Lite om allt som pågår just nu

Hej på er! Inte ett enda inlägg på snart trettio timmar! Som ni märker är det mycket ovanligt, men en stor del beror på att jag kommer att vara väldigt upptagen hela veckan. Dels har jag studier och dels har jag en sak jag ska göra för vår förening (vår förening = Arsenal Sweden). Därför måste jag tyvärr säga att nästa inlägg inte kommer upp förrän på torsdag. Men jag hoppas att ni står ut!

Efter matchen mot West Ham så har det sagts både det ena och det andra. Allt från att vi spelar lika vacker fotboll som Barcelona till att Denilson var en gigant på mittfältet. Men jag väljer att gå på Fabregas linje. Det gäller att ta match för match fr.o.m nu och lämna bakom sig varje match när man spelat klart den. Det är naturligtvis roligt att spekulera och gissa hur det kommer att gå, men vi befinner oss i ett läge där minsta lilla misstag kan förstöra våran säsong. Och om det är någonting vi inte vill se i år igen, så är det ett fall på mållinjen.

Vår kapten säger hur som helst följande:

At the moment we have won nothing. In the League there are seven games and, in the Champions League, we have two games coming up. But we are not thinking about being champions right now. We are only thinking about Birmingham next Saturday. There is a lot of time to think about Barcelona too. Our first priority is Birmingham and that is the sign of champions, taking things game-by-game.

Det gäller att ta det lugnt, fokusera och enbart tänka på nästa match. Om den kommande matchen mot Birmingham skulle spelats för någon vecka sedan skulle jag inte vara lika orolig som jag är idag. Nu är jag extremt rädd att tankarna kan komma att flyga iväg när vi spelar mot Birmingham. Det kommer att bli ett tufft test för spelarna, då Birmingham är svåra att slå hemma. Men mest av allt gäller det att ha nerverna i styr och visa upp den lagmoral som präglat laget de senaste veckorna.

Fabregas påminner oss om att ta en match i taget.

Eftersom det bara finns två utvägar kvar av säsongen så är det extremt viktigt att vi inte gör några misstag. Antingen så kommer vi falla ännu en gång på mållinjen och förbli titellösa, eller så kan säsongen sluta i fest, lycka och eufori. Vi alla hoppas naturligtvis på det senare, men det är alldeles för tidigt för att börja tro någonting, trots att jag själv sagt att jag ser ljuset i slutet av tunneln.

Det finns dock en massa experter, spelare och arsenallegender som tror att Arsenal har den bästa chansen att vinna ligan. Vi såg ett Manchester United som igår slog Liverpool med 2-1, men några timmar senare såg vi ett Chelsea som enbart lyckades få med sig en poäng mot Blackburn. Desto mer poäng konkurrenterna tappar, desto bättre. Tony Adams är en av många som tror på oss i år:

I don't think Arsene's players realise what an unbelievable chance they have of winning the title. They should have been dead and buried a long time ago but Chelsea and United have let them back into it several times and now we are the business end of the season they can win it. But the players must realise that the remainder of their games in the run-in are all to with getting your mentality right, having the focus to see the season off. The rest of the games are in their minds.

Adams har naturligtvis helt rätt. Allt hopp var i stort sett släckt efter förlusten mot Chelsea och jag skrev ett deprimerande inlägg både efter förlusten mot United och Chelsea. Jag trodde hoppet var ute och det trodde merparten av er också. Men det är bara att titta på tabellen idag och se vart vi befinner oss. Egentligen är det smått otroligt, men det är sant.

Samtidigt tycker jag att den här säsongen liknar 97/98 något enormt. Laget hade en likadan utveckling som årets upplaga av Arsenal har. Och det var under deras otroliga formtopp under de tre sista månaderna som de lyckades bärga hem titeln. Man var elva poäng bakom United under vintern, men efter nitton raka utan förlust och en raka med tio raka segrar så lyckades man vinna ligan med minsta möjliga marginal - 1 poäng före United.

Precis som vi och många andra rapporterat så är RvP på väg tillbaka och han själv siktar på spel den här säsongen:

I am medically fit, but physically I have to gain. Only then can I train with the full group. I'm not there yet, but I've left a difficult period behind. For a few weeks I've been training with the ball and it looks good. I still hope I can take part in the final phase of the league and hopefully the Champions League. This has been my goal from the beginning. My first goal is to play for Arsenal. When I said that a few months ago, I looked crazy, but as it stands now, that will happen.

Det är riktigt roligt att höra att han är på bättringsvägen, men jag ställer mig fortfarande lite fundersam om det är värt att riskera en ny skada på honom genom att sätta honom i spel de tre-fyra sista matcherna. Det är frestande och om drömmar slår in så kan det ju t.o.m bli så att han kan avgöra vårt öde, men det är väldigt sällan drömmar slår in. Samtidigt behöver han matchtid inför stundande VM och det får han på bästa sätt genom att spela med Arsenal.

Kan RvP bli vårt ess i rockärmen?

Personligen skulle jag inte stressa honom, utan enbart spela honom om det var 100 % säkert att han skulle klara av det. Jag vill inte se att han tar på sig ännu en skada som får honom att missa hela VM och försäsongen med Arsenal.

Det finns en hel del intressant att läsa idag. Bl.a säger Hleb att Arsenal spelar snabbare (kvickare) än Barcelona samt att vi har en stor chans att gå vidare. Wenger pratar även om den resterande delen av säsongen. Väldigt intressant.

Hur som helst, det var allt för mig idag. Vi hörs igen på torsdag! Tack och hej :)