Om Tottenham, Bendtner och spelstilar

God eftermiddag. Precis som väntat har det varit aningen segt i bloggosfären på sistone. Dels spelar vi inte match förrän på onsdag nästa vecka och dels har motivationen gått ner en bit efter förlusten mot Barcelona. Sedan befinner jag mig fortfarande på resa vilket gör det aningen svårt för mig att blogga som vanligt. Hur som helst så tänkte jag försöka skriva lite idag.

Så, jag ser att en massa personer redan börjat spawna på inköpslistor och dylikt. Jag skulle gärna se att alla tar det lugnt med sådant krims och krams tills säsongen är färdigspelad. Vi har trots allt en slutspurt kvar att avverka och med Fru Fortuna på vår sida så kan det kanske gå vägen. Därför får ni gärna ta det lugnt tills vi faktiskt vet att vi inte vinner någonting den här säsongen. Nu kommer det krävas förstärkning på vissa positioner oavsett om vi vinner eller ej, men personligen ser jag gärna att allt fokus läggs på det efter säsongen. Nu bör ändå fokus ligga på slutspurten som kan komma att bli extremt intressant.

Nästa match som spelas är inte vilken som helst, utan en av de tuffaste som finns kvar på vårt spelschema. Det är nämligen en match mot våra ärkerivaler Tottenham Hotsp*rs. Bendtner som formtoppat på sistone säger detta om matchen som komma skall:

It would mean a lot to us because Tottenham are our main rivals. Beating them at their ground and maybe going second in the League, depending on other results, would be a massive thing for us. We only have the League to concentrate on now and we need to get five wins out of the last five games. They always had the players but never seemed to get it going whereas this season they have. They deserve to be where they are.

Bendtner gillar ju att spela mot Sp*rs och vem av oss kommer inte ihåg det här inhoppet? Kan vara ett av de bästa Arsenal-inhoppen någonsin. Men sanningen är att Bendtner har rätt. Uttåget ur Champions League var tungt - trots att det var väntat - och det bästa sättet att återhämta sig är att vinna emot Sp*rs. Vi kommer dock att prata om den matchen mycket mer ju närmare den kommer.

Annars är Nicklas sista två meningar intressanta. Han menar att Sp*rs haft pjäserna för att lyckas under tidigare säsonger, men aldrig riktigt gjort det. Det har de gjort i år och det finns ingen som helst skam i att erkänna det. Det som dock är konstigt är att de inte lyckats slå oss i ligan sedan i november 1999. Ändå har de under vissa säsonger haft spelarmaterialet att slå oss, åtminstone på WHL, men de har ändå inte lyckats. Storebrorskomplexet finns där, helt klart, men man bör ändå aldrig underskatta lillebror, hur liten och dålig han än är.

Sagna sade detta här om dagen:

Sometimes I think we play too much. We just want to do that and do not think about what is good for us - sometimes we just need to cut out the football, stop playing for a bit and just consider what will help us achieve what we want.

Nu menar inte Sagna att vi ska sluta spela vacker fotboll, utan han menar bara att vi ska stanna en sekund och tänka efter vad vi egentligen vill uppnå. Uttalandet påminner mig dock om spelare i truppen som menat att vi måste spela grisfotboll oftare för att lyckas. Men är det verkligen nödvändigt? Vi har sett att Arsenal kan spela vackert och vinna samtidigt. Varför inte träna vidare på det och försöka att vinna matcher medan man spelar vackert snarare än att försöka grisa ner sig när man ändå inte har spelarmaterialet för det?

Visserligen är det Sagna säger rätt till en viss mån. Ibland spelar Arsenal "över". Det blir antingen för mycket passande eller för mycket hållande i bollen (eller bägge samtidigt) vilket ofta resulterar i att den s.k tredje bollen misslyckas. Arsenal måste enligt mig utveckla ett rakare spel som ändå fungerar med den spelstil de har för tillfället. T.ex den vi hade 03/04 eller varför inte den Barcelona har nu.

Bägge spelstilarna involverar en hel del bollinnehav och passande, men vad som gör skillnaden är att man inte misslyckas med inspelen/insticken/passningarna in i boxen. Någonting Arsenal gjort alldeles för ofta den här säsongen. Sedan kan man sätta ett stort frågetecken hur bra målskyttet varit under det andra halvåret. Under sensommaren och hösten då i stort sett hela truppen var frisk gjorde vi flest mål i hela Europa, men ända sedan RvP blev skadad har det sjunkit, sjunkit och sjunkit.

Förutom att Nasri vann "månadens mål" samt att Bendtner vann "månadens spelare" så finns det inte så mycket mer att rapportera om. Eller jo! RvP är tillbaka i full träning och kan bli ett alternativ till matchen mot Sp*rs. Det ni!

Det finns de som redan tror på oss nästa säsong (se exempel), men först och främst måste vi spela klart den här säsongen! Nästa vecka väntar en tuff match på WHL och där är det bara vinst som räknas. Mer om den de närmsta dagarna. Nu ska vi dock njuta av den här fredagen och drömma om en ligatitel. Vi har fortfarande en chans till att vinna ligatiteln, så varför sumpa den med en förlust nästa vecka?

**

QOTD: Varför tror ni Sp*rs inte lyckats vinna mot Arsenal i Premier League sedan 1999 (snart 11 år!)?