Hoppet - dött eller levande?

Hemskt. Horribelt. Pinsamt. Löjligt. Onödigt. Det finns tusentals ord att beskriva dagens match med och det finns ännu fler ord att beskriva den situation vi befinner oss i just nu.

Det finns så många att skylla på. Det finns så många som förtjänar att bli sågade ned till fotknölarna. Det finns så många anledningar att ogilla dagens resultat. Domaren, Almunia, Birmingham, filmningar, ineffektivitet, skador och mycket mer.

Jag hatar att behöva säga det, men det ser ut som St Andrew's Stadium kan ha förstört våra titeldrömmar andra gången i rad. Sist vi var där vet vi alla vad som hände. Nu upprepades nästan allting, bara på ett annorlunda sätt. St Andrew's Stadium är och förblir en skräckarena för oss.

Jag vägrar fortfarande tro att vi blev rånade på två poäng. Det kändes som en seger, det var på väg att bli en seger, ja, det var t.o.m en seger. Men precis som alltid - när det gäller Arsenal - så ska någonting komma i vägen och ge oss en käftsmäll. Bara för att.

Scener man helst glömmer. Foto: Bildbyrån.

Om Arsenal skulle varit Chelsea eller United skulle det som hände idag aldrig ha hänt. Om vi hade varit Chelsea hade det där målet antingen kommit tidigare eller så hade det varit vi som gjort målet. Om vi varit United skulle vi ha hållt undan och satt ett par mål i slutminuterna bara för att öka på vår målskillnad. Men vi är varken United eller Chelsea. Vi är Arsenal.

Vi är ett Arsenal som har en vana att släppa in sena mål, oavsett om vi leder eller ligger under. Vi är ett Arsenal som tänder hoppet för att släcka det igen. Vi är ett Arsenal som gör det svårare än vad det egentligen skall vara.

**

Det känns oerhört tungt i skrivande stund, men jag tillhör en av få som fortfarande är optimistiska. Vilka här trodde seriöst att vi skulle vinna alla resterande matcher? De får gärna räcka upp en hand. Vem här trodde att vi skulle rada upp tretton (13) raka ligasegrar? Det kunde inte ens The Invincibles ställa till med och det skulle årets upplaga aldrig ha klarat av heller.

Det känns naturligtvis deppigt och plötsligt är vi hela fyra poäng bakom United. Men jag tror att en stor majoritet har tänkt sig att vi förr eller senare skulle kryssa. Om vi då teoretiskt sett tänker oss att vi vinner mot det lag vi tänkt kryssa emot, hur ser chanserna ut då? De flesta tror nog att vi kommer att kryssa mot antingen Manchester City eller Sp*rs. Men säg att vi vinner alla resterande matcher, visst måste vi ha en chans då?

Allt beror naturligtvis på Manchester United och Chelsea och bägge lagen ser för tillfället förfärligt starka ut. Om vi ska ha den minsta av chanser måste de börja tappa poäng och det redan under nästa omgång. Men de kommer att tappa poäng. Det finns inte en enda chans att något av lagen vinner alla resterande matcher, speciellt då de möter varandra. De kommer att tappa poäng, men frågan är om de kommer att tappa tillräckligt mycket?

Jag är säker på att flera av er har släckt ljuset, övergett hoppet och accepterat ännu ett år utan en ligatitel. Men gjorde vi inte exakt det när Chelsea krossade oss på Emirates? Gjorde vi inte exakt samma sak när vi kryssade mot Villa och förlorade mot både United och Chelsea? Har vi inte gjort exakt det flera gånger under den här säsongen?

Det känns smått absurt att skriva att vi ska ta hem ligatiteln i skrivande tillfälle, men hur många gånger har vi inte kommit tillbaka och motbevisat alla? Hur många gånger har inte hoppet varit ute och plötsligt kommit tillbaka? Det finns inte en enda anledning att tro att allt helt plötsligt skulle vara över. Chanserna har naturligtvis minskat, men så länge det finns en chans så finns det även ett hopp.
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (3/10) - Hans sämsta insats hela den här säsongen. Kan ha varit en av hans sämsta insatser någonsin. Vad höll han på med under hela matchen, seriöst? Han gjorde så många misstag att det skulle ta flera dagar för mig att skriva ner alla här. Superlågt betyg. Det förtjänar han.

Sagna (5,5/10) - Var godkänd, men inte så mycket mer. Kom upp i många anfall, men precis som vanligt så höll de flesta av hans inlägg allsvensk klass.

Campbell (6/10) - Var en av få som faktiskt var bra. Ändå får han bara en sexa, vilket säger det mesta. Hans erfarenhet talar på plan och hans positionering är riktigt bra, men det finns mycket som man även kan klaga på.

Campbell spelar stabilt, men vi saknar fortf. Gallas. Foto: Bildbyrån.

Song (6,5/10) - Gjorde inte ett superbt jobb, men arbetade på väldigt bra och var åtminstone ljusår bättre än vad Silvestre skulle ha varit.

Clichy (6,5/10) - Löpte som en jag vet inte vad ännu en gång. Delaktig i många anfall och var dessutom bra med i defensiven, när han väl höll sig där.

Fabregas (6/10) - Fabregas gör aldrig en dålig match, men visst kan han göra mindre bra matcher. Idag var en sådan. Trots han passning till Nasri som letade sig förbi/lurade minst åtta Birmingham-spelare var hans passningsspel inte på topp idag.

Denilson (5/10) - Inte bra nog idag heller. Vinner för få närkamper och är inte stark nog. Har ett fantastiskt skott inom sig, men vågar inte skjuta, någonting han bör göra oftare.

Diaby (8/10) - MOTM utan tvekan. När alla andra får runt 5-6 får Diaby 8 och det visar hur överlägsen han var sina lagkamrater idag. Gjorde bort B'ham-spelarna gång på gång och skapade många farliga anfall. Var oerhört duktig idag, tyvärr räckte det inte till.

Rosicky (5,5/10 - utbytt i matchminut '68) - Nja, varken bra eller dålig.

Bendtner (4,5/10) - Efter ett par mycket fina insatser på sistone gjorde han en dålig match rakt igenom. Om vi ska ha en chans i CL och PL måste han börja hitta den formen han haft på sistone. Idag var han alldeles för tam.

Walcott (5/10 - utbytt i matchminut '68) - Gjorde en dålig insats, finns inte så mycket mer att säga.

Arshavin (6,5/10 - inbytt i matchminut '68) - Gjorde ett bra
inhopp, men skulle ha satt 2-0. Han kommer gräma sig över den missen
ett tag.

Nasri (7/10 - inbytt i matchminut '68) - Gjorde det fantastiskt när han gjorde 1-0 till Arsenal. Förutom det var han mycket delaktig och förändrade matchbilden mycket.

Nasri börjar hitta storformen, men frågan är om den kommer för sent? Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Diaby - var utan tvekan vår bäste spelare på plan.
• Nasri - hans inhopp höll på att avgöra matchen åt rätt håll. Tyvärr räckte inte hans fina insats.
• Clichy - gjorde inte en superb insats, men efter ett bar finare insatser på sistone är han värd en plats här.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Almunia, Almunia, Almunia.
• Almunia, Almunia, Almunia.
• Almunia, Almunia, Almunia.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort Champions Leauge. Vi är i kvartsfinal och har en superb chans att nå final om vi klarar av att göra "det omöjliga" genom att slå Barcelona.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Låga betyg idag, men det skulle det blivit t.o.m om vi vunnit. Det var alldeles för många som var för dåliga idag och för att vinna sådana här matcher behövs något extra. Idag saknade vi det.

På väg hem så tittade jag igenom gamla highlight-videos på laptopen. Jag såg en RvP som briljerade och gjorde mål på de målchanser han fick. Han behövde inte 5231 målchanser att sätta en balja, han behövde bara en, max två. Jag såg även en Mannone briljera mot Fulham. Nu spelade han mycket sämre efter den matchen, men faktum är att han räddade tre poäng åt oss den dagen. Tänk om vi skulle haft en frisk RvP och en målvakt som spelade lika bra som Mannone gjorde mot Fulham. Då skulle vi utan tvekan ligga först nu, det är jag stensäker på.

Jag ska inte hitta på bortförklaringar, men jag kan inte låta bli att inte vara deppig ikväll. Hoppet lever än, det har inte slocknat, men just nu lyser det alldeles för lågt. Om Arsenal kan ta igenom sig ännu en motgång återstår att se. Jag hoppas, ni hoppas - vi alla hoppas. Oavsett vad som händer så kommer vi att älska Arsenal och i slutändan så kommer kärleken aldrig att dö ut. Men kärlek är inte bara guld och gröna skogar. Kärlek är smärta, rädsla och oro också. Men fråga er själva en dag som denna vad vi vore utan kärleken. Svaret? Ingenting.