Långt mellan raderna

Det är roligt att blogga. Det är roligare när man har något att säga, vilket innebär att det ibland gör att jag borde kalla mig krönikör snarare än bloggare.

Ett rykte gick mig förbi om att någon ej namngiven norrlänning gått runt med en ej namngiven skåning i London på medlemresan. De hade varit inne i en affär och handlat lite förnödenheter och damen i kassan hade önskat norrläningen "a nice day" varpå norrlänningen svarar med ett litet inandat blåsljud, precis som man förväntar sig. Det är fanimig coolt att inte låta något rucka på vanorna.

Det tjatas om OS hit och OS dit, kunde inte riktigt bry mig mindre. Ju längre tiden går, ju mindre intresserad är jag av annan sport och andra lag. Det fanns en tid när jag kallade mig HV-blå, men fan, det var längesedan jag kolla Elitserien på TV. Arsenal blir ens liv, det tar över och fyller och det blir till slut inte mycket plats över för annat än ett perifert hejande på TFF.

Arsenals match mot Sunderland i lördags var en plåga. Både för oss som tittade på och för de som spelade. Det verkade så jobbigt för dem att springa för fullt, efter 60 minuter sjönk tempot så man kunde tro att det var planskötarna som var inne och kollade. Arsenal blev ointresserade av att anfalla och Sunderland fick helt plötsligt kontakt och anfallslust. Vi måste lära oss att stänga matcher, inte genom att ställa oss på defensiven, för den näsbrännan har vi fått alldeles för ofta, utan genom att göra andra målet. Som det ble nu så satt man bara och väntade på kvitteringen.

Eboue har fått mycket beröm efter matchen och jag kan bara delvis hålla med, visst ser det roligare ut att titta på honom som vågar ta initiativ och ta sig in i straffområdet, men fan, killen faller ju fortfarande så fort någon säger "bu" i publiken. Han retar mest upp oss i Malmö.

Hur många gånger ska Arsenal bli räddade av andra resultat? Vi borde varit väl avhängda vid det här laget, men Man U snubblar ständigt och jämt. Chelsea kommer planenligt att ta ligan, men jag börjar tycka att det är för dåligt om vi inte blir tvåa. Man U spelar inte den fotboll man vant sig att se från dem och en liten skada på Rooney skulle blir förödande för dem. Inte mig emot.

Vi har ett schema som bör ge oss idel vinster, även mot Tottenham borta och City hemma. Men "bör" vinner inga matcher. Arsenal är ingen vinstmaskin och det här kan gå precis hur som helst. Inte riktigt, vi kan inte komma efter Tottenham.