oss ner redan på lördagen. När den lördagen äntligen var kommen tog jag tuben ner till Holloway Road och tog den korta promenaden till Tollington. Puben öppnade inte förrän tolv (jag satt utanför vid elva-tiden), men eftersom alla som jobbar där - inklusive mannen som äger puben (han äger även Gunners Pub) - känner mig som "svensken" lät de mig komma in och ta en te i sällskap med de som skulle jobba det första skiftet den dagen.
Tea! Foto: kicken.
Efter ett tag dök mitt sällskap upp och några öl, skämt och skratt senare var det dags att sätta sig i bilen och köra gasen i botten. Londons förorter passerade bilfönstret medan vi for västerut och snacket i bilen gick om allt möjligt. Det var fotboll, utbildning, uppväxt, Arsène Wenger, resor, bilar, förhållanden - ja, i princip allt.
Halvvägs till Swansea tog vi ett sedvanligt stopp på en så kallad Service Station (rastplats). Där blev det att häva in en rejäl lunch och fortsätta snacka om allt möjligt, men främst Arsenal så klart. Efter en 30-45 minuter fortsatte resan mot Wales och snart skulle vi även äntra landet vars invånare kallas "sheep shaggers" av britterna. Ironiskt nog var det första vi såg en massa jäkla får när vi äntrade landet.
Vid fyra-tiden på eftermiddagen nådde vi äntligen fram till hotellet som hette "The White House". Att kalla det hotell var dock att ta i, då det bara hade nio-tio rum. Gästhus skulle vara mer passande. Hur som helst var det ett riktigt mysigt ställe som jag varmt kan rekommendera. Sängarna var fantastiska och rummen väldigt stilrena.
Efter en kort vilopaus tog vi oss ner till den lokala puben "St. George" där vi beställde in både whiskey, konjak, cider och öl. Nu gick snacket mest om Champions League och alla länder man besökt, alla matcher man sett och alla minnen man hade från turneringen. En i sällskapet hade åkt på varenda bortamatch Arsenal någonsin spelat i Champions League, förutom en! Den matchen spelades lustigt nog mot AIK i Stockholm, en match som vi även vann med 3-2.
Entering Wales. Foto: kicken.
Efter att ha suttit där i ett par timmar fortsatte vi att promenera mot centrum där vi hade bokat bord på en fin italiensk resturang vid namn "Mamma Mia". Där hävde vi i oss en oförglömlig middag, som visserligen skulle kosta oss skjortan, men som var värd varenda penny. En "Pollo Mio", vitlöksbröd och massor av vin (både rött, vitt och rosé) tog vi oss vidare mot den legendariska festgatan "Wind Street".
Jag vet inte ens vart eller hur jag ska börja beskriva "Wind Street". Det var bland det sjukaste jag någonsin sett. Om jag ändå skall göra ett försök är det en lång gata som inte innehåller någonting annat än nattklubb efter nattklubb efter nattklubb efter nattklubb. Trots att det var nära minusgrader gick unga tjejer och äldre kvinnor omkring i bisarra kläder. Vissa av dem var i princip nakna. Ingen hade varken jacka eller långa byxor/kjolar på sig. Killarna? Det fanns inga.
Jag har varit i många svenska städer och upplevt nattlivet, men ingenting kommer ens i närheten av Swansea. Stället var ju helt sjukt. Hur som helst gick vi in på ett ställe som hette Yates. Lustigt nog var det just där i princip alla Arsenal-supportrar hade samlats. Jag började dricka som om morgondagen inte fanns och kramade om alla fans som jag kände sedan tidigare. Trots att musiken sprängde öronen började vi då och då köra ett par Arsenal-ramsor och allt var bara så himla roligt.
Ett par shots skulle visa sig vara allt som krävdes för att få mig att börja strippa vid en strippstång i hörnet. Jag avslutade självfallet med att gå ner på knä och vika mig neråt á la van Persie (på samma sätt han gick ner efter 5-3). Där fortsatte vi att festa, men efter ett par timmar gick vi vidare mot en annan klubb vid namn "Oceania" som skulle visa sig vara ett ännu hetare ställe.
Champagne i massor, ännu fler gooners och ännu mer fest och sång. Jag hade efter ett tag fått i mig alldeles för mycket och gick runt på dansgolvet och kysste alla jag såg (både tjejer och killar). Det var millimeter ifrån att sluta med bråk efter att jag kallat någon "a Swansea cunt", men som tur var kom andra emellan. Någonstans däremellan tappade jag bort mina vänner och vid tre-fyra bestämde jag mig för att lämna stället.
Min mobil var död, jag var helt ensam och hade inte en aning om vart jag skulle dra. Så jag började vandra runt i staden, hittade en McDonalds, gick före alla i kön med anledningen "I am from Sweden", åt en burgare, hittade ett taxistånd och kom turligtvis ihåg namnet på hotellet! Men mina trubbel tog inte slut där.
Väl vid hotellet lyckades jag inte komma in. Nyckeln - som var ett vanligt kort - ville inte öppna dörren. Jag stod utanför porten och försökte få upp dörren på alla möjliga sätt och vis, men nyckelkortet vägrade att fungera. Vad jag inte visste var att man var tvungen att köra in kortet i självaste nyckelhålet (som använde sig av ett chip). Dum nog använde jag det som ett Oyster-card (jag trodde det fanns en sensor som kände igen kortet om man drog det över "läsaren").
Efter en halvtimma hade jag fått nog och ställde mig vid vägen och började vinka åt bilar. Där stod jag, en full svensk i Swansea, mitt i natten och försökte stoppa massa bilar. Hur roligt måste inte det ha sett ut? Tack som lov kom det en förbipasserande person vars mobil jag fick låna för att väcka hotellets manager som kom ner och öppnade porten för mig. Pinsamt, men nödvändigt.
När jag kom in i rummet visade sig att de hade lämnat nattklubben efter mig, men kommit fram till hotellet tidigare! De trodde således att jag antingen hade 1) blivit misshandlad, 2) blivit arresterad eller 3) dött, eftersom jag även tidigare under natten hade gått runt på gatorna och kallat folk "you Swansea cunts", vilket inte är att rekommendera.
Fyra timmar sömn var allt vi fick. Sedan gällde det att stiga upp, ta sig ner, äta frukost, gå upp, vila lite till, ta en dusch och lämna hotellet. Ironiskt nog hade vi dagen innan skämtat med managern som hade berättat att frukosten äger rum mellan 8.30 och 9.45. Vi hade svarat med ett par skratt, men nu satt vi ändå där och åt allt från stekta ägg till bönor.
Vid elvatiden satte vi oss i bilen och beslutade oss för att göra en rundtur vid kusten. Det som vi skulle se överraskade oss alla och är nog bland det vackraste jag sett i Storbritannien. Det var en fotografisk känsla att åka längs klippblock, höga berg och se en vacker kust. Lite efter tolv stannade vi även till vid ett lyxfik där kändisar som bl.a. Madonna, George Michael och George Clooney besökt. Roligt nog träffade vi på landslagstränaren för Makedonien, den f.d. Liverpool-spelaren John Toshack.
Kusten. Foto: kicken.
Kicken. Foto: kicken.
Efteråt tog vi bilen in till centrum igen och åkte bl.a. förbi Vetch Field, Swanseas f.d. arena som såg mindre ut än Kopparvallen i Åtvidaberg! Till slut nådde vi arenan samt puben precis bredvid arenan där vi timmarna innan matchen skulle träffa resten av de resande supportrarna. Som vanligt blev det öl, sång och uppladdning inför matchen. Resultat och startelvor var de största diskussionsämnena.
En kvart innan matchstart tog vi oss in på arenan och fann våra platser. Första intrycket var att det var en riktigt fin arena och det tycker jag fortfarande. Hemmasupportrarna var fantastiska och utan tvekan de mest högljudda jag hört. Tyvärr kunde man just i förrgår inte säga samma sak om bortasupportrarna. Vanligtvis tillhör Arsenals bortasupport de bästa i landet, men i förrgår var det nästan knäpptyst, trots att jag och min vän Ricky sjöng, sjöng och sjöng.
Liberty Stadium. Foto: kicken.
Liberty Stadium. Foto: kicken.
Matchen? Deprimerande som Arsenal-supporter. Fantastisk som neutral. När Theo Walcott satte 2-2 trodde jag att vi trots allt skulle vända, men så blev det inte. Hemresan blev lång, seg, tråkig och frustrerande. Mer än så går inte att säga. Hela resan hade varit fantastisk, men nittio minuter hade förstört nästan allting. Alla var arga, deprimerade eller irriterade.
Turligtvis hade det släppt lite när vi kom tillbaka till London vid niotiden, men känslan av en förlust sitter tyvärr i längre än så. Vi tog oss alla tillbaka till Tollington där en annan vän hade väntat på oss i ett par timmar. Resten av kvällen - och natten - spenderas med ett antal drinkar vid bardisken. Vi lämnade inte puben förrän tvåtiden då vi tvingades ut av personalen. Bussresan hem var tom, men vad kunde man göra? Det är livet som supporter. Vissa dagar är de bästa i ditt liv. Andra vill du glömma för alltid. Den här befann sig någonstans mitt emellan.
Nattetid på Tollington. Foto: kicken.
Självaste resan var riktigt kul. Den kanske inte tillhör de bästa jag gjort, men var fortfarande ett minne för livet. Wales är ett mycket trevligt land och om ni har vägarna förbi södra Wales är det ett måste att stanna till i Swansea. Nu väntar Bolton borta, Sunderland borta och Milan borta. Innan dess har vi dock ett par matcher att se fram emot på Emirates. Det är trots allt det bästa med att vara supporter. Du kan alltid blicka framåt, oavsett vad som händer. På söndag står Manchester United för motståndet. Vinst är ett måste, precis som alla matcher kommer att vara från och med nu. Men mer om den matchen kommer ni både att få läsa och höra om de kommande dagarna. Ha det!
Robin van Persie avgör Arsenals öde
Sommaren 2011 kommer gå till historien som en av klubbens värsta någonsin. Det var en sommar som höll på att slita Arsenal i stycken. Det var en sommar som förstörde både psyken hos spelare och tränare. Det var en sommar vi alla vill glömma. Inte minst Arsène Wenger.
Efter avancemanget mot Leeds fick jag tillfälle att prata med en man som jobbar väldigt nära Arsenal - och till stora delar med klubben - och har koll på mycket som vi vanliga inte har en aning om. Han bekräftade det jag hade hört många gånger tidigare, nämligen att Arsène Wenger nästan avgick i sommar.
Det gick så långt att goda vänner och medarbetare var tvungna att börja övertala honom att fortsätta. Allt medan vi inte hade någon aning om vad som döljde sig bakom fasaden. Under sommaren hade han blivit hårt kritiserad, genomfört en försäsong som även den kom under kritik, misslyckats med flera värvningar och hamnat i bråk med Cesc Fabregas som hade börjat vägra att träna eller spela (trots att han enligt säkra källor var fullt frisk).
[video:http://www.youtube.com/watch?v=YSu_x5nRkio]
A tough loss.
Till slut blev Wenger tvungen att låta Fabregas gå, någonting som nästan tog knäcken på honom. Det var en spelare som han själv hade värvat till klubben som tonåring, som han fostrat som sin egen son, som han tilldelat kaptenbindeln och som han älskat utomordentligt mycket. Det var som att se sitt eget barn lämna dig. När sedan Samir Nasri lämnade bara ett par veckor efteråt började han kraftigt att fundera på sin framtid i klubben, då han onekligen misslyckats med att behålla två av sina stjärnspelare.
Förlusten mot Manchester United kom visa sig att bli nödvändig för alla att vakna upp, vilket självklart ledde till den galna värvningscirkusen under transferfönstrets sista dag. Utan de fem värvningarna som gjordes hade vi legat bra mycket värre till än vad vi gör nu. Men trots värvningarna är det en man som burit oss på sina axlar mer än någon annan - Robin van Persie.
Holländaren har varit inblandad i 61 % av alla mål vi gjort under säsongens gång och har själv stått för otaligt många matchavgörande mål, både i cup- och ligaspel. Han har gjort mål mot bottenlag, mittenlag, topplag och europeiska motstånd. Han har gjort mål när vi behövt mål. Han har gjort mål när vi inte behövt mål.
Robin van Persie är mannen som bärt Arsenal på sina axlar mer än någon annan spelare och han är mannen som räddat Arsène Wenger från den grövsta kritiken. van Persie är lagets fixstjärna, superstjärna och kapten. Problemet är att hela klubbens öde mycket väl kan ligga i holländarens händer.
Inte bara kommer van Persie att vara superviktig under våren, då han måste fortsätta producera om vi skall ha en chans att knipa en Champions League-plats och försöka skrälla i antingen Champions League eller FA-cupen. Det är bara "det lilla ödet". Det stora ödet avgörs i sommar, då han bara har ett år kvar på kontraktet och kan gå i princip till vilken toppklubb som helst om han så vill.
Robin van Persie gör mål - precis som vanligt. Foto: Bildbyrån.
Det är här både Robin van Persies och kanske hela Arsenals öde kan komma att avgöras. Om Robin van Persie skulle bestämma sig för att lämna är det spiken i kistan för Arsenal som toppklubb. Det skulle vara det tydligaste beviset på att vi inte kan hålla kvar våra bästa spelare och är tvungna att sälja dem innan eller under sin peak.
Det skulle få supportrar att bli förbannade (inte på van Persie, utan klubben), tränaren att bli irriterad och många lagkamrater skulle troligtvis börja ställa frågor kring sin egen framtid. Många spelare skulle troligtvis börja intala sig själv att Arsenal inte är en klubb som har någoting att göra i den absoluta toppen och skulle vara beredda att lämna ifall en bättre klubb kom in med ett bra bud.
Ni förstår själva exakt vad jag menar. Vi skulle få allt svårare att dra till oss spelare. Vi skulle få det ännu svårare att behålla bra spelare. Och vi skulle få ett helvete att ta oss tillbaka till toppen. Det räcker med att se på Liverpool och hur svårt de haft det sedan stora delar av det lag som var nära att vinna ligan 2008/2009 begav sig.
Snöbollen har redan satts i rullning i samband med avskedet av både Nasri och Fabregas och nu gäller det att stoppa den snöbollen innan den utvecklats till ett snöklot eller lavin. Ifall Robin van Persie lämnar i sommar har den snöbollen växt sig till ett klot som bara kommer att växa sig större, större och större. Och tänk då att det som började med en snöboll inte ens var en snöflinga innan dess.
Om däremot Robin van Persie stannar har Arsenals chans att för första gången under en lång tid göra en allvarlig satsning mot toppen, då man både har resurser, tid och rum för det. Om van Persie skriver på ett nytt långtidskontrakt ger det ett klart eko inte bara inom klubben, utan i hela England och Europa. Om vi där till kan köpa en riktigt bra/erfaren/talangfull spelare (you name him!) kan vi helt plötsligt återfå vår status (så länge nästa säsong flyter på bra och inte slutar i ett nytt misslyckande) som den toppklubb vi all ärlighet skall vara.
Det skulle även bli enklare att dra till sig namn (vem vill inte spela med Robin van Persie?), enklare att behålla spelare (det blir svårare att lämna en klubb om spelarna ser att man satsar) och enklare att utmana i toppen (behålla och köpa bra spelare = bättre chans att utmana om en topplats). Det är enkel logik.
Sommaren 2012 kan komma att forma vad för riktning Arsenal blir tvunget att ta resten av decenniumet. Sommaren 2012 kan antingen bli dödsstöten eller början på en ny era. Men nästan allting ligger i en mans händer. Robin van Persie kommer bli nyckeln till vad som händer med Arsenal. Vi kan bara hoppas att van Persie är redo att spela resten av sin karriär i Arsenal och för evigt bli ihågkommen som den legend han är på väg att bli, men just nu befinner vi oss på osäker mark.
Vi kan bara hoppas, tro och be. Men ibland är det allt som krävs för underverk.
[video:http://www.youtube.com/watch?v=3N7sI7audAM]
Robin van Persie - är han redo att stanna i Arsenal för resten av sin karriär?
Coming home
...och där stod han, som om det vore 2004 igen, som om allt där emellan bara varit en enda stor mardröm, som om vi fortfarande var det Arsenal som vann titlar på löpande band. Där stod han, redo att bära Arsenal på sina axlar igen, redo att göra det han alltid hade gjort för oss - mål.
Innan matchen handlade nästan allting om en viss Thierry Daniel Henry. Tidningarna hade skrivit spaltmeter om fransmannen. Matchprogrammet handlade nästan enbart om honom. Snacket på puben gick om Henry skulle göra mål eller ej, hur bra var han och hur mycket alla älskade honom. Just på måndagen fanns det ingen Szczesny, ingen Ramsey, ingen Song. Då fanns bara en spelare - Thierry Henry. Alla visste om det - och accepterade det.
Vad Henry åstadkommit i den röd-vita tröjan vet en hel värld om, men inför hans återkomst var det många som ställde frågetecken kring hans beslut att komma tillbaka, även jag. Allt han behövde var tio minuter för att tysta alla som hade tvivlat. Sedan avslutade han på klassiskt Henry-maner i målvaktens vänstra hörn, precis som han gjort under hela sin karriär.
1-0, matchvinnande mål och hjälte. Det var sjukt. Det var underbart. Det var känslosamt. Emirates Stadium exploderade och det är få tillfällen det blivit lika högljutt som det blev både när legendaren byttes in och avgjorde matchen. Publiken välkomnade hem en hjälte som svarade med ett lika trevligt välkomnande.
Killen har en staty utanför arenan. Han hade 226 mål för klubben. Han hade vunnit nästan allt som går att vinna med Arsenal (resten vann han i andra lag samt landslaget). Nyss hemkommen från semester. Ingenting kvar att bevisa. Men när Arsène Wenger behövde hjälp kunde han inte göra annat än att svara ja. Ett beslut han tog enbart utav ren passion, vilja och kärlek.
Efter matchen betonade han att han nu vet hur det känns att göra mål "för det lag man själv är supporter till". Han har tidigare berättat hur han ofta vaknat tidigt på mornarna i New York för att följa Arsenal-matcher. Hur han levt med i spelet. Hur han likt vem som helst av oss hoppat och svurit till både vinster och förluster.
Nu var han tillbaka där han hör hemma. I norra London. På Ashburton Grove. I Arsenal. Och det kunde inte blivit en bättre återkomst än det blev. Visst, han var lite ringrostig, han var inte lika snabb som förr i tiden och visst hade han åldrats, men när det kommer till kritan är det fortfarande samma spelare vi alltid avgudat. Men inte ens i de vildaste drömmarna kunde nog någon drömma om det som hände på måndagkvällen. Det var klassiskt. Det var perfektion. Det var Thierry Henry.
Han har gett hela laget en boost och kommer fortsätta att göra det under resten av sin låneperiod. Han kommer inte att göra mål i varje match, men kommer bara med sin närvaro att ge laget den psykiska boost de behöver under den tuffa vinterperioden. Och när han behövs, då vet vi att vi kan lita på honom. Oavsett hur gammal, formsvag eller sliten han är vet vi att han fortfarande är redo att bära sitt Arsenal på sina axlar. Igen, och igen, och igen.
Form is temporary, class is permanent.
Videokväll 22
21 videokvällar har det hittills blivit ända sedan jag började blogga för ett par år sedan. Idag är det dags för den 22:a i ordningen och precis som vanligt tänker jag inte göra er besvikna. I kvällens videoinlägg har vi med allt från snygga Arsenal-mål till höjdpunkter från 70-talet! Det är bara att hänga med!
För att blicka tillbaka och se någon
av de föregående inläggen jag haft kan ni trycka på någon av följande
länkar:
Videokväll 1
Videokväll
2
Videokväll
3
Videokväll
4
Videokväll
5
Videokväll
6
Videokväll
7
Videokväll 8
Videokväll 9
Videokväll 10
Videokväll 11
Videokväll 12
Videokväll 13
Videokväll 14
Videokväll 15
Videokväll 16
Videokväll 17
Videokväll 18
Videokväll 19
Videokväll 20
Videokväll 21
Jag kan lova er att det finns massvis med guldkorn
att hämta därifrån. Om ni missat något inlägg som ägt rum tidigare
är det ett hett tips att kolla igenom dem! Det finns som sagt massvis
med superba videos att hämta därifrån och om jag vore er skulle jag både
läsa och titta igenom varenda en!
Det har ofta hänt att folk kommenterar att "den här
videon och den här videon" skulle vart med, men allt som oftast är det
också så att den videon ni rekommenderar har vart med i en tidigare
videokväll! Ni är dock mer än välkomna att lämna in tips i antingen kommentarspåret eller via mail (kristonel.elwe@arsenal.se)!
______________________________________________________________________________
Silvinho bjuder på brasilianska moves - Under åren har Arsenal haft massor av brasilanare i klubben. Senaste sydamerikanen att ansluta sig till The Gunners blev ju ingen annan än André Santos när han skrev på för oss i somras. Trots det får man inte glömma bort Arsenals alldeles första brasse-stjärna, även han vänsterback. Silvinho stannade i Arsenal i två år och bjöd på många läckra dragningar, bl.a. det här målet mot Sparta Prag!
______________________________________________________________________________
Ajax-supportrar dokumenterar resan till Highbury - I Champions League-slutspelet 2002/2003 ställdes Arsenal mot holländska Ajax. Tur var kanske det, eftersom ett gäng Ajax-supportrar bestämde sig för att filma sin resa till London och närmare bestämt Highbury. För alla som aldrig fick uppleva Highbury är det här nästan det närmsta man kan komma. En oerhört intressant och vacker "dokumentär".
______________________________________________________________________________
Dokumentäravsnitt om Herbert Chapman - Tyvärr finns det idag alldeles för få Arsenal-supportrar som har bra koll på vår klubbhistoria. Om man nämner namnet Herbert Chapman är det många som känner igen det, men få som vet mer än att han var en legendarisk tränare för Arsenal.
I det här sex minuter långa (läs: korta) klippet får man veta det väsentliga om mannen som gjorde Arsenal till en av världens bästa fotbollsklubbar under tidigt 30-tal. Om man vill läsa mer om honom rekommenderas varmt bokläsande!
______________________________________________________________________________
Arsène Wenger-kompilation - Det finns idag massvis och åter massvis kompilationer ute på YouTube på både spelare och tränare. Det här är bara en av många, men det 81 sekunder långa klippet tillhör enligt mig ett av de bästa. Fantastiskt låtval till klassiska scener från Wengers Arsenal-karriär.
______________________________________________________________________________
Sjungande Gooners inför Chelsea away - Humöret var på topp och ölen gav eko när Arsenal-supportrarna gjorde sig redo att resa till västra London. Så här - fast värre - brukar det se ut inför nästan varenda derby! (Bonusvideo: Så här såg det ut 20 minuter efter matchen - när folket fortfarande stod kvar och sjöng!).
______________________________________________________________________________
Dennis Bergkamps ALLA 120 mål för Arsenal - Om ni har tio minuter över ikväll, imorgon eller övermorgon tvingar jag er att se denna video. Här får ni se exakt alla mål Bergkamp någonsin gjorde för Arsenal. Fantastiskt vackert. Gåshud!
______________________________________________________________________________
Robin van Persie av ElAlonso14 - ElAlonso14 tillhör en av de bästa kompilationsmakarna på YouTube. I november månad bestämde han sig för att skapa en video om stekhete Robin van Persie. Om det blev succé? Titta!
______________________________________________________________________________
Samir you're a cunt, you're a cunt, Samir, you're a cunt - Känslorna kokade inför bortamatchen mot Manchester City och när Samir Nasri lästes upp i Manchester Citys startelva drog många av de tillresta supportrarna hatiska blickar mot TV:n som hängde på väggen. Vad som följde därefter är klassiska scener.
______________________________________________________________________________
Arsenal - Liverpool på 70-talet - Det är sådana här videoklipp man älskar att upptäcka. Dels för att de är svåra att finna, men även för att det ger en en uppfattning om en tidsera man aldrig hann uppleva med egna ögon (om man är under 50 det vill säga!). Gästar programmet gör även en viss Frank McLintock. Oerhört spännande! (Bonusvideo: Arsenal möter Chelsea på Highbury år 1971).
______________________________________________________________________________
Gonners having a party in Norwich - Titeln säger allt. Vem sade att Arsenal-supportrar aldrig var högljudda?
______________________________________________________________________________
Lukasz Fabianski kysser Andy Carroll - FIFA 12 har en helt ny spelmotor jämfört med sina föregångare, någonting som minst sagt bringat fram många vilda skratt hos spelande fanatiker. I detta klipp ser vi bland annat hur Fabianski bestämmer sig för att kyssa Andy Carroll, precis efter att engelsmannen gjort ett mål. (Bonusvideo: Ännu en rolig incident som involverar en Arsenal-spelare! Många skratt utlovas när den briljante KSIOlajidebt kommenterar!).
______________________________________________________________________________
Arsenal Season Review 1999/2000 - Det är nu för tiden väldigt enkelt att få tag i "season reviews", så länge det handlar om de senaste årens upplagor! Men så fort man går tillbaka mer än tio år blir det lite svårare att hitta dessa guldkorn, mest på grund av att säsongssammanfattningarna enbart släpptes på VHS. Turligt nog kan man fortfarande hitta ett par äldre versioner ute på webben, bland annat denna från 1999/2000! Värd att se på en kall vinterkväll!
______________________________________________________________________________
Arsenals dubbelvinnarlag prisas - Efter att Arsenal vann dubbeln 1970/1971 prisades laget av lokala myndigheter, någonting som även dokumenterades av ett flertal TV-kameror! Bortglömda scener från en svunnen tid!
______________________________________________________________________________
Thierry Henry - The King's Return - Att Henry är tillbaka i Arsenal har få missat, men alla videohyllningar är det få som orkat se på. Därför tänkte jag idag rekommendera den bästa. Se och njut.
______________________________________________________________________________
Patrick Vieira sätter ett kanonskott mot Newcastle - När kaptenen behövdes som mest klev han fram och satte det viktiga ledningsmålet som även skulle bli matchens enda mål och innebära tre viktiga bortapoäng. Underbart mål!
______________________________________________________________________________
Robin van Petrified - Vi avslutar dagens festligheter starkt, med en superb kompilation av armirvp88. Här får vi se van Persies höjdpunkter från 2011 som onekligen tillhör hans bästa i sin karriär. Något udda låtval, men det kvittar när det handlar om Captain Vantastic! Njut Gooners, njut!
______________________________________________________________________________
______________________________________________________________________________
Det här var dock allt för den här gången! Hoppas ni tyckte om kvällens inlägg och precis som alltid vill jag veta vilken er favorit var just i den här omgången av videoklipp! Kommentera!
Tre åtgärder i transferfönstret
Efter långdragna samtal med Europeiska kommissionen introducerades till slut det som vi idag känner till vid namnet transferfönster. Under säsongen 2002/2003 togs den i kraft för första gången och har ända sedan dess både hyllats och kritiserats av såväl spelare, tränare och journalister.
För supportrarna innebär det allt som oftast en lång väntan som antingen kan vara smärtsam eller lyckosam, beroende på vad klubben man håller på bestämmer sig för att uträtta under dessa transferfönster. Dessutom är förväntningarna helt olika beroende på vad för klubb man är supporter till.
Om man håller på Real Madrid, Barcelona eller Manchester City kan man förvänta sig att klubben kan köpa i princip vilken spelare som helst i världen, medan man inte kan göra detsamma om man är supporter till AFC Bournemouth i League 1 eller Guingamp i franska Ligue 2. Eller så kanske man håller på Arsenal som skapat sin alldeles egen gren i transfervärldens hysteri. "We don't buy superstars, we make them", som Arsène Wenger sade en gång i tiden.
Många tränare så som Steve Coppell, Sven Göran-Eriksson och Arsène Wenger har kritiserat transferfönstret, speciellt det fönster som verkar i januari månad. Många menar att det är orättvist att ett lag kan rädda sin säsong mitt i en säsong genom att köpa in spelare, trots att man begått misstag som inte borde belönas på ett sådant sätt under säsongens tidigare skede.
Trots detta är det just den moderna fotbollsvärld vi lever i, och det är regler som vi får vänja oss vid att följa. Som tur är har Arsenal begått ett par misstag under säsongens tidigare skede, någonting vi nu kan åtgärda genom att reparera luckor som existerar eller fylla in luckor som saknas. Just den här säsongen - 2011/2012 - kan det bli viktigare än någonsin att agera i januari månads transferfönster, oavsett om vi vill det eller ej.
Andrey Arshavin räddade säsongen 2008/2009 med flera klassmål. Foto: Bildbyrån.
Här följer mina tre åtgärder som jag vill se Arsenal uträtta i transferfönstret för att laget skall avsluta så starkt som möjligt i både Premier League, FA-cupen och Champions League under de kommande månaderna:
Behov just nu:
Köpa en (1) anfallare. Låna en (1) anfallare. Låna en (1) versatil försvarare.
Behov i sommar:
Köpa en (1) högklassig mittfältare. Behålla de viktigaste pusselbitarna. Få Robin van Persie och Theo Walcott att stanna. Sälja Andrey Arshavin, Sebastien Squillaci och M arouane Chamakh. Ersätta med likvärdiga spelare.
Kommentar:
Eftersom vi befinner oss en halv säsong ifrån sommarens transferfönster tänker jag förutom mitt förslag här ovan inte skriva någonting om det. Däremot tänkte jag fokusera på våra behov just nu, där ett av mina förslag redan är uträttat.
***
Behov: Låna en anfallare.
Anledning: Två anfallare - Mr. Chamakh & Andrey Arshavin - har underpresterat under en längre tid medan Park Ju-Young knappt fått chansen, och heller inte tagit den.
Lösning: Thierry Henry
Sannolikhetsgrad: 100 %. Officiellt klar för Arsenal i sex-nio veckor (ca. två månader).
Kommentar: Att låna Thierry Henry är ett av de bästa besluten man kunde ha tagit i detta nuet. Medan han är långt ifrån den anfallare han en gång i tiden var kommer han erbjuda erfarenhet, vinnarmentalitet och en jävlaranamma som bara kan inspirera hans lagkamrater. Dessutom har han tränat med Arsenal i flera veckor, känner till klubben, är älskad av supportrarna och har en enorm respekt bland både motståndarspelare- tränare- och fans.
Främst kommer Henry användas för att ta bort den stora pressen från Robin van Persies axlar. Han kan dessutom spela på kanten vid behov, någonting han gjort många gånger både i Barcelona och i det franska landslaget. Någonting som får ses som både positivt och negativt är att hans lånekontrakt går ut efter bara nio månader. NY Red Bulls kan ta tillbaka honom redan efter sex veckor, men man kan även låta honom vara kvar tre extraveckor om man vill tillåta det.
The King is back! Foto: Bildbyrån.
***
Behov: Köpa en anfallare
Anledning: Två anfallare - Mr. Chamakh & Andrey Arshavin - har underpresterat under en längre tid medan Park Ju-Young knappt fått chansen, och heller inte tagit den. Thierry Henry kommer bara stanna i två månader, vilket gör att det måste finnas en back-up som kan prestera både under och efter att Henry lämnat.
Lösning (alternativ): Lukas Podolski, Matías Suárez, Darren Bent, Moussa Sow, Keisuke Honda, Esteban Granero, Salomon Kalou m.fl.
Sannolikhetsgrad: 50 %
Kommentar: Med tanke på att Chamakh spelat uruselt i ett helt år - och inte ser ut att kunna ta sig ur sin formsvacka - samtidigt som andra spelare som bör visa framfötterna inte gjort det (läs: Andrey Arshavin, Park Ju-Young m.fl.) är det ett absolut måste att köpa in en anfallare för att förbättra Arsenals chanser under slutspurten.
En injektion i januarifönstret har ofta hjälpt klubbar som fått käppar i hjulet. Manchester United köpte t.ex. Nemanja Vidic under januari månad, som kom att visa sig bli ett kanonköp. Arsenal köpte Andrey Arshavin för två år sedan under januari, en värvning som gav en rejäl boost och till slut fick oss att hamna fyra. Det finns naturligtvis tusentals exempel, men de här var bara två tagna ur huvudet.
Eftersom vi behöver en anfallare för att inte bara "offloada" van Persie borde den vi värvar även vara versatil och kunna spela på kanterna. Många av de namn det pratats och ryktats om under de föregående veckorna är just spelare som kan spela både centralt och ute på kanterna. Podolski, Suárez och Sow är tre spelare som varit högintressanta och som alla gjort det väldigt bra i sina klubblag både centralt och ute på kanterna vid behov.
Problemet vi finner är att vissa spelare blir svårare än andra att köpa. Januari är alltid ett lurigt fönster, ett fönster där priserna trissas upp till onormala höjder och där spelare blir tvungna att byta klubblag mitt under brinnande säsong. Ta en sådan som Podolski som exempel.
Lukas Podolski är given i det tyska landslaget - där han alltid gjort bra ifrån sig - och skulle troligtvis inte kosta mer än £15 miljoner eftersom han bara har ett och ett halvt år kvar på sitt kontrakt. Problemet är att man inte köper en spelare för £15 miljoner och sätter honom på bänken. Inte om man heter Arsenal. När alla spelare är tillgängliga är det svårt att se Podolski peta Gervinho eller Walcott, trots att det är fullt möjligt. En sådan spelare vill och skall starta vecka in och vecka ut, men då måste man antingen bänka Gervinho eller Walcott, som är klasspelare bägge två när de är i form.
Lukas Podolski - realistiskt köp eller ej? En svår fråga! Foto: Bildbyrån.
Att gå efter tesen att "de skadar sig förr eller senare" eller "de tappar formen då och då" duger inte. För £10+ miljoner köper de flesta klubbarna (exklusive oljeshejk-klubbar som Manchester City, Chelsea, Barcelona m.fl.) spelare som går rakt in i startelvan. Skulle Podolski verkligen göra det just nu? Jag ser mer än gärna honom i Arsenal, och skulle troligtvis lägga vantarna på honom om jag hette Arsène Wenger, men man måste även tänka hur klubben tänker i dessa sammanhang samtidigt hur realistiskt någonting är eller inte är. Dessutom har Podolski en given plats i tyska landslaget till EM i sommar, någonting han skulle riskera vid en flytt till en toppklubb.
Vad Arsenal bör - eller är tvungna - att göra är att köpa en spelare som accepterar en bänkplats, men som samtidigt skulle kunna prestera på högsta möjliga nivå under en eller två matcher, kunna ändra en matchbild vid inhopp eller någon man kan lita på om en spelare skulle bli skadad under en längre tid.
Det är just därför spelare som Suárez, Sow och Klaas-Jan Huntelaar (även om jag inte gillar honom själv) är högintressanta, då de matchar alla kriterier. De skulle med högsta sannolikhet kunna prestera i Arsenal när deras tjänster behövs, men de skulle heller inte ha någonting emot att sitta på bänken lite då och då.
Matías Suárez (längst till vänster) i kamp om en boll i en Europa League-match mot Hamburg. Foto: Bildbyrån.
Vem jag vill ha är ointressant, och jag vet det knappt själv just nu, men vad som står klart är att någon behövs utöver Thierry Henry. Om vi inte skulle värva ännu en anfallare kommer vi stå där med ansiktet gömt i händerna ifall Robin van Persie skadar sig (ta i trä!) eller Thierry Henry gör detsamma under februari månad. Skall vi då förlita oss på en trött Chamakh (återkommen från ACN) eller en Park Ju-Young som igår hade svårigheter att matcha Sunderlands reserver? Det känns kört, totalt kört. Vi supportrar kan ingenting annat göra än att hoppas.
***
Behov: Låna en versatil försvarare.
Anledning: På grund av extrema skadeproblem i försvarslinjen är vi mer eller mindre tvungna att låna in en försvarare som både kan spela som mittback och ytterback.
Lösningar (alternativ): Kieran Richardson, Wayne Bridge, Alex, Taye Taiwo, Neil Taylor m.fl.
Sannolikhetsgrad: 60 %
Kommentar: Otroligt nog har Arsenal spelat utan sina två ordinarie ytterbackar samt utan deras två back-ups i flera veckor. Det har inte bara skadat defensiven, utan även offensiven där vi saknar allt vad kantspel innebär. Våra nödlösningar - som oftast hetat Johan Djourou eller Thomas Vermaelen - har inte varit usla, men de är inga ytterbackar, hur mycket vi än vill att de skall vara det.
Mycket av det spel Arsenal för i offensiven bygger på ytterbackarnas medverkan, någonting som blivit en stor förlust i offensiven och skapat många problem över hela planen. När väl ytterbackarna blir friska har vi dessutom ingen aning om hur länge de håller. Förra säsongen trodde vi att Thomas Vermaelen skulle vara tillbaka "efter ett par veckor". "Efter ett par veckor" blev till "efter ett par månader" och när "efter ett par månader" hade gått fick han en setback och blev borta i princip hela säsongen.
Vi har inte råd att ta samma chansning, speciellt när det rör sig om hela fyra spelare - alla ytterbackar. Och så länge vi spelar våra mittbackar från start riskerar de skada och då blir vi ännu färre! Att låna in en försvarare är mer eller mindre ett måste, oavsett om vi vill det eller ej.
Att då låna in en försvarare som känner till Premier League är det smartaste valet. Problemet är att lagen knappast kommer att låna ut sina förstaval, vilket innebär ett stort problem för Arsenal. Vilka lag har tillräckligt bra andraval som skulle kunna spela som förstaval i Arsenal? Svaret är inga. Men det är ändå en bättre nödlösning än att spela en mittback som ytterback.
En sådan som Wayne Bridge har blivit sågad av massor av Arsenal-supportrar, men även han skulle vara ett bättre val än vad vi kan erbjuda just nu. Dessutom skulle han inte ha någonting emot att sitta på bänken när våra ytterbackar blir friska. Om man spelat för det engelska landslaget och varit förstaval i ett lag som Manchester City så sent som för ett och ett halvt år sedan är man inte dålig.
Wayne Bridge spelade i det engelska landslaget så sent som för två år sedan. Foto: Bildbyrån.
Att han är ringrostig får man acceptera, också att han var usel när han lånades ut till West Ham under förra säsongen, men han är en ytterback och han vet hur man både anfallare och försvarar sig som en ytterback. Han är - oavsett hur litet han spelat - ett bättre val än det vi kan ställa upp med i dagsläget.
Sedan finns det självklart många fler alternativ, både orealistiska och realistiska, men att låna in en försvarare kommer att bli ett måste om vi inte vill rasa ihop som ett korthus i vår igen.
***
Det här var mina tankar om de åtgärder som behöver uträttas under januari månad, men ni är mer än välkomna att lufta era åsikter. Kom dock ihåg att man måste vara medlem för att få kommentera. Supportrar kommer alltid att ha olika åsikter, så det är därför alltid lika roligt att höra vad folk har på hjärtat. Vi hörs snart igen - keep it Goonerish!
Den förbannade taggtråden
Ni vet när man var ett litet barn, ute på landsbygden med föräldrarna, lekte i höstackarna. Nåja, nu kanske inte alla har lekt i höstackar ute på landet, men jag är tämligen säker på att ni någon gång besökt landsbygden, vare sig det varit i Sverige eller utomlands. Då känner ni även till de där förbannade taggtrådarna som allt som oftast skapade ett sorts stängsel runt en gård, hage eller äng.
När man var liten älskade man äventyr och man tog på det där taggtrådstängslet minst hundratjugo gånger, men man vågade ändå inte hoppa över det. Man vågade inte göra det där hoppet, för risken fanns att man skulle ramla och göra illa sig. Att det skulle göra ont. Men man kände till att ifall man klarade sig skulle man bli så himla lycklig. Nu ställer nog de flesta av er frågan vad f-n det här har med Arsenal att göra? Jodå, det är enkelt att förklara.
Så som Arsenal spelat på sistone har tagit mig tillbaka till barndomen och den där taggtråden. Just nu känns Arsenal som ett fegt lag som är rädda för att göra illa sig. Man vill hoppa över taggtråden, men antingen så vågar man inte, eller så misslyckas man, eller så börjar man tveka, eller så övertalas man att inte göra det, eller så... ja, ni förstår.
De senaste veckornas poängtapp har alla haft sina olika anledningar. Hemma mot Fulham var det tillfälligheter som fällde avgörandet. Borta mot Manchester City var det ren och skär otur samt en ifrågasatt domarinsats. Hemma mot Wolves borde vi satt ännu en boll, oavsett hur bra än Hennessey spelade i Wolves-målet. Och borta mot Fulham borde vi ha dödat matchen innan halvleksvilan. Trots att de alla har sina olika anledningar påminns jag ständigt om den där taggtråden.
Mot Wolverhampton ville bollen bara inte in. Foto: Bildbyrån.
Det är som om Arsenal ständigt sätter käppar i hjulet för sig själv. Käppar som inte skall existera. De står där framför taggtråden och vill hoppa över, men om det inte är modet som får dem att stanna framför så är det någonting annat som ständigt sätter stopp för Arsenal att ta hoppet över taggarna. Och när man ramlar, som borta mot Fulham, så gör det ont, jävligt ont.
Medan laget blivit mer erfaret och allt mer samspelt saknas fortfarande den där jävlaranamman som framför allt Thomas Vermaelen förknippas med. En Die Hard-mentalitet där man inte tänker ge upp. När laget legat under har man oftast försökt göra en anstormning, men efter den första stormen - som motståndarna lugnt kunnat rida ut - har man bara stannat till och inte försökt skapa någonting därefter. Många spelare har inte ens sett ut att vilja, någonting som oftast kan fälla ett helt lag. Om en tappar viljan blir det enkelt så att andra följer med. Man orkar inte kämpa för medspelare som själva inte bryr sig ett smack.
Nu är det inte så att det hänt varenda gång. Mot Wolverhampton hemma skapade vi ett tryck mot Wolves-målet som vi sällan skådat tidigare. Det var chans efter chans efter chans, inlägg efter inläg efter inlägg, skott efter skott efter skott. Men det är i viktiga matcher som borta mot Fulham, som laget sänkt ner sina huvuden istället för att försöka hitta ett vinnande mål, eller ett mål som skulle döda matchen. Efter 1-0 på Craven Cottage hade vi en monsterchans att sätta 2-0. Men det skulle komma att bli den enda ritkigt farliga målchansen vi hade efter ledningsmålet. Någonting som är alldeles för dåligt för ett lag som Arsenal.
Tittar man tillbaka på Arsenal-lag som vunnit titlar har de alla fått sig en smäll när man släppt in mål, men oavsett hur många mål man släppt in har man alltid stått för stora anstormningar. När vi låg under med 6-1 mot Manchester United 2001 lyckades vi åtminstone försöka. Eller varför inte göra en aktuell jämförelse. Det svenska JVM-laget i ishockey har gång på gång funnit sig själva i underlägen, men det har fått dem att kämpa ännu hårdare, lägga in ännu en växel och aldrig ge upp. Repetera de tre sista orden i den förra meningen.
Ett gäng som vägrade att ge upp. Foto: Bildbyrån.
0-3 mot Ryssland blev 4-3 efter förlängning. 0-2 mot Finland blev 3-2 efter förlängning och straffar. Och det skulle inte förvåna mig om man hamnade i ännu ett underläge i finalen, men ännu en gång lyckades vända den. Det som skapar titelvinnande lag, vinnarlag generellt sett, är en lagmentalitet som får spelarna att aldrig ge upp. När Manchester United vann sin 19nde ligatitel förra säsongen låg man under med 0-2 i flera matcher, men lyckades antingen vända det till lika eller vinst. 0-2 borta mot Blackpool blev 3-2. 0-2 borta mot West Ham blev 3-2. Det trodde absolut ingen i halvtid.
Nu är det verkligen inte så illa som jag fått det att låta, men det är dags att vissa spelare höjer sig ett par snäpp ifall vi skall ha någonting att göra i toppstriden (läs: striden om en Champions League-plats). Robin van Persie må inte göra oss till ett one-man team, men statistiken som visar att han bidragit till 61 % av alla våra mål (genom antingen mål eller assist) den här säsongen är väldigt förtjusande, men samtidigt väldigt skrämmande.
Det som vi gjorde så bra under vår formtopp under slutet av hösten var att vi spelade som ett lag. Vi kämpade för varandra. Vi tacklades. Vi slet. Vi gav aldrig upp. Vinsten borta mot Chelsea är kanske det bästa exemplet där vi låg under två gånger det stod lika tre gånger, men ändå lyckades vinna med 5-3! Nu gäller det att repetera den insatsen i varenda match, varenda vecka, varenda träning.
Det är så vi skall spela i varenda match! Foto: Bildbyrån.
Nyförvärv skulle naturligtvis vara välbehövliga injektioner (jag tror vi alla minns hur Arshavin nästan på egen hand höll kvar oss på en fjärdeplats under våren 2009), men i grunden kommer det handla om att jobba ännu hårdare, slita ännu mer och sätta laget före sig själv. Matcher som den sista mot Fulham får inte repeteras i någon grad alls om vi vill se oss sluta fyra eller trea.
Det är inte svårare än så. Ibland gäller det bara att spela enkelt, lita på sig själv och ta en extra löpning hem eller en passning istället för en dribbling. Jag är mer än säker på att vi kommer att utmana de fyra bästa, men det kommer inte bli enkelt. Å andra sidan - vad är enkelt i denna värld?