Bendtner är inte överskattad
ons 10 mar 2010 kl 00:00
God morgon, blah, god kväll. Jag skrev helt ärligt god morgon innan jag insåg att klockan faktiskt är rätt mycket. Anledningen är att jag är nyvaken då jag av någon anledning somnade vid fyra-slaget. Det är även därför detta inlägg inte kommit upp förrän nu. Det får ni ursäkta mig för, men istället för att skriva mer om det så väljer jag att hoppa på dagens inlägg direkt.
Så, vart ska man börja idag egentligen? Först och främst kan vi väl njuta lite till av gårdagens vinst genom dessa löp - ett, två och tre.
Det finns egentligen mycket att njuta av än, men jag tänkte idag ta tillfället i akt och hylla Bendtner lite. Jag påbörjade smått på ett helt hyllningsinlägg, men jag väljer trots allt att inte ropa hej förrän jag/vi är över bäcken.
Hur tänkte jag då hylla Bendtner? Nja, hylla och hylla är väl att ta i, men jag tänkte försvara honom genom att .. ja, hylla honom. Saken är att det finns väldigt många som anser att Bendtner gjorde väldigt "enkla" mål igår och att vem som helst skulle kunna sätta dem (läs: Bendtner är överskattad). Om det skulle vara sant så skulle man alltså kunna sätta in min klasskamrat Åkermark inför 60,000 fans på Emirates och Åkermark skulle utan tvekan göra dessa tre mål. Sanningen är ju att det inte är en sanning alls.
Låt oss först och främst gå igenom målen en för en. Första målet skapas av en Arshavin som
störtar mot mål på ett kamikaze-aktigt sätt och efter hans misslyckade
försök att skotta så rensas bollen undan av en Porto-back. Men bollen
hittar en framåtsprångande Bendtner som går in hundraprocentigt för
att få en fot på bollen. Någonting han lyckas med. Hans tajming, hans vilja och hans sätt att gå in i närkampen skapar målet och i mina ögon är det inget snack om att det är ett mål som är svårt att få till. Men Bendtner lyckas, precis som han har gjort så många gånger förr.
Bendtner sätter första målet! Foto: Bildbyrån
Andra målet skapas ännu en gång av Arshavins fina förarbete, men det är Bendtners specialitet att hitta ytor i straffområdet som får Bendtner att stå där och slå in bollen. Jag kommer här nedan (i styckena nedan) beskriva mer djupgående vad som gör det här målet så bra. Det tredje målet på straff är ju en mycket fint slagen straff. Eftersom målvakten går åt samma håll måste straffen vara bra slagen för att den ska gå in, någonting den är. Lågt och långt ner i målvaktens högra hörn. Näst intill otagbar för målvakten.
Vad som gjort Bendtner till en så bra striker (anfallare ö.h.t) under det senaste året är hans ständiga sätt att hitta ytor i motståndarnas straffområde. Han hittar alltid nya löpvägar och nya sätt att ta sig förbi motståndarlagets backar för att sedan bli serverad med en passning som han vanligtvis brukar raka in.
Han verkar alltid på ett eller annat sätt lura försvararna och trots att han inte är en snabb spelare så är hans spelsinne väldigt utvecklat för att vara 22 år. Han vet när han ska ta löpningarna, han vet när han ska få passningarna och han vet när han ska ta avsluten. Fråga er själva hur många gånger ni sett Bendtner offside. Om ni tänker efter så är det ytterst få gånger han springer offside, eller hur? Vi alla minns Adebayors försök att sätta offside-rekordet 08/09 och RvP brukar även han då och då springa/ställa sig offside. Bendtner å andra sidan har förmågan att lura offside-fällan gång på gång. Mycket tack vare hans tajming, spelsinne och förmågan att hitta ytorna.
För att enbart vara 22 år gammal är det här väldigt bra. Detta med tanke på att Bendtner aldrig ens varit i närheten av att ha den talangen som Messi, Ronaldo och Fabregas blivit begåvade med. Bendtner har kämpat, kämpat och kämpat och fortsätter än idag att kämpa. Det finns naturligtvis fortfarande stora brister i hans spel och bara för att han gjorde tre mål mot Porto är han inte världens bästa anfallare. Däremot ska man komma ihåg att han enbart är 22 år och har hela sin karriär framför sig. Om han fortsätter att utvecklas i den takt han gör just nu så kan han mycket väl växa sig till ett stort namn i framtiden.
Well, efter lite tankegångar så tänker jag faktiskt inte göra inlägget längre. Den har en perfekt längd och jag låter det hela stanna vid Bendtner. Däremot så bör ni ta er en titt på dessa fina fotografier från en fotograf vid namn Ryu Voelkel. Jag har valt ut några godbitar och här kommer dem: Bendtner firar, Wenger vid tränarbänken, Nasri firar, Sagna x1, Sagna igen. Sedan kan man låta sig skratta lite över marcus Birro - nämligen detta. Sist men inte minst njuter vi lite till av Nasris mål mot Porto. Tills imorgon får ni ha det så bra, hörs!