Krönika om Arsenals skadeproblem

God kväll. Matcherna har börjat hagla titt som tätt nu. Det har bara gått två dagar sedan den där matchen mot Barcelona, men det känns som evigheter, åtminstone för min del. Imorgon är det dags igen! Då är motståndet lite mindre glamouröst, men ack lika viktigt. Wolverhampton står för motståndet och ni kan hitta och kommentera den matchen i inlägget före detta. Nu blir det dock fokus på andra saker, nämligen skador.

Så, skadehelvetet hade precis börjat ljusna och till matchen mot Barcelona ställde vi upp med bästa tänkbara lag (exklusive RvP). Det kunde verkligen inte bli bättre. Alla var redo och trots att både Fabregas, Arshavin och Gallas antagligen spelade småskadade så spelade de trots allt. Nittio minuter senare var tre av våra viktigaste spelare (de tre nämnda) skadade. Idag är domen officiell. Fabregas och Gallas blir borta resten av säsongen medan Arshavin blir borta 3+ veckor.

Vad som gör en irritierad är att det knappast är första eller sista gången det här händer. Jag har skrivit en hel del krönikor om skador och våra skadeproblem förr och kommentarerna har alltid sett likadana ut. Sanningen är helt enkelt att Arsenal lider något absurt mycket av skador och har gjort något enormt de senaste säsongerna. Samtidigt så blir man kritiserad av motståndarfans att skylla ifrån sig på skador när man förlorar eller tappar poäng. Just det har gjort mig enormt irriterad på sistone.

Det känns som om de inte känner till våra skadeproblem eller aldrig tar en titt på de aktuella skadelistorna. Lindy på den fina hemsidan www.csfc.se (ta en titt ni!) kritiserade nyligen Arsenal och påstod att Chelseas lag var det mest skadedrabbade under säsongen. Jag menar, herregud....

Walcott är bara en av flera som fått sin säsong förstörd pga skador.

Vi har fått spelare skadade i stort sett varenda match och vi har aldrig - och då menar jag verkligen aldrig - haft under fem spelare skadade under en och samma gång. Sedan är det klart som korvspad att skadeproblemen påverkar vårt spel. Vi hade Bendtner och RvP borta samtidigt vilket gjorde att Arshavin fick spela som centerforward. Vi fick en av världens bästa anfallare (och en som kunnat utmana Rooney i skytteligan) långtidsskadad och lägg där till att viktiga nyckelspelare som Clichy, Nasri, Gallas med många fler varit borta under väldigt långa perioder den här säsongen.

Samtidigt har vi haft våra bästa bänkspelare (de som även brukar få chansen många matcher) skadade ett bra tag. Vi pratar om spelare som Gibbs (hur mycket hade vi inte behövt honom när Clichy var skadad?), Djourou (hur mycket hade vi inte behövt honom nu när Gallas gått sönder?) och en supertalang som Ramsey (som kommer att vara borta ett bra tag).

Skador påverkar naturligtvis varenda trupp och inför en säsong ska man se till att ha en bred trupp nog att tampas med de skador som förr eller senare kommer att falla in. Det är klart att Chelsea känt avsaknaden av Essien och United känt av försvarsskadorna i början av säsongen. Det förnekar jag inte. Men i Arsenals fall har det kommit till ett skede där vi helt enkelt har minst fem-sju spelare på skadelistan match in och match ut.

Det är en absurd siffra och jag är säker på att United-fansen, Chelsea-fansen och Liverpool-fansen skulle grina exakt lika mycket som vi har en tendens att göra ifall de aldrig kunde komma i närheten av att ställa upp med sitt bästa möjliga lag. För hur mkt klagade inte United på sitt försvar när de hade viktiga pjäser borta i början av säsongen? Hur mycket har inte Liverpool skyllt på skador denna säsong? Då ska vi ändå komma ihåg hur jäkla bra det gått för Arsenal, detta med tanke på skadorna.

Liverpool klarade sig inte utan Torres, Chelsea klarade sig inte lika bra utan Essien, Manchester United klarade sig inte utan sitt försvar. Arsenal har kämpats med ännu fler skador och ändå lyckats prestera bättre än de nämnda lagen sett till antalet skador och sett till vilka spelare som gått skadade. Saknaden av vår näst viktigaste spelare (RvP) i mer än en halv säsong har visat sig vara tydlig. Saknaden av Gallas har visat sig på sistone. Saknaden av Clichy visade sig när han var borta. Saknaden av Bendtner visade sig när både han och RvP var skadade. Jag kan fortsätta i flera veckor om det vore så. Huvudsaken är att någonting måste göras åt skadorna, men jag har ingen aning vad.

RvP och Bendtner var två extremt tunga avbräck under vintern.

Jag - liksom ni - är jävligt trött(a) på att behöva läsa om skaderapport efter skaderapport som involverar viktiga pjäser i vårt lag. Jag kommer ihåg dagen då jag läste att RvP skulle missa resten av säsongen. Jag mådde helt ärligt illa resten av veckan. Så mycket påverkade hans skada mitt personliga liv. Jag kände att säsongen var körd, att den var på väg utåt och att vi skulle stå och falla med honom borta. Nu gjorde vi inte det, men sanningen är att vi skulle varit i en mycket bättre position i skrivande tillfälle om han hållit sig frisk säsongen ut.

Nu senast har alltså Arshavin, Gallas och Fabregas gått sönder och de två sistnämnda missar resten av säsongen. Detta i ett skede då vi står inför (rättare sagt befinner oss i) en av de viktigaste slutspurterna de senaste säsongerna. Samtidigt som detta sker har Clichy och Denilson varsina problem med skadekänningar. Som om det inte räcker med det kan Campbell inte spela varenda match samt att en del spelare som spelat jävligt mycket på sistone måste få vila en eller annan match.

För att klargöra våra skadebekymmer på bästa möjliga sätt tänker jag lista exakt varenda spelare som dragits med skador den här säsongen:

______________________________________________________________________________

William Gallas - Klarade sig undan skador mer än halva säsongen. Har dock varit borta i flera månader sedan han skadade knät och kommer antagligen att vara borta resten av säsongen. Kommer i slutet av säsongen ha varit borta i 3,5 månader.

Johan Djourou - Vår tredjeback (inför säsongen) skadade sig allvarligt under försäsongen och har varit borta ända sedan dess. Har snart varit borta i ett år. Tack vare hans skada har vi dels varit tvungna att spela med Silvestre då och då samt kontraktera Campell. Det har enbart varit tur att varken Gallas eller Vermaelen inte gått sönder under första halvan av säsongen.

Gael Clichy - Drogs med allvarliga ryggproblem i två månader. Detta under samma tid då vår andre lovande vänsterback (Gibbs) skadade sig allvarligt. Nödutgången i detta fallet blev alltså en viss Traoré som knappast gjorde succé.

Kieran Gibbs - En kille med massor av potential som dessutom skulle fått spela en hel del under tiden då Clichy gick och skadade sig. Tyvärr skadade även han sig och det så pass allvarligt att han blev borta resten av säsongen. Snart varit borta i 5-6 månader.

Sol Campbell - Campbell har inte dragits med skador, men på grund av hans ålder och fysik har han inte kunnat spela mer än två matcher i rad. Detta har naturligtvis gjort vår trupp sårbar. Dels har Silvestre fått spela och dels är rotationer i mittförsvaret sårbarare än på något annat ställe.

Abou Diaby - Har dragits med skador nästan hela säsongen. Haft en mycket bra och skadefri period efter jul, men fram tills dess var han extremt skadedrabbad. Spelade 2 veckor, borta i 2 veckor, spelade i 2 veckor, borta i 2 veckor och så vidare och så vidare.

Diaby är en spelare vars karriär nästan blivit förstörd på grund av återupprepande skador.

Cesc Fabregas - Hållit sig skadefri men missar den viktigaste perioden av säsongen. Borta resten av säsongen.

Tomas Rosicky - Likt Diaby har han varit extremt skadedrabbad. Spelat någon enstaka match för att sedan vara borta pga skada i flera matcher. Sedan valt att spela igen och sedan varit borta igen. Man känner igen mönstret från ett flertal spelare. Rosicky är bara en av dessa. Har inte fått mycket speltid (pga skador) den här säsongen.

Samir Nasri - Var borta i 3 månader efter att han skadat sig under försäsongen.

Aaron Ramsey - Har klarat sig bra med skador, men sedan så kom en viss Shawcross in i händelseförloppet. Kommer att vara borta 6-9 månader.

Eduardo - Har efter att ha kommit tillbaka från en lång frånvaro dragits med småskador hela säsongen. Har den senaste tiden inte fått spela på grund av att han jobbat med att få upp sin acceleration och snabbhet (då han tappat för mycket fart under tiden han varit borta med skador).

Robin Van Persie - Snart varit borta i 6 månader. Var tillsammans med Fabregas vår viktigaste spelare under höstperioden. En av världens bästa anfallare var han även. Stort avbräck.

Theo Walcott - Hans säsong har blivit förstörd på grund av återupprepade skador. Spelat max 2 matcher i rad (om ens det?). Var borta 2-3 månader med en allvarlig skada för att sedan dras med ständiga småskador.

Nicklas Bendtner - Var borta 2-3 månader under en tid då vi suktade efter en centerforward. Var borta samtidigt som RvP vilket resulterade i att vårt spel led någonting enormt.

______________________________________________________________________________

Så, ni som säger att vi gnäller/klagar för mycket på våra skadeproblem får gärna läsa igenom den listan. Ni får gärna kritisera vad som helst, men kom inte och säg att vi inte haft mest otur av alla lag i hela Premier League och möjligtvis Europa med skador.

Samtidigt så är inte det här ett nytt problem. Någonting måste göras, men jag har ingen aning vad. För om nästa säsong kommer bli lika skadefylld som denna så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Arsenal måste göra någonting, för så här kan det inte fortsätta. Frågan är bara vad det är som får vår spelare skadade? "Arsenal don't like it up 'em-taktiken", kosten, träningsupplägget, otur, läkarteamet eller någonting annat? Som sagt, jag vet inte vad, men någonting måste göras och det illa kvickt.