Vad ska man göra?

Egentligen är frågan felställd. Den borde vara; Vad kan man göra? Men problemet är detsamma. Arsenal ska spela mot Barcelona, världens just nu mest hypade lag om man ska tro svenska tidningars fokusering. Nu ingår det en viss Zlataneffekt, men visst är det ett färgstarkt lag de har.

Men jag vill både vara med och inte vara med. Jag vill vara med om någon kan garantera mig att vi vinner. Då vill jag vara medgångssupporter på heltid, trycka upp min tröja i fejset på Patrik Ekwall, alla ungar på jobb och kanske framförallt Zlatankramaren Anja Gatu. Hon som hejar på Zlatan istället för på något lag. Hon har alltså inte kommit längre än barnen som hejar på Cronaldo, vart han än går. Absurt om man frågar mig.

Mina dåliga vibbar har talat om för mig att jag bör planera sjukdom på torsdag. En släng av lunginflammation, tunghäfta eller brutna naglar kanske? Jag skulle vilja skrika i telefon att jag vunnit på Triss och tyvärr var tvungen att sticka till Abisko för att undgå tiggarna, skulle vilja kallbada för att göra hela mig så liten det bara går.

Jag vill inte komma fram förrän vi har vunnit och då vill jag stå där med armarna runt er allihop, skrika så jag inte kan prata på en hel vecka och gå runt med ett leende som skulle få en clown grön av avund.

Den dåliga matchen i lördags har dock sagt att det är bäst att jag tar på mig den ödmjuka masken till jobb, den som säger att vi förlorade mot världens bästa lag, att vi gjorde vårt bästa men att vår tid kommer.

...och om vi vinner ska jag göra förbjudna saker, som att dricka cider på puben, kalla bandy en riktig sport och fundera på att köpa en vit Arsenaltröja.

Det här är jobbigt mina vänner, och ändå är det två dagar kvar. Jag vill veta nu om vi har det som krävs för att vinna saker. Vi fick en ledtråd i lördags, men ledtrådar säger inte hela sanningen. Vi kan, om vi vågar och kämpar, jag litar på Bradys statistik. Han har aldrig sett Arsenal förlora. Han är på Emirates på onsdag. Bättre talisman kan vi inte få.