Pessimismen härskar

Det var det det. Bendtner - som redan frälst oss tusentals gånger den här säsongen - hade inte krafter kvar att frälsa oss ännu en gång. Han gav oss hopp i en match som redan var förlorad. Mer än så går det inte att säga. För sedan klev Messi in i handlingen och precis som vi fick erfara så kan Messi förstöra motståndarlag helt på egen hand. Det enda sköna med hans uppvisning var att fokus nu ligger på Messis superba insats snarare än Arsenals förlust. Precis som fektarn sade så speglade inte 4-1 matchen, men ja, det blev förlust ändå.

Jag har hållt mig optimistisk hela säsongen, även under de dystraste tiderna. Jag tippade oss som tvåa eller etta inför säsongen (Premier League) och jag trodde att de skulle resa sig efter nederlagen mot Man U och Man C samt mot Sunderland och Chelsea. Jag hade rätt bägge gångerna och jag har fortsatt att vara optimistisk, men med bara fem matcher kvar så finner jag det svårt att tro på en titel. Nästan allting lutar åt ännu en titellös säsong.

Nu är det inte över än och jag tänker inte börja skriva en krönika om allt som gått fel redan nu, men jag känner redan nu en sån oerhörd sorg. Fabregas som snart funnits i klubben i sju år har ännu inte fått smaka på några titlar (om vi utesluter FA-cupen 2005) och samma sak gäller många andra trogna och lojala spelare i truppen. Sen finns ju fansen. Fansen som varje säsong trott, trott och trott för att i slutet av säsongen ännu en gång se laget i sitt hjärta gå titellösa.

Det är som sagt inte över än, men jag har extremt svårt att se att Chelsea skulle tappa fyra eller fler poäng (1 förlust & 1 likaresultat eller 2 likaresultat) samtidigt som Arsenal skulle vinna alla resterande matcher. För att vara ärlig så känns det näst intill omöjligt.

Jag har inte gett upp hoppet än (vilket jag anser är viktigt att påpeka), men jag har det bara svårt att se att vi skulle lyckas ta oss förbi ett väldigt formstarkt Chelsea. Istället känns det som om vi får sikta in oss på nästa säsong ... igen.

Kanske är det på grund av förlusten igår som jag känner mig så pessimistisk, vem vet. Sanningen är dock att det måste krävas någonting speciellt för att vi ska lyckas lyfta en titel den här säsongen. Vare sig det är Bendtner som emuleras till Henry eller Almunia som plötsligt vill leka Casillas så måste det ske någonting speciellt. Det är vårt enda hopp som finns kvar - att någonting likt ett mirakel ska ske.

Chanserna finns. Tre poäng är inte omöjligt att ta in och Chelsea har bl.a Liverpool på Anfield kvar att möta. Om det är någonting vi fått erfara den här säsongen så är det att Premier League är jämnare än någonsin och att vad som helst kan hända.

För vem trodde inför säsongen att Chelsea skulle förlora mot lag som Wigan eller att Manchester United skulle förlora på Turf Moor? Vem trodde att Arsenal skulle finnas med i titelstriden och vem trodde att Liverpool skulle falla så hårt som de gjort? Vad som helst kan fortfarande hända, men trots det så kommer det att krävas någonting speciellt av både spelare, ledare och fans. Vad som än händer så kommer jag att älska Arsenal i vått och torrt - för evigt.

**

QOTD: Ge mig så många anledningar ni bara kan till att vara optimistisk!